http://www.moviezine.se/aktuellt Moviezine.se Nyheter Thu, 18 Mar 2010 13:46:22 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4389-jag-ar-ju-en-gammal-man?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4389-jag-ar-ju-en-gammal-man?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss John Travolta, 56, har haft en hektisk tid. Han har de senaste 1-2 åren avslutad inte mindre än tre filmer – "Pelham 1 2 3 Kapat", "Old Dogs" och nu senast "From Paris with Love". Ingen av dem någon större kritikersuccé, men han har en konstant skara fans som håller hans stjärna uppe. <p>Liksom i "Pelham 1 2 3" spelar han i den senaste filmen en riktig hårding, fast den här gången håller han sig på rätt sida lagen. Själv berättar han att han aldrig gjort en så tuff actionroll förut och han förundras över att hans kropp klarar av det trots att han är en bit över 50.</p> <p>Det senaste året har också varit extra hårt för Travolta och frun Kelly Preston efter att deras 16-årige son, Jett, dog under en semester i Bahamas, något som sedan startade rykten om att paret inte låtit pojken få rätt vård. Travolta själv har bestämt sig för att ta en liten paus från filmandet just nu - i alla fall tills något riktigt bra projekt dyker upp.</p> <p><strong>Det här är ju en rätt extrem karaktär du spelar. Hur förberedde du dig för rollen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id30516" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/bb41c/bb41c4a2ce84da78469d6f73b16d1fa0/strea_m.jpg" alt="" />Jag tillbringade en del tid med några undercover-poliser i min hemstad. De var schyssta och lät mig hänga med dem, så jag spenderade nätterna med att köra runt Ocalas gator och åka till olika områden med problem för att se hur de här killarna jobbade.</p> <p>Pierre Morel, Luc Besson och jag hade också många diskussioner om min karaktär. Han var väldigt bra skriven så det var lätt för mig att attackera materialet och fylla karaktären. Utseendet var väldigt viktigt och vi tittade på omslaget till "Soldier of Fortune" med killar som såg väldigt glamorösa ut med scarfar, rakade huvuden och bockskägg. Jag tror vi kände att enda sättet det skulle fungera på var om vi gick hela vägen och var modiga. Det var tufft att ta allt håret, men det var värt det.</p> <p><strong>Hur mycket har du gemensamt med den här tuffa typen av person?</strong></p> <p>Jag tror inte att jag har något gemensamt med honom alls, men det var kul att spela honom, absolut.</p> <p><strong>Du och Jonathan Rhys Meyers spelar verkligen olika karaktärer i den här filmen. Du är en kamikaze-polis och han en ren agent. Hur var kemin mellan er?</strong></p> <p>Jonathan är ett mirakel. Han är en väldigt begåvad och snygg kille som kan göra vad som helst. Vi kommunicerade bra, kunde prata om saker och Pierre är på samma sätt så det fanns inga områden vi inte utforskade när det gällde våra karaktärer. Vi attackerade dem med en lekfull inställning kan man säga.</p> <p><strong>Det finns ju en del referenser till "Pulp Fiction". Hur var skillnaden mellan att vara "elak" som Charlie Wax och att vara det som den riktiga "boven"?</strong></p> <p><img id="photocloud_id29672" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/d5c3e/d5c3ed5e6c745b8f774fa758640bfd89/strea_m.jpg" alt="" />Det finns tre olika typer av skurkar. Han i "Pulp Fiction" har missuppfattat det mesta. Skurken i tex "Pelham 1 2 3" är rent kriminell och så Charlie Wax här som egentligen inte är någon skurk. Han är en av de bra killarna som bara använder ovanliga metoder. Även om han gör saker som vi inte tycker om så löser han ändå problemen och han är så bra på det han gör att han kommer undan med mycket. Så det är tydliga skillnader mellan de här typerna av karaktärer.</p> <p><strong>Vilken typ av elaking föredrar du?</strong></p> <p>Jag föredrar dem som är välskrivna, som i den här filmen när jag är fri att testa alla gränser.</p> <p><strong>Det är mycket komedi i den här filmen. Hur balanserar man det med all drama och action på ett bra sätt?</strong></p> <p>Jag tror att det hänger mycket på manuset. Men Pierre var den som fick balansera åt oss. Han visste när något var för kul eller för seriöst och jag tycker att han gjorde ett bra jobb att hålla oss i schack. Jag är ju komiker också så min instinkt är att göra det riktigt kul och då kunde han hålla mig tillbaka. Och ibland sa han "Nu får du göra vad du vill. Du får göra det roligt." och då kunde jag gå hela vägen. Jag har alltid velat jobba på ett sånt sätt att jag ger regissören valmöjligheter. Nu har jag fått ett namn på det - "Kinesisk Meny" - från Meryl Streep som alltid är en skådespelare som ger regissören en massa alternativ.</p> <p>Om man litar på regissören och redigeraren kan man använda den metoden så att de i klipprummet kan välja det alternativ de gillar mest. Så jag sa till Pierre "Vi kör Kinesisk Meny och jag kommer att ge dig rolig, dramatisk, rak och så många olika stilar du vill ha" och det fungerade.</p> <p><strong>Charlie Wax är en rätt fysiskt påfrestande roll. Kan du berätta om det var någon speciell scen som var extra rolig eller utmanande att göra?</strong></p> <p><img id="photocloud_id29666" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/fe8a6/fe8a67ef690767bf39076fead71fcd3e/strea_m.jpg" alt="" />Jag frågade verkligen Pierre om han ville att jag skulle göra allt det här. Jag menar, jag åker upponer för en stång och skjuter med två pistoler och glider ner för byggnader och hoppar omkring. Jag är ju en gammal man! Och han sa bara "Ja, och?" Han hade sån tilltro till att jag kunde göra det att jag bestämde mig för att jag skulle leva upp till hans förväntningar. Så jag gjorde det och jag var stolt över att jag löpte hela linan ut. Det betalade sig verkligen. Jag har aldrig gjort så mycket action i en film förut. Trots att jag varit i två John Woo-filmer så var det här mycket mer springande, hoppande, slagsmål och volter. Och min kropp klarar tydligen fortfarande av det.</p> <p><strong>Ville du att publiken skulle ta med sig ett budskap? Filmen handlar ju mycket om att blint tro på något.</strong></p> <p>Jag sa faktiskt till Luc när filmen var över att "Konstigt nog är det här den ärligaste filmen som gjorts om terrorism, för att vi inte kommer med något budskap eller säger något specifikt." Det finns en sanning där. Det handlar verkligen om att folk har missuppfattat religionen och världen. Men jag tror inte att vi tänkte på att ge något speciellt budskapet. Vi gör hela filmen i en väldigt lätt ton.</p> <p><strong>Stora delar filmades ju i Paris. Vad gillar du bäst att göra när du är där?</strong></p> <p>Luc och jag som inte är singlar uppskattade den franska maten mycket. Min höjdpunkt var annars en kväll när jag kom tillbaka från jobbet vid midnatt och jag tog med min dotter och min son, som hade några vänner med sig, ner till downtown Paris där Pino Pizza på Champs-Elysées var öppet. Så vi åt pizza där och sedan vid två på natten åkte vi till Plaza Athenee och drack varm choklad. De trodde knappt det var möjligt. Det var en helt ny livsstil för dem.</p> <p><strong>Var det din familj man kunde se i bakgrunden i en av scenerna?</strong></p> <p>Bra observerat! Det var min fru och dotter.</p> <p><strong>Hur hamnade de i den scenen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id29670" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/b155d/b155d84c21677766bcd37e192cfec226/strea_m.jpg" alt="" />Vi skulle filma vid Eiffeltornet och min dotter hade aldrig varit där. Jag sa att de borde komma och hälsa på medan vi filmade och sedan frågade jag Pierre om de fick vara statister i den scenen och han gick med på det. Så var det.</p> <p><strong>Du har ju många fans som bryr sig och som nu undrar hur du mår efter allt som hänt det senaste året med din sons död?</strong></p> <p>Tack för att du frågar. Det har verkligen varit ett tufft år, ingen tvekan om det. Men vi har jobbat hårt varje dag med att läka såren och vi jobbar fortfarande med det - med vår kyrka och med varandra, med familj och vänner. Det har varit tufft och det kommer det fortsätta att vara, men vi har åtminstone hjälp och stöd och det gör det hela möjligt.</p> <p><strong>Vad har du på gång i framtiden?</strong></p> <p>Jag kommer fortsätta ta lite tid för mig själv. Jag marknadsför nu den här filmen och sedan kommer jag vänta på nästa stora bra projekt. Jag har gjort tre filmen i rad nu så jag kommer att vänta på något som jag verkligen gillar.</p> <p><strong>Lionsgate gillar sina uppföljare. </strong><strong>Ser du en "From London with Love" eller en "From Rome with Love"?</strong></p> <p>Haha. Ja, det gör jag.</p> <p><strong>Du har ju en passion för att flyga. Har du tänkt få med den aspekten i någon kommande film?</strong></p> <p>Jag var den första som började utveckla manuset om Howard Hughes och jag har till och med skrivit med egna flygarmanus. Jag har inte hittat det perfekta än, men jag hoppas förstås att jag gör det.</p> <p><strong>Kommer du att åka tillbaka till Haiti?</strong></p> <p>Det som hände med Haiti var att jag hade privilegiet i att kunna flyga mitt stora Boeingplan ner dit för att det bara stod där alldeles tomt och jag kände en plikt och ett ansvar att fylla det med läkare, förnödenheter, mat och medicin. Det häftiga var att när vi anlände så lastade vi av sju ton med grejer och jag lovade läkarna ombord att det vi tog med oss skulle stanna med dem. Igår och idag fick jag rapporter om att det hade fungerat. De hade nått framgång med hundratals patienter och allt fungerade bra så det känns väldigt skönt. Inte bara att jag kunde skicka ner allt detta utan att det var ett framgångsrikt projekt.</p> Wed, 17 Mar 2010 16:54:21 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4381-jag-fick-se-det-riktiga-paris?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4381-jag-fick-se-det-riktiga-paris?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Den snart 33-åriga irländaren började sin karriär i en soppreklam men har de senaste 15 åren lyckats samla på sig en mängd varierade roller som allt från kärleksintresset i "Bend it Like Beckham" till androgyna, glamrockiga Brian Slade, den David Bowie-inspirerade huvudkaraktären, i "Velvet Goldmine". <p>I "From Paris with Love" tar han sig, ihop med John Travolta, an actiongenren. Men åtminstone till en början är det Travolta som får stå för slagsmålsscenerna medan Rhys Meyers mer ser ut och uppför sig som en nervös diplomat. Förutom att Rhys Meyers är den yngre, mindre erfarna av de två, drar duon annars tankarna till densamma i "Dödligt Vapen" där Danny Glover får mer partner än han klarar av i Mel Gibson.</p> <p>På samma sätt får här Rhys Meyers en "crash course" i hur det är att vara agent, från den näst intill galna kollegan, något han gärna pratar om när MovieZine får en chans att träffa honom i New York. Han berättar också vad som var den största utmaningen för honom under filmen. </p> <p><strong>Vad är det som är avgörande för om en actionthriller blir en klassiker?</strong></p> <p><img id="photocloud_id30517" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ba779/ba7798647257545ba1f362ed763663f0/strea_m.jpg" alt="" />Jag tror att det har med kemin att göra, att det är det som skiljer vanliga actionfilmer från de klassiska. Om skådespelarna gillar varandra och gillar storyn så märks det. "Dödligt vapen" fungerar för att Danny Glover och Mel Gibson jobbar med varandra och att man kan känna energin där. De använder varandra på ett bra sätt. Vissa partners funkar bättre helt enkelt. "Butch Cassidy and the Sundance Kid" till exempel, hade det varit samma film med andra skådespelare? Det är deras energi som bär det hela. Det är de där spontana elementen mellan människor som är mer värt än någon explosion. Om man hittar de där stunderna när två personer förstår att de delar ett skämt i en scen eller att de delar ett känslosamt ögonblick - det är det som gör filmen.</p> <p><strong>Improviserade ni något med replikerna?</strong></p> <p>Nej, allt det var där i manuset. Det var ju en film där jag skulle vara en amerikan i Paris så om jag inte haft någon som John [Travolta] där så är jag inte säker på att det hade fungerat. Jag behövde en riktig amerikan där, någon att spela emot.</p> <p><strong>Så hur var er kemi?</strong></p> <p>Pierre [Morel] och Luc [Besson] kom till London och berättade att John skulle göra den här filmen och att de trodde att vår kemi skulle vara fantastisk. Jag filmade "Tudors" på en tisdag och kom till Paris för att göra filmen på onsdagen. Första gången jag såg John ansikte mot ansikte var under själva filmandet i den scenen där jag försöker få ut honom ur franska tullen. Min karaktär James Reece förväntar sig ju att någon sådan där sofistikerad, elegant James Bond ska dyka upp. Och istället får han en motorcykelsnubbe, minus Harley Davidson.</p> <p>Själv har jag ju sett John i många filmer, men aldrig på det sättet så det var en rätt extrem reaktion jag hade. James har ju drömmar om hur en spion ska vara, men verkligheten är att det är ett smutsigt jobb. James är inte lika cynisk som Wax, men han har en naivitet som Wax njuter av att driva med. Han tycker det är kul att James får stryk eller blir förvirrad av vad som händer. Och det är för att det bara finns ett sätt att lära upp någon på, och det är att kasta i dem på det djupa och låta dem simma.</p> <p><strong>Filmen handlar ju en del om blind tro. Vad är din åsikt om det?</strong></p> <p><img id="photocloud_id30518" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/f7848/f78486b79cb6f0cdd3e6a7da38d6c8fe/strea_m.jpg" alt="" />Kärleken är stark. Oavsett om det är kärlek till en person eller kärlek till en religion. När jag läste manuset kände jag att om en film handlar om terrorism så är det viktigt att ge ämnet tillräckligt med fokus. För oss handlade det om relationerna och individerna i filmen.</p> <p>När jag gjorde filmen "Children of Huang Shi" för ett par år sedan om kriget i Kina så fokuserade vi mycket på att allt som händer i ett krig sker på grund av väldigt små mänskliga val. Det handlar i slutändan om en pappa som förlorar sin son, en fru som förlorar sin man, alla de här små detaljerna. Så det är väldigt individuella historier och det tyckte jag att vi även fokuserade på i den här filmen. Även när det är mycket skjutande så kan man se de mänskliga reaktionerna och att de här killarna är rätt nervösa och rädda för att de inte vet vad de gör.</p> <p><strong>Var det komplicerat att filma i Paris?</strong></p> <p>Jag tror att Eiffeltornet har blivit ett av de svåraste monumenten i världen att filma. De tar betalt för att det är privatiserat nu. Det kostar typ 20.000 dollar eller nåt sånt om man vill ha med tornet med de där blå ljusen i bild. Så man måste veta vad man gör och klippa innan man får med Eiffeltornet, så vi var hela tiden tvungna att befinna oss i rätt vinkel.</p> <p><strong>Hur var det annars att befinna sig i Paris?</strong></p> <p>Jag tycker att Paris är en av de vackraste städerna i världen och jag bodde på ett fint hotell, Le Hotel Crillon, där Marie Antoinette lärde sig spela piano. Så vi befann oss på det här fantastiska, eleganta, levande muséet och när man går ut därifrån så ser man det Paris som alla drömmer om. Men jag såg också det Paris som var en levande mardröm, för att vara ett land i västvärlden. Det finns massor med människor med olika kulturella bakgrunder som försöker att överleva, som försöker skapa sig ett liv.</p> <p>Så eftersom jag såg även de delarna kom jag närmre Paris den här gången. Bra erfarenheter, dåliga erfarenheter - alla erfarenheter jag hade presenterade en stad med otrolig skönhet och otroliga kulturer. Staden har ett stort hjärta men ibland kan det krossas. Jag var inte en av turisterna på Champs-Elysées, på väg till något café för att äta macaroones. Jag åkte ut till de områden där folk faktiskt bor, den del av Paris som ingen ser. Luc kan visa det och Pierre också, men jag skulle aldrig hittat det själv. Så det var fantastiskt och gjorde att det kändes som en riktig stad inte bara ett Disneys fantasiland.</p> <p><strong>Vad var det mest utmanande med den här rollen för dig?</strong></p> <p><img id="photocloud_id29671" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/e0ef2/e0ef25213fb49bfb2e7da94d239f4c37/strea_m.jpg" alt="" />Jag gillar inte höjder och var tvungen att gå upp för de där ståltrapporna. Jag tappade faktiskt vasen med kokain i de där trapporna, vilket var rätt kul. Pierre gillade det - att jag tappade vasen och sa "Djävlar, kokainet!" mitt i scenen. Jag kunde höra honom skratta flera våningar ner. Annars blev vasen nästan som en nalle för mig. Eller för James. Han sitter i ett hörn och håller i den som om den skulle skydda honom från resten av världen.</p> <p><strong>Du pratade kinesiska i filmen, hur lärde du dig det?</strong></p> <p>Jag pratade mandarin och japanska i filmen "The Children of Huang Shi" som jag nämnde. Så eftersom jag redan hade snuddat vid språket så blev det mycket lättare. Jag hade en väldigt trevlig tjej som lärde mig de kinesiska ord jag behövde, det var faktiskt hon som även spelade prostituerad i scenen när jag stöter ihop med den tyska mannen. Det är ett väldigt svårt språk att klara av för det kommer alltid finnas ord som man inte fixar. Tungan kan helt enkelt inte röra sig på det sättet. Så jag gjorde så gott jag kunde och efteråt frågade jag mannen jag pratade med om han förstod mig. Han svarade "ja" och då verkade det okej. Grejen är att man måste försöka låta naturlig.</p> <p>Ibland när folk försöker sig på nya språk så blir det så långsamt eftersom de försöker få med alla ord tydligt. Men det är bättre att försöka hålla samma takt som dem. Att jag hade haft med språket att göra tidigare var en av omständigheterna som var på vår sida. Vi hade många såna omständigheter i den här filmen och jag tror det berodde på att vi hade sån positiv energi och inställning, att vi kunde göra det här - stunttricken, språket, en bra film... Omvärlden konspirerade så att vi fick vad vi behövde.</p> <p><strong>Vad har du på gång här näst?</strong></p> <p>Jag har filmat klart den sista säsongen av "Tudors" och så har jag gjort en film med Julianne Moore som heter "Shelter".</p> <p>Fotnot: Jonathans nästa film "Shelter" kommer ut i USA senare under 2010 och är regisserad av svenskarna Måns Mårlind och Björn Stein som är mest kända för filmen "Storm" från 2005. "Shelter" blir deras Hollywooddebut.</p> Fri, 12 Mar 2010 11:12:39 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4341-greengrass-skapar-ett-vackert-kaos?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4341-greengrass-skapar-ett-vackert-kaos?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Duon Paul Greengrass och Matt Damon är inga duvungar när det kommer till actionfilmer. Efter "Bourne-trilogin" bestämde de sig för att göra Irakdramat "Green Zone" som även har kallats för en Bourne-film i Irakiska krigszonen. <p><strong>När började du och Paul Greengrass spåna på den här filmen?</strong></p> <p>11:e september och Irakkriget var ett par av förra årtiondets största händelser, som Paul ville göra film av. Han började med "United 93", och när vi spelade in Bourne-filmerna ihop sa han att han var redo att tackla Irakkriget. Han hade dock ingen bra ingångspunkt, förrän han stötte på Rajiv Chandrasekarans bok "Imperial Life in the Emerald City". "Du måste läsa den!", sa han till mig. Han hade då redan gjort ett par filmer baserade på sanna historier, och de påkostade Bourne-filmerna, så tanken var att kombinera dessa två genrer till en stor, maffig actionthriller som utspelade sig i en verklig värld.</p> <p><strong>Vem är din karaktär, Chief Miller?</strong></p> <p><img id="photocloud_id29352" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/26fc9/26fc9fa5f2d1854f2e1896503daaece2/strea_m.jpg" alt="" />Han är en god soldat och en hygglig människa som åker till Irak för att leta efter massförstörelsevapen. Hans uppdrag är väldigt tydligt, men saker och ting är annorlunda än vad han fått veta, så han frågar sig själv: "Vad hände?" Han bygger på en verklig person, Monty Gonzalez, som ledde styrkan som var bland de första att söka efter vapnen. Han hade verkligen räknat med att hitta dem och få vara den första som visade upp bevisen för CNN. Men när den första misstänkta platsen visade sig vara en porslinsfabrik, insåg han att något var fel. I vår film har vi en väldigt spännande inledning där vi stormar en fabrik men hittar ingenting. Då klagar jag på att det är fjärde gången det händer. Men egentligen anade han oråd redan första gången.</p> <p><strong>Hur var det att träffa Monty Gonzalez?</strong></p> <p>När vi träffades, satt vi ner i fyra, fem timmar och bara pratade. Han är i min ålder och vi gick ut high school samma år, men valde sedan helt olika vägar. Monty har vigt sin karriär åt att tjäna sitt land. Men när jag frågade om varför han samarbetar med oss på den här filmen tänkte han en stund och sa något som jag tror måste ha varit svårt att säga. Han sa: "För att vi måste få tillbaks vår morala auktoritet."</p> <p><strong>Hur fick Paul Greengrass filmen att kännas så realistisk?</strong></p> <p><img id="photocloud_id29348" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/a0c75/a0c757c068ea2ed5c32c1b37232966f3/strea_m.jpg" alt="" />Det är svårt att förklara, han tar manuset och drar ut varje scen utan att tänka på teknikaliteterna. Det blir omöjligt för skådespelarna att överanalysera, för ingen vet riktigt vad som händer. Han skapar ett vackert kaos, som när det fångas på rätt sätt känns så äkta. Filmen är också fylld med diskussioner som ägt rum på riktigt, som när Greg Kinnear och Brendan Gleeson har videokonferens.</p> <p><strong>Hur var inspelningen annorlunda mot Bourne-filmerna?</strong></p> <p>Jag har ju inte jobbat med Greengrass på "Bloody Sunday" eller "United 93", där han använde sig av okända skådespelare och improvisationer som kunde vara i en timme. Men jag har fått processen återberättad för mig, vi har pratat mycket om hur han gjorde de filmerna. Det finns här bland annat en scen med Said Faraj där han vägrar lyssna på mig, och jag ber en marinsoldat att sätta munkavle på honom. Jag glömmer aldrig hans ansiktsuttryck, han visste inte alls hur långt det här kunde gå. Det var lite av ett tufft och fysiskt krävande klimat men det var okej. Och jag ville bära äkta militärkläder för det ä de små detaljerna som ger en levande prestation.</p> <p><strong>Berätta om era inspelningsplatser för "Green Zone". </strong></p> <p><img id="photocloud_id11797" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/f90ec/f90ec35922154fea5d969821a1ac90ab/strea_m.jpg" alt="" />Det mesta spelades in i Marocko, en väldigt gästvänlig plats. Det är tredje gången jag filmar där, och jag har fått många vänner i Marockos filmvärld. Sen hamnade vi i Spanien, som vår effektkille på ett fantastiskt sätt omvandlat till en kopia av Iraks "green zone". Och tro mig, södra Spanien ser i vanliga fall inte det minsta ut som Bagdad. Till slut filmade vi i London som var isande kallt, men det syns inte i filmen.</p> <p><strong>Hur känns det nu när ni är klara?</strong></p> <p>Så spännande. Jag är nyfiken på att se hur filmen tas emot.</p> Thu, 04 Mar 2010 09:39:15 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4274-vi-ar-roliga-ihop?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4274-vi-ar-roliga-ihop?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Årets upplaga av Oscarsgalan kommer att gå av stapeln söndagen den 7 mars. Nu när det redan avslöjats vilka de nominerade filmerna är, är det förstås mest surr om vilken som kommer att ta hem flest statyetter. Ett annat vanligt ämne för diskussion är om värden kommer klara uppdraget att hålla alla tittare intresserade under de åtskilliga timmar som galan pågår. <p>I år har man valt att blanda gammalt och nytt genom att ge uppdraget åt komiske Steve Martin för tredje gången (tidigare var han värd 2001 och 2003) och samtidigt låta den &ndash; i sammanhanget &ndash; nya Alec Baldwin stå vid hans sida. Baldwin har ju visat sin storhet inom humor med sin medverkan den senaste tiden i tv-serien "30 Rock".</p> <p>Inför USA-premiären av filmen "It's Complicated" i december fick pressen möta de två skådespelarna som där spelar rivaler om Meryl Streep. Självklart passade vi på att ställa ett gäng frågor om Oscarssamarbetet också, något de två gärna pratade om. </p> <p><strong>Alec, det är första gången du ska vara värd för Oscarsgalan. Hur känns det?</strong></p> <p><img id="photocloud_id28638" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/159d2/159d2853cd9382544fb61c8e9ef7ec68/strea_m.jpg" alt="" />ALEC:  Jag är glad över att jag ska göra det med Steve eftersom han ju har varit värd två gånger förut. Även om inte jag hade varit iblandad den här gången hade jag varit glad över att han är värd eftersom Oscarsgalan måste vara rolig. Eller den måste i alla fall ha ett bra underhållningsvärde för det är ju ett tv-program som folk ska se i tre timmar. Samtidigt måste det göras med klass eftersom, att få en sån här statyett är den viktigaste äran som finns inom filmbranschen. Man måste alltid komma ihåg att man leker med TV-publiken på ett sätt, men att det är helt annorlunda i rummet man befinner sig eftersom en del människor där kommer att få livet förändrat den kvällen.</p> <p><strong>Tror du att en Oscar kan förändra liv?</strong></p> <p>ALEC: Ja, självklart gör den det. Herregud, verkligen. Speciellt om man förtjänar det. Sen finns det många intressanta möjligheter i år. Till exempel är ju<strong> </strong>Kathryn Bigelow nominerad och om hon vinner blir hon den första kvinnliga regissör som får en Oscar nånsin.</p> <p><strong>Steve, du har ju gjort det här förut. Hur har det varit att bilda team med Alec?</strong></p> <p>STEVE: Jag vill ju inte ta ut något i förväg, men jag känner att det kommer att bli bra. Vi kommer bra överens och vi är roliga ihop. Inte för att det behöver betyda något. Jag har haft roligt med andra förut och sen i filmscener man har gjort ihop har det inte funnits något där, ingen kemi alls.</p> <p><strong>Hur kom det sig att du, Alec, blev erbjuden uppdraget?</strong></p> <p><img id="photocloud_id28637" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/267b9/267b978b5cd9d642dbf96183ff27fafc/strea_m.jpg" alt="" />ALEC: Jag vet inte hur de bestämde sig, men för mig började det med att jag medverkade på en middag för ett tag sedan för "Kvinnor i Hollywood". Jag har vänner på Elle Magazine som är de som sponsrar middagen och därför blev jag tillfrågad om att vara värd där. Jag blev förvånad över nivån på de kvinnor som dök upp<strong>, </strong>Robin Wright [Penn] and Julianne<strong> </strong>Moore till exempel. Carol Burnett var den som delade ut ett pris till Julie Andrews och helt plötsligt pekade hon på mig och sa "Han borde vara värd på Oscarsgalan". En av producenterna för Oscarsgalan var i publiken och jag gissar att det här sådde ett litet frö hos honom. Två veckor senare ringde de mig och frågade om jag ville vara värd med Steve.</p> <p><strong>På vilka sätt är ni två lika och på vilka sätt olika?</strong></p> <p>STEVE: Jag tror att det enda som gör oss lika är vårt sinne för humor. På alla andra sätt är vi olika. Alec kommer in i ett rum och bara tar över. Han är stor. Själv är jag mer blyg och konservativ när det gäller att lära känna nytt folk. Han pratar med människor han aldrig träffat förut. Jag sparar allt det för scenen, medan han alltid är likadan.</p> <p><strong>Kan ni berätta något om vad som kommer hända under programmet?</strong></p> <p>ALEC: Vi hade precis vårt första möte häromdagen, Steve och jag, med producenterna och vi pratade om några olika idéer. Vid Oscarsgalan får man bara ungefär 35 minuter på sig för musik och komedi, alltså oss själva eller andra på scenen som uppträder. Resten av programmet är prisutdelning och reklam. Sedan har ju de anställt en massa bra manusskrivare som hjälper till, två av dem som kom in är från showen jag gör nu, "30 Rock" och vi har redan en massa kul idéer.</p> <p><strong>Kommer det att bli mycket improvisation?</strong></p> <p><img id="photocloud_id22708" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/0a102/0a10272a8856bad1844aab10429d3536/strea_m.jpg" alt="" />STEVE: Det beror på. Det kan bli lite improvisation men vi pratar om ett par sekunder kanske. Man är ju live på tv så man skulle inte börja ställa frågor till publiken om var de kommer från direkt. Men det är möjligt att vi kommer på någon replik om något som händer under galan. Det är möjligt.</p> <p>ALEC: De har ju ändrat lite grann det här året. Det är tio filmer som är nominerade till "bästa film" och sedan är det ovanligt att de har två värdar. De har haft det förut för länge sedan, på den gamla goda tiden. Men det är ju vanligare att värden är ensam som Hugh Jackman förra året.</p> <p><strong>Vilka filmer tror ni lyckas bäst på Oscarsgalan?</strong></p> <p>ALEC: Det får vi inte prata om.</p> <p><strong>Vi lovar att inte skvallra.</strong></p> <p>ALEC: Haha. Nej, de har varit väldigt, väldigt tydliga med oss på den punkten.</p> Sat, 27 Feb 2010 22:55:13 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4235-musikaler-finns-i-mitt-blod?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4235-musikaler-finns-i-mitt-blod?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Regissören Rob Marshall har verkligen satsat på att göra musikaler på film. Efter att ha börjat med tv-filmen "Annie" gjorde han sig ett namn – och fick en Oscarsnominering – för "Chicago" där Rene Zellweger tampades mot Catherine Zeta-Jones. <p>När han nu är aktuell med "Nine" har han lyckats samla ihop en ännu mer imponerande rollista där Daniel Day-Lewis gör huvudrollen som Guido Contini omgiven av imponerande kvinnor som Penélope Cruz, Nicole Kidman, Marion Cotillard, Judy Dench, Kate Hudson, Fergie och Sophia Loren.</p> <p>Själv verkar regissören fortfarande ha svårt att förstå hur han lyckades få dem alla i samma film. Och om det blir några som återkommer i hans nästa verk kan han inte svara på, för när MovieZine fick chansen att möta honom i New York för några månader sedan hade han avslutat arbetet med "Nine" bara dagar tidigare.</p> <p><strong>Du har gjort "Chicago" och nu "Nine". Finns det någon annan musikal du vill ta dig an eller är du klar med dem?</strong></p> <p><img id="photocloud_id28050" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/97e0a/97e0aeaa0574afbb49bbcaf9c8a55614/strea_m.jpg" alt="" />Oj, jag avslutade den här filmen kl 04 på morgonen i torsdags. Bokstavligen för tre dagar sedan. Just nu har jag ett "Guido Contini"-ögonblick. Allt känns helt surrealistiskt för mig. Så jag har inte tänkt vidare. Jag har inte släppt taget om denna ännu. Men jag ska säga att musikaler är en del av vem jag är. De finns i mitt blod så jag kommer att göra dem tills någon säger att jag inte får.</p> <p><strong>Rollistan är verkligen imponerande. Hur kändes det att få "ja" av så många stora namn?</strong></p> <p>Jag kunde få en hjärtattack och dö just nu. Jag är verkligen den lyckligaste mannen på jorden. Jag nyper mig själv varje dag för att jag får jobba med detta team av folk. Jag är där för att fånga det, men det är på grund av dem som det hela känns levande. Jag behöver "blod, svett och tårar" från dem jag jobbar med och av den här gruppen fick jag det. De jobbade oerhört hårt och grävde djupt och fick fram det som krävdes. Man kan se att de verkligen gav allt. Jag är stolt över filmen, men mest över dem.</p> <p><strong>Var det nervöst att jobba med så många vackra kvinnor varje dag?</strong></p> <p>Självklart. Det är en dröm-"cast". Den här erfarenheter var dagligen överväldigande. Jag var tvungen att låta bli att tänka på vilka de var för att kunna utföra jobbet, för vi hade ett tungt arbete att göra, ett stort berg att bestiga.</p> <p><strong>Vad är det för skillnad mellan att göra en musikal och en "vanlig" film?</strong></p> <p><img id="photocloud_id28052" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/cc7d2/cc7d22fd195581574b47791dd326971c/strea_m.jpg" alt="" />Det som är extra lyxigt med en musikal, det är att man måste repetera innan. Så vi hade sex veckor extra tillsammans och vi skapade band mellan oss i gruppen som är ovanliga under en filminspelning. Speciellt eftersom vi gör grejer som vi normalt inte gör, grejer som var lite läskiga. När repetitionerna var klara kände vi alla redan varandra och då får vi göra den vanliga delen av filmen ihop, något man ofta gör med människor man inte träffat förut. Det var lyxigt.</p> <p>Det var flera av skådespelarna som kom till de andras repetitioner - Daniel tex kom och tittade på Penélopes nummer. Det ser enkelt ut det hon gör, men hon fick blåsor och blödde på händerna av repen - och ändå bara fortsatte hon. Då var det härligt att Daniel var där och hejade på och uppmuntrade. Det var fint. Och det hände med hela gruppen - alla var så stolta över det vi gjorde.</p> <p><strong>Jag har hört att Kate Hudsons karaktär skapades i efterhand.</strong></p> <p>Ja, hon var på audition och gjorde verkligen "knock out". När hon öppnade munnen så hördes det att hon kunde sjunga och hon är dessutom en riktigt bra dansare så vi skapade karaktären för henne. Det var trevligt att ha en amerikansk röst i filmen eftersom den annars är europeisk och alla de andra skådespelarna gör icke-amerikanska karaktärer.</p> <p><strong>Med de skådespelare du väljer blir det ofta ett överraskande moment för publiken, att de kan sjunga och dansa. Hur mycket tänker du på det när du väljer dem?</strong></p> <p><img id="photocloud_id28051" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/8c105/8c105149e938636759e5a839f7e5dcda/strea_m.jpg" alt="" />Rollbesättningen är väldigt viktig eftersom det är komplicerade roller. Men jag kan inte bara fylla dem, för jag måste också gilla dem jag jobbar med. Det här är ju mitt liv och jag tillbringar så mycket tid med dem. När jag började så sa en regissör till mig att "alla andra är här för att serva dig" och jag kommer ihåg att jag tänkte att det var precis tvärtom. Jag har de bästa skådisarna i världen och mitt jobb är att serva dem - skydda dem och få dem att vara det bästa de kan vara. För de sträcker sig alla en bra bit utanför vad de normalt gör och det fanns rädsla varje dag. Så jag ville skapa en atmosfär där ingen kände sig dömd och där de kände sig fria att göra sitt bästa.</p> <p><strong>Musikaler är ofta glada filmer, men den underliggande historien är rätt sorglig i "Nine". Hur kombinerar man det glamourösa med ämnen som medelålderskris, skrivkramp och kärleksproblem?</strong></p> <p>Det är det som är det spännande med den här filmen, att det inte är en vanlig musikal. Den är väldigt annorlunda eftersom den utgår från en mans hjärna och sedan rör sig in och ut därifrån. En av de bra sakerna med källmaterialet i  Fellinis "8 ½" är att det rör sig mellan fantasi, verklighet och minne - och att det görs utan att man ser sömmarna. Det var en anledning till att jag ville göra den som en musikal för att jag visste att då kunde vi använda musiken i fogarna.</p> <p>Det svåraste med att ha med musiknummer i film är att kunna besvara frågan "Varför sjunger folk helt plötsligt?". Det är ett konstigt ögonblick när de öppnar munnen för att sjunga och det måste kännas organiskt. Det fina med "Nine", som är annorlunda än "Chicago" som mer är en satir, är att det rör sig kring något mer allvarligt. I början är tonen lite lättare, men när Michael [manusförfattaren Michael Tolkin] och jag arbetade med materialet så var vi inte rädda för att röra oss in på det svårare området. Allt faller ihop för Guido och han måste lära sig att börja om från början.</p> Fri, 26 Feb 2010 14:41:48 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4232-jag-var-nervos-som-fan?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4232-jag-var-nervos-som-fan?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Daniel Day-Lewis är ofta ett namn som dyker upp när folk pratar om världens bästa nu levande skådis. Han har redan vunnit två Oscarsstatyetter och har nominerats ytterligare två gånger. Dessutom nämns ofta hans bredd som skådespelare, att han gör ett bra jobb vilken roll han än tar sig an – och han har verkligen medverkat i många olika typer av filmer. <p>Även denna gång har den brittiska skådespelaren, som fyller 53 i år, valt något helt nytt - nämligen en musikal. Det är lätt att förstå att regissören Rob Marshall ville ha ett stort namn i huvudrollen som Guido, eftersom "Nine" är en remake av Federico Fellinis klassiker "8 ½ " där samma karaktär spelades av legendariska Marcello Mastroianni.</p> <p>Men trots allt beröm är det en rätt försiktig och nästan tillbakadragen skådespelare som möter pressen i New York. Ibland svarar han bara på frågorna med ett par ord medan han annars öser på med all den energi som man gissar finns under ytan.</p> <p><strong>Varför ville du göra den här rollen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id20125" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/22f83/22f834d05da35adb716c29f7b9e6e15b/strea_m.jpg" alt="" />Jag frågade mig aldrig varför jag drogs till rollen. Tonys [Anthony Minghella] manus var så vackert, men jag antar att jag även hade kunnat njuta av det från utsidan utan att dras in i den världen han beskriver. Men som alla som har ett kreativt arbete så når man en tid i livet - antagligen runt medelålden, haha - då man kommer till en punkt när man verkligen ifrågasätter om man har något mer att ge. När det är som värst så känner man sig helt berövad på den kraft som krävs för att göra arbetet. Så det fanns en förståelse för Guido, en man som måste spela in en film på fem dagar, fast han inte ens har ett manus och ingen kreativitet att ge just då.</p> <p><strong>Har det funnits någon roll då du ifrågasätter din tro på vad du kan, precis som Guido?</strong></p> <p>Bara<strong> </strong>alla roller. Varenda en.   </p> <p><strong>Kan du prata om hur du kände inför musikalnumren?</strong></p> <p>Nej, det kan jag inte. Haha. Jag var nervös som fan, som alla andra.</p> <p><strong>Hur tränade du för det?</strong></p> <p>Vi var alla tvungna att arbeta. Rob övertygade mig mot mitt bättre vetande om att jag skulle göra det. Jag försökte komma på alla ursäkter jag kunde, för jag tyckte att han behövde någon annan. Jag tror jag till och med gav honom några namn. Han sa bara "Jag tror att du kan sjunga" och jag sa "Okej, låt oss testa det". Paul som jobbade med musiken kom över dit där jag bodde och jag försökte staka mig igenom sångerna med honom ­- och det stod helt klart att jag inte kunde sjunga dem. Rob övertygade mig ändå att det skulle bli okej. Så jag tog lite det här uppdraget i blindo. Jag visste att jag skulle ha kul och njuta av det, men jag visste inte vad resultatet skulle bli. Jag hade sjungit i pojkkören i kyrkan i skolåldern, men förutom det - ingenting.</p> <p><strong>Du spelar en konstnär som omges av starka kvinnor. Men du är också där som en skådis själv i ett hav av otroligt starka kvinnor. Blev det som en "replika" av själva rollen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id20124" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/815ad/815adec47e68996f232a5c1da4f305f2/strea_m.jpg" alt="" />Det hjälpte mycket. När Rob tidigt pratade om repetionerna så var det ett steg bakåt för mig, för jag över inte. Jag gillar det inte. Jag förstår inte hur man kan gå igenom åtta veckors repande utan att uttrötta varenda möjlighet, tills det hela bara ligger och kippar efter andan på golvet. Men allt eftersom, förstod jag att kraven på musiken var sådana att det inte var möjligt att nå det man ville om man inte gjorde det med disciplin. Det är bara så det fungerar.</p> <p>Det var länge sedan jag jobbade med teater, men det jag älskade mest med repandet då var den tillit som bildas mellan en grupp människor, som först är främlingar. Och det var den tiden under repandet till "Nine" som jag kände att vi gjorde det jobbet. Inte bara med musiken och, i tjejernas fall, allt dansande. Utan att vi formade den tillit som behövs för att sedan kunna leva nära gränsen till anarki, vilket är den plats där det bästa konstnärliga arbetet sker.</p> <p><strong>Du har ju jobbat ihop med Judy Dench förut. Hur fungerar ert samarbete?</strong></p> <p>Hon är väldigt stygg. En stygg, stygg flicka. Haha. Jag skickade ett brev till henne och lovade att inte rymma från henne igen.</p> <p><strong>Det måste vara lättare när man jobbar ihop för andra gången?</strong></p> <p>Ja, det är det. Precis som jag nämnde så formar man de här banden av om tillit efter ett tag. Med de andra var det under repetionerna. Då gör man bort sig totalt och man måste tillåta sig själv att göra det. Det var i ett tidigt stadium som vi var tvungna att göra saker inför varandra som vi visste skulle vara svåra, och med så lite självkritik som möjligt. När man gjort det så spelar det ingen roll längre om man är en idiot eller inte.</p> <p><strong>Och de andra kvinnorna du jobbade med. Hur var det?</strong></p> <p>Det första musikalnumret jag hörde var "Be Italian" med Fergie tidigt i repetionerna och då tänkte jag "Vi kan lika gärna gå hem nu". Det var så fantastiskt.</p> <p><strong>Och Sofia Loren?</strong></p> <p><img id="photocloud_id20128" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/22ab9/22ab9d529745fb21e49cc0ce1ad52994/strea_m.jpg" alt="" />För oss alla är hon är en storslagen, storslagen kvinna. Man kan verkligen skratta med henne. Hon är stygg hon också. Haha. I den engelskspråkiga världen är hon mest känd för sina engelskspråkiga filmer och när man upptäcker eller återupptäcker de filmer hon gjorde på sitt språk så är hon verkligen en fantastisk skådespelerska.</p> <p><strong>Du är ju en metodskådespelare. Hur gjorde du för att stanna i karaktär under filmen? Och hur reagerade kvinnorna? Kallade de dig Guido?</strong></p> <p>Jag bryr mig inte om vad folk kallar mig - med vissa undantag förstås. Haha.</p> <p>Jag är glad om de kallar mig vid karaktärens namn, men det är inte så att det står skrivet i kontraktet, "För guds skull, kalla honom inte Daniel". Så är det inte. Alla har sitt sätt att jobba på och mitt sätt är individuellt för mig precis som för alla de andra - Marion, Fergie, Judy... Det enda man kan göra är att vara sann mot sitt eget sätt. Men det är bara användbart i en grupp om man inte ställer krav på dem man jobbar med.</p> <p><strong>Så hur var du i karaktär?</strong></p> <p>Som de andra så är jag intresserad av världen vi skapar och det tar tid och energi att gå in i en okänd kultur, en okänd värld och se den med nya ögon. Så för mig blir det smartare att när jag väl gått dit så stannar jag där. Det är inget mysterium.</p> Fri, 26 Feb 2010 11:16:39 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4227-det-vore-kul-att-kunna-flyga?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4227-det-vore-kul-att-kunna-flyga?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss MovieZine var närvarande vid presskonferensen för den nya filmen "Percy Jackson och kampen om åskviggen" som hade premiär 24 februari. Skådespelarna till de fyra huvudkaraktärerna, Logan Lerman, Brandon T. Jackson, Alexandra Daddario, och Jake Abel, samlades i ett konferensrum i Aten med utsikt över Akropolis för att svara på lite frågor om dem själva och filmen. <p>Det är en film i Harry Potter anda som baseras på en serie äventyrsböcker där en kille, Percy Jackson, får reda på att han är halvgud och att han anklagas för att ha stulit Zeus åskvigg. Nu blir Percy, tillsammans med hans vänner, tvungna att lösa mysteriet med vem det egentligen är som tagit åskviggen och det blir ett äventyr utan dess like med monster, gudar och andra figurer.</p> <p><strong>Är det första gången ni är i Grekland? Vad tycker ni?</strong></p> <p><img id="photocloud_id27457" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/69a63/69a63c8ce8813d7cb5b5e7fdd21645dc/strea_m.jpg" alt="" /><strong>Alla: </strong>Vackert, vi kom igår kväll och har inte hunnit se så mycket än men allt är väldigt vackert.</p> <p><strong>Alexandra: </strong>Jag har varit här en gång tidigare och jag gillar det verkligen.<strong></strong></p> <p><strong>Ni har alla haft roller innan men det är först nu som någon av er har en huvudroll, var det ett stort steg för er? </strong></p> <p><strong>Alexandra: </strong>Absolut! Jag tror att allt man gör leder till någonting och alla roller jag gjort innan den här har förberett mig för rollen som Annabeth Chase.</p> <p><strong>Logan, vilka kvalitéer tror du det var som gjorde att just du fick rollen som Percy Jackson?</strong></p> <p>Jag tror det var så att Chris Columbus (regissören) såg en film jag var med i och fastnade för mig. Vi pratade lite och på den vägen är det.</p> <p><strong>Så det var inte på grund av dina färdigheter i vatten, simmar du mycket? (Percy är son till havsguden Poseidon)</strong></p> <p>Nej, jag är nog den minst atletiska personen här. Jag behövde träna länge för att ens få det att se ut som jag visste vad jag gjorde med ett svärd, eller att ens kunna springa rätt.<strong> </strong></p> <p><strong>Alexandra, du spelar Athenas dotter, vad skulle bli lättare i verkliga livet som halvgud?</strong></p> <p><strong>Alexandra: </strong>Min karaktär är bra på att slåss och stå upp för sig själv och det vore skönt att vara lite starkare. Att ha lite "battle skills".</p> <p> <strong>Jake, du spelar Hermes, gudarnas budbärare med bevingade skor, något du skulle vilja ha i verkligheten?</strong></p> <p><img id="photocloud_id27454" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/40966/40966287a82ba74fbfb2d4f062e6caa4/strea_m.jpg" alt="" /><strong>Jake: </strong>Ja absolut! Det vore kul att kunna flyga som jag kan i filmen, man skulle tjäna in så mycket på flygbiljetter. Tror det är allas dröm någonstans, att kunna flyga.</p> <p><strong>Brandon, hur var det att spela Grover Underwood? (En figur som är hälften människa hälften get) </strong></p> <p>Det var svårt att spela med de andra utan att veta hur slutresultatet skulle bli efter att datoranimeringen var klar. Jag fick ha ett par tajts med sensorer på mig och studsa runt på tå för att få det att se ut som att jag hade klövar. Det var krävande men resultatet blev jättebra.</p> <p><strong>Den här filmen har jämförts med Harry Potter filmerna ganska mycket, hur skulle ni känna om Percy Jackson blir samma succé?</strong></p> <p><strong>Logan: </strong>Det skulle vara jättekul men det här är inte Harry Potter och det handlar om grekiska gudar och helt andra saker. Men visst skulle det vara roligt om serien blev lika omtyckt och stor som Harry Potter.</p> <p><strong>Ni verkar vara bra kompisar, hur var det under inspelningen? </strong></p> <p><strong>Alexandra: </strong>Det var roligt, vi jammade ofta med en gitarr och skojade runt, det var ett bra gäng.</p> <p><strong>Jake: </strong>Under träningen inför filmen blev vi bra vänner, vi tränade på alla stunts och att lära oss fäktas etcetera i flera månader innan. Det bildades en tillit som behövs när man filmar actionfyllda slagsmålsscener. Ett sorts broderskap.</p> <p><strong>Percy Jackson är baserad på en bokserie, måste man ha läst böckerna innan man ser filmen?</strong></p> <p><strong>Logan: </strong>Nej det tror jag inte. Speciellt när det här är första filmen, allt introduceras och det är inga problem att hänga med. Filmen är en riktig åktur i sig själv.</p> <p><strong>Har någon av er något favoritstunt från filmen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id27453" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/0393f/0393fcdef77c6b329f5e29a7deec24e6/strea_m.jpg" alt="" /><strong>Jake: </strong>Det finns en slagsmålsscen där vi hänger i massa vajrar som tog nästan en månad att spela in och den var klart roligast men även klart jobbigast att spela in.</p> <p><strong>Hur förberedde ni er för slagsmålsscenerna? </strong></p> <p><strong>Alex</strong>: De andra hade månader av träning men jag fick tre veckor för att jag kom in lite senare i produktionen, det var hård träning.</p> <p><strong>Percy</strong>: Vi jobbade från tidig morgon till sen kväll, vi hade ingen fritid utan all tid gick åt till att träna fysik och teknik.</p> <p><strong>Har ni någon favoritfigur från filmen? </strong> </p> <p><strong>Brandon: </strong>Hydra (en åttahövdat odjur). Allt med den var så häftigt, formerna, detaljrikedomen, allt. Allt är datagjort men den blev riktigt häftig i filmen. </p> <p><strong>Hur var det att jobba med regissören Chris Columbus?</strong></p> <p><strong>Logan: </strong>Det var som en dröm, det var han som drog mig till projektet från första början, han har format min barndom med Ensam hemma filmerna och nu senast Harry Potter, jag ville vara en del av hans nya skapelse.</p> <p><strong>Jake: </strong>Han bryr sig om en och gör att man känner sig som en av teamet. Han la otroligt mycket tid i filmen och gjorde ett fantastiskt jobb.</p> <p><strong>Vad är ni mest stolta över?</strong></p> <p><strong>Logan</strong>: Vi jobbade hårt för att det skulle bli en film och det är jag mest stolt över, att det blev något bra.</p> <p><strong>Brandon</strong>: Alla kan få något ur filmen, gammal som ung, och det är jag stolt över.</p> Mon, 22 Feb 2010 10:41:01 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4183-max-var-morfars-favoritskaringdis?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4183-max-var-morfars-favoritskaringdis?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Leonardo DiCaprio har återigen huvudrollen i Martin Scorseses nya film, "Shutter Island", vilket blir deras fjärde samarbete ihop efter "Gangs of New York", "The Aviator" och "The Departed". <p>Det har pratats från vissa håll om att DiCaprio skulle blivit nominerad till en Oscar för sin prestation om filmen släppts i slutet av 2009 som planerat. Med det nya premiärdatumet i februari är den chansen dock liten.</p> <p>Det är en skämtsam skådespelare som MovieZine får chans att träffa i New York och han verkar inte ta sig själv på alltför stort allvar. Däremot vill han inte säga om rollen som polisen Teddy Daniels, som undersöker försvinnandet av en farlig mentalsjuk patient, är hans bästa hittills. Däremot erkänner han snabbt att det har varit den mest utmanande. Sitt beröm sparar han istället åt Scorsese. Men även Max von Sydow hyllas av stjärnan som upprepar flera gånger att vår svenske legend är en fängslande skådespelare med en unik styrka.</p> <p><strong>Det här är en väldigt mörk roll. Vad var det som drog dig till den?</strong></p> <p><img id="photocloud_id25994" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/7c372/7c372b0f92956bc37de047138e80c790/strea_m.jpg" alt="" />Det är aldrig ett medvetet val att dras mot den här typen av roller. Jag kan helt enkelt inte hjälpa vad jag blir berörd av. När jag läste manuset var det direkt den emotionella resa som Teddy gjorde för att få reda på sanningen om Shutter Island och därigenom få reda på sanningen om sig själv, som jag fastnade för.</p> <p><strong>Vad var de största utmaningen med rollen?</strong></p> <p>Jag förstod aldrig hur djupt Teddys trauma var och vart vi var tvungna att ta karaktären för att göra filmen trovärdig, förrän vi var ute på inspelningsplatsen och lekte runt lite med scenerna. Jag kunde komma dit med en viss idé om vad jag skulle göra och helt plötsligt inse och säga till Marty att 'Wow, det här är den viktigaste scenen i hela filmen, eller hur? Om vi inte gör det här rätt och det inte blir så realistiskt som möjligt och om publiken inte knyter an till den här killen, då faller alltihop?' Och Marty sa bara 'Ja, du har helt rätt.' Det var såna situationer som ledde till att vi fick fram det porträtt av Teddys karaktär som är som ett komplicerat pussel i flera lager. Och det blev bara djupare och djupare. Det var verkligen en av de mest utmanande och svåra roller som jag haft. Absolut!</p> <p><strong>Du har sagt att "lidande är tillfälligt, men film är för evigt". Var det mycket lidande under den här filmen?</strong></p> <p>Nej, den var lätt som en bris att göra. Haha. Nej. Det där citatet var vad Michael Caton-Jones sa till mig när han regisserade en film som heter "This Boy's Life" som jag gjorde med Robert De Niro när jag var 18. Jag var som en vild unge på inspelningarna och hade ingen aning om hur jag skulle uppföra mig och följde inga regler. Så när vi helt plötsligt skulle beröra ett allvarligt ämne så sa han till mig att även om jag tyckte att det här sög just nu och att jag inte ville göra det så skulle "plågan" vara tillfällig men filmen vara för evigt - och att det vi gjorde just då skulle brännas in i cellulosa för all framtid. Så det mantrat har fastnat hos mig, för att sätta press på mig själv i jobbiga scener.</p> <p>Till frågan om det här var en jobbig film att göra - absolut! Den var svår. Men det är samtidigt något som är väldigt kul. Att få spela en sådan komplex karaktär och jobba med scener med mycket djup är utmanande för mig som skådespelare. Det blir en intressant och fascinerande process där man kan lära sig massor varje dag. Så det är kul, på ett annorlunda sätt.</p> <p><strong>Din karaktär, Teddy, har mardrömmar när han är på Shutter Island. Har du liknande mardrömmar själv?</strong></p> <p><img id="photocloud_id25989" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/0c489/0c489fdeecd2a8638836063ba6f85a25/strea_m.jpg" alt="" />Det är lite lustigt, men jag kommer faktiskt inte ihåg mina drömmar. Jag minns dem aldrig eller så har jag inte haft dem på flera år. Bara en gång när jag försökte sluta röka och satte på ett nikotinplåster så hade jag mardrömmar om massmördare som verkligen fick mitt blod att isa sig. Jag vaknade mitt i natten och var tvungen att ta av plåstret. Men annars minns jag inte drömmer. Jag vet inte vad det säger om mig på ett psykologiskt plan men... haha.</p> <p><strong>Så nikotinplåster var ditt knep för att komma in i karaktären som Teddy?</strong></p> <p>Haha. Ja, precis. Jag satte på ett mellan tagningarna. Haha.</p> <p><strong>Nu har du och Scorsese gjort fyra filmer ihop. Hur kommer det sig att ni samarbetar så ofta?</strong></p> <p>För mig är det väldigt enkelt. Han är... ja alltså, han är ju Martin Scorsese. Han är regissören med stort "R" under min tid. Han har haft ett liknande förhållande till en annan skådespelare, nämligen Robert De Niro, och det arbete de gjorde ihop gav oss några av filmhistoriens viktigaste och mäktigaste verk. Den skådespelare han anlitar, vem det än må vara, ges fullt ansvar att skapa sin karaktär. Marty skapar berättelsen genom det som skådespelaren får fram genom sin prestation. Det blir ett dynamiskt samarbete och han tillåter att vi tycker olika. Självklart är han där och styr skutan i slutändan, men han låter mig göra mina val och det är väldigt stärkande som skådespelare.</p> <p><strong>I Sverige är vi ju stolta över att Max von Sydow har del i den här rollistan. Hur var det att jobba med honom?</strong></p> <p><img id="photocloud_id9324" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ec202/ec202ef3e9cfa58a03a75addfb4ad9a8/strea_m.jpg" alt="" />Det är intressant för när vi gjorde den första scenen han är med i och Marty fokuserade kameran på hans nacke där han sitter i en fåtölj, så kände jag hans närvaro och den styrka han utstrålade till och med från baksidan av hans huvud. Haha. Jag visste att jag skulle ha en konfrontation med honom i den scenen och så fort han vände på huvudet så var det en slags stoisk kraft som kom från honom när han sa sina repliker på ett sätt som var så fängslande och som bara skakar om en in i märgen.</p> <p>Jag kände till honom väldigt tidigt eftersom han var min morfars favoritskådespelare. När jag var 18 år åkte vi till en filmfestival i Tyskland och det var min morfars dröm att få träffa honom eftersom Max var hans ikon. Vi fick chansen att träffa honom där och jag har faktiskt ett foto på oss tre ihop som jag förstås visade för Max under inspelningen samtidigt som jag sa att han var min morfars favoritskådis. Jag behöver kanske inte säga att vi kom väldigt bra överens på direkten! Han är en fantastisk man och en fängslande skådespelare. Verkligen!</p> Wed, 17 Feb 2010 16:31:43 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4159-jag-ar-en-stor-beundrare-av-max?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4159-jag-ar-en-stor-beundrare-av-max?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Martin Scorsese, regissören som gett oss klassiker som "Goodfellas" och "Taxi Driver", behöver knappast presenteras. Efter framgången med "The Departed", när han äntligen vann en Oscar för bästa regi efter att ha nominerats inte mindre än sex gånger tidigare, är han nu tillbaka med en ny film - det psykologiska rysardramat "Shutter Island". <p>På hotellet Le Parker Meridien i New York får MovieZine en möjlighet att träffa mästarregissören. Han pratar förstås varmt om sitt samarbete med Leonardo DiCaprio, nu är det deras fjärde film i rad ihop. Och lika gärna berättar han om den speciella stil han använt sig av just i den här filmen, en stil som skiljer sig rätt rejält från det vi är vana att se i Scorseses tidigare verk.</p> <p>Det märks också tidigt i intervjun att det är svårt för honom att inte avslöja för mycket av de vändningar "Shutter Island" tar. Både han och Leonardo har nämnt vilken utmaning det är att prata om arbetet med filmen utan att säga för mycket.</p> <p><strong>Kan du berätta lite om ditt samarbete med Leonardo DiCaprio i filmerna ni gjort ihop?</strong></p> <p><img id="photocloud_id25997" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/fd3e1/fd3e126253b7660ae1d6ad442673367b/strea_m.jpg" alt="" />Jag tror att det var vid den andra filmen vi gjorde, "The Aviator", speciellt i den scenen där han är fast i visningsrummet i tolv dagar och nätter, ensam och pratar med sig själv. Det var då jag kände att vi började hitta saker tillsammans och att det var ett samarbete värt att utveckla. I de allra flesta fallen var vi helt eniga om hur vi ville göra saker. Jag märkte också att om jag bad om något så fick jag det - och mer.</p> <p><strong>Max von Sydow då? Hur hamnade han i "Shutter Island"?</strong></p> <p>Jag har varit en stor beundrare av hans arbete under åren, men det har varit svårt med den typen av filmer jag har gjort att få jobba med alla jag har beundrat. Ibland passar helt enkelt inte rollerna eller ämnena, men här fanns helt plötsligt en chans att få honom att spela Dr Naehring så den tog jag. Det går ju tillbaka till en bit före "Sjunde Inseglet", alla hans filmer med Bergman under 50- och 60-talet och förstås hans amerikanska filmer. Han är ikonisk och har stor betydelse för hur vi ser på film idag, han har en stor del i filmens historia. Så det var verkligen ett nöje att få jobba med honom. </p> <p><strong>Det känns som om du har jobbat mycket med stilen i den här filmen.</strong></p> <p>Ja, det stämmer. Det finns till exempel en del kubism i hur den är redigerad, hur bilderna är beskurna och hur handlingen är uppbyggd.</p> <p><strong>Jag har hört att du inspirerats av Kafta också.</strong></p> <p><img id="photocloud_id25990" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/81bef/81bef146281e8e6097ed3f1fbc67b9d0/strea_m.jpg" alt="" />Absolut. Jag läste Kafka genom hela filmandet, de korta berättelserna. I princip så är det åratal av filmtittande som jag har använt mig av och som dyker upp som referenser i "Shutter Island". Jag menar, har man en stor byggnad från 1800-talet och filmar dess exteriör med en kamera som glider ner längs fasaden medan det regnar och stormar - då vet man att många direkt tänker på gotiska thrillers, literatur från 1800-talet och tysk expressionism från tidiga 1900-talet. Så idén var att använda det, som att säga "ja, det här är en referens".</p> <p>Men det var också en balansgång för att inte förlora det emotionella i filmen, som har en väldigt stark inre strid. Det är svårt att prata om filmen för pressen utan  att avslöja för mycket, men om man ser filmen ett par gånger så kommer man upptäcka att vi har stretchat ut landskapen, insidan av sjukhuset och vinklarna på Dr Cawley med olika linser och design, för att få en speciell effekt.</p> <p><strong>Musiken är också väldigt tydlig i sitt språk.</strong></p> <p>Musiken var intressant, ja. Det är modern symfonimusik som jag och Robbie Robertson [som arbetat med musiken i många filmer] fick som idé att ha som soundtrack. Hade vi tagit in en kompositör så är jag säker på att han hade skapat något intressant, men jag ville göra något annorlunda - skapa en stämning och sätta en ton. Så Robbie skickade 20-22 timmar av modern musik, bland annat Ingram Marshall's "Fog Tropes". Helt plötsligt lät den som en mistlur, så det är alltså ingen mistlur ni hör i filmens öppningsscen utan musik, blåsinstrument för att vara mer exakt. Jag tyckte det var jättehäftigt och intressant.  </p> <p><strong>"Shutter Island" tar sig an många ämnen, bland annat hur psykvården behandlade sina patienter under den här tiden. Var din tanke att göra en politisk film?</strong></p> <p><img id="photocloud_id25994" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/7c372/7c372b0f92956bc37de047138e80c790/strea_m.jpg" alt="" />Nej, inte alls. Jag läste manuset som Laeta Kalogridis skrev. Jag hade inte läst boken då. Det som jag fastnade för var den resa karaktären genomgick och det faktum att jag blev känslomässigt rörd av slutet av berättelsen. Jag la inte till någonting själv och tänkte inte på de politiska nivåerna i historien.</p> <p><strong>Hur står sig den här filmen för dig jämfört med dina andra?</strong></p> <p>Det är en väldigt svår fråga. Grejen är att jag lever så länge med mina filmer. Bortsett från arbetet innan och själva filmandet så jobbade jag även med redigeringen i 10 månader med "Shutter Island". Jag blir påverkad av det, men när jag har avslutat en film och det är över så försöker jag att inte se dem igen. De blir bara en del av mitt arbete. Jag tänker faktiskt inte ens på dem som avslutade. Jag låter dem bara vara och då låter de mig vara också, i alla fall ett tag.</p> <p><strong>Hur är det med dina framtida projekt, filmen om Theodore Roosevelt och "Silence" som ju varit på gång sedan 90-talet?</strong></p> <p>Roosevelt finns inte på schemat än, i alla fall inte med Leo eller med mig som regissör. Men "Silence" hoppas jag ska filmas under nästa år.</p> Tue, 16 Feb 2010 22:50:02 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4149-karlekssnack-med-hollywoodeliten?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4149-karlekssnack-med-hollywoodeliten?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Gräddan av Hollywoods finaste trängs i "Valentine’s Day", Garry Marshalls mastodontprojekt till romkom. Julia Roberts, Jessica Alba, Jennifer Garner, Jessica Biel, Ashtin Kutcher, Jamie Foxx, Topher Grace och Shirley MacLaine (och det är knappt halva rollistan!) samlades nyligen i favoritstaden Los Angeles för att prata kärlek, relationstips och hur de helst spenderar sin Valentine’s day... <p><strong>Vilka utmaningar kom det i att regissera en film med så många kända ansikten?</strong></p> <p>GARRY MARSHALL: Tricket är att anställa alla vars namn börjar på J. Jessica, Jamie, Jennifer, Julia. Det blir bäst så. Sen kan man lägga på ett J på vilket annat namn som helst. Jag känner många av dem här sen tidigare. Men schemat var tufft, bara att få ihop logistiken var svårare än för de flesta filmer. Det var dock ett nöje för de bråkade aldrig. Ser du vad snälla de är? Det var en trevlig grupp. Men de kan knuffas ibland.</p> <p><strong>Filmen presenterar en intressant idé, om att den rätta för dig kan vara din bästa vän som alltid stått vid din sida. Har det varit så för dig?<br /> </strong><br /> <img id="photocloud_id23129" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/2b44a/2b44ac6018b6ae5fe37c52ee2fe2e723/strea_m.jpg" alt="" />JULIA ROBERTS: Garry säger snarare att det är därför vi inte har gift oss, för att vi är bästa vänner.</p> <p>GARRY MARSHALL: Vi är väldigt nära, och har haft trevligt med varandra några gånger.</p> <p>JENNIFER GARNER: Någon gång kring mitt andra barn tänkte jag: "Jag tror vi kanske är mer än vänner..." (skratt).</p> <p>JESSICA ALBA: Jag gifte mig iallafall med min bästa vän.</p> <p><strong>Hade du vetat det hela tiden?</strong></p> <p>JESSICA ALBA: Vi var vänner först. I ungefär tio dagar.</p> <p>JESSICA BIEL: Så är det lite för mig med.</p> <p>JESSICA ALBA: Ni var aldrig vänner.</p> <p>JESSICA BIEL: Nä, du har rätt (skratt).</p> <p><strong>Jessica Biels karaktär tröstäter godis i sin ensamhet. Vad gör ni själva när det inte går så bra med kärleken? Godis, kakor, badkar, en skål med glass?</strong></p> <p><img id="photocloud_id26600" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/7e391/7e391e3416394699c370ffaba40d4657/strea_m.jpg" alt="" />JESSICA BIEL: Det är en bra början.</p> <p>JENNIFER GARNER: Jag rekommenderar att slå sönder en piñata.</p> <p>TOPHER GRACE: Xanax.</p> <p>GARRY MARSHALL: Det här är goda människor, jag vet inte hur många av dem som gjort slut. Men det hade vi fått läsa om. Så de har nog inget att säga (skratt).</p> <p><strong>Ashton, din karaktär i filmen verkar vara den ultimata romantikern. Är du sån i verkliga livet också?</strong></p> <p>ASHTON KUTCHER: Jag hade turen att spela florist i filmen. En av mina bästa vänner är florist, så jag fick lära mig mycket av honom. De är som verklighetens kärleksbud. Ett blombud kan verkligen förändra en relation i viss mån. Att hitta någon som kan tolka det du vill säga är stort. Det är min erfarenhet med den här filmen. Är jag en romantiker? Det vet jag inte. Jag älskar livet, jag älskar människor, jag älskar att dela med mig. Så ja, jag tror nog det.<br /> <br /> TOPHER GRACE: På "That 70's Show" gick det inte en Alla hjärtans dag utan att jag fick ett kort eller rosor (skratt).</p> <p><strong>Vill någon av er dela med er av era värsta Alla hjärtans dag-upplevelser?</strong></p> <p>JULIA ROBERTS: Visst, många lär nappa på den. Kom igen, Jamie, vad har du att ge oss? Överraska oss med en kärlekshistoria.</p> <p>JAMIE FOXX: Kärlek i Los Angeles är så annorlunda. Jag träffade den här tjejen på en måndag. Hon var fantastisk. Vi festade, vi gick hem till mig, vi älskade hela natten och sen gosade vi och pratade. På morgonen kände jag en doft, då hade hon lagat frukost! Jag tänkte bara: "Wow". Sen åkte hon hem. På den tiden fanns inga mobiler, bara landlinor. Så på tisdagen ringde jag inte. På onsdagen ringde jag inte. På torsdagen såg jag henne på en klubb med en annan snubbe. Jag gick fram och hon sa: "Det här är Mike, jag har berättat allt om dig. Och förresten, han har en Range Rover precis som du, men årets modell." Så där är dejtinglivet i LA i ett nötskal.</p> <p><strong>Ni damer som har småttingar hemma. Hur finner ni tid för romantik? Och hur kommer ni att fira Alla hjärtans dag i år?</strong></p> <p><img id="photocloud_id26599" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/fccff/fccff25926efd9a5aeb18d74f4c6e4c0/strea_m.jpg" alt="" />JULIA ROBERTS: Mina barn lägger sig 19:30.<br /> <br /> JESSICA ALBA: Mina vid sju, men jag är vanligtvis för trött för romantik.</p> <p>JENNIFER GARNER: Man får definiera om vad romantik är. Det kan vara en stökig frukost och att klara sig igenom dagen. Man måste bara se till att göra det romantiskt.</p> <p>JESSICA ALBA: Vi är rätt spontana. Klämma in en puss här och var, eller ett kort som säger "Jag älskar dig". Sånt gör vi då och då.</p> <p>JULIA ROBERTS: På Alla hjärtans dag ska vi bara hångla dygnet runt (skratt).</p> <p><strong>Vad tror ni är nyckeln till ett framgångsrikt förhållande, särskilt i LA där karriärer lätt tar överhanden? Vad är hemligheten?</strong></p> <p>JESSICA BIEL: Att skratta och ha kul. Har jag fel? Bara att kunna skratta och inte ta allt så seriöst.</p> <p>JESSICA ALBA: Att kommunicera är viktigt. Vad säger ni tjejer?</p> <p>JULIA ROBERTS: Jag tror detsamma. LA är inte unikt, det gäller i alla städer. Åh, Shirley, berätta.</p> <p>SHIRLEY MACLAINE: Jag har levt igenom många Alla hjärtans dagar och bott i många städer där jag spenderat dem med många partners. Jag skulle säga hemligheten är, om du är gift, en make som ser åt andra hållet (skratt).</p> <p>GARRY MARSHALL: Det får vara öppet för tolkning.</p> <p>SHIRLEY MACLAINE: Men det viktigaste för en framgångsrik Alla hjärtans dag, en framgångsrik stad och en framgångsrik relation är att veta vem du är. Där börjar allt.</p> <p><strong>Det verkar som att vi alla jagar efter kärlek. Det blir som en drog. Hur ser ni på det?</strong></p> <p><img id="photocloud_id20857" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ac6b4/ac6b46d1165163f252d6b632a264a734/strea_m.jpg" alt="" />JULIA ROBERTS: Det är nog en drog. Kärlek och den där kittlande känslan gör oss galna, eller hur? Så ja, hitta din langare.</p> <p>ASHTON KUTCHER: Det intressanta är att alla vill få kärlek. Men det får man inte förrän man själv börjar ge. Så funkar det med allt i världen, det du ger kommer tillbaka.</p> <p><strong>Ni som är så hälsosamma och miljömedvetna, hur kan man fira Alla hjärtans dag på ett snällare sätt?</strong></p> <p>ASHTON KUTCHER: Att se filmen är ett bra steg. Vi hade en mijövänlig inspelningsplats. Solpaneler, återvinning... Det var lättare i LA, och funkade för det mesta. Ibland inte. Men man bör ta varje chans man får till att tänka grönt. Så det här är på många sätt en grön film som man borde se och stötta.</p> <p><strong>Julia, Hector och Garry - ni har arbetat ihop tidigare. Hur kändes det att återförenas efter så många år, och delade ni med er av gamla "Pretty Woman"-historier?</strong></p> <p>JULIA ROBERTS: Tja, vi hade med mycket "Pretty Woman"-folk. Det låter lustigt och grammatiskt inkorrekt... <em>"Pretty woman people".</em> Men vi skrattade mycket åt många saker, speciellt hur gamla vi blivit på tjugo år.</p> <p><strong>Tror du att folk lockades till filmen när de fick veta vilka de skulle få kyssa?</strong></p> <p>GARRY MARSHALL: Det intresserade nog en hel del. Man säger: "Vill du vara med i en romantisk komedi? Vänta bara tills du får veta vilka mer som är med..." I den här filmen anlitade jag inte skådespelare en och en, jag försökte hitta par som skulle passa ihop.</p> <p><strong>Med alla separata historier i filmen var det många som aldrig fick spela mot varann. Men hur mycket umgicks ni tillsammans utanför inspelningen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id26601" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/8e0f7/8e0f710ea954844da5f3e355efc70e0e/strea_m.jpg" alt="" />GARRY MARSHALL: Så länge maten är gratis dyker folk upp. Jag vet inte om Julia träffat Ashton än, har du det?</p> <p>JULIA ROBERTS: Nej.</p> <p>GARRY MARSHALL: Ashton, säg hej. Ni ser, första gången de ses.</p> <p>SHIRLEY MACLAINE: Jag vill veta om ni flickor verkligen äter. Jag vill veta era dieter i detalj. Ni ser fantastiska ut, är det värt det?</p> <p>JENNIFER GARNER: Jag ammar fortfarande. Så snart jag är klar kommer jag att lägga på mig igen.</p> <p>JULIA ROBERTS: Så det är ditt trick. Vi får återkomma i frågan (skratt).</p> Wed, 03 Feb 2010 15:42:46 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/4061-2009-blev-ett-bra-aringr-for-science-fiction?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/4061-2009-blev-ett-bra-aringr-for-science-fiction?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Jonathan Mostow är något av en doldisregissör i Hollywood, trots att han gjort filmer som "Terminator 3", "U-571" och nu senast science fiction-thrillern "Surrogates" med Bruce Willis i huvudrollen. Vi tog ett snack med Jonathan Mostow om teknologin som fara, filmskapandets process och varför science fiction-film just nu är så populär. <p>"Surrogates", som är baserad på en serieroman av Robert Venditti, utspelar sig i en nära framtid då perfekta människolika robotar - surrogat - har ersatt den riktiga varan i det sociala livet. I Mostows film sitter människor hemma, ständigt uppkopplade mot sina surrogatrobotar och lever livet genom dem. Parallellen till dagens uppkopplade samhälle med Facebook och World of Warcraft är mycket medveten och knappast subtil.</p> <p><strong>Hur regisserade du skådespelarna så att de blev robotlika?</strong></p> <p><img id="photocloud_id8931" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/09133/091335ad4391043c12d476b9fc359fde/strea_m.jpg" alt="" />När jag gjorde "Terminator 3" lärde jag mig en del om hur man ska regissera skådespelare som föreställer robotar. En av de viktigaste lärdomarna var att om en skådespelare försöker spela en robot så riskerar han eller hon att göra det för mekaniskt så att slutresultatet blir ointressant. Så sättet jag närmade mig det i "Surrogates" var att istället fokusera på att ta bort mänsklig oregelbundhet och asymmetri i hållning, ansiktsuttryck, gång och så vidare. Vi använde en mimare som har studerat under Marcel Marceau för att hjälpa skådespelarna med andnings- och rörelsetekniker.</p> <p><strong>Finns det några speciella science fiction-filmer som har inspirerat tonen, det visuella och känslan i "Surrogates"?</strong></p> <p>Vad gäller utseende och känsla har jag inspirerats av svart-vita filmer från 1960-talet - tidiga John Frankenheimer-filmer och den ursprungliga versionen av "The Twilight Zone". Alla de här använder vidvinkelobjektiv flitigt (och "sneda" objektiv som vi också använde mycket). Målet var att skapa en fängslande, smått oroväckande känsla hos publiken.</p> <p><strong>"Surrogates" är baserad på en tecknad serie, vad var det svåraste med att överföra berättelsen till film?</strong></p> <p>Jag ska ge dig ett lite annorlunda svar. Det allra svåraste att överföra var en avlägsen framtid, och det är därför vi bestämde oss att vi inte skulle göra det. När vi först bestämde oss för att göra filmen var jag och produktionsdesignern väldigt sugna på att göra en film som utspelade sig år 2050. Vi såg framför oss flygande bilar, futuristiska stadsvyer  - hela kittet. Men när vi började titta på andra filmer som utspelar sig i framtiden så insåg vi en sak - att trots alla pengar och all talang som vi kunde använda för att tackla problemet, skulle resultatet ändå troligtvis kännas oäkta. Det är få filmer - förutom möjligtvis en del dystopier som "Blade Runner" - som har lyckats att skildra framtiden på ett sådant sätt att publiken inte blir distraherad från själva berättelsen.  Vi ville att publiken bara skulle tänka på vår centrala idé - vilken var den om robot-surrogat - så vi valde att förlägga historien i en tid som påminner väldigt mycket om vår egen.</p> <p><strong>Världen är besatt av teknologi, tycker du att det är ett problem?</strong></p> <p><img id="photocloud_id8930" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/8b6d8/8b6d87a24bd7385abc9a90e9258b872d/strea_m.jpg" alt="" />En intressant fråga, och jag talar som någon som är besatt av teknologi. Jag förstår att varje minut som jag spenderar framför datorn är en minut som jag inte spenderar i den riktiga världen, eller är med vänner och familj. Man betalar ett pris för det. Frågan är hur man klarar av att balansera nöjet och bekvämligheten som vi förknippar med teknologi mot behovet att spendera tillräckligt med tid "nedkopplad". Jag vet inte svaret. Och jag tror att det är något som vi som en civilisation brottas med. Vi är fortfarande i barndomen av den teknologiska revolutionen. Århundraden från nu tror jag att historiker kommer att se tillbaka på vår tid som en vändpunkt i mänsklighetens historia. Teknologi är ett fenomen som vi måste förstå innan vi slukas helt av det. Nu vill jag inte låta som att jag överhajpar hur viktig min film är, "Surrogates" är först och främst ett stycke underhållning, men jag tror att film kan spela roll för hur samhället diskuterar de här frågorna.</p> <p><strong>F</strong><strong>öredrar du handgjorda specialeffekter av den gamla skolan eller CGI-effekter?</strong></p> <p>Jag tror att om du skrapar under ytan på de flesta filmmakare (inklusive mig själv) så kommer du att hitta ett 12-årigt barn som ser på filmskapande på samma sätt som att leka med ett gigantisk modelltågset. Så på det viset så finns det alltid en del av mig som föredrar att göra saker "på riktigt" till skillnad från att göra något i en dator. Å andra sidan, det finns helt enkelt så många gånger som digitala effekter kan uppnå saker som vore omöjligt att göra rent praktiskt. Den store effektmakaren Stan Winston hade en filosofi som jag har tagit till mig, den går ut på att blanda och efterlikna så mycket som möjligt. </p> <p><strong>Gör den snabba teknologiska evolutionen det lättare att göra science fiction-film? Eller blir det svårare på grund av att standarden hela tiden höjs?</strong></p> <p><img id="photocloud_id8926" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/cccfe/cccfe102cfe1af842addef7be5b4c662/strea_m.jpg" alt="" />Från ett praktiskt perspektiv blir det lättare tack vare att den digitala teknologin gör det möjligt att skapa nästan vad som helst du kan föreställa dig. Från ett kreativt perspektiv är det mer utmanande eftersom det inte längre finns några gränser. Glastaket blir den gräns till vilken ditt sinne är kapabelt att fantisera ihop nya saker som ingen tidigare tänkt på. Det är lustigt i filmmakande att det roliga ofta ligger i att överkomma praktiska hinder. När de hindren försvinner, försvinner också utmaningen.</p> <p><strong>Vilken aspekt av filmmakandet föredrar du  mest?</strong></p> <p>Varje fas har sina fördelar, men för mig personligen så gillar jag postproduktion allra bäst. Till att börja med är arbetstiderna civiliserade. Det är inomhus (pröva att filma på natten i -20 grader, eller i en sandstorm och du förstår vad jag menar). Men det jag gillar mest med postproduktionen är att du gör filmen på ett väldigt taktilt sätt. Du förstår när du har filmat klart så har du inte någon film än. Du har tusentals bitar av en film, men de är inte ihopsatta, lite som en flygplansmodell. Du har delarna - scener- men nu kommer klippandets hantverk, ljuddesign och specialeffekter. Det är i postproduktion som du ser hur filmen blir till, och det är otroligt hur mycket man kan påverka slutresultatet i den här fasen. Det är här som du verkligen fokuserar på att berätta historien - tempot, dramat, spänningen. För mig är det själva essensen i filmskapandet.</p> <p><strong>2009 var ett lysande år för science fiction-film, "Avatar", "Star Trek" och "District 9" för att nämna några. Varför tror du att det kom så många bra just i år och tror du trenden kommer att fortsätta?</strong></p> <p>Jag tror inte att det är en slump att just 2009 blev ett bra år för science fiction. Jag tror att allt eftersom mänskligheten begrundar de här stora existentiella frågor om hur våra liv förändras i ljuset av teknologiska framsteg, så kommer vi att fortsätta att se filmer som handlar om dessa teman. Pjäser på de antika grekernas tid, litteratur och nu filmer har hjälpt samhället att bearbeta oron som finns i vårt kollektiva undermedvetna. I tiden som vi nu lever i handlar den oron mycket om teknologi, så för mig är det logiskt att filmer med teknologiska teman kommer bli allt mer populära.</p> <p><strong>Science fiction-film måste ofta balansera mellan att informera om sina världar utan att bli för övertydliga och för beroende av exposition. Hur klarar men den balansgången?</strong></p> <p><img id="photocloud_id8919" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ac7bb/ac7bb8d047191d0f30753a55a39a3b99/strea_m.jpg" alt="" />Du har rätt, ofta tenderar tempot i science fiction-film att kollapsa under tyngden av filmmakarens behov att förklara världen. Ett klassiskt exempel är "Blade Runner". Den första bioversionen använde sig av voice over, Ridley Scotts director's cut-version släppte det förklarande elementet och jag kände att filmen blev mer involverande just därför. I "Surrogates" hade vi ursprungligen ingen exposition. Vi antog att publiken var smart och skulle gilla att lista hur världen fungerade medan berättelsen fortlöpte. Men när vi visade filmen för filmbolaget för första gången hade de en intressant reaktion, de sa: "vi vill inte bli distraherade av att undra över vem som är ett surrogat och vilka regler som gäller i den här världen". Så vi kom på idén att börja filmen med en 3 minuter lång scen som förklarar världen. Jag tror att det var rätt val, men naturligtvis undrar jag hur filmen hade blivit om vi hade börjat utan den scenen.</p> <p><strong>Så slutligen, är det här den riktiga Jonathan Mostow som intervjuas...eller ett surrogat?</strong></p> <p>Jag är den riktiga jag. Men eftersom du ser det här som tecken på en skärm så antar jag att din upplevelse av mig inte är verklig. Åh, ironin i det hela...</p> Thu, 14 Jan 2010 10:06:44 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3919-vi-blev-dodshotade-varje-dag?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3919-vi-blev-dodshotade-varje-dag?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss I Louie Psihoyos dokumentärfilm "The Cove" avslöjas en omfattande delfinslakt som pågår i hemlighet i Japan. Trots dödshot lyckades han och hans team färdigställa filmen och upptäckte att man faktiskt kan förändra världen. <p>Varje år mellan september och mars dödas 23000 delfiner i Japan. Den som gjorde Louie Psihoyos uppmärksam på vad som pågick var Richard O'Barry, före detta delfintränare som var med i det populära 60-talsprogrammet "Flipper" men numera aktivist som gör allt för att stoppa dödandet och infångandet av delfiner.</p> <p><img id="photocloud_id15793" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/66207/6620736ac2275385bf094baca1c5b8e6/strea_m.jpg" alt="" />MovieZine träffade regissören Louie Psihoyos under hans besök i Stockholm, när han dessutom precis har fått reda på att filmen kommer att visas under Tokyos filmfestival.</p> <p>- Det känns fantastiskt och det är en stor framgång att japanerna nu kommer att få veta vad som har pågått, säger han.</p> <p><strong>För dem som inte vet så mycket om dig, vem är du?</strong></p> <p>­Miljö är mitt stora intresse och jag har jobbat som fotograf för National Geographic i arton år. För fyra år sedan startade jag och Jim Clark organisationen Oceanic Preservation Society (OPS) efter att ha sett hur havsmiljön blev sämre och fiskarna färre för varje gång vi var ute och dök. Tanken var att starta en ideell organisation där vi genom filmer och fotografier kunde öka folks medvetande om miljön. "The Cove" är OPS:s första film.</p> <p><strong>Hur kom du på idén till att göra den här filmen?</strong></p> <p>Jag kom i kontakt med Rich O'Barry när han skulle tala på en marinkonferens. Helt plötsligt hade hans medverkan strukits utan någon förklaring så då ringde jag upp honom och han berättade att anledningen var att Sea World sponsrade konferensen. De ville inte att han skulle prata om delfinslakten. Han berättade för mig om den hemliga viken i Taiji där delfiner slaktas och köttet säljs, ofta under en annan etikett.</p> <p><strong>Vilken slags film ville du göra?</strong></p> <p>Som journalist får man alltid lära sig att man ska vara som en fluga på väggen när man jobbar med dokumentärfilm eller foto men den här gången ville jag förändra något. Och det kändes bra att göra det. När vi kom till Taiji kändes det nästan som en klassisk skräckfilm. Det verkade vara den delfinvänligaste staden i världen med sin nationalpark och delfinstatyer överallt vilket var väldigt ironiskt med tanke på vad som pågick där.</p> <p>Jag tror att det var en fördel att det här var min första film vilket gjorde det lättare att tänka utanför ramarna. Jag visste inte ens att det fanns några ramar. Allt var nytt för mig men vi hade bra förutsättningar med en miljardär som sponsor och ett engagerat team. Vårt interna skämt var att vi alla är proffs fast inte just på att göra film.</p> <p><strong>Vad var den största utmaningen med filmen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id15794" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/2681d/2681df7a5ed4cab7c8411585927d3c27/strea_m.jpg" alt="" />Helt enkelt att lyckas ta sig in i viken där delfinslakten pågick utan att någon märkte oss. Vi var där på nätterna för att placera ut dolda kameror, det var kallt, regnigt och vi hängde i rep. De absolut värsta förutsättningarna man kan tänka sig.</p> <p><strong>Fruktade du någonsin för ditt liv?</strong></p> <p>Ja med tanke på att folk varje dag hotade med att de skulle döda oss. Så fort vi lämnade hotellet blev vi förföljda och det löste vi genom att använda tre olika bilar som vi kastade oss emellan mitt i kurvor, allt för att skaka av oss förföljarna. Pierce Brosnan ringde mig och sa att det var den mest spännande spionfilm han har sett - och den var på riktigt.</p> <p><strong>Ångrade du dig att du hade gett dig in i det här projektet när det var som värst?</strong></p> <p>Ja flera gånger. Varje gång vi blev ivägkörda och när jag satt på borgmästarens kontor och han sa åt mig att det var farligt det jag höll på med och att jag borde lämna Japan. Vi hade inte förberett oss ordentligt heller och hade ingen advokat. Om vi hade blivit gripna hade de haft rätt att hålla kvar oss i 28 dagar utan att behöva väcka åtal. Visst vi bröt mot lagen men vi gjorde det av ett gott skäl. Tyvärr kan jag inte återvända till Japan nu eftersom det finns en order om att jag ska gripas.</p> <p><strong>Hur såg arbetet med filmen ut?</strong></p> <p>Vi var i Taiji sju gånger under en tidsperiod av nästan två år. Först var tanken att vi skulle göra en dokumentärfilm och en "The Making of The Cove" men vi bestämde oss för att slå ihop dem istället.</p> <p>I gruppen ingick flera olika personer, bland annat två fridykare och Charles Hambleton som har jobbat med "Pirates of the Caribbean" men som nu fick vara pirat på riktigt. Vi hade även en kvinna i teamet vars främsta uppgift var att varje dag få ut det filmade materialet ur Japan, så att vi inte skulle bli av med för mycket material ifall någon kom på oss. Vid flera tillfällen gömde vi filmmaterialet i luftkonditioneringen. Det påminde ganska mycket om en militäroperation.</p> <p><strong>Filmen har fått ta emot flera priser, bland annat på Sundance. Vad betyder det för dig?</strong></p> <p>D<img id="photocloud_id15792" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/58cca/58ccafabce4254ef52a2637e1314604c/strea_m.jpg" alt="" />et visar att vi är på rätt väg. Vi måste rädda jorden från oss själva och förändra det som människan gör mot naturen och havet. Vi har bara några årtionden på oss innan allt levande i havet kommer att vara giftigt. Tanken var inte att göra en popcornfilm utan vi ville starta en folkrörelse.</p> <p><strong>"The Cove" fick först nej från Tokyos filmfestival. Varför har de ändrat sig?</strong></p> <p>Temat för filmfestivalen är miljö och de ska ha en grön matta istället för en röd så det är givet att min film passar in. Men de ringde mig för några månader sedan och sa att de ville visa min film men att de inte vågade eftersom den japanska regeringen var med och sponsrade filmfestivalen. Men i och med att Japan nu har bytt regering har det blivit lättare. Dessutom har Ben Stiller som älskar "The Cove" använt sitt inflytande och pratat med dem som jobbar med Tokyos filmfestival.</p> <p><strong>Varför dolde den japanska regeringen det som hände i Taiji och varför vågade inte media skriva om det?</strong></p> <p>I Japan är media mycket mer styrt av regeringen än vad vi är vana vid. Och den förra regeringen var korrupt och förde en politik som de själva och deras vänner tjänade på. Den japanska maffian var också med och kontrollerade stora delar av delfinjakten men mycket kommer att ändras nu med den nya regeringen.</p> <p><strong>Många säger att "The Cove" har förändrat världen. Tycker du själv att du har gjort skillnad?</strong></p> <p>Ja något har hänt i alla fall. I år när delfinjakten brukar börja åkte Rich dit och då möttes han av massa poliser som bara var trevliga mot honom. Förra veckan fångades hundra delfiner in varav trettio togs till olika delfinakvarium men de andra sjuttio släpptes fria. Nu vet dessutom folk vad som har pågått så de kommer inte att kunna börja slakta delfiner i Taiji igen. Så visst har filmen haft en djup och viktig effekt men det handlar inte bara om delfinjakt utan om hur mänskligheten förstör miljön.</p> <p><strong>Vad skulle du säga till turister som vill simma med delfiner?</strong></p> <p><img id="photocloud_id15791" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/9c47e/9c47ee01f8400adef65caed71bf2f816/strea_m.jpg" alt="" />De enda delfiner som människor ska simma med är de som lever fritt i havet så att de kan bestämma om de vill vara med eller inte. När vi fångar in ett vilt, intelligent och socialt djur och tvingar det att göra fåniga tricks för att roa oss så säger det mer om vår intelligens än om deras.</p> <p><strong>Vad har du för projekt på gång nu?</strong></p> <p>Jag jobbar med en ny dokumentär som handlar om djurarter som försvinner på grund av våra handlingar. Jag ska även göra naturprogram som eventuellt kommer att bli en TV-serie och så har jag en animeringssidé som jag skissar på.</p> <p><strong>Slutligen, vad inspirerar dig i ditt arbete?</strong></p> <p>Jag inspireras av vårt uppdrag att försöka bevara vår vackra planet för de kommande generationerna. Vår generation måste agera snabbt för att ändra människan beteende annars riskerar vi att förlora vår natur för alltid.</p> Sun, 20 Dec 2009 21:09:44 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3782-jag-skrev-historien-aringr-1995?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3782-jag-skrev-historien-aringr-1995?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Förutom erkänd filmmakare är James Cameron i grund och botten en upptäckare. Det är vad han drömt om under sin uppväxt i Kanada, och under de 12 åren efter Oscarsvinnande "Titanic" har han dragit igång sex stora undervattensexpeditioner. Det var jakten på nya utmaningar som lockade honom till att göra "Avatar", och tillsammans med sitt team utveckla revolutionerande ny teknologi – att ständigt sträva framåt där andra hade gett upp för länge sen. <p>Redan 1995, när han kom på filmidén för första gången, insåg han att de rätta verktygen ännu inte fanns. Men är det något Cameron är känd för, är det hans förmåga att tänja gränserna för vad som är möjligt att visa på film. Ändå skulle "Avatar" bli hans största utmaning hittills.<br /><br />"När vi verkligen utvärderade "Avatar" år 1995 kände vi att det var för avlägset. Med "Avgrunden" var vi bara ett eller två steg bort, så det löste sig. Men oavsett hur mycket pengar vi skulle lagt ner på "Avatar", var timingen helt enkelt inte rätt. Vi lade manuset på hyllan och det var det."</p> <p>Idag finns både motion capture-tekniken och digitalt 3D till hans hjälp. Trots att produktionen, som drog igång för över fyra år sedan, var hotad flera gånger, kämpade han vidare. Problem löstes på vägen, nya programvaror utvecklades och Camerons team testade sig fram för att skapa det han ville se - en film olik något annat.</p> <p><img id="photocloud_id8085" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/77388/77388f638eea7f0c731308cc688b7bf0/strea_m.jpg" alt="" />"Jag ville skapa något jag själv hade älskat som barn. Ett äventyr på en annan planet, något fantasifullt och originellt. Jag hade många idéer, men "Avatar" skrev nästan sig själv på bara två veckor. Jag skrev historien år 1995, men bitar av den hade funnits innan, som den lysande skogen, en del fordon och så, så den blev klar rätt fort."</p> <p>Det fanns också miljöteman han ville utforska, något som han tror är ännu mer relevant idag.</p> <p>"Det var chansen att få skapa ett helt utomjordiskt ekosystem, med alla coola varelser. Det var chansen att göra mänskliga, fotorealistiska karaktärer som publiken skulle ta för verkliga. Det är en stor och otäck utmaning, men också kul."</p> <p><strong>Storslagna fighter i storslagna miljöer</strong></p> <p>"Filmens budskap tilltalade mig, och känns viktiga i dagens samhälle. Inte för att jag tycker filmer ska komma med moraliska pekpinnar. Men det är bra om vår underhållning samtidigt får oss att tänka till."</p> <p>Filmen utspelar sig till största delen på Pandora, en avlägsen planet där folket, Na'vi, är tacksamma och lever i harmoni med naturen - tills de hotas av militära superkrafter.</p> <p>Ett mäktigt företag vill utforska planeten i hopp om en möjlighet att tjäna pengar, och startar Avatar-programmet som ger människor nya, modifierade superkroppar så att de kan smälta in bland Na'vi. Bland de frivilliga finns den förlamade soldaten Jake (Sam Worthington), samt botanisten Grace (Sigourney Weaver). Väl framme på Pandora upptäcker de en förtrollande värld de aldrig hade kunnat drömma om. Jake möter den vackra prinsessan Neytiri och ställer sig på hennes sida i fighten mot de hotfulla människorna som skickade honom till Pandora.</p> <p><img id="photocloud_id18314" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/611cc/611cc1893ca9d4538634031212d26b6e/strea_m.jpg" alt="" />Cameron utlovar mycket action, med storslagna stridsscener:</p> <p>"Den sista är liksom urmodern till alla strider, åtminstone jämfört med allt jag tidigare gjort. Striden tar plats på Pandora - i luften på marken, med stora arméer och man mot man. Det är galet stort", säger han med ett skratt. "Nästan som en liten film i sig självt."</p> <p><strong>En del av 3D-revolutionen</strong></p> <p>Regissören utvecklade ett speciellt 3D-system för sin dokumentär "Ghosts of the Abyss" från 2003, något han förfinade lagom till "Avatar". Camerons användning av det allra senaste inom 3D-teknik och performance capture har fått många att spekulera kring om "Avatar" kan förändra sättet på vilket man gör film i framtiden. Men vad tror han själv?</p> <p>"Jag tror att det är en naturlig del av utvecklingen för datagrafik och performance capture. Idag kan vi troligen göra ännu mer än när vi började. Jag tror också att 3D är en revolution, som "Avatar" nu får vara en del av. Kanske kan den skapa en egen nisch, som en spelfilm som många samtidigt skulle kunna se som animerad."</p> <p>"Det är i spelfilmsdelen som Hollywood ligger efter", tillägger Cameron. "3D-revolutionen drivs nu i stort sett av animerade filmer, från Pixar eller DreamWorks. Det finns några spelfilmer, men de är få. Det finns ännu inget genombrott för spelfilm i 3D, inte förrän nu. "Avatar" blir ett testprojekt."<br /><br />Men det har varit ett tidsödande arbete, medger han - värre än beräknat.</p> <p><img id="photocloud_id18320" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/e4bd0/e4bd00e824ac7291aded4f91e105cb7b/strea_m.jpg" alt="" />"De första 62 dagarna i år jobbade vi 16 timmar om dygnet, utan paus, utan ledighet. För en liten grupp människor var filmen väldigt, väldigt krävande - bade fysiskt och mental. Visst, vi var aldrig till havs och bekämpade stormar - vi kämpade emot det faktum att ingen visste riktigt vad vi gjorde. Men vi fick lära oss att lösa problem, och det gjorde vi."<br /><br />Efter 14 års planerande, och tolv år efter hans senaste storfilm "Titanic", ska "Avatar" släppas för världens dömande ögon. Hur känner James Cameron inför förväntningarna på filmen?</p> <p>"Det är både en gåva och en förbannelse. Fördelen är att jag lättare kan få ihop pengar till spektakulära projekt. Efter succén med "Titanic" litar folk på att jag inte kopierar en grafisk roman eller en annan film. Det blir något unikt men ändå med stor budget. Studion hoppas givetvis på resultat, men "Avatar" och "Titanic" är också vitt skilda historier. De kan inte jämföras. Så egentligen var vi tvungna att börja om från noll och fundera över hur vi ska locka och underhålla en publik. Och det är rätt spännande när man tänker efter."</p> Sat, 19 Dec 2009 20:27:27 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3781-jag-har-alltid-staringtt-jim-nara?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3781-jag-har-alltid-staringtt-jim-nara?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Mer än 20 år efter deras första gemensamma film –"Aliens" – ringde James Cameron på nytt upp Sigourney Weaver för att erbjuda en ny roll. Den hett efterlängtade "Avatar" lovade skådespelerskan en erfarenhet utöver det vanliga – äntligen hade Cameron tekniken för att skapa en 3D-värld vi aldrig tidigare skådat. <p>Historien utspelar sig på den avlägsna planeten Pandora, där den blå befolkningen Na&rsquo;vi står under hot från vinstdrivna människor. En liten grupp volontärer, med botanisten Grace (Weaver) och marinsoldaten Jake Sully i spetsen skickas till planeten i nya genetiskt förbättrade kroppar, avatarer, för att smälta in bland lokalbefolkningen.<strong><br /><br />Skulle du kalla "Avatar" för ett steg framåt för film i allmänhet, eller bara för filmer av en viss genre?</strong></p> <p>För mig är teknologin som Jim utvecklade en stor del av historieberättandet, för att han får nästan publiken att bli Jake och hoppa ner för ett vattenfall eller vad det nu kan vara. Men jag vet inte än vad det kan innebära för resten av filmindustrin. Självklart ligger det här många mil framför "Beowulf" eller "Polarexpressen". Jag var helt tagen, när jag såg de första klippen, av hur verkligt allt var. Det kommer onekligen att höja ribban för storfilmerna. Jag tror att filmen gör sig bra i 2D också, men i 3D blir den överväldigande och säkert oslagbar för en tid framöver.</p> <p><strong>Du har jobbat med Jim förut. Han säger själv att han har förändrats i hur han är på en inspelning. Märkte du det?</strong></p> <p><img id="photocloud_id8056" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/cb9e2/cb9e2869068f378fd74e183463bcafa4/strea_m.jpg" alt="" />Jag tror att han har roligare. Vi har varit med länge nog för att uppskatta varje sekund av uppfyllande projekt som denna. Jim kräver mycket, och allra mest av sig själv. Han övervakade noga varenda scen, han redigerade på sina lediga dagar och har bara levt, sovit och andats "Avatar". Men han gillar det. Han är så uppe i det och vill aldrig det ska ta slut. Han har skapat en hel värld in i minsta detalj, och det är för honom enormt.</p> <p><strong>Han har haft ett rykte om sig av att vara något av en diktator på sina inspelningar...</strong></p> <p>Det minns jag inte. När vi spelade in "Aliens" var hela det brittiska teamet så stolta över Ridley Scott, och så kom en ung kanadensisk regissör som de aldrig hade hört talas om. Jim försökte visa dem "Terminator" men ingen ville se den. Så de förstod egentligen inte förrän mot slutet hur begåvad han var. Numera vet folk att det är både himmel och helvete att jobba för Jim Cameron. Visst sliter man 16 timmar om dygnet, men samtidigt tror jag alla är riktigt stolta över att få vara en del av något man vet blir extraordinärt.</p> <p><strong>Hur var det att arbeta med en film som använder sig av så mycket ny teknologi?</strong></p> <p>Jag älskade det. Min man har en off-Broadway-teater där vi aldrig har råd med kostymer eller kulisser, och så var också hela arbetet med performance capture. Du går runt i en svart dräkt och allt annat är på låtsas. Jag var som hemma. Det tar lite tid att vänja sig vid, för kameran är ständigt i ens ansikte, och man vet aldrig varför. Men det handlar nog bara om att fånga alla ansiktsuttryck på film.</p> <p><strong>Fick du se det inspelade materialet dagligen?</strong></p> <p><img id="photocloud_id8058" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/94f40/94f40420fd5577f651954c99d093e023/strea_m.jpg" alt="" />Han visade oss våra avatarer i kameran, och kunde spela upp det för oss så att jag fick se både Grace och Avatar-Grace. Jag försökte spela Grace som en driven, kedjerökande och något neurotisk forskare som satt uppe hela nätterna. När hon sedan klev in i sin avatar kunde hon springa omkring i skogen full av lycka, och var helt enkelt så annorlunda. Jag fokuserade mer på det än om saken framför mig skulle föreställa en häst eller vad det nu var.</p> <p><strong>Hur mycket tid spenderar din karaktär som avataren?</strong></p> <p>Det är ungefär 50/50.</p> <p><strong>Och får hon vara med om mycket action?</strong></p> <p>Jag tror att Neytiri (Zoe Saldana) och Jake (Sam Worthington) får det mesta, när hon lär honom alla Na'vi-tricks. Grace kommer in i ett helt annat syfte.</p> <p><strong>Delar du James Camerons fascination för rymden och upptäckande?</strong></p> <p>Jag antar det. Min far var en stor astronom och jag döpte min hund till Venus, som planeten. Jag läste aldrig science fiction. De kändes så kyliga. Men jag håller med Jim om en film som "Avatar", som han själv kallar för "filmen jag själv hade velat se som 14-åring"... Det hade jag också velat. Jag har tur som får vara med om ett så stort äventyr, jag har aldrig upplevt något liknande.</p> <p><strong>Så hur blev rollen din?</strong></p> <p>Han ringde mig och sa "Jag vill ha med dig, och skickar manuset nu". Det var nog en mansroll från början, men det låter vettigt att det blev en kvinna till slut. Jag kan nu inte tänka mig en man i den rollen, för att hon är väldigt instinktiv och blir så moderlig mot slutet. Men ja, han ringde mig bara. Vi har alltid hållt kontakten, och han var vänlig nog att hålla tal när jag fick min stjärna på Hollywood Walk of Fame, så jag har alltid stått Jim nära.</p> <p><strong>Vad hade du för referenser för rollen, förutom manuset?</strong></p> <p><img id="photocloud_id18708" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/b0809/b0809bbdcb5101ef45e8fb986d8552ac/strea_m.jpg" alt="" />Inga egentligen, men ibland tänkte jag på Jim för att han är en perfektionist. Han är väldigt driven och har samtidigt ett varmt hjärta. Så vad gäller hennes tempo tänkte jag ibland på honom. Han är avslappnad men får saker gjorda. Det var sådant jag kunde stjäla av Jim - inte hans personlighet, men lite av hans rytm.</p> <p><strong>Vad fick du för information om planeten Pandora, utöver det som stod i manus?</strong></p> <p>Vi åkte till Hawaii där jag fick arbeta sida vid sida med en botanist. Jag lärde mig hur man tar prover, men annars fick vi hitta på mycket - saker vi bär på som mäter luften och gaser och annat. Så vi har en del vetenskap med i filmen, som vi tar på allvar. Det är subtilt men det finns med, och jag är glad för jag tror att det kan inspirera särskilt unga tjejer. Flickor trodde nog länge att de inte förstod sig på vetenskap.</p> <p><strong>Tror du att miljön och vad som händer med vår egna planet är en del av filmens tema?</strong></p> <p>Girighet är definitivt en karaktär i historien och en stor karaktär i vår värld. Girighet, ihop med den ekonomiska lågkonjukturen och allt, är åtminstone i USA ständigt närvarande just nu. Girigheten driver många av oss. Jim sade tidigare att science fiction finns så att folksjälva kan upptäcka vad som gör dem mänskliga, och vad som är viktigt i universum. Alla teman som vi har med i filmen är folk mer medvetna om nu än när vi började arbeta på filmen. På den planeten, den månen är utomjordingarna människorna, och det påminner mycket om vår värld utan att predika. Det handlar om att lita på naturen, förstå den, och relatera till varandra och till djuren. Förhoppningsvis kan man tänka på det efteråt, men i första hand handlar det om underhållningen - filmen har romantik, mycket komedi och en massa action.</p> <p><strong>Hur tror du att publiken kommer att reagera på "Avatar"?</strong></p> <p>Så länge du sitter ner kommer du att få följa med på en resa långt, långt bort och jag tror att vi alla älskar det. Det händer så mycket i världen och personligen älskar jag att få koppla av och resa någon annanstans en stund på biografen. Så känner jag med "Avatar", han har tänkt på allting och det är magiskt.</p> <p><strong>Ligger det någon sanning i alla rykten om en tredje Ghostbusters-film för dig?</strong></p> <p>Det finns en "Ghostbusters 3" på gång som några unga killar skriver. Jag tror att Bill Murray är med, och vi har alla gett vårt godkännande. Men den handlar om en ny generation av spökjägare, jag kan inte föreställa mig vad jag skulle göra där. Jag pratade med Ivan Reitman om att Oscar, som var min son, var med i det här nya gänget. Men jag räknar inte med det - jag önskar dem bara all lycka.</p> Fri, 18 Dec 2009 15:45:31 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3780-connor-och-ripley-ar-mina-idoler?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3780-connor-och-ripley-ar-mina-idoler?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Från Ripley till Sarah Connor – hjältinnorna i James Camerons filmer gjorde ett stort intryck på Zoe Saldana när hon växte upp. Därför tvekade hon inte en sekund när regissören erbjöd henne rollen som Neytiri, en exotisk krigarprinsessa från en avlägsen planet. Att tacka ja till "Avatar" var, enligt Zoe, ett av hennes livs enklaste beslut. <p><strong>Det måste vara stort att bli en av Camerons starka kvinnliga huvudroller.</strong></p> <p>Jag känner mig så hedrad. Folk nämner Sarah Connor, Ripley, Rose från "Titanic", Jamie Lee Curtis i "True Lies" - hon var grym! Det skulle vara underbart om Neytiri fick en plats bland dem. Som kvinna känns det väldigt bra att jobba med en regissör som förstår kvinnor, och det gör Jim - han respekterar dem. Men jag tror inte han skiljer på kvinnor och män, vi är alla människor med samma kvalitéer. Jim måste vara väldigt medveten om sina egna svagheter och sin sårbarhet, för att kunna skapa karaktärer som är starka men sårbara på samma gång. Mänskliga helt enkelt.</p> <p><img id="photocloud_id12346" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/fa28d/fa28dca35cf896d7a3a070244e847c25/strea_m.jpg" alt="" /><strong>Jim Cameron kräver mycket av sig själv och dem han jobbar med. Vilka scener var tuffast att spela in?</strong></p> <p>Det var nog kyssarna. Det berodde på allt tekniskt runt omkring. Kyssas kan jag göra gratis, tro mig! (skratt) Men med alla kameror omkring oss, som samlade in information från punkter på våra motion capture-dräkter, fanns inget utrymme för intimitet. De där prickarna hamnade i våra munnar, så det var samtidigt väldigt roligt. Jim skrattade så mycket - han är vanligtvis väldigt respektfull och omtänksam, men ramlar du framför honom är han den förste att skratta! </p> <p><strong>Vad lockade dig till filmen?</strong></p> <p>Tja, det är en James Cameron-film och han gör en ungefär var tionde år, och vanligtvis blir det något riktigt minnesvärt. Jag svarade genast "ja" för en sådan chans får man inte ofta. Man vet att vilken karaktär man än får och vad filmen än handlar om, blir det förtrollande och väldigt välgjort. Jag är uppvuxen på 80-talet. Sarah Connor och Ellen Ripley är mina idoler, mina hjältar, mina pirater och rockstjärnor. Jag såg upp till dem.</p> <p><strong>Vad tilltalade dig mest med din karaktär?</strong></p> <p>Det jag älskar med både Jake och Neytiri är att Jake lätt kunde ha varit kvinna och Neytiri man. De är så androgyna. De är varelser som båda försöker hitta sitt syfte, och hittar varandra. De försöker förena sina världar och det är väldigt vackert. Jag älskar att Neytiri är så tuff och stark, en krigare, men samtidigt känslig, hon är ett barn, och kvinna. Som Sarah Connor och Ripley i en och samma person, jag vet inte hur jag annars ska förklara det.</p> <p><strong>Hur stort sci-fi-fan är du?</strong></p> <p><img id="photocloud_id13900" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/d5b7f/d5b7f9870f8ee5f72b3f078207cece2b/strea_m.jpg" alt="" />Jag är ett enormt fan! Till exempel, när jag skulle ut och ge intervjuer för "Star Trek" sa Paramount till mig: "Zoe, så fort du får chansen, säg att det är en bra film för kvinnor att se." Och jag tänkte: "Varför säger de så? Kommer inte de komma ändå? Skämtar ni?" Jag trodde på allvar att varje tjej älskade science fiction. Jag kommer från ett hem där man tittade på "2001", "E.T.", "Cocoon" och "Blade Runner". Och det var sorgligt att inse att inte alla tjejer är som jag. Är det meningen att vi bara ska läsa Jane Austen? Jane Austen är schysst, men Jane Austen i rymden - mycket bättre! Sådan var min mor...</p> <p><strong>Men vad intresserade dig med sci-fi?</strong></p> <p>Vad? Jag vet inte. Som filmmakare och konstnär hatar jag att sätta gränser för mig själv. Att spela utomjording - där har vi en utmaning. Jag gick i sju månader och försökte göra mig av med mina mänskliga sidor. Jag kunde sitta med min familj, de frågade om jag ville ha mer potatis och jag bara väste. Sen tänkte jag, "vad håller jag på med?!" Men jag fick lära mig att agera mer djuriskt, istället för att nicka eller skaka på huvudet. Att leva sig in i en karaktär på det sättet är det jag lever för.</p> <p><strong>Du är uppväxt med science fictionfilmer och har nu varit med i både "Star Trek" och "Avatar". Det måste vara som en dröm. </strong></p> <p>Ibland har jag fått nypa mig själv. Som att se Jim fixa med kameran, eller prata med Sigourney mitt framför mig. Jag tänkte, "herregud, jag är med i samma film som Ripley och mannen bakom Terminator!"</p> <p><strong>Vad fick du göra för research för rollen? </strong></p> <p><img id="photocloud_id18571" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/58186/58186a591bde06c4c0d5a9852ed88a2f/strea_m.jpg" alt="" />Jag såg en hel del på Animal Planet och National Geographic, program om djur och kattdjur. Jag studerade också valar, och särskilt deras intelligens, och även delfiners oskuldsfullhet intresserade mig. Jag kunde vakna mitt i natten och tänka "ökenråttor! Jag måste veta allt om ökenråttor". Jag har också syskonbarn som nu är sex och sju, att se dem växa upp de senaste åren har varit en stor inspiration. I den åldern hålls man inte tillbaka av mänskliga begränsningar, fördomar, eller osäkerhet.</p> <p><strong>Du och Sam Worthington är verkligen mitt i all action i "Avatar", var ni någonsin i fara?</strong></p> <p>Jim skapade verkligen en säker miljö där vi ständigt var bevakade och skyddade. Men visst small det till ibland. Vi sprang i en scen och jag tappade plötsligt bort Sam. Då hade jag råkat smälla till honom så att han svimmade av. Han bröt visst lilltån med. Jag blev trampad på av en häst. Jim hörde bara rabalder, och förstod inte vad som hade hänt. Då sa någon, "Ah, hästen stampar på Zoe". Jag såg honom springa i slow motion mot mig, och jaga bort hästen från mitt ben. Jag kunde inte känna benet på två dagar.</p> <p><strong>Hur länge filmade ni?</strong></p> <p>Vi började i februari/mars 2007 och blev klara först förra hösten. Jag spelade in mina sista extrascener så sent som i somras.</p> <p><strong>Förstod du någonsin hur utdraget projektet skulle bli?</strong></p> <p>Nej, jag tänkte aldrig i de banorna. Vi var en del av något nytt, unikt och väldigt speciellt, och vi jobbade med James Cameron. Då bryr man sig inte ens om det kommer att bli stort. Det är stort för dig, och det är allt som räknas.</p> <p><strong>Till slut, vilken James Cameron-film är din favorit?</strong></p> <p>Förmodligen "Terminator" tack vare Sarah Connor.</p> Thu, 10 Dec 2009 16:09:01 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3727-min-karriar-var-paring-vag-att-krascha?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3727-min-karriar-var-paring-vag-att-krascha?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Om någon vet hur man tacklar en agentroll så är det Matt Damon. Denna gång handlar det mer om det lättsammare slaget i motsats till hans tolkning som superagenten Jason Bourne. I "The Informant" spelar Damon karaktären Mark Whitacre som väljer att samarbeta med FBI för att komma till rätsida med den ekonomiska brottsligheten som råder på hans företag. <p><strong>Vad var det som gjorde att du tog dig an rollen som Mark Whitacre i "The Informant"?</strong></p> <p>Det var en av de bästa rollerna som jag blivit erbjuden. Det är lite lustigt eftersom det var ett tag sedan som filmen först blev aktuell, nämligen 2001. Jag var inne på min fjärde runda av omtagningar för "The Bourne Identity" och hade precis haft två filmer som floppat på bio. Eftersom Bourne-filmen hade blivit försenad ett år var det många som trodde att även den skulle bli en katastrof. Trots omständigheterna var det då som (regissören) Steven (Soderbergh) ringde upp mig och sa att han hitta något för oss att göra tillsammans. Det var väldigt konfunderande eftersom ingen hade ringt mig angående ett jobb på nio månader vilket enligt Hollywood-standard måste ha betytt att jag var iskall. Jag tänkte att han kanske ville att jag skulle skriva manus.</p> <p><strong>Var det verkligen så illa?</strong></p> <p><img id="photocloud_id9167" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/77783/77783d5419efb85e3f1f1d6d7df540a3/strea_m.jpg" alt="" />Min agent som jag haft rätt länge är alltid väldigt ärlig och han sa att min karriär antagligen var på väg att krascha totalt. Men det jag verkligen älskar med Steven är att han inte bryr sig om sådant eller lyssnar på skvaller. Han älskar bara att göra film och vill jobba med skådespelare som han tycker är rätt för rollen, vilket helt klart var en fördel för mig.</p> <p><strong>Så om du först pratade om "The Informant" för åtta år sedan, hur tog sig filmen från idé till färdig film?<br /> </strong><br />Det är lite skumt eftersom jag gjorde tre andra filmer med Steven ("Ocean's Eleven"-trilogin) innan vi började med den här. Vi visste hela tiden att om vi hade två månader över så skulle vi göra "The Informant", men det verkade inte som att vi någonsin skulle få det! Vi började nästan två gånger, men försöken stoppades i båda fallen. "The Good Shepard" var en film som jag plötsligt var med i så det satte stopp för det första försöket medan Steven gjorde "Che" vilket än en gång stoppade produktionen. Men på ett sätt så var det faktiskt bra att gå omkring i sju år och veta vi hade kulan i pistolen.</p> <p><strong>"The Informant" är baserad på en verklig historia. Mötte du den verkliga Marc Whitacre?</strong></p> <p>Nej, för när Steven hade bestämt att historien skulle berättas som en komedi - och jag tycker verkligen att det är en rolig film - blev det något annorlunda och behövde det inte vara en djup karaktärsstudie, så det kändes inte rätt att träffa honom. Jag vet att han däremot sett filmen och gillade den.</p> <p><strong>Vad tycker du om de spektakulära sakerna som han gjorde: jobba för FBI, förskingra miljoner med dollar och så vidare?</strong></p> <p><img id="photocloud_id9159" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/5273e/5273efbd46c781d081af7525b29135a6/strea_m.jpg" alt="" />Jag var tvungen att bestämma själv vad det var som fick honom att agera som han gjorde och jag vill inte säga vad det var. Men det finns absolut flera olika teorier som alla kan vara sanna.</p> <p><strong>Den stora chocken i början av filmen är att se hur annorlunda du ser ut jämfört med dina tidigare filmer. Du har bland gått upp en massa i vikt. Hur tänkte ni kring det?</strong></p> <p>Jag mailade med Steven ungefär två månader innan vi började jobba och frågade hur han ville att karaktären skulle se ut och han svarade med ett enda ord: otymplig. Han förklarade att det är en metafor för rollen eftersom han var så svår att definiera. Steven ville inte att han skulle ha några hårda linjer, utan han ville att man inte riktigt skulle se var han började och slutade, på samma sätt som att man inte vet om han ljuger eller talar sanning. De ändrade till och med min näsa - det tog bort de skarpa linjerna med en fejknäsa - och jag hade saker i kinderna som fick dem att se lite mulligare ut och som dessutom tog bort min haklinje. Jag hade också en peruk som var väldigt bra gjord eftersom Marks riktiga kollegor brukade slå vad om han hade en peruk eller riktigt hår. Han hade faktiskt en peruk, men de kunde inte riktigt se den. Det fanns till och med hänvisning i manuset som sa att till och med hans hår var en lögn.</p> <p><strong>Det har rapporterats om att du gick upp 14 kilo för rollen. Hur lade du på dig och hur gick du ned efteråt?</strong></p> <p>Allt jag gjorde var att äta som jag gjorde i college och jag gick upp chockerande snabbt. Att gå ned var däremot inte roligt alls.</p> <p><strong>Vad gillar du mest, att göra stora biosuccér som Bourne-filmerna eller att delta i karaktärsdrivande alster som "The Informant"?</strong></p> <p><img id="photocloud_id9158" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/2d1cd/2d1cdfd82781610914099053edc624c7/strea_m.jpg" alt="" />Jag vill bara att det ska finnas utrymme för båda. En del lite mer vågade saker verkar ha blivit vanligare på TV medan filmer verkar bli större och större för att få folk till biograferna. Men jag tror att om man håller sig till en specifik budget och inte har en för lång inspelning, så finns det absolut utrymme för mer tankeväckande filmer som denna.</p> <p><strong>Ni filmade tydligen den här filmen väldigt snabbt. Handlade det bara om att spara pengar?</strong></p> <p>Vi hamnade på 30 inspelningsdagar i motsats till att det tar månader att göra Bourne eller Ocean-filmerna. Men att spara pengar var inte det viktigaste målet. Steven hade i stället en tanke om att komediers manus ska skrivas och filmas så fort som möjligt för att få med energin och tempot i filmen. Det gillar jag verkligen och när vi började spelade in var det mer som att vi gjorde en pjäs. Jag kunde allt från början till slut och det gjorde att det blev en väldigt härlig upplevelse. Det var verkligen riktigt roligt.</p> Fri, 04 Dec 2009 16:31:19 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3694-devastator-fick-datorn-att-ryka?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3694-devastator-fick-datorn-att-ryka?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Storfilmen "Transformers: De besegrades hämnd" fick blandat mottagande av publik och kritiker, men oavsett vad man tyckte om filmen är det svårt att inte imponeras av de otroliga effekterna. Regissören Michael Bay ville förstås att allt skulle vara större och häftigare än i "Transformers" och jätteroboten Devastator sägs vara något av det mest avancerade som gjorts på film. Företaget som ligger bakom effekterna är ILM och MovieZine fick en egen pratstund med Scott Benza som var animationsansvarig för båda "Transformers"-filmerna. Hans jobb med varje film sträcker sig över två år. <p><strong>Hur börjar man när man skapar effekterna för en sån här film?</strong></p> <p>Allt börjar med designen. Michael hade en ganska stor grupp konstnärer och designers i Los Angeles, som jobbar i Photoshop och andra program för att rita robotarna. När Michael har godkänt hur de ser ut sätter ILM igång. Vi är också med och tycker till när inspelningsplatser väljs och scenografi byggs.</p> <p><strong>I det här fallet hade ni båda leksaker och gamla filmer att titta på när ni skapade robotarna.</strong></p> <p><img id="photocloud_id16739" style="float: left; position: relative; margin: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/6b810/6b8104851103496c740d6287a6fbc6c5/strea_m.jpg" alt="MovieZines reporter Lotta Zachrisson och Scott Benza" />Ja, vi hade tur med det. När man skriver manus behöver man inte tänka på skapa robotarna utan man skapar en roll i handlingen och sedan kan man välja mellan olika robotar som redan finns för att passa den rollen. Det handlar inte om att skapa något nytt utan om att hitta en plats i filmen för karaktärer som redan finns. När det gäller effekterna så finns redan leksakerna och vi kan hålla dem i handen och se hur förändringarna är designade och vi kan använda det som en startpunkt när vi börjar rita det digitala. Till exempel hade "Transformers 2" en förändring av Optimus Prime som kom från leksaken.</p> <p><strong>På vilket sätt var effekterna i Transformers 2 mer komplicerade än i ettan?</strong></p> <p>Mycket hade att göra med antalet robotar, tre till fyra gånger så många som i första filmen och trots det hade vi samma tidsschema. Det var också effekter i fler scener och det var många fler robotar som hade repliker i "Transformers 2". Jetfire, till exempel, var tvungen att ha ett helt artikulerande ansikte - mer komplicerat än Optimus Primes. Han hade också ett skägg som var väldigt komplicerat att animera.</p> <p><strong>Så det mesta ligger i detaljerna?</strong></p> <p>Det är både och. Robotarna fick agera mer och det ledde också till mer action. Michael ville att våldet skulle vara brutalare och mer fysiskt och Optimus Prime skulle vara involverad direkt i slagsmålen.</p> <p><strong>Och så har vi ju Devastator i andra filmen. Fanns han med redan i manuset?</strong></p> <p><img id="photocloud_id16884" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/fcda8/fcda8e3d3b4809d62ee464b82dfc6976/strea_m.jpg" alt="" />Ja, det var Michael, möjligtvis ihop med leksaksföretaget Hasbro, som bestämde att han skulle vara med i storyn.</p> <p><strong>Men hur gick ni från manuset och den mycket enklare leksaken till den koloss han är i filmen?</strong></p> <p>Leksaken var designad mer traditionellt mänsklig, den har två armar och två ben och står upprätt. För att det skulle bli mer intressant för publiken ville Michael ha en mer gorillaliknande varelse. Vi har sett de traditionella förut så nu ville vi ha något mer djuriskt. Det var även Michaels idé att han skulle fungera som en dammsugare som sög upp allt som kom i hans väg. Vårt jobb på ILM var att få det att se realistiskt ut.</p> <p><strong>Och alla detaljerna?</strong></p> <p>Ju större en varelse är desto mer detaljer måste den innehålla. Speciellt när man går in för såna extrema närbilder som vi gjorde med Devastator. Detaljerna måste hålla även för de tagningarna så vi var tvungna att lägga mycket tid på honom. Han är absolut den största och mest komplexa digitala karaktär som vi har skapat och som jag känner till överhuvudtaget. Bara det antal delar han består av och som får honom att röra sig är unikt.</p> <p><strong>Det finns en historia om en rykande dator.</strong></p> <p><img id="photocloud_id16883" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ea3a0/ea3a0d0180ddc5afa2318affb96578bc/strea_m.jpg" alt="" />Ja det var designern Carrie som jobbade mest med Devastator. Vi hade visat Michael hur långt vi kommit och han tyckte det behövdes mycket fler detaljer för att visa hur stor Devastator verkligen var. Vi fördubblade hans upplösning och Carrie laddade upp det på sin dator. Den gick ner direkt och inte bara det, den började ryka. Både moderkortet och grafikkortet stektes och vi brukar skylla det hela på Devastator. Han tog extremt mycket datorminne, speciellt eftersom det måste hålla även för de stora IMAX-dukarna. Den största dynamiska simulationen vi gjort innan var när världen sugs upp i en virvel i "Indiana Jones 4". Då var det 15.000 objekt som skulle animeras ihop i rörelse. När Devastator klättrar på pyramiden och samtidigt förstör den rörde det sig om flera hundra tusen objekt. Medan "Transformers" använde 20 Terabyte, tog "Transformers 2" upp 145 och jag tror bara Nasa har fler datorprocessorer än vi.</p> <p><strong>Om "Transformers 3" görs i 3D, hur påverkar det ert jobb?</strong></p> <p>Det jag vet om Michael är att han är mer intresserad av IMAX-upplevelsen än 3D. Jag vet inte om det kommer att ändras. Själv är jag nyfiken på hur stor succé "Avatar" har för det kommer att få stor betydelse för vad folk tycker. Vad gäller animationerna blir det inte mer komplicerat att göra det i 3D, men det är många andra som påverkas, till exempel vid inspelningarna. Michael gillar att jobba snabbt så tekniken måste fungera med hans sätt att jobba på för att han ska välja att göra det.</p> <p><strong>Hur ska ni toppa effekterna från tvåan i nästa film? </strong></p> <p>Jag hoppas att vi gör det genom robotarnas personligheter, så att vi förstår dem bättre. Vi vill att de ska ses mer som karaktärer och inte bara som slagskämpar.</p> Wed, 02 Dec 2009 15:37:00 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3679-miyazaki-ar-helt-fantastisk?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3679-miyazaki-ar-helt-fantastisk?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Det märks att Carlos Saldanha har en stark förkärlek för animerad film. Han har förutom "Ice Age"-filmerna även regisserat "Robotar" och inget tyder på att brasilianaren har tröttnat på animerat. MovieZine fick en pratstund med Saldanha om hur det är att regissera animerad film och vilken "Ice Age"-karaktär som är hans personliga favorit. <p><strong>Så varför animerad film?</strong><br /><br /> <img id="photocloud_id2575" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ca62c/ca62cdd7e4f37e73fe4c1c654122512a/strea_m.jpg" alt="" />- Jag älskar tecknat och jag älskar filmer också så att kombinera de två kändes som det ultimata. Jag brukar fortfarande i dag kolla på tecknat. Då sätter jag på en av de gamla klassikerna som Tom & Jerry, Snurre Sprätt eller kanske Dumbo eller Bambi. Jag tycker också att Miyazaki är helt fantastisk, säger Carlos Saldanha. <br /> <br /> <strong>Hur är det att regissera animerad film? Jag tänker att det måste vara dubbel arbetsbörda med först röstskådespelarna och därefter de animerade karaktärerna.</strong><br /><br /> - Processen sker i etapper. Jag har fortfarande hand om ljussättning, komponering och redigering men jag interagerar med skådespelarna och ger de feedback som i en vanlig filminspelning och baserat på deras rollprestation så arbetar jag med animatörerna för att få fram de rätta scenerna. Så i princip är varje animatör sin egen skådespelare.  <br /> <br /> <strong>Varför är animerad film så populärt?</strong><br /><br /> - Det har blivit allmängiltigt, det behandlas inte som barnfilm längre och så är det kvalitén. Den har blivit enormt mycket bättre. Att arbeta fram en animerad film tar i dag två till tre år och då är storyn, karaktärerna och animationerna väldigt framarbetade och det tilltalar alla. <br /> <br /> <strong>Så alla de här fantastiska karaktärerna, vilken är din favorit?</strong><br /><br /> <img id="photocloud_id7318" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/e0a94/e0a94b676cfa4b67883ca91221e52779/strea_m.jpg" alt="" />- Man har arbetat så länge med alla de karaktärerna att man kommit de så nära men när det gäller vissa scener så faller jag för Scrat. Han representerar den gamla stilen av tecknat med knappt någon dialog och sättet han underhåller på.                                <br /> <br /> <strong>Så hur fördelade du och din medregissör Mike Thurmeier arbetet med "Ice Age"-filmerna?</strong><br /><br /> - Vi har arbetat ihop länge och han är fantastiskt talangfull. Vi delade upp scener mellan oss och om jag inte kunde vara på ett ställe eller möte så var han där. För det är verkligen så ibland att man måste vara på två ställen samtidigt. Och sen så är det väldigt bra att ha en andra åsikt kring saker och ting, när man blivit lite hemmablind.<br /> <br /> <strong>Och en fjärde Ice Age-film, vad skulle den handla om?</strong><br /><br /> - Det kommer antagligen bli en fjärde film med tanke på framgångarna för "Ice Age 3" men det är så tidigt så vi har ingen handling fastställd. Det är fortfarande på planeringsstadiet. <br /> <br /> <strong>Så kommer Scrat tvingas lida även i fortsättningen?</strong><br /><br /> - Jag är säker på att han kommer att få sin beskärda del av lidande även framöver. <br /> <br /> <strong>Berätta om ditt nästa projekt Rio.</strong><br /><br /> <img id="photocloud_id7496" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/7ab57/7ab5743f39b2ae08a618bfa70ef538d6/strea_m.jpg" alt="" />- Det är väldigt spännande. Det var en idé jag hade redan när jag gjorde "Ice Age"-filmerna. Den är väldigt annorlunda jämfört med det jag gjort tidigare och utspelar sig i mitt hemland Brasilien. <br /> <br /> <strong>Anne Hathaway ska vara inblandad?</strong><br /><br /> - Ja, än så länge finns det inte mycket att säga. Vi planerar fortfarande och rollistan är inte helt klar men jag arbetar hårt för att projektet ska lyckas. <br /> <br /> <strong>Skulle du vilja göra en vanlig spelfilm någon gång?</strong><br /><br /> Jag är nyfiken absolut, men jag känner att animerad film fortfarande är en utmaning och jag har mycket att lära men dyker chansen upp någon gång så tackar jag inte nej.</p> Sun, 22 Nov 2009 18:30:55 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3568-jag-hatar-musikaler?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3568-jag-hatar-musikaler?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Vi såg när hans monster kravlade sig ur Han floden för att sätta skräck i Seoul för ett par år sedan. "The Host" blev den mest framgångsrika filmen i Sydkorea någonsin och nu är Joon-ho Bong tillbaka med en, inte riktigt lika skräckinjagande, men minst lika genreöverskridande och underhållande film, om en mamma. <p><strong>Berätta hur din senaste film, "Mother", kom till.</strong></p> <p>Ärligt talat började allt med Hyu-ja Kim, huvudrollsinnehavaren. I Korea ses hon som en arketyp av en mor och jag ville helt enkelt visa en annan sida av henne. Ända sedan jag var liten har hon varit den där typiska modersfiguren i olika tv program och jag har alltid vetat att hon har en mörkare sida som jag velat exponera. Jag har drömt om att få jobba med henne och hela den här filmen är skriven för henne. Hade inte hon ställt upp, hade det inte blivit någon film.</p> <p><strong>Vad sa hon när du presenterade din idé?</strong></p> <p>Det var 2004, långt innan jag ens hade ett manus. Det tog kanske 15 minuter att förklara hela filmen för henne och det var en spänd stämning i rummet. Jag var lite nervös, tänk om hon skulle säga nej, utan henne ingen film, men efter bara några sekunder sa hon att hon älskade idén och att hon verkligen ville vara med.</p> <p><strong>Dina filmer handlar ofta om familjer, är det något som är viktigt för dig?</strong></p> <p>Ja, familjerelationer och känslor mellan familjemedlemmar är väldigt intressant. Mitt mål är att visa upp andra typer av familjer än den klassiska disney varianten. I "The Host" ville jag ge ordet "familj" en vidare betydelse. I slutscenen sitter huvudkaraktären med den lilla pojken och säger något i stil med "Det finns inga blodsband mellan oss, men vi är ändå en familj." Jag kanske ville visa mer på att svaga människor har varandra än just en familjerelation.</p> <p>Det är likadant i "Mother". Jag ville först och främst framhäva den starka men udda relationen mellan mor och son men samtidigt finns genom hela filmen en tragisk och mörk relation mellan olika svaga personligheter. Det är de svaga som hackar på de svaga, inte det klassiska att den starka ger sig på den svaga eller tvärtom och det är något jag medvetet gjort i filmen. Jag försöker hela tiden ändra på normen.</p> <p><strong>Något annat dina filmer också alltid innehåller är komiska inslag. Hur kommer det sig? </strong></p> <p>Det har blivit så att jag alltid har någon typ av slapstick i mina filmer, men jag tänker inte att det ska vara typiskt slapstick, att någon ramlar bara för att det ska skapa skratt. Mitt mål är att det ska se så naturligt ut som möjligt och därigenom skapa en komisk situation. Det ska vara som att det kan hända på riktigt. Någon kanske ramlar eller vurpar med cykeln och det blir roligt för att det är sådant som händer, man ska kunna känna igen sig.</p> <p><strong>Har du tänkt på att göra en riktig komedi, något som inte är så mörkt?</strong></p> <p>Det är lite av min dröm. Jag har alltid velat göra en svart komedi. Egentligen vill jag pröva på alla typer av genrer, förutom musikaler. Jag hatar musikaler.</p> <p><strong>Dina filmer följer aldrig en genre utan du blandar drama, thriller, komedi etcetera. Varför då?</strong></p> <p>Jag tänker aldrig på hur det ska bli i slutändan, det är nog bara min stil som regissör. Jag älskar genrefilm, men hatar samtidigt de typiska genrekonventionerna. Jag gillar att hålla mig på gränsen.</p> <p><strong>Är det något du tänker på när du läser ett manus? </strong></p> <p>Jag skriver alla mina manus själv och när jag skriver tänker jag inte på i vilken genre jag skriver. Jag fokuserar bara på karaktärerna och situationerna de befinner sig i när jag väl gör filmen.</p> <p>Varje film bygger på en speciell bild jag har i huvudet. Innan jag gjorde "The Host" hade jag scenen när familjen sitter och äter i nudelståndet i tanken och sedan tog jag det därifrån. I "Mother" var det slutscenen med kvinnorna som dansar i bussen. I Korea är det faktiskt så att äldre och medelålders män och kvinnor åker på bussturer där alla dansar. Det är inget bisarrt jag hittat på. Denna konstiga, men verkliga, händelse låg som grund för hela mamma karaktären.</p> <p><strong>Så du jobbar bara med manus du själv skriver?</strong></p> <p>Självklart har jag människor som hjälper mig skriva men det är alltid jag som färdigställer ett manus. Egentligen hatar jag att skriva manus, det tar lång tid och är ett väldigt ensamt arbete, men jag vill ha full kontroll på slutresultatet och därför genomlider jag det. Just nu sitter jag, trots att det är så jobbigt, och skriver ett nytt manus. Det är också därför jag inte jobbar utanför Korea än. Jag vill ha sista ordet och i Hollywood till exempel kan det bli så att filmbolagen lägger sig i för mycket och jag vill inte riskera det. Skulle det vara så att jag blev lovad att få göra <em>min</em> film, såsom jag vill ha den utan att någon lägger sig i, skulle jag kunna tänka mig att jobba med andra manus i exempelvis Hollywood.</p> <p><strong>Är det första gången du är i Sverige och på Stockholm filmfestival? </strong></p> <p>Det är första gången jag är i Sverige men jag har känner till festivalen sen tidigare. Mina koreanska vänner som också är regissörer har varit här med sina filmer och de har bara bra saker att säga.</p> <p>Jag har bara varit här i ett dygn och tycker om det så här långt, men förväntar mig fortfarande en del. Jag tycker mycket om "Fanny och Alexander" och "Låt den rätte komma in". Det är många unga koreaner som tycker om den, speciellt unga kvinnor. Det har bildats som en liten kult i Korea kring den filmen och jag tycker den är imponerande och vacker. Det är från "Låt den rätte komma in" jag fått min bild av Stockholm och Sverige. Det är verkligen en bra film.</p> <p><strong>Vad jobbar du med nu? Du sa att du skrev på ett nytt manus, kan du berätta lite vad det kommer handla om?</strong></p> <p>Det är en adaption på en fransk postapokalyptisk science fiction serie. Jorden har frusit till is och kvar finns bara ett tåg som åker runt på en oändlig resa. Olika folkgrupper som lever i olika delar av tåget kämpar och krigar mot varandra. Min tanke är att ha många nationaliteter på skådespelarna och alla ska få använd sitt eget språk. Jag har aldrig förstått filmer som "En geishas memoarer" där en kinesisk kvinna ska spela japan och samtidigt prata engelska med kinesisk brytning.</p> <p><strong>Kan du berätta vilka skådespelare du tänkt dig?</strong></p> <p>Jag har några i huvudet, det är internationella kända namn, men manuset är långt ifrån klart och jag vill inte avslöja mer.</p> Sat, 14 Nov 2009 17:26:12 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/3494-jag-skulle-spranga-filmgalorna?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/3494-jag-skulle-spranga-filmgalorna?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss På hans CV hittas tankeväckande dramafilmer som "Max", relationskomedin "High Fidelity", krigseposet "Den tunna röda linjen" och skräckisen "1408". Säga vad man vill om John Cusack, men han är aldrig förutsägbar, och med "2012" upptäcker han ännu en ny genre. I Roland Emmerichs effektspäckade katastroffilm spelar han Jackson Curtis, författaren vars jobb kostat honom äktenskapet och relationen med barnen. Och världen är på väg att bli mos. <p><strong>Tror du folk blir paranoida när de får se en film om världens undergång?</strong></p> <p>Jag vet inte, kanske. Jag tror att många redan är besatta av de här profetiorna. Det finns en stor fascination för sådant. Jag minns hur jag blev fast när jag läste om Nostradamus. Det är rätt flippat. Oavsett om man tror på det eller inte, är det onekligen en kittlande tanke. Och är du fostrad som katolik finns det också i ditt medvetande.<br /> <br /> <strong>Läste du om Mayaindianerna när du var ung?</strong></p> <p>Dem hörde jag talas om senare, men man hör liknande saker i alla religioner.</p> <p><strong>Det är sällan man ser dig i en storfilm. Varför valde du den här?</strong></p> <p><img id="photocloud_id12010" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/b6132/b6132ea417acdc7004b0c7c1d4d57ed5/strea_m.jpg" alt="" />Den valde mig. Jag var bara hemma och fick ett samtal om att Roland ville ha med mig. Jag träffade honom om den här storfilmen, läste manuset och såg att den var överraskande på många sätt och välskriven. Den var inte den typiska katastroffilmen, utan mycket annorlunda mot vad jag hade föreställt mig. Så det blev ett lätt beslut.</p> <p><strong>På vilket sätt överraskade den dig?</strong></p> <p>Genom nästan halva manuset hände inget stort förutom karaktärsutveckling. Killen jag spelar är författare som blir lämnad av sin fru för att han fokuserar för mycket på sitt jobb. De har två barn ihop, men nu är hon ihop med en läkare, så man sugs in i det här familjedramat. Sen har vi Chiwetel Ejiofor som forskaren vars team upptäcker att något händer med solen, något som världens ledare förberett sig på men som de trodde skulle ske mycket senare. Mycket utspelas i maktens korridorer, vad ska man göra? Vilka hinner man rädda? Jag tyckte det var betydligt mer spännande än någon slags actionfilm. Allt är väldigt mänskligt. Det handlar om en familj som försöker överleva medan världen runt omkring dem kollapsar.</p> <p><strong>Finns det någon koppling mellan boken som din karaktär skriver på, och filmens handling?</strong></p> <p>Boken är en sci-fi-historia med titeln "Farewell Atlantis", som behandlar samma ämnen som de gör i filmen.</p> <p><strong>Har arbetet med "2012" gjort dig sugen på fler stora blockbusters?</strong></p> <p>Egentligen inte, men jag är glad att jag gjorde det. Roland väljer inte de klassiska actionskådespelarna. Roland väljer skådespelare han gillar, och det anmärkningsvärda med hans manus är alla mänskliga historier. Sida efter sida, och sedan en liten rad i stil med "Rom jämnas med marken". Jag var nyfiken på hela processen, hur filmar man något så enormt? Var ställer man kameran? Kommer vi få tid över för skådespeleri? Men det fick vi. Roland var väldigt fokuserad på den här enkla familjen trots allt det otroliga som hände runt omkring dem.</p> <p><strong>Ett av filmens moraliska dilemman är om allmänheten ska få reda på katastrofen som väntar. Vad är din åsikt?</strong></p> <p><img id="photocloud_id7237" style="margin: 5px; float: right; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/8a577/8a577eb90fa3185ed2d67b6c412d99bd/strea_m.jpg" alt="" />Jag strävar alltid efter sanningen. Med andra ord, ja. Skulle de inte ha rätten att veta, och bestämma vad de vill göra av sina sista dagar? Jag tror att det vore det rätta.</p> <p><strong>Kommer du att planera in semester för år 2013, eller är du orolig att profetiorna kan vara sanna?</strong></p> <p>Nej, jag tror inte att världen kommer gå under. Men vi kanske blir mer medvetna år 2012. Jag tror det blir den stora förändringen. Eller, vem vet? (skratt) Fast jag hoppas självklart inte på det.</p> <p><strong>Om du fick rädda ett favoritband, vilket skulle det bli?</strong></p> <p>Det är en mycket bra fråga. Jag skulle säga Bob Dylan. Jag skulle ta med honom på båten. Han skulle få komma med på mitt rymdskepp.</p> <p><strong>Fick du föreslå musik för filmen?</strong></p> <p>Jag fick dem att ta med Nitty Gritty Dirt Bands "The Circle Will Be Unbroken" i filmen.  Den passade så bra in.</p> <p><strong>Om du visste att du skulle dö, och att någon annan skulle bli räddad, vilket är det bästa rådet du skulle ge den personen?</strong></p> <p>Ta med solkräm? Jag vet inte. (skratt) Ät nyttigt i den nya världen, banta och träna.</p> <p><strong>Vilka saker skulle du inte vara ledsen over att förlora?</strong></p> <p>Jag skulle gärna förstöra några av nyhetsstationerna - jag skulle spränga dem. Och reality-tv, fast jag tittar så sällan på det, men av det lilla jag sett skulle jag gärna spränga dem. Några filmstudios - men inte Sony. Independent Spirit Award Shows, och andra filmgalor, jag skulle spränga filmgalorna.</p> <p><strong>Även om du vann en Oscar?</strong></p> <p>Ja, spräng den. (skratt). Helt klart. En bra fråga. Men också CNN, varje gång en kändis dör skulle jag spränga dem och låta bygga upp nyhetskanalen på nytt, så att vi slapp se på Michael Jackson-nyheter tre veckor i sträck när det pågår två krig. Fox News också, kommentar överflödig.</p> <p><strong>Hur utmanande var filmen rent fysiskt för dig?</strong></p> <p><img id="photocloud_id12612" style="margin: 5px; float: left; position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/2e59d/2e59dd311fedb57bb60045b5917e9592/strea_m.jpg" alt="" />Det var egentligen en trevlig inspelning, vi hade så många underbara proffs med oss så det var lugnt för mig. Att filma under vatten var intensivt, och ibland blev man trött på att göra om samma stunts 15, 16, 17 gånger. Man måste låta alla veta sina begränsningar, för det blir inte kul om jag sträcker något och inte kan gå alls imorgon. Man får förhandla med dom. Så är det nog med alla actionfilmer, för de vill få med alla vinklar - men min stackars kropp klarar inte hur mycket som helst!</p> <p><strong>"2012" är en storslagen bioupplevelse, men du har gjort många mindre filmer genom din karriär som har haft stor inverkan på folk. Söker du en balans?</strong></p> <p>Förhoppningsvis har jag gjort några filmer som fått folk att vilja läsa bokförlagan, som fått folk att känna sig mindre ensamma, eller nåt - berättelser och filmer hjälper folk, och några har varit vänliga nog att tala om det för mig. Det finns de som uppskattat dem.</p> <p><strong>Är det viktigt för dig?</strong></p> <p>Det känns bra, ja. Det känns bra att det finns folk som gillar det jag gör.</p> <p><strong>Vad är det mest otäcka du gjort i ditt liv?</strong></p> <p>Att vara med om en skottlossning, vilket har hänt mig några gånger. Det är läskigt. Jag har sett folk skjuta på varandra i förorter.</p> <p><strong>Kände du till Rolands Emmerichs filmer sedan innan?</strong></p> <p>Den senaste jag såg var "Patrioten" med Mel Gibson och Heath Ledger. Riktigt, riktigt bra.</p> <p><strong>Inga av hans katastroffilmer?</strong></p> <p>Jag hade inte sett "The Day After Tomorrow"...</p> <p><strong>Vad ska du göra efter den här storslagna upplevelsen?</strong></p> <p>Ingenting. Jag har just blivit klar med några grejer och är utan jobb, men det känns bra. Jag ska troligen promota mina kommande filmer ett tag. Och sedan letar jag efter nästa stora grej - men jag har inget inbokat just nu.</p>