Vad har du nyss sett eller vad blir det för film ikväll? | sida 267

Varning för eventuella spoilers, och en lång text.
 
MovieZines recensent Annika Andersson hade förvarnat oss tittare att man kunde bli besviken om man hade förväntat sig att Disneys live-actionfilm om Hua Mulan skulle likna den klassiska animerade versionen från 1998, samt att den inbitne wuxiafantasten eventuellt kunde uppleva filmen som urvattnad då den är en "Disneyfierad (och anglosaxisk) version" av folkdikten "Mulans ballad" från 500-talet e.Kr.
 
Jag vill berömma recensenten för att hon gjort en rättvis bedömning utan att bli påverkad av sociala medier, eftersom Mulan (2020) är rejält sågad av både amerikanska och kinesiska tittare. I amerikanernas fall beror det på att de jämfört live-actionfilmen med dess animerade föregångare medan kineserna är missnöjda med att deras kultur (särskilt konceptet om Qi, men också sminkningen) och historia är porträtterade på ett stereotypiskt och felaktigt sätt. En del hade också klagomål på hur Disney hanterat wuxiascenerna.
 
Jag är själv en "inbiten wuxiafantast", men det var inte wuxiascenerna som gjorde att jag inte tycker att filmen är särskilt bra. Och det var inte heller för att live-actionfilmen inte liknade den animerade versionen, utan snarare tvärtom. I min recension tänker jag därför kommentera vad jag tycker om de generellt negativa åsikterna som florerar på (amerikanska) sociala medier.
 
Många (amerikaner) är missnöjda med att de klassiska sångerna utelämnats samt att man skippat karaktären Mushu (gestaltad av Eddie Murphy i den animerade versionen) helt och hållet av "realistiska skäl". Trots detta förekommer det en fenixfågel. Dessutom har man en övernaturlig karaktär i form av häxan Xianniang (Li Gong) som kan förvandla sig till en falk, vilket många tycker är löjligt.
 
Men den största kritiken är att Mulan i live-actionfilmen beskrivits som alltför mäktig (tack vare att hon enligt filmen hade gott om Qi) trots lite träning. Därför har hon beskyllts för att inte alls använda sitt intellekt för att överlista sina motståndare på samma sätt som i den animerade föregångaren. I USA har amerikanska tittare riktat kritik mot att Hollywood lyfter upp alltför kraftiga kvinnliga huvudpersoner som resultat av politisk korrekthet. Detta har gjort att många jämfört Mulan med Rey från Disneys Star Wars-trilogi och Captain Marvel från Marvel Cinematic Universe på ett mycket negativt sätt.
 
Problemet med Disneys live-actionversion är att den har försökt att blidka alla, såväl amerikanska som kinesiska tittare, men misslyckats totalt. På samma sätt som den animerade versionen tolkar filmen den kinesiska kulturen felaktigt. Visserligen finns det ingen liten talande drake (den ovannämnda fenixfågeln tar istället hans plats), men Disney har valt att t.ex. ha kvar scenen med äktenskapsförmedlerskan (Pei-pei Cheng, här i väst mest känd för sin skurkroll i "Crouching Tiger, Hidden Dragon") som jag tycker borde ha skippats helt och hållet. Äktenskapsförmedlerskans "riter" och den typiska sminkningen i både den animerade och live-actionfilmen hör inte hemma i kinesisk kultur.
 
Att Mulan framställts som "övermäktig" beror helt enkelt på att Qi här tolkats felaktigt som en magisk kraft (inte helt olikt Kraften från Star Wars) som enligt filmen endast pojkar och män kan bemästra. Om en kvinna har det är hon en "häxa" och blir därför utstött från det kinesiska samhället, vilket Li Gongs karaktär tragiskt blev utsatt för. Dessutom måste man tydligen vara uppriktig, för osanning kunde "korruptera" ens Qi. Detta insåg Mulan till slut innan hon slängde bort sin fars rustning och "kom ut" som kvinna, vilket förstärkte hennes krafter. Qi fungerar inte så i den kinesiska kulturen. Att träna upp ens Qi tar åratals av intensiv träning, för både män och kvinnor, något som man vanligt ser i wuxiagenren (t.ex. filmer som "Flying daggers" och "Crouching Tiger, Hidden Dragon"). Ju tidigare man tränar upp det (dvs. sedan barnsben) och ju längre tid man tränar (dvs. tills vuxenålder då många kamsportsutövare blir en "mästare"), desto bättre resultat. Därför upplever jag inte att Mulan har framställts som en slags superhjälte. Hade Mulan varit en "övermäktig superhjälte" hade hon inte behövt använda sin list för att lura Rouranerna och få dem att orsaka en lavin som tog kål på dem själva. Att påstå att hon fått "lite träning från sin far" stämmer inte heller, eftersom man kan tolka Mulans färdigheter som ett resultat av att fadern Hua Zhou (Tzi Ma) tränat upp henne i många år sedan han upptäckt hennes potential i början av filmen. Det är olyckligt att denna viktiga aspekt försvunnit i live-actionfilmen, p.g.a. Disneys felaktiga hantering (scenen där Mulan som liten flicka jagat efter en höna borde inte finnas) och tolkning av Qi, samt den generella (amerikanska) protesten mot politisk korrekthet i populärkultur. Men man ska också ta med nostalgin som en viktig faktor. I den animerade versionen började Mulan som en oerfaren ung kvinna utan kampsportskunskaper för att senare bli en skicklig krigare tack vare träningen som hon fått från den kinesiska armén. Avsaknaden av detta har många tittare svårt att släppa, och det kan jag förstå om man inte har bakgrundskunskap om kinesisk wuxiakultur.
 
Konceptet med ära och fromhet gentemot sin familj, äldre och förfäder - xiào på kinesiska (mandarin) - är också felaktigt tolkad. Dessutom kan man uppfatta att det är Mulan som gett upphov till detta koncept, särskilt när kejsaren (Jet Li) lät Mulans svärd bli graverad med tecknet xiào, som komplement till de tre dygden som upprepats många gånger i filmen. I verkligheten hade den kinesiske filosofen Konfucius beskrivit detta koncept redan på 300-talet f.Kr medan den riktiga berättelsen om Mulan utspelades mellan 400 och 500-talet e.Kr, då "Mulans ballad" var skriven.
 
Personligen tycker jag att Disney borde ha släppt taget om den animerade föregångaren och försökt göra Mulan (2020) till en egen separat film istället… Lite ungefär som Hongkongesiske regissören Jingle Ma gjorde med Mulan: Rise of a Warrior från 2009. Tittar man på den versionen kommer man att se att Disneyversionen ”lånat” vissa scener från den filmen, vilket inte är dåligt. Det är intressant att Disney försökt få med lite wuxiakänsla, men det är tråkigt att vi fått för lite av det. Dessutom har de anlitat Jet Li och Donnie Yen – två andra kampsportslegendarer – till denna film, men låtit dem "slåss" för lite. Det känns som en bortkastad potential (på samma sätt som Donnie Yens och Wen Jiangs få scener i Rogue One: A Star Wars Story från 2016), och rollerna som Kejsaren och Befälhavare Tung kunde lika gärna ha gått till andra skådespelare istället.
 
Hur ska man egentligen bedöma filmen? När jag såg filmens första hälft var jag redan beredd på att ge den en etta p.g.a. den anglosaxiskt felaktiga uppfattningen av den kinesiska kulturen. Men när actionscenerna till slut kom började jag acceptera filmen mer och mer. Tack vare de "kritiserade" wuxiascenerna höjer jag filmens betyg till en stark tvåa. Jag skulle gärna vilja peka på flera saker t.ex. den historiska bakgrunden till kriget mellan Rourankonfederationen och Norra Wei – en kinesisk dynasti under en tid då Kina inte var ett enat land som vi känner till idag, utan var splittrade i flera mindre dynastier – men det är bättre att jag börjar avsluta min recension.
 
Så vilken filmversion ska man se? Mulan (2020) börjar med att en berättarröst säger att "det finns många berättelser om Mulan", men poängterar denna berättelse är hans egen. Jag tycker att det var ett bra sätt att inleda filmen, särskilt när det finns så många filmatiserade versioner om Hua Mulan sedan 1927, gjorda av Kina, Hong Kong och Taiwan tillsammans.
 
Vill man ha en familjeunderhållning med (anglosaxisk) Disneymagi, sånger och roliga scener rekommenderar jag den animerade versionen utan tvekan. Vill man se Mulan (2020) får man göra det med ett öppet sinne, undvika att jämföra den med dess animerade föregångare och gärna ha lite bakgrundskunskaper om kinesisk historia och kultur. För mig var det därför väldigt olyckligt att Disney misslyckats med att översätta den kinesiska kulturen korrekt till en västerländsk publik och samtidigt respektera den kinesiska publiken. Hade de lyckats med tolkningen kunde jag ha gett filmen ett bättre betyg än bara en tvåa.
 
Om man är intresserad om alternativa berättelser om Mulan kan jag rekommendera Mulan: Rise of a Warrior från 2009 - en mer realistisk, mörk och dyster filmatisering (helt utan humor) med Vicky Wei Zhao i huvudrollen.