Tänkte det kunde bli lite mer spontant än Vilken musik lyssnar du på nu. Om man tex har någon favorit grupp/artist eller nån som man bara tycker är bra så kan man rekommendera eller berätta om dom/den här.
Jack Off Jill som jag upptäckte bara någon månad sen har grymt skön musik speciellt sångerskan är otrolig. Tyvärr splittrades dom efter två full längdare, kan dock rekommendera sångerskans nya band Scarling.
Deras två full längdare, båda är jättebra men fram för allt är Clear Hearts, Grey Flowers genialisk.
Black Sabbath, som jag tycker är det bästa bandet från 70-talet, blev aldrig riktigt bra igen efter underskattade Technical Ecstasy även om Heaven and Hell var nära.
Jag diggar Ronnie James Dio och jag tycker Black Sabbath är grymma, men Dios år med Black Sabbath är tyvärr inte så bra som man kunnat förvänta sig. Tycker det fattas något när man lyssnar på Heaven and Hell och framförallt Mob Rules.
Tycker t.ex Dio's första två album med bandet Dio är betydligt bättre.
Jag diggar Ronnie James Dio och jag tycker Black Sabbath är grymma, men Dios år med Black Sabbath är tyvärr inte så bra som man kunnat förvänta sig. Tycker det fattas något när man lyssnar på Heaven and Hell och framförallt Mob Rules.
Tycker t.ex Dio's första två album med bandet Dio är betydligt bättre.
Förbokar aldrig. Sen är jag inte imponerad över de nya låtarna som introducerats. Några enstaka riff här och där som låter intressant men i överlag känns det rätt anonymt.
Synd att du inte tyckte den var bra. Är du ett Metallica fan för övrigt?
Fan och fan, jag gillar verkligen Metallicas musik mellan 1983-1991, men materialet efter har jag inte riktigt fastnat för, även om Load är en okej platta.
Tog precis och såg deras nya video till ManUNkind. Påminner om Black Sabbath, gillar det. Hittills bästa låten jag hört. Videon är däremot konstig. Jag undrar vad som fick Jonas Åkerlund att tänka Mayhem när han hörde låten?
Tog precis och såg deras nya video till ManUNkind. Påminner om Black Sabbath, gillar det. Hittills bästa låten jag hört. Videon är däremot konstig. Jag undrar vad som fick Jonas Åkerlund att tänka Mayhem när han hörde låten?
Ja, kan hålla med om att dem var bättre förr. Har själv inte sett videon.
Ett allmänt spörsmål
Är det någon som ska eller har varit på Kent nu när de kör sitt sista race?
Är det någon som ska eller har varit på Kent nu när de kör sitt sista race?
Det blir nog inte Kent för min del även fast jag gillar hans musik!
Låten Starboy som toppar spotifylistan just nu :)
Skulle knappast kalla det daft punk's låt, är väldigt mycket the weeknd över den. Gillar låten förövrigt, en av årets bästa singlar.
Ja du kanske har rätt, men det är kul att läsa att dem varit med och gjort något nytt, sällan det händer :)
Vad är era tankar om kända band eller grupper som återförenas på nytt?
Själv kan jag seriöst inte komma på mer än kanske två band som skapat sig ett namn, splittrats, återförenats efter ett antal år och släppt något album som känts särskilt relevant för sin tid eller betraktats som en värdig utmanare till sina "klassiska album".
Ekonomiskt kan jag självfallet förstå varför man gör det. Men ur artistisk synvinkel verkar det mer ett musikaliskt självmord. För det blir till 99% aldrig lika bra som det var under den första eran.
Tycker banden gör ett bättre intryck om de kör på i hela 30 år och slutar helt än att man håller på i 8-9 år och lägger ner efteråt och sen efter minst lika många år när hypen är som störst, återförenas som en tröttare grupp eller ett gäng som egentligen har vuxit ifrån den där musiken som de gjorde för cirka 18 år sedan.
Observera att jag inte pratar om band som återförenas med t.ex sina klassiska sångare som Iron Maiden eller Judas Priest, även om jag tycker att det finns en del att diskutera där också.
Själv kan jag seriöst inte komma på mer än kanske två band som skapat sig ett namn, splittrats, återförenats efter ett antal år och släppt något album som känts särskilt relevant för sin tid eller betraktats som en värdig utmanare till sina "klassiska album".
Ekonomiskt kan jag självfallet förstå varför man gör det. Men ur artistisk synvinkel verkar det mer ett musikaliskt självmord. För det blir till 99% aldrig lika bra som det var under den första eran.
Tycker banden gör ett bättre intryck om de kör på i hela 30 år och slutar helt än att man håller på i 8-9 år och lägger ner efteråt och sen efter minst lika många år när hypen är som störst, återförenas som en tröttare grupp eller ett gäng som egentligen har vuxit ifrån den där musiken som de gjorde för cirka 18 år sedan.
Observera att jag inte pratar om band som återförenas med t.ex sina klassiska sångare som Iron Maiden eller Judas Priest, även om jag tycker att det finns en del att diskutera där också.
Det känns ju som att det gäller många grupper att det är svårt att toppa de tidiga albumen, även om man återförenas eller fortsätter producera under lång tid. Men känns ju ändå smartast att köra på med sitt klassiska material om man nu måste återförenas. Är väl nostalgin publiken och fansen vill ha, vinn vinn!
Gällande återföreningar så tänker jag på Guns n roses som är ett aktuellt exempel. Antar dock att det inte blir något nytt album utan enbart klassiska låtar under turnen. Gillar GNRs tidiga album speciellt Appetite, men vet ej vad jag känner för återföreningen.
Vilka grupper och album tänker du varit lyckade? Ska fundera om jag kommer på några!
Gällande återföreningar så tänker jag på Guns n roses som är ett aktuellt exempel. Antar dock att det inte blir något nytt album utan enbart klassiska låtar under turnen. Gillar GNRs tidiga album speciellt Appetite, men vet ej vad jag känner för återföreningen.
Vilka grupper och album tänker du varit lyckade? Ska fundera om jag kommer på några!
Annars har vi ju Queen som splittrades en tid för att sedan återförenas och fortsätta. Det var under denna tid som Freddy Mercury jobbade med en opera-artist Caballe Barcelona.
Men jag håller med om att 99% av banden som återförenas så blir det bara skit.
Men jag håller med om att 99% av banden som återförenas så blir det bara skit.
De två som jag lyckas komma på är Exodus och Stormtroopers of Death.
Exodus var det femte bandet i the big four när det kom till den amerikanska Thrash Metal-scenen på 80-talet. De var också ett av många band som splittrades i början av 90-talet när grungevågen var som störst. Sedan hade de en kort återförening 1997, som resulterade i kanske det bästa livealbumet som jag hört. Därefter återförenades de 2000 och är aktuella än idag. Det som jag tror gör att de lyckats undkomma att fastna i nostalgiträsket är att det sänkte gitarrerna till D-standard vilket gjorde att de klassiska låtarna fick ett mer modernt och tyngre sound och att låtarna de skriver nu låter moderna och energifyllda för sin tid.
S.O.D är jag inte lika säker på att nämna, för jag vet inte riktigt hur officiella deras splittringar varit egentligen med undantag för när det officiellt var slut 2007. Bandet var alltid tänkt som ett sidoprojekt för åtminstone 3 av bandmedlemmarna, så de kunde spela ett par år med gruppen för att sedan fokusera resten av sin tid med sina mer seriösa projekt. Men i alla fall släppte de ett hyllat album på 80-talet och sen under återföreningen vid sena 90-talet släppte det ett album som jag tycker håller nästan lika hög kvalité som det första.
@Kalis: Nja, jag skulle inte kalla att ta ett semester-år för att göra musik till ett sidoprojekt som att bandet splittrades.
Exodus var det femte bandet i the big four när det kom till den amerikanska Thrash Metal-scenen på 80-talet. De var också ett av många band som splittrades i början av 90-talet när grungevågen var som störst. Sedan hade de en kort återförening 1997, som resulterade i kanske det bästa livealbumet som jag hört. Därefter återförenades de 2000 och är aktuella än idag. Det som jag tror gör att de lyckats undkomma att fastna i nostalgiträsket är att det sänkte gitarrerna till D-standard vilket gjorde att de klassiska låtarna fick ett mer modernt och tyngre sound och att låtarna de skriver nu låter moderna och energifyllda för sin tid.
S.O.D är jag inte lika säker på att nämna, för jag vet inte riktigt hur officiella deras splittringar varit egentligen med undantag för när det officiellt var slut 2007. Bandet var alltid tänkt som ett sidoprojekt för åtminstone 3 av bandmedlemmarna, så de kunde spela ett par år med gruppen för att sedan fokusera resten av sin tid med sina mer seriösa projekt. Men i alla fall släppte de ett hyllat album på 80-talet och sen under återföreningen vid sena 90-talet släppte det ett album som jag tycker håller nästan lika hög kvalité som det första.
@Kalis: Nja, jag skulle inte kalla att ta ett semester-år för att göra musik till ett sidoprojekt som att bandet splittrades.
Så i och med att 2016 börjar närma sig sitt slut tänkte jag att jag kunde dela med mig av vad jag har lyssnat på från i år. Har endast blivit åtta album som jag lyssnat på från början till slut som släppts i år, och har fortfarande några album jag tror att jag kommer gilla, som Blackstar, A Moon Shaped Pool osv. Men här är min rankning av de jag hört än så länge.
8. The Weeknd - Starboy. Precis som i the weeknd's förra album så fanns där 2-3 bra låtar, men resten går i stort sett efter exakt samma formula, och klumpas bara ihop i minnet till en enda stor tråkig röra. Skulle säga en stark 4/10.
7. Passenger - Young As The Morning Old As The Sea. Passenger bidrar inte med något nytt på det här albumet, utan repeterar bara samma sak som han alltid har gjort. Skulle knappast kalla den dålig, bara smärtsamt medelmåttig. 5/10.
6. Crying - Beyond The Fleeting Gales. Känner att jag måste ta och lyssna på denna igen för att verkligen kunna uttrycka mina tankar kring den, men från vad jag kommer ihåg så var det en kul och originell blandning av rock, pop och till och med lite hip hop på sina ställen. En stark 6/10.
5. MONEY - Suicide Songs. Ett album jag tror gått under radarn för många. Poetiska texter och storslagna melodier som stärks med stråkar och blåsinstrument utöver den vanliga gitarren, basen och trummorna. 7/10.
4. Conor Oberst - Ruminations. Tidigare Bright Eyes medlemmen Conor Oberst fortsätter solo karriären med ett lite tillbakadraget och avskalat album där han utöver sin sång byter mellan piano, gitarr och munspel. Några riktigt fina texter också, 8/10.
3. Touchè Amorè - Stage Four. Ett intensivt, hjärtekrossande post-hardcore album. Stark 8/10.
2. Weezer - Weezer (The White Album). Weezer värkar få jävligt mycket hat för någon anledning. Visst var deras senaste 7 album i stort sett dynga, men det dem gjorde på nittiotalet var ju för fan mästerligt! Hur som helst tyckte jag att detta var ett kul, medryckande sommar album och absolut ett av Weezer's bästa album på väldigt länge. 8/10.
1. Car Seat Headrest - Teens of Denial. Fyfan vad jag älskar det här albumet. Smarta texter, högljudda gitarrer blandat med horn och trumpeter. En skön throwback tillbaks till nittiotalet, this is my fuckin' jam! Möjligen att dem skulle avslutat albumet efter "Costa Concordia" då "Connect the Dots" känns något malplacerad. Men i det stora hela; ett riktigt jävla bra indie-rock album. 9/10.
Tar gärna emot tips på album som liknar dessa som jag bedömt positivt.
8. The Weeknd - Starboy. Precis som i the weeknd's förra album så fanns där 2-3 bra låtar, men resten går i stort sett efter exakt samma formula, och klumpas bara ihop i minnet till en enda stor tråkig röra. Skulle säga en stark 4/10.
7. Passenger - Young As The Morning Old As The Sea. Passenger bidrar inte med något nytt på det här albumet, utan repeterar bara samma sak som han alltid har gjort. Skulle knappast kalla den dålig, bara smärtsamt medelmåttig. 5/10.
6. Crying - Beyond The Fleeting Gales. Känner att jag måste ta och lyssna på denna igen för att verkligen kunna uttrycka mina tankar kring den, men från vad jag kommer ihåg så var det en kul och originell blandning av rock, pop och till och med lite hip hop på sina ställen. En stark 6/10.
5. MONEY - Suicide Songs. Ett album jag tror gått under radarn för många. Poetiska texter och storslagna melodier som stärks med stråkar och blåsinstrument utöver den vanliga gitarren, basen och trummorna. 7/10.
4. Conor Oberst - Ruminations. Tidigare Bright Eyes medlemmen Conor Oberst fortsätter solo karriären med ett lite tillbakadraget och avskalat album där han utöver sin sång byter mellan piano, gitarr och munspel. Några riktigt fina texter också, 8/10.
3. Touchè Amorè - Stage Four. Ett intensivt, hjärtekrossande post-hardcore album. Stark 8/10.
2. Weezer - Weezer (The White Album). Weezer värkar få jävligt mycket hat för någon anledning. Visst var deras senaste 7 album i stort sett dynga, men det dem gjorde på nittiotalet var ju för fan mästerligt! Hur som helst tyckte jag att detta var ett kul, medryckande sommar album och absolut ett av Weezer's bästa album på väldigt länge. 8/10.
1. Car Seat Headrest - Teens of Denial. Fyfan vad jag älskar det här albumet. Smarta texter, högljudda gitarrer blandat med horn och trumpeter. En skön throwback tillbaks till nittiotalet, this is my fuckin' jam! Möjligen att dem skulle avslutat albumet efter "Costa Concordia" då "Connect the Dots" känns något malplacerad. Men i det stora hela; ett riktigt jävla bra indie-rock album. 9/10.
Tar gärna emot tips på album som liknar dessa som jag bedömt positivt.
låter som du skulle uppskatta va fan han nu heter.
sufjan stevens.
sufjan stevens.