Maleficent är ingen usel film, absolut inte, men den har inte heller så mycket som räddar upp den. Det i särklass bästa med filmen är Angelina Jolie i titelrollen. Hon gör en komplex karaktär som dras mellan det goda och det onda. Jolie ligger hela tiden precis på gränsen till överspel, men det gör bara Maleficent mer njutbar att bevittna. Sam Riley gör en bra prestation som Maleficents trotjänare Diaval, och får i min mening alldeles för lite skärmtid. Riley och Jolie, tillsammans med filmens kostymdesigners (looken på Maleficent är fantastisk), är de som gör Maleficent en uthärdlig film. Annars måste det tyvärr sägas att Maleficent är en ganska medioker film. Historien tar alldeles för lång tid på sig att komma igång, och de första 30-40min blir för mycket obligatorisk set-up för att gäspningarna ska hållas inne. Filmen ser också väldigt artificiell ut, vilket skulle kunna ursäktas med att det är en film för barn baserad på den tecknade Törnrosa från 1959. Det känns dock som en lam ursäkt, då exempelvis Djungelboken (2016)kom av ungefär samma förutsättningarna, och det var en betydligt bättre och snyggare film. Maleficent känns lite som att den gjorts i all hast, även om så med största sannolikhet inte är fallet. Hedarnas miljöer i filmen känns bara alldeles för konstgjorda. Förutom Jolie, som briljerar, och Riley finns det inte heller några intressanta karaktärer i filmen, eller bra skådespelarprestationer. Elle Fanning som Aurora går en på nerverna med sin ständigt påträngande oskuldsfullhet, och Fanning (även om hon inte är någon kass skådespelerska) känns inte övertygande. Påtal om påträngande är det filmens tre goda féer, spelade av Juno Temple, Imelda Staunton och Lesley Manville, som sår ut klart mest på den fronten. De irriterar betydligt mer än vad filmskaparna förmodligen hoppades på. Sharlto Copley som kungen var inte heller någon övertygande närvaro i filmen. Prinsen, spelad av Brenton Thwaites (som jag faktiskt gillar, tycker han är en begåvad skådespelare), kändes inte som någon närvaro alls. Överlag är Maleficent inte någon fruktansvärd ursäkt för en film, men den är heller inte speciellt bra. Den fungerar som tidsfördriv en tisdagskväll, när man inte har något bättre för sig och inget bra går på tv.

Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=gsqrFPrq4cw Maleficent är en kraftfull fe som för längesen blev förråd av av människorna. Enda sedan dess har hon svurit att hämnas och när kung Stefan i människornas kungarike får sitt första barn tar hon sin chans… Bra Angelina, härlig tolkning av karaktären! Om jag på något sätt skulle rangordna de bästa Disneyfilmerna genom tiderna så skulle det ta hur lång tid som helst. En sak skulle dock vara säkert: ”Törnrosa” skulle hamna väldigt högt upp på listan :) Vissa av scenerna i den drygt 50 år gamla filmen är väldigt överdrivna och tråkiga vilket kanske inte är så konstigt med tanke på dess ålder. Men det som fortfarande fungerar är humorn i filmen. De olika karaktärerna får verkligen utrymme att ”fjanta” omkring och de lägger upp skämten till varandra på ett riktigt smart sätt. Det kändes verkligen som att man i ”Maleficent” ville hedra den gamla Disneyklassikern vilket både var positivt och negativt. Att filmen handlade om hur den onda fe:n blev ond och att det var Angelina Jolie som skulle gestalta detta kändes också intressant. Den här filmen var endast ”ok” och detta på grund av många olika anledningar. För det första så kändes det som att vissa moment var ganska genomhastade på ett sätt som inte gynnade filmen. Det var en VoiceOver vid tillfällen där jag hellre hade velat ha scenerna ”uppspelade” för mig. Sedan så kändes det även som att man lagt nästan allt fokus på Angelina Jolie och Maleficent vilket gjorde att de andra karaktärerna kändes tunna och lite plastiga. Filmen var endast 1h 40min men trots detta kändes den ganska seeg vilket, för mig är ett tecken på att de gjort någonting fel. Skådespeleriet från Angelina Jolie var verkligen i högsta klass och hon tog verkligen ut svängarna på ett sätt som man ska i en klassisk barnsaga. Effekterna var bra och även här kändes det som att men verkligen influerats av den gamla filmen :) Sammanfattningsvis så kändes Maleficent lite som en korsning mellan de bästa scenerna i Harry Potterfilmerna och andra mindre bra filmer som t.ex ”Jack the Giant Slayer”. Om man inte sett den gamla ”Sleeping Beauty” (och älskar den) så är jag lite osäker på vad man får ut av att se ”Maleficent” trots alla positiva moment.

Den var inte vad jag hade väntat mig. Kärlekssagan mellan Maleficent och Stefan didn't really make any sense enligt mig, trots att den tar plats i just en saga. Det var väldigt tvära kast fram och tillbaka; älska varandra, hata varandra, hata barnet, älska barnet osv. Filmen var för kort för att hantera växlingarna och det gjorde bara storyn fånig i mina ögon. Dessutom hatade jag Elle Fanning i rollen som Aurora. Hon tillförde knappast mycket till filmen förutom stela leenden och konstlade skratt. No thanks. Kunde de inte hittat någon annan där? Angelina Jolie gör för övrigt en strålande insats, och som vanligt kan man inte slita ögonen från henne. Hade dock önskat att hon fått spela Maleficent som den onda fen genom hela filmen, delarna där hon ska vara den goda skyddsängeln irriterade mig bara. Allra bäst var hon ju när hon våldgästar Auroras dop och bjuder publiken på sitt giftigaste leende. Definitivt filmens höjdpunkt. 2/5 blir mitt betyg.

Det var en gång... Det har man hört många gånger förut men inte denna version av den onda fén. Robert Stromberg har satt sig i regissörstolen för första gången, tidigare har han ett enormt CV inom visuella effekter, något som ses tydligt i filmen. Det här är Angelina Jolies film och hon är grym som Maleficent. Det syns att Angelina älskar sin roll medan de andra inte märks så mycket. Trots allt heter filmen Maleficent så det är inte fel att hon tar plats och märks mest, vilket många har haft synpunkter på. De små féerna som spelas av Juno Temple, Lesley Manville och Imelda Staunton är duktigt gjorda i animationer med deras riktiga ansikten. De är roliga men även smått puckade. Sam Riley som var grym som Ian Curtis i filmen Control gör en okej rollprestation som Diaval. Detaljer är något de tänkt på – lägg märke till Diaval's långa nästipp och när Malecifent är liten har hon ett födelsemärke ovanför ögonbrynet – som Angelina Jolie har på riktigt. Sånt missas ofta. Kanske en sak som är positiv med att regissören har jobbat med effekter tidigare, han har ett öga för detaljer. Sharlto Copley som spelar Stefan spelar över så mycket att jag skruvar lite på mig. Men han väcker hat, så lite gör han sitt jobb i alla fall. Han har ju trots allt inte skrivit manus. Elle Fanning som Aurora är söt och glad där hon lallar runt i den vackra skogen och dess varelser utan några problem i världen... (Vad hon vet om). En liten roll har även Brad Pitt och Angelinas dotter Vivienne. Smart användning av det, då barnet inte skräms av sin mamma. Storyn är intressant och det är kul med en annan version än den man är uppväxt med. Den är fin, rolig, romantisk och hjärtskärande. 3D-upplevelsen var tam. Jag är inget fan av 3D, tycker att det oftast används på fel sätt. Fjärilar, grenar och Maleficents kindben sticker ut ett par gånger men är inte tillräckligt imponerande för den extra kostnaden. Once upon a dream med Lana del Ray på sountracket är en mäktig låt jag har trallat på under våren och som ger goosebumps på armarna. Lite synd att den inte var med mer... Jag hade länge sett fram emot denna film och bestämt date med mina brorsbarn som är 11 och 14 år, frågade dom vilket betyg de gav mellan 1-5. 4,9 ropade de i kör, de älskade den medan jag nöjer mig med en 3:a. Budskapet i filmen? Underskatta aldrig en hämndlysten sårad kvinna?

ÄNTLIGEN! Det simpla ordet kan räcka för att sammanfatta den glädje jag kände inför att få se Angelina Jolie filmen "Maleficent". Det skulle först 2010 bli en Tim Burton film enligt rykten. Så blev det inte. Istället tog en debuterande regissör vid namn Robert Stromberg över registolen. Han har gjort sig känd som oscarsvinnare för bästa scenografi med filmerna "Avatar" och "Alice In Wonderland". Och ingen annan har varit påtänkt för rollen som den onda fen "Maleficent" än självaste Angelina Jolie som kändes väldigt rätt för det här projektet. Nu har jag sett filmen och kan äntligen berätta vad jag tyckte trots att jag i princip pga min längtan hade bestämt mig för att detta är en höjdarfilm. Här kommer mina ord i en recension då jag nämnt lite om handlingen. Den traditionella historien om den sockersöta prinsessan Aurora som av en ond fe får en förbannelse som gör att hon sover i hundra år i väntan på "The True Loves Kiss" har vi alla någon form av relation till. Inte minst sagt pga Disneys sockersöta version med en simpel story där godhet och ondska presenteras i svart eller vitt. Ingen gråzon finns och godheten segrade som vanligt i en historia med en hjälplös prinsessa som väntar på sin stiliga prins. Filmen "Maleficent" följer inte den storyn i detalj. Den här historien är ur den onda fens eget perspektiv. Den onda fen Maleficent som egentligen inte är ond ifrån början. Som liten feflicka är Maleficent det fridfulla Hedelandets främsta väktare. Hon ser i princip ut som en människa. Fast har egenskaperna annorlunda kindben, stora horn och vingar. En simpel bondpojke ifrån vår värld inkräktar i Hedelandet och blir vän med Maleficent. Vänskap utvecklas till kärlek. Pojken visar sig heta Stefan och drömmer om att bli kung i det mänskliga kungariket och att få leva i slottet som angränsar till Maleficents värld. Vid en tidpunkt i detta omaka pars relation så försvinner Stefan för att aldrig mer komma tillbaka. Nästa gång kommer istället en hel armé och lite senare även Stefan som emot Maleficent begår ett fruktansvärt svek i sin strävan efter makt och erövring av tronen. Det ena leder till det andra och till slut har Maleficents hjärta förvandlats till sten. När Kung Stefans förstfödda dotter Auroras dop äger rum så kommer Maleficent dit objuden och kastar en förbannelse över den blivande prinsessan. Resten vet vi alla. Men vet vi om det som berättats i sagan var hela sanningar? Sagobaserade filmer i mer vuxna tappningar har det varit gott om de senaste åren. Men det känns för min del som alla de andra filmerna i denna genre har varit en uppladdning inför "Maleficent". Och jag är beredd att stå fast vid att det fortfarande känns så. Det här är den där sagofilmen med en lite mörkare vinkling som vi alla ha väntat på. Angelina Jolie i sin bleka hy, Lady Gaga inspirerade kindben, svulstiga rödfärgade läppar och stora horn ger verkligen färg åt den här filmen. Hon utstrålar både mäktighet och sårbarhet på samma gång. Det märks att Jolie trivs med att spela den här rollen. Hon gör det med glimten i ögat och har lagt på en humoristisk brittisk accent som ibland nästan övergår i det teatraliska. Vacker är hon också i sitt nästan reptillika utseende. Men främst är det en underhållande egenskap att hon avfärdar romantisk kärlek som något som inte kan lösa problem som förbannelser. Detta sätter en intressant prägel på hur en moderniserad saga ska berättas. Den här historien ger avtryck just därför historien vinklas annorlunda. Det är en väldigt mörk berättelse som också är utsmyckad med starka färger och andra karaktärer än Maleficent. Tre goda feer finns det i vanlig ordning som viktiga karaktärer. Dock är deras sockersöta Disney aura lite väl påfrestande ibland. Likaså prinsen som förälskar sig Aurora. Hans boyband lika framtoning är bara allmänt påfrestande. Elle Fanning som Aurora däremot sätter prägel på historien i med sin oskuldsfullhet och tilltro till att alla levande varelser innerst inne alltid bär på godhet. Det är just samspelet mellan Angelina Jolie och Elle Fanning som många gånger gör filmen intressant. I den här historien har Maleficent och Aurora ett slags band mellan sig som gör filmen spännande. Samt är Sam Riley bra som Maleficents trofasta tjänare Diaval. En gång var Diaval en fågel som Maleficent räddade ifrån ett nät och förvandlade till man. Under filmens gång förvandlas han till diverse djur, men oftast till en svart stor korp. Även i korpform så är karaktären Diaval väldigt kärleksfullt skildrad. Mer bör inte sägas om denna film. Det är en "Törnrosa" i ett annorlunda format både fyllt med mörker och ljus. Familjevänligt blir det men inte på ett överdrivet sätt. Och jag älskar verkligen den här typen av historier som kan tyckas vara lättsamma. Men filmen bär faktiskt på det fina budskapet att det som utmålas som ondska kanske inte helt saknar godhet och att hämnd är en simpel lösning på ett svek. En väldigt söt berättelse i ett mycket stundvis gotiskt och mörkt format. Regissören Robert Stromberg visar dessutom upp vackra världar i stil med de i "Avatar". Särskilt Hedelandet är väldigt vackert att få bevittna. Allra helst då en bevingad Angelina Jolie flyger igenom det. Den här filmen kan starkt rekommenderas. En klassisk saga i sitt vackraste format med Angelina Jolie i toppform. Det kan inte bli mycket bättre än så här och jag ger filmen allra högsta betyg. Mina skyhöga förväntningar blev till och med överträffade. Det enda tråkiga är att filmen är lite väl kort så att man tyckte att äventyret tog slut lite för snabbt.