Det har tidigare tvistats kring huruvida filmen “Cruella” skulle nå biograferna pga pandemin. Men så kom den glada nyheten att antalet tillåtna biobesökare skulle öka ifrån 8 personer till 50 personer i Sverige. Det blev alltså en biopremiär den 28:e maj som väntat på några få utvalda biografer innan Filmstadens biografer hade öppnat. Jag satt alltså nästan själv i en biosalong där 2 av 8 biobesökare dök upp. Först den 1:e juni tillåts det alltså 50 biobesökare. Premiären lyckades dessutom bli lite historisk. För 7 år sedan den 28:e maj så hade nämligen storfilmen “Maleficent” med Angelina Jolie i huvudrollen premiär på svenska biografer. Även det en fristående film om en ikonisk Disneyskurk i en lite annorlunda tappning. Nåväl, nu har jag sett filmen och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.
För första gången får vi möta Cruella de Vil (Emma Stone) och ta del av hennes bakgrund. Det här är hela historien om hur hon blev den rebelliska, eleganta och hämndlystna Cruella. Vi får följa med till 1970-talets London. Ett London som är fyllt med punkrock, normbrytande attityd och ikoniskt mode. I detta spännande modeinriktade London väntar en överraskande vändning. Det som vi trodde att vi redan visste om Cruella de Vil kan visa sig vara något helt annat än sanningen.
När Disney lanserade en plan om att ge en känd och etablerad Disneykaraktär en egen film så är det första jag tänkte att jag vill se en mörk och mer vuxen historia. I barndomen fick man sitt när man såg den tecknade versionen. När det är otecknad version på gång så görs de för oss 80-talister eller äldre. Detta bara för vi ska kunna slänga in den tecknade filmen i dvd-spelaren till barnen och se den mer vuxna och otecknade versionen själva. Så är det uppenbart att de har tänkt med filmen “Cruella” och även med “Maleficent” som gick upp på bio för exakt 7 år sedan. Skillnaden här om man jämför med “Maleficent” är att de har skalat bort lite av det sagolika. Det blir inte lika många små gulliga och färgglada figurer i ännu färggladare miljöer. Istället tas vi till den bistra mörka verkligheten i 70-talets modevärld där den elaka baronessan står för allt ikoniskt mode. Där har en flicka som heter Estella är född med tvåfärgat hår en dröm om att få ut sina kreativa modeidéer i samma skede som hennes mamma går en mystisk död till mötes med dalmatinhundars inblandning. Hon slår sig ihop med några gatubarn som livnär sig som ficktjuvar. Där får lilla Estella briljera genom att skapa trovärdiga förklädnader åt sina medhjälpare. På den vägen är det och snabbt kastas vi in Estellas vuxna liv då hon kommer närmare sin dröm då hennes då vuxna medarbetare hjälper henne att komma i kontakt med Baronessan (Emma Thompson).
Emma Stone är jättebra i rollen som Estella som vi senare får lära känna som den ikoniska karaktären Cruella. Det är med glimten i ögat hon tar sig an rollen. Ifrån första början när vi möter Estella så får vi en mer varm person presenterad med rödhårig peruk. Men ju närmare Estella kommer sin dröm desto mer sjunker hon ner i ett mörker. Man kan ana en psykopat i hennes personlighet och man får lite vibbar av Jokern i ett gäng Batman filmer som tidigare har gjort succé. Vem hade kunnat ana att en psykotisk karaktär skulle få huvudrollen i en Disneyfilm. Enligt min åsikt är det ett klockrent drag. Det ger filmen dess mörka ton som man hade hoppats på. Angående hur modevärlden målas ut vet jag ej om det kan se ut så. Där kommer sagoberättande kanske in lite grann. Men det är en spännande utveckling att få följa Estellas förvandling till Cruella och de mysterier som utvecklas kring karaktärens bakgrund. Och även denna gång blir det lite att man börjar att förstå karaktären och nästan sympatiserar med henne.
Sammanfattningsvis så är filmen en mörk och en ganska realistisk historia om hur ett mörkt förflutet kan få den bäste att välja en inte fullt så moraliskt godtagbar bana för att uppnå sina drömmar. Det finns också ett budskap om att hämnd kan kännas lockande, men att det inte alltid är den bästa vägen för att uppnå den inre frid man vill ha inombords. Den här filmen är Emma Stones show. Men även Emma Thompson får briljera som hennes nemesis Baronessan. Hela filmen är dessutom kryddad med härligt soundtrack. Gruppen Florence + the Machine gör ledmotivet och under filmens gång kommer en salig blandning med hitlåtar som innefattar allt ifrån Tina Turner till Deep Purple. Jag blev supernöjd med den bioupplevelse jag fick. Så en stark 4:a av 5 möjliga är mitt betyg till filmen “Cruella”.
Läs mer