Precis som de bästa science fiction-berättelserna (som väl det här ändå måste räknas till) så utgör innehållet till stor del allegorier för vår egna värld och vårt egna beteende. Filmen lyckas, som sin föregångare, hålla sitt största fokus på aporna samtidigt som deras konflikt med människan effektivt speglar den verkliga världens konflikter. Jag är otroligt svag för hur filmen på ett nästan cyniskt sätt visar hur kampen för fred mellan två desperata parter verkar mer än hopplös, men att det ändå är målet som vi borde söka uppnå. Uppföljaren blåser upp allt rejält från första filmen, actionscenerna är maffigare och motion capture-effekterna om möjligt än mer övertygande än förut. Den hade inte lika starka känsloögonblick, men gjorde mig helt klart berörd och lämnade mig ofta förundrad över hur väl de byggt mitt engagemang för karaktärerna. Som fristående film är den något svagare än "Rise", men som enhetlig berättelse är den stilsäker och bygger vidare på en story som oväntat nog kan utmynna i en av de bästa filmserierna jag sett på väldigt länge.

Ikväll har jag varit på bio och sett Matt Reeves "Dawn of the Planet of the Apes" som handlar om att växande population med genetiskt utvecklade apor ledda av Caesar är hotade av en grupp överlevande människor som tidigare drabbats av ett dödligt virus som bröt ut för ungefär 10 år sen. Både aporna och dom överlevande människorna kommer överens om en fred som blir kortvarig då dom hamnar i ett krig med varandra i kampen om vilken ras som blir den dominanta rasen på jorden. Denna film är uppföljaren till "Rise of the Planet of the Apes" som kom 2011 och är en reboot av "Planet of the Apes"-franchisen och man behöver såklart inte ha sett dom gamla filmerna innan även om jag personligen skulle rekommendera att ni ser klassikern från 1968 med Charlton Heston som är i mitt tycke den bästa filmen i "Planet of the Apes"-franchisen. "Planet of the Apes" är ursprungligen en bok som är skriven av Pierre Boulle ("Bridge on the River Kwai"), denna bok har som sagt inget med dom nya filmerna att göra men grund-idén om att aporna kanske kan vara den dominanta rasen på jorden fanns redan i boken. Tillbaka till "Dawn of the Planet of the Apes" som med sina 130 minuter bjuder på en rätt solid story med ett helt hyfsat manus och riktigt bra CGI/Motion Capture-apor vilket är filmens starkaste sida. Man får som sagt se en film som är underhållande och bitvis rätt spännande men lite av början kan upplevas lite segt. Skådespeleriet är också helt hyfsat av bl.a. Jason Clarke, Keri Russell, Gary Oldman. Andy Serkis som gör rösten och även Motion Capture grunden till Caesar gör ett snyggt jobb och han är ju riktigt rutinerad på denna slags skådespeleri. Mycket bra musik av Michael Giacchino och han visar även här att han kan konsten att göra filmmusik. Nu låter jag kanske snäl med betyget men betyget blir 3/5

Nu har jag äntligen varit på bio och sett "Dawn of the Planet of the Apes" vilket jag har sett fram emot sen den mycket välgjorda och bra föregångaren "Rise of the Planet of the Apes" kom ut 2011. Jag ska nu med denna filmrecension förmedla mina åsikter om filmen. Men först lite om handlingen. En virusepidemi har nästintill utplånat mänskligheten. Det lilla antal människor som finns kvar verkar i alla fall vara immuna. I ett befäst torn i San Francisco finns ett fungerande samhälle, emellertid börjar elektriciteten sina. En liten grupp människor ger sig in i Muir-skogen för att undersöka möjligheten att ta kraft från en damm, men hamnar mitt i ett territorium av numera tilltagande intelligenta apor. Efter en inledande konflikt går apledaren Caesar med på att låta människorna arbeta vid dammen och snart anas en vänskap mellan arterna. Kobi, en apa med varaktiga men sedan han experimenterats på i ett laboratorium, hetsar dock till krig mot människorna. Läget blir snart både problematiskt och våldsamt, och inte så lite omskakande. Filmen levde verkligen upp till mina förväntningar och lyckades till och med med bedriften att vara bättre än den första filmen. Aporna är väldigt välgjorda och brilliant spelade av bla Andy Serkis. Det som gör den här uppföljaren bättre än förra filmen är att grundhistorien redan är förklarad. Så därför behövs det inte en lång transportsträcka i handlingen för förklaringar. Istället rullar händelseförloppet igång snabbt och det är inte en enda minut att filmens 2 timmar långa speltid som blir seg. Det är spännande att få ta del av hur aporna utvecklas och blir mer och mer mänskliga och blir ett hot för mänskligheten. Samtidigt som det även blir intressant att följa ledarapan Caesars konflikt angående om han står på apornas eller människornas sida. Det här är sammanfattningsvis en väldigt smart, välgjord och bra film. Både den här filmen och "Rise of the Planet of the Apes" är mycket bättre versioner än den som Tim Burton gjorde 2001. Jag kan starkt rekommendera filmen "Dawn of the Planet of The Apes" som en av de bästa filmerna som har släppts på bio detta år.

Det har gått 10 år sendan ap-influensan slog till för första gången och människor och apor lever nu separerade. Vi får återvända till staden där den första filmen utspelade sig (forna San Francisco) där människorna strävar efter att överleva och hantera sin vardag. En dag, i samband med återaktiveringen av stadens elverk, träffar de på en stor grupp av intelligenta apor som levt gömda uppe i skogen... Den här filmen var väldigt bra och välgjord! Jag gillade den första filmen i den här reboot-serien av apornas planet, mycket för att den var välgjord men även för att personerna bakom produktionen hade lyckats hitta en ny och lite fräsch ingångsvinkel till den här kultförklarade historien. Inför den här uppföljaren så hade man bytt ut regissören. Nu är det Matt Reeves som stått med dirigentpinnen och han har tidigare regisserat bl.a "Cloverfield", en av de få "Handy-camfilmer" som jag verkligen gillar. Efter att så ha sett "Dawn of the Planet of the Apes" kan jag bara säga att jag tyckte väldigt mycket även om denna film! Först och främst så kändes filmen väldigt oförutsägbar. Efter att ha sett trailern trodde jag mig veta exakt hur filmen skulle utspela sig, men gång på gång under filmens gång blev jag ordentligt överraskad på ett positivt sätt! Både bland människorna och aporna fanns det "good guys" och "bad guys" och det gjorde att historien blev intressant. Sen så gillade jag även effekterna och animationerna. Tekniken går ju så oerhört fort framåt och jag vet att det kommer se annorlunda ut om bara 4 år, men jag upplevde att aporna verkligen kändes som levande karaktärer med personligheter. Man hade använt sig av människor med elektroder på kroppen (så kallad "motion capture") för att få fram apornas rörelsemönster och de skådespelare som gestaltade de 2 framträdande apkaraktärerna Caesar och Koba gjorde detta på ett ypperligt vis! Andy Serkis som spelar Caesar är för övrigt kroppen bakom många andra animerade karaktärer i en massa filmer, och han borde enligt min mening få någon form av "specialutmärkelse" för sitt fantastiska arbete. Det som jag inte riktigt gillade med filmen var den stora bristen på kvinnliga karaktärer. Det fanns en, en kvinnlig läkare med små halvheroiska inhopp här och där, men i övrigt var det män. Det kändes så oerhört utdaterat och som en tråkig miss i en film där det inte fanns några som helst ursäkter för det. Sedan kändes det (ibland) lite onaturligt när aporna valde att prata engelska istället för att använda det teckenspråk de egentligen kommunicerade via. Kanske var det ett val av regissören för att snabba på handlingen, eller kanske för att ge aporna ytterligare en dimension i sin karaktär, men vid vissa tillfällen kändes det som sagt onaturligt och onödigt. Dessa två negativa punkter blir dock små i jämförelse med allt som var bra med den här filmen. "Dawn of the Planet of the Apes" är en enormt spännande film med snygga effekter och ett smart upplägg och det är en mycket värdig uppföljare till "Rise of the Planet of the Apes"! Om ni vill titta på min videorecension kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=doo2VgZgXo8&feature=youtu.be