http://www.moviezine.se/aktuellt Moviezine.se Nyheter Thu, 12 Apr 2012 00:01:21 +0200 http://www.moviezine.se/artikel/10007-ola-rapace-om-bond-jag-gor-mina-egna-stunts?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/10007-ola-rapace-om-bond-jag-gor-mina-egna-stunts?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Ola Rapace,­ det är den senaste svenske skådespelaren som satsar på utlandskarriär. I den kommande James Bondfilmen "Skyfall" spelar han Patrice, en skurk som gör sitt bästa för att ta kål på agent 007. <p>Gunnar Rehlin träffade Rapace för att höra mer om rollen, actionscenerna mot Daniel Craig och hans framtidsplaner.</p> <p><strong>Hur hamnade du i en James Bond-film?</strong></p> <p>- Jag blev ombedd att komma och göra en screen test. Jag vet att regissören Sam Mendes hade sett Lukas Moodyssons "Tillsammans", men jag är förvånad över att han kommer ihåg mig från den. Jag träffade honom när jag gjorde min audition. Jag testade med en stuntgrupp för att dom ville se vad jag kunde rent fysiskt. Det var tufft.</p> <p><!-- MZ_BREAK --></p> <p><strong>Har du en utländsk agent som letar roller åt dig?</strong></p> <p>- Jag har ett par agenter, men jag är inte intresserad av hur deras jobb går till. Ge mig bara bra roller.</p> <p><img id="photocloud_id76874" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/c47d8/c47d8d1679e05b7df4acd7783f3e3514/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Ja, hur känns det att spela skurk i en internationell storfilm?</strong></p> <p>- Det är en dröm som har blivit verklighet, jag får vara med och leka på en jättelik lekplats. Jag får köra mc, skjuta med maskingevär, och alla är schyssta och tar hand om mig. Jag känner mig verkligen som en i stuntgänget, och jag gör så mycket av mina egna stunts som jag får tillåtelse till. Och jag tycker om att köra fort. Jag njuter av varenda sekund av det.</p> <p><strong>Vem är Patrice?</strong></p> <p>- Han är en man som inte talar så mycket. Han njuter av våld och han älskar att ha kontroll. Han tycker om att leka med våld, han tycker om att jaga människor. Det är rätt befriande att spela en skurk. Han behöver inte låtsas vara trevlig, han bara gör sitt jobb. Han är praktisk och visar inga känslor.</p> <p><img id="photocloud_id76875" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/df31c/df31c32dac3b876aeaee57b13cff52e1/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Hur fightas han och Bond?</strong></p> <p>- Bond jagar mig, först på motorcykel och sedan hoppar vi ner på taket på ett tåg och fortsätter att slåss där. Vi filmar delar av detta här i Adana, sedan filmar vi mer i Istanbul. Det är meningen att det ska se ut som om allt utspelas i Istanbul.</p> <p><strong>Är du ett Bond-fan?</strong></p> <p>- Nej, jag har aldrig varit så där inne på Bond. Jag tycker att dom med Daniel Craig är jättebra och jag har sett några av de äldre. Fast jag kommer inte ihåg så mycket av dom.</p> <p><strong>Hur känns det att gå från att filma i Sverige till någonting i den här storleken?</strong></p> <p>- Surrealistiskt. Jag ser mig omkring och inser hur många miljoner detta kostar. Jag trodde inte att det fanns så mycket pengar i omlopp.</p> <p><img id="photocloud_id76817" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/72c71/72c71c288a597ae5e1bf89cdc3352982/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Det är ofta som svenska skådespelare som börjar en utländsk karriär får spela bad guys. Max von Sydow gjorde det en gång i tiden, Micke Nyqvist gör det i senaste "Mission: Impossible"-filmen. Kommentar?</strong></p> <p>- Det är en bra väg in. Och just nu är dom ju galna i svenska skådespelare och svenska manus. Man talar om "den svenska vågen", och det med all rätt. Man märker att folk är intresserade av allting som kommer från Sverige. Bara man säger att man är svensk så märker man ett ökat intresse.</p> <p><strong>Vad vill du helst göra?</strong></p> <p>- Jag vill göra en film med Gary Oldman. Det är min dröm. Jag gör gärna fler internationella filmer, men det är inget självändamål. Jag är inte ett barn längre.</p> <p><a href="http://www.moviezine.se/film/skyfall">"Skyfall"</a> går upp på biograferna den 26 oktober.</p> Fri, 20 Jan 2012 18:00:52 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/9289-moviezine-moter-meryl-streep?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/9289-moviezine-moter-meryl-streep?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Hon har blivit Oscarnominerad sexton gånger, hon har vunnit två. Nu är det snart dags igen – för att Meryl Streep kommer att bli nominerad för rollen som Margaret Thatcher i ”Järnladyn” är givet. <p>MovieZine träffade "världens bästa skådespelerska" på Soho Hotel i London.</p> <p><strong>Skulle du bli besviken om du inte blev Oscarsnominerad för en roll?</strong></p> <p>- Kära du, det har hänt många gånger. Det är kul att bli nominerad, eftersom det är mina kollegor som gör det. Men jag har också ett antal tal, som jag skrynklat ihop i fickan, eftersom jag inte vunnit. Jag tycker inte om detta med att bra filmer måste ha priser för att lyckas och att man därför alltid klämmer in allting under tre veckor i slutet av året och under resten av året finns det ingenting att se. De här berättelserna tar tre-fyra år att göra och plötsligt reducerar man dom till att tal om dem i sporttermer &ndash; hur kom du, kom du trea? Det är verkligen högst irriterande.</p> <p><!-- MZ_BREAK --><strong>Vilka var dina tankar inför "Järnladyn"?</strong></p> <p>- Det mest kontroversiella med den är att den försöker göra en människa av henne. Det är det fortfarande inte många som ser henne som &ndash; de som tycker illa om henne ser henne som en djävul, hennes anhängare ser henne som en gudomlig varelse. Manuset börjar med att hon är gammal och hjälplös och går sedan tillbaka och ser på de dagar då hon hade makt.</p> <p><strong>Det sägs att det är ditt livs roll?</strong></p> <p>- Det vet jag inte. Jag vet bara att det är ovanligt att hitta den här sortens roller. Kanske är det jag själv som öppnat dörren med några av de tidigare filmer jag gjort.</p> <p><img id="photocloud_id72736" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/7a167/7a1671dafd38baa8e5635a4262fbdd36/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Du har spelat många verkliga karaktärer, är det svårt?</strong></p> <p>- Det känns oftast likadant. Man skapar en person som ska känna det man själv känner. Fast ja får vara lite mer uppmärksam på hur de rör sig och hur de talar. I &rdquo;Järnladyn&rdquo; kunde jag ju se och höra den unga Thatcher i mängder av bilder, men det finns ingenting om henne som gammal. Så där fick jag skapa det själv. Och att gå som en 86-åring var inte lätt. Det var underbart att när arbetsdagen var slut få bli 62 igen.</p> <p><strong>Hennes röst, hur fick du fram den?</strong></p> <p>- På YouTube finns ett klipp från hennes absolut sista tal i parlamentet, då hon såg bakåt och försvarade det hon hade gjort. Jag använde det talet att öva på, och jag fick bl a jobba med att sänka min röst.</p> <p><strong>Du hade en tuff start, eller hur?</strong></p> <p>- Ja, verkligen. På andra inspelningsdagen skulle vi filma e scen då hon talar i parlamentet. Jag kunde ha mördat min regissör. Att tvingas börja med en sådan stor scen&hellip;</p> <p><strong>Hon var en av få kvinnliga politiker i England; omgiven av bara män. Har du själv befunnit dig i en liknande situation?</strong></p> <p>- Ja, när jag började på college på 60-talet. Många män där tyckte att atmosfären blivit förstörd när kvinnor släpptes in där. Dom avskydde att vi var där. Kvinnor borde inte ha fått gå på college, och männen visade verkligen vad de tyckte.</p> <p><img id="photocloud_id72732" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/dbacf/dbacf5f1737c61386817c3ae3912ddf9/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong> Tror du att USA kommer få en kvinnlig president en dag?</strong></p> <p>- Det var nära härom året. Jag tror det är mycket möjligt. Och jag tror att med fler kvinnor med makt och i toppositioner så skulle vi få se mer förändringar ute i världen.</p> <p><strong>Det sägs att det är svårt för kvinnor över 50 att få bra roller, men du är ju undantaget.</strong></p> <p>- Jag tar ingenting för givet. Liksom alla mina kollegor i min ålder oroar jag mig alltid över att inte få någon ny roll. Och jag blir lika glad och överraskad varje gång jag blir erbjuden det. Speciellt i min ålder &ndash; jag har sett alldeles för många exempel på kollegor i 40- eller 45-årsåldern, där karriären bara plötsligt tagit bom slut.</p> <p><strong>Söker du efter roller?</strong></p> <p>- Många är ute och letar aktivt efter nya roller, men jag har aldrig varit sådan. Jag hör inte till dom som hör att det kommit en ny bok av Nicholas Meyer och som då bums köper filmrättigheterna. Och jag har aldrig, till skillnad från en mängd kollegor, haft ett eget produktionsbolag. När jag var yngre och kunde ha haft det, då var jag alltför upptagen med att ta hand om alla barn som jag fick och jobba samtidigt. Jag har alltid bara haft en assistent. Det räcker. Så jag låter jobben komma till mig. Och hittills går det bra.</p> <p><strong>Vad är viktigast i jobbet?</strong></p> <p>- Det som är viktigt för mig är att rollerna är välskrivna, att jag tror jag kommer att få kul på inspelningen och att det är roliga människor som jag kommer att få jobba med. Och jag är fortfarande lika förvånad över att en film jag gjort går bra och att publiken inte börjat tröttna på mig.</p> <p><img id="photocloud_id2250" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/18e2d/18e2d529fec3c5c2c960227a10f43e81/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Du fick en av dina största succéer någonsin med "Mamma Mia!".</strong></p> <p>- Ja, och succéen bekräftade det jag kände när jag gick in i projektet, att det här var en publikfilm, en film för den publik, som stora delar av Hollywood föraktar. Det var en film för dem som inte går på bio så ofta, och framgången bekräftar bara det som vi alla innerst vet, att om vi ger den publiken de filmer den vill se, så kommer den. Det var en bekräftelse på detta. &rdquo;Mamma Mia!&rdquo; är en film fylld med livsglädje &ndash; men det var ett förvånansvärt tufft jobb att göra den. Efter varje dag på &rdquo;Mamma Mia!&rdquo; var jag helt knäckt av trötthet. Och så fick jag ägna en timme till att tvätta av mig den fejkade solbrännan och så fick jag ägna en halvtimme till att tvätta badkaret och så stupade jag av trötthet och så var det nästa dag.</p> <p><strong>Finns det någon roll som är mer minnesvärd än andra?</strong></p> <p>- Nej. Alla de kvinnor där jag har haft privilegiet att få ta över hennes själ ett tag, de är alla lika viktiga för mig. Och jag arbetar alltid likadant i mina förberedelser. Jag söker efter den specifika kvinnan inne i mig själv, jag bestämmer mig fort hurdan hon är, jag söker efter hennes bakgrund, jag söker efter hennes liv, hennes ekonomi, hennes omständigheter. Och sedan kommer jag till inspelningen och jag vet att jag känner och kan henne. Även om det inte märks i berättelsen, så är hon helt formad. Alla orsaker till att hon är som hon är finns i hennes bakgrund.</p> <p><strong>Är det sant att du älskar att sticka under inspelningarna? </strong></p> <p>- Jajamen.  Och härom året ledde den här hobbyn till en nostalgisk tripp tillbaka i tiden, och inte bara i positiv betydelse. För i botten på min stickkorg hittade jag ett kvinnomagasin från 70-talet. Jag visade det för mina döttrar. På sidan två fanns en annons där det stod &rdquo;kvinna: det enda yrke där du kan tjäna lika mycket som en man &ndash; det är bokföring&rdquo;. Och längre fram fanns en annons där det stod &rdquo;om du vill göra något annat än att ta hand om barn och hushåll: bli författare &ndash; och tro oss, din man behöver aldrig få veta någonting&rdquo;. Det var helt otroligt. Och jag började tänka på en fantastisk kvinnlig lärare som jag hade, och om det hade varit idag, så skulle hon ha varit journalist eller läkare. Tiderna har ändrats.</p> <p><strong>Vad får vi se dig i härnäst?</strong></p> <p>- En film med Tommy Lee Jones som motspelare. En sexkomedi...</p> Mon, 19 Dec 2011 21:30:36 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/9079-i-sektens-klor-sean-durkin-om-martha-marcy-may-marlene?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/9079-i-sektens-klor-sean-durkin-om-martha-marcy-may-marlene?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Hyllningarna och priserna har haglat över filmdebuterande Sean Durkin och hans dramathriller ”Martha Marcy May Marlene”. Den handlar om en ung kvinna som flyr från den religiösa sekt hon hamnat i klorna på, och försöker bygga upp ett nytt liv hos sin syster och svåger vid deras sjötomtsvilla. <p>Vi tog ett snack med regissören på Stockholm Film Festival där han pratade om att vinna på Sundance, stämningen på inspelningen och målet att kombinera konstnärlig film med kommersiell.</p> <p><strong>Hur kom du på storyn till filmen?</strong></p> <p>- Först tänkte jag att det skulle vara intressant att göra en film om en sekt, som var modern och lokal. Jag ville göra den i en liten grupp. Jag började göra research och såg före- och efterbilder på kvinnor som varit i grupper som dessa, före de fick med och efter de gick ur, och det fanns en fysisk förvandling i deras ansikten. Jag tyckte det var riktigt fascinerande och jag ville utforska vad som orsakade den förvandlingen.</p> <p><strong>Det fanns ingen personlig koppling?</strong></p> <p>- Nej, jag visste faktiskt inte så mycket om det.</p> <p><strong>Vad gjorde du för slags research?</strong></p> <p>- Jag började läsa om kända, amerikanska grupper och sekter som familjen Manson och Jonestown bland annat, och sen träffade jag folk som varit med om det. Medan jag skrev om det så pratade jag om det, och på det sättet fick folk höra att jag skrev om det och då pratade de med mig och presenterade mig för folk. Jag började allt oftare träffa folk som kände folk.</p> <p><strong>Filmen har en väldigt personlig stil. Vad inspireras du av?</strong></p> <p>- Robert Altman är en stor påverkan. Filmer som &rdquo;3 kvinnor&rdquo; och &rdquo;Schizo &ndash; den kluvna verkligheten&rdquo;. Polanski är en stor påverkan, speciellt &rdquo;Rosemarys baby&rdquo;.</p> <p><img id="photocloud_id67379" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/995eb/995eb123011783de8d980d0de8601246/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Den har en slags 60- och 70-talskänsla. Var det något du försökte fånga eller kom det naturligt?</strong></p> <p>- Jag tror det kom naturligt. Det är antagligen vad jag är intresserad av, den typen av filmer. Det fanns lite inspiration men det var inget specifikt syfte att återskapa det. Vi var mer fokuserade på att ta beslut som vi kände var bäst för filmen. Jag tror att man gör rätt val så länge man är inspirerad.</p> <p><strong>Det verkar vara en trend nu med religiösa sekter på film (Paranormal Activity 3, Kill List, etc.). Vad tror du det beror på?</strong></p> <p>- Jag vet inte. Det är intressant med tanke på att jag jobbat med denna film under fem år och nu när den är klar så kommer det ut andra filmer om sekter. Men jag vet inte varför.</p> <p><strong>Hur hittade du Elizabeth Olsen, som gör sin filmdebut?</strong></p> <p>- Vi hittade henne genom öppen provfilmning. Hon kom in för audition och jag ville ha någon som gjorde sin första film. Hon kom in och var den bästa som vi såg.</p> <p><img id="photocloud_id67380" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/50c35/50c35cf0c23f2c00773662eb8c988219/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Det är din filmdebut likväl. Kunde ni relatera till varandra genom att båda var nybörjare?</strong></p> <p>- Stundtals tror jag. Ibland kände jag att det var något speciellt som hände och det var toppen att vi gjorde det tillsammans. Men inte alltför mycket.</p> <p><strong>Den rollen var den enda ni hade provfilmning för. Hur hittade du de andra skådespelarna?</strong></p> <p>- Både Hugh Dancy, Sarah Paulson och John Hawkes var de första förslagen från Susan Shopmaker, min rollsättare. Så jag träffade dem, skickade dem manuset och de gav bra respons. Brady Corbet, som spelar Watts, var med från tidig start. Han gjorde en kortfilm med mig, och vi samarbetade på andra filmer. Chris Abbott träffade jag genom Susan genom en provfilmning för en annan film. Han provspelade för en annan roll i en annan film och vi gillade honom men han var inte rätt för den så vi behöll honom i åtanke och Susan tyckte att han skulle passa som Max. Sen flera andra personer som vi hittade på samma sätt, genom provfilmning eller andra filmer.</p> <p><strong>Hur förberedde du Elizabeth för den komplexa rollen?</strong></p> <p>- Jag såg bara till att hon närmade sig allt på ett väldigt enkelt sätt. Den är komplex men ur en skådespelares synvinkel så behöver man inte tänka på det komplexa. Du behöver tänka på att varje ögonblick ska kännas äkta och fokusera vad du gör i det ögonblicket. Så det var det, hon fattade det och då var det bara för mig att få henne att fokusera på de ögonblicken och vara äkta.</p> <p><strong>Filmen är väldigt mörk och ångestladdad. Hur var stämningen på inspelningen?</strong></p> <p>- Väldigt kul. Vi hade en toppentid, en stor grupp och alla var vänner. Fin atmosfär, bra fokus, hårt arbete men sen kunde vi ändå släppa loss och umgås på kvällarna. Så det var en väldigt bra balans, speciellt på farmen. Sjön var lite annorlunda, lite mer isolerat och lite mindre kul. Det speglade verkligen atmosfärsförändringen i filmen.</p> <p><strong>Hur var det att vinna regipriset på filmfestivalen i Sundance? Känner du någon press som debutant?</strong></p> <p>- Jag kände ingen press där eftersom vi gjort vad vi gjort och tog med den dit. Där fanns ingen press men man sätter press på sig själv och vill göra bra saker. Att vinna var spektakulärt, såklart.</p> <p><strong>Har priset påverkat dig på något sätt?</strong></p> <p>- Jag fick en liten statyett, det är allt (skratt). Det hjälper, allt sådant hjälper. Folk lägger märke. Det är bara ännu en sak som hjälper folk att haka på. Det har definitivt hjälpt med framtida projekt då det gjort möjligheter tillgängliga. Men mer än något hjälper det att folk reagerar på filmen, och gillar den.</p> <p><img id="photocloud_id67377" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/877c2/877c2039fab35fbae5a9ec935e5f9aa5/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad har du för framtida projekt planerade?</strong></p> <p>- Skriva. Jag är inblandad i flera saker. En är liknande i ton tror jag, kombination av familjedrama och thriller. Den andra är något annorlunda. Jag är också intresserad av att jobba med andra författare och regissera andras verk.</p> <p><strong>Så du vill fortsätta göra denna sortens mörka dramer?</strong></p> <p>- Jag tror det.</p> <p><strong>Många regissörer börjar med mindre indiefilmer och fortsätter sedan med större, kommersiella filmer. Är du intresserad av det eller vill du fortsätta med den här typen av film?</strong></p> <p>- Jag kommer troligen hålla mig mer till det här men samtidigt tror jag det finns möjlighet att göra större filmer, men jag behöver kunna känna kontakt med dem. Jag ser mig inte själv göra någon superhjälte- eller lönechecksfilm, men jag utesluter inte att göra något större och kommersiellt om det är något jag känner kontakt med. Jag tänker inte att de två världarna behöver vara så separata, att idén att konstnärliga filmer görs på ett visst sätt och kommersiella på ett annat. Jag tror verkligen att man kan göra båda och mötas på mitten. Om man kollar på bröderna Coen och Paul Thomas Anderson, sådana filmskapare är fantastiska som kan sudda ut de linjerna. Så det är mer vad jag siktar på.</p> <p><strong>Har du något drömprojekt?</strong></p> <p>- Ja.</p> <p><strong>Kan du berätta om det?</strong></p> <p>- Nej&hellip; (skratt) Det är hemligt!</p> Thu, 08 Dec 2011 20:00:17 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/9005-jonah-hill-supersugen-forandrade-mitt-liv?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/9005-jonah-hill-supersugen-forandrade-mitt-liv?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Alltsedan genombrottet med ”Supersugen” har vi varit vana att se Jonah Hill som den minst sagt överviktige killen i en rad komedier. <p>Men när MovieZine möter honom på ett hotell i Cancun är det en mycket nerbantad 28-åring vi träffar.</p> <p><strong>Vad är det som har hänt - medveten bantning?</strong></p> <p>- Ja, jag har helt enkelt börjat äta mer hälsosamt och jag har börjat träna. Det är inte för någon roll, det är för mig själv. Jag vill ha ett långt liv. Det är enkelt: ät bra, spring, träna, känn dig i form. Det blir lite bisarrt när jag ser mitt gamla jag på film. Och jag lovar dig, det krävs disciplin för att gå ner så mycket. När jag gjorde &rdquo;Moneyball&rdquo; så jobbade jag med att tappa vikt samtidigt. Och det känns bra att må bra. Jag är lycklig.</p> <p><!-- MZ_BREAK --><strong>"Moneyball", där du spelat mot Brad Pitt, är ett verklighetsbaserat drama om baseball och om ett udda sätt att få ihop ett lag.</strong></p> <p>- Nja, jag vill inte se det som en film om baseball. Jag skulle nog personligen inte gå och se en film som bara handlar om baseball. För mig handlar en om hur man ofta värderar en person första gången man träffar honom eller henne. Varenda människa vet hur det känns att inte vara tillräckligt uppskattad, så på många sätt reflekterar filmen hur jag själv kände det under min uppväxt.</p> <p><img id="photocloud_id72480" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/b61d5/b61d55a5a4487f9ded285a9cf66eb063/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>När visste du att du ville bli skådis?</strong></p> <p>- Jag växte upp i Los Angeles och där säger ju alla att &rdquo;egentligen är jag en skådespelare&rdquo;, Det är så icke-coolt. Jag såg Martin Scorseses &rdquo;Maffiabröder&rdquo; när jag var åtta år gammal. Jag var alldeles för ung för att se den, men jag blev besatt av den, och jag spelade i mitt huvud upp scener där jag var Ray Liotta.</p> <p><strong>Är "Maffiabröder" fortfarande en favorit?</strong></p> <p>- Ja. Och &rdquo;Boogie Nights&rdquo;, &rdquo;King of Comedy&rdquo;, &rdquo;The Big Lebowski&rdquo;, &rdquo;Election&rdquo; och &rdquo;Rushmore&rdquo;. Det är favoritfilmerna.</p> <p><strong>Du började filma 2004; genombrottet kom med "Supersugen". Hur ser du på den idag?</strong></p> <p>- Den förändrade mitt liv. Det var den första film där jag kände det, &rdquo;Moneyball&rdquo; är den andra. Det känns konstigt att veta att jag vuxit upp framför kameran. Och när jag idag ser tillbaka på intervjuer som jag gjorde när jag var 22, så ser jag hur naiv jag var. När man är 22 tror man att man vet och kan allting.</p> <p><img id="photocloud_id72721" style="position: relative; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px; vertical-align: middle;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/de1ac/de1ac016defcd62625adc38790bcba5e/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Är film viktigt för dig?</strong></p> <p>- Om. Jag jobbar jämt. Jag lever film, jag älskar film. Alla mina nära vänner är filmnördar, vi älskar underhållning. Och jag skriver jämt, jag har mängder med idéer. Att skriva hjälper mig att förstå film, och vice versa.</p> <p><strong>Vill du gå mer mot drama?</strong></p> <p>- Jag är skådespelare och jag älskar att göra komedier. Men jag gör också gärna drama, jag gjorde härom året &rdquo;Cyrus&rdquo;, ett drama som jag är riktigt stolt över. Men det viktiga för mig är att få göra film. Jag vill göra sådant som jag en dag kan visa för mina barnbarn och säga &rdquo;det här är jag stolt över&rdquo;.</p> <p><strong>Är du fortfarande nervös när du står framför kameran?</strong></p> <p>- Jag önskar att jag kunde säga nej. Men alla är det. Dustin Hoffman berättade för mig, att han och Gene Hackman alltid oroat sig inför en ny film, &rdquo;nu är vi dåliga, nu får vi aldrig filma mer&rdquo;. Så det är klart att jag är nervös.</p> <p> <script src="http://www.moviezine.se/api/player.js?video=203304&width=490&height=300&primaryColor=0xFF9900&showFeed=0&autoplay=0&browser=0&partnerid=100701" type="text/javascript"></script> </p> <p>"Moneyball" har biopremiär 9 december.</p> Tue, 06 Dec 2011 12:30:11 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8991-bill-skarsgaringrd-jag-kan-inte-jobba-mer-i-sverige-paring-ett-tag?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8991-bill-skarsgaringrd-jag-kan-inte-jobba-mer-i-sverige-paring-ett-tag?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Bill Skarsgård om sina första steg mot en internationell karriär, bioaktuella "Simon och ekarna" och att ständigt vara nummer fyra. <p>- Det var ju ni som gav "I rymden finns inga känslor" en etta!</p> <p>Min intervju med Bill Skarsgård kunde ha fått en bättre start. Jag hade hoppats att han snarare skulle komma ihåg oss för att det är den fjärde gången på knappt tre år som MovieZine intervjuar honom. Jag får skylla eventuella dåliga betyg på en full praktikant, och går genast vidare med frågorna:</p> <p><strong>Läser du ofta recensioner av dina filmer?</strong></p> <p>- Det gör man väl&hellip; Jag försöker vara lite försiktig med det. Man får strunta lite i vad folk tycker, annars kan man gå under. Framför allt på internet är det så mycket skit som skrivs, och så mycket hat. Man får hålla det ytligt. För det är ju bara den negativa kritiken som fastnar.</p> <p><!-- MZ_BREAK --><strong>Det skrivs ju mycket positivt om dig också. Har du sett Facebook-klubbarna, som tycker att du är snyggast i världen?</strong></p> <p>- Ja, det är ju kul att det finns några som tycker det! 12 medlemmar på Facebook&hellip; (skratt) Sånt där är alltid smickrande. Men det där får man inte heller gå in i, den där positiva kritiken och kärleken till sig själv. För då blir man också vidrig. Det är bra med självförtroende som skådis, men det får inte bli hybris.</p> <p><strong>Var det självklart för dig att bli skådis?</strong></p> <p>- Det har det inte alltid varit. Jag gick natur på gymnasiet. Jag hade bra betyg från högstadiet, i matte, fysik och kemi&hellip; Min bror Sam och min mamma har pluggat till läkare, och de tyckte att jag borde gå natur. Då får man en bred utbildning, och jag visste inte om jag ville bli skådis. Jag gillade inte idén att bli den fjärde Skarsgård. Jag gillade inte hur det klingade att vara nummer fyra. Nummer ett, det är ascoolt! Men nummer fyra? Det är inte ens silver eller brons. Det finns ingen piedestal för en fjärde plats. Och vad skulle folk tycka och tänka om mig? Som att det skulle vara ett hinder, sånt tänkte jag på under gymnasiet vilket gjorde att jag var velig. Jag har alltid tyckt att det var väldigt kul varenda gång som jag fick spela. Även som litet barn har jag älskat att klä ut mig och vara en karaktär för mamma och pappa. De fick de prata med mig som den här karaktären, då var Bill på semester. Det fanns alltid ett intresse för det här, att leka och gestalta. Det har kanske alla barn till viss grad. Men jag växte aldrig ifrån det. Men sen började jag jobba, och tyckte det var så jäkla kul. Då kände jag att nu måste jag tänka på mig själv, och inte vad andra tycker och tänker. </p> <p><img id="photocloud_id72710" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/4b3cd/4b3cdb64e811c7f093d73e31556dc529/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Det har börjat väldigt bra, med några stora roller i kända filmer. Om man jämför "Simon och ekarna" med dina tidigare projekt, så är det en mer påkostad och ambitiös film. Hur har inspelningen skilt sig?</strong></p> <p>- Det är det verkligen. Dels spelas samma karaktär genom halva filmen av den unga pojken. De största rollerna är ju Helen (Sjöholm) och Stefan (Gödicke). Jag har halva huvudrollen, så att säga. Det har varit konstigt, för att man har inte ansvar, man får inte hela hans resa som skådis. Vilket var annorlunda från andra filmer som jag gjort. Eller, i "Kronjuvelerna" spelas ju också rollen av en yngre kille, men det är inte en lika bärande roll. Men det var samma sak där, den gjorde jag efter "Simon och ekarna", att bara hoppa in där och bara få en del av resan. Och det är klart att det var påkostat, men det känner man inte av när man spelar in. "I rymden finns inga känslor" hade inga pengar överhuvudtaget, vi smällde upp en kamera och så körde vi våra scener. Här hade de väldigt mycket pengar, men man ska ändå spela lika trovärdigt. Man kände av redan när vi gjorde den, att det skulle bli en väldigt vacker film. Dan Laustsen som har filmat har skapat en stämning som är unik för en svensk film.</p> <p><strong>Hur väljer du dina roller? Du har ändå valt rätt filmer, känns det som.</strong></p> <p>- Det är bara de som har valt mig. Jag provfilmade för "Simon och ekarna" när jag just hade blivit klar med "Rymden" och "Himlen", men det var ingen som hade sett dem. De var fortfarande i klipprummet. Jag hade inte ett utgångsläge när vi började med den här filmen. Jag var inte någon att ställa krav, utan gick på provfilmning efter provfilmning. Nu var det ett jättebra manus, som jag tyckte mycket om. Men det var verkligen så att filmerna hade valt mig, det var samma sak med "Kronjuvelerna". Då hade ingen film kommit ut och det var ingen som hade sett mig i någonting. "Ja, den här killen har jobbat, men det är ingen jävel som vet var." Och nu är det mer: "Ja, den här killen har jobbat alldeles för mycket, vi har sett vad han kan&hellip;" Så det var bra att man jobbade så mycket innan nånting kom ut. Som sagt, alla de här rollerna fick jag när ingen hade sett nånting av vad jag har gjort. Nu har jag inte fått ett erbjudande sen dess (skratt). Men det har varit helt fantastiskt, jag känner mig så jäkla lyckligt lottad, att ha fått chansen och att folk har trott på mig.</p> <p><strong>Ja, du har haft några hektiska år nu. Vad händer för dig under 2012?</strong></p> <p>- 2012 har jag ingen aning om. Jag har egentligen inte jobbat sen "Kronjuvelerna" blev klar, så det är ett år sen. Jag har jobbat, fast inte på film. Jag har skaffat representation utomlands, provfilmat, så jag har hållt på att göra grejer för mig själv och för karriären. Men jag har egentligen inte filmat förrän nu, en engelsk produktion som vi nyss påbörjat. Jag har fem-sex inspelningsdagar kvar. "Anna Karenina", efter boken av Leo Tolstoy. Alicia Vikander är också med. Jag har en mycket mindre roll än Alicia, men det är ändå en roll. Han har repliker, han får slåss med Vronsky, så det är en ganska kul karaktär. Det är en liten grej, samtidigt som det är ett stort projekt. Samtidigt vet jag att jag kan inte jobba mer i Sverige på ett tag. Så är det bara, det finns ingen marknad för att jobba så mycket som jag redan har gjort. Som tur är gjorde jag det mesta innan nånting hade setts. Då tänkte jag att jag söker representation och internationella jobb, det görs skitmycket bra filmer i England och i USA. I Tyskland, kanske? Jag vet inte. Jag får bli dubbad... Det är kul och spännande hela tiden.</p> <p><img id="photocloud_id68044" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/d206c/d206c7aa13bd22cebefec72f511b5bd0/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Så det här blir ditt första internationella filmprojekt?</strong></p> <p>- Ja, det är det. Jag spelar på brittisk engelska vilket är jäkligt kul. Captain Machouten, heter min karaktär. Han är rival Aaron Johnsons karaktär, Vronsky, som är kärleksintresset till Keira Knightley. Jude Law är hennes man, och hon är otrogen med en yngre. Så min roll är egentligen bara en rival, ett jävla arsle till honom. Även om det är ett par scener och väldigt få repliker, så är det en roll som är "upp i ansiktet" till huvudrollsinnehavaren. Man gör ett intryck. Man är inte han som står i bakgrunden. Det finns de här rollerna som säger nånting bara för att bli rättade av huvudrollsinnehavaren. Det är ingen som märker av dem. </p> <p><strong>Har du några andra projekt på gång utomlands?</strong></p> <p>- Inte vad jag vet. Det är en jävla marknad alltså... En sån fruktansvärd konkurrens. Oavsett vad folk vill tro i Sverige, så är en Skarsgård inte ett jävla skit, om man ska få en roll eller inte i USA. Så funkar det inte. Man får provfilma i ett rum med femton andra personer - "next!" Plus när man är svensk, och jag provfilmar mycket för amerikanska roller, vilket blir svårt att konkurrera där. Men det är kul, man har all tid i världen. Och som sagt, jag är inte intresserad av att bli Hollywoodstjärna, utan att jobba på coola projekt. Och det görs väldigt mycket coolt utomlands. </p> <p><strong>Vad är coola filmer för dig?</strong></p> <p>- Filmer som känns episka på något sätt. Det behöver inte vara något storslaget äventyr. "Gudfadern" är episk, det är sån tyngd i den filmen. Det är tyngd som tilltalar mig, tyngd och närvaro. Även hos skådisar fascinerar det mig. Har du sett "Boardwalk Empire"? Jävligt cool! Michael Pitt som spelar Jimmy Darmody, har har en sån tyngd. En närvaro som är så cool. Sen är serien också sån, man får rysningar bara när man kollar på den.</p> <p><img id="photocloud_id48947" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/c0a03/c0a0399bc7113bc614d6b16972483e98/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Du måste ha fått träffa många av dina idoler, filmregissörer och skådisar som du ser upp till?</strong></p> <p>- Jag träffade många när jag var liten, men då hade jag ingen aning om vilka de var. Sju bast, och här är en gubbe, liksom. Jag var mycket på inspelningar, men som barn struntar man fullständigt i det. Musse Pigg hade varit mycket coolare att träffa än Robin Williams eller Robert de Niro. Ju äldre vi blev desto mindre följde vi med, så jag har aldrig i vuxen ålder träffat någon som jag tyckt var cool.</p> <p><strong>Vem skulle vara drömmen att spela mot?</strong></p> <p>- Charlie Kaufman vore roligt! Charlie Kaufman och Philip Seymour Hoffman. De är väldigt speciella, men det vore kul att göra något med dem. Ryan Gosling är grymt cool. Han är en bra skådis, med en närvaro. Men jag tycker också att han gör ett sånt jäkla kanonval i allt han gör. Han har valt att inte gå och göra Hollywoodrullar, utan han gör projekt som är independentfilmer, coola filmer, bra filmer. Och han gör det gång på gång. "Drive" tyckte jag var skitläcker, och "The Ides of March" skitcool. Det är inspirerande med unga, bra skådespelare. Eller unga och unga, de är tio år äldre än vad jag är, men ändå. De förebilderna ligger ju närmare mig än vad Marlon Brando gör, även om han var kungen. </p> <p><strong>Till sist, vilken är årets bästa film enligt dig?</strong></p> <p>- Jag tänker på Oscarsgalan, vilka var bra där? "True Grit" var jävligt fet. Många tyckte att den var inte lika vass som Coens tidigare, men jag gillade verkligen den. Matt Damon och Jeff Bridges är fenomenala i den. "The King's Speech" var väldigt bra, även om Colin Firths prestation var bättre än filmen i sig. "Black Swan" var cool, men inte riktigt min favorit. Jag tyckte att Natalie Portman var grymt bra i den, men jag var inte helt såld på filmen. Åh, "The Social Network"! Den var riktigt jäkla bra, så överraskande att man kan göra en så intressant film om ett så tråkigt ämne. </p> Thu, 01 Dec 2011 23:00:47 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8967-hela-varlden-kanner-igen-mig-som-lando-calrissian?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8967-hela-varlden-kanner-igen-mig-som-lando-calrissian?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss En av Star Wars stora ikoner är Lando Calrissian som spelades av Billy Dee Williams. MovieZine fick en exklusiv intervju med honom. <p>Mannen som gav den vältrimmade och perfekta mustaschen ett ansikte kommer till Stockholm i helgen, för att möta sina fans vid årets upplaga av Sci-Fi-mässan. MovieZine fick en exklusiv intervju med Mr Lando Calrissian (<a href="http://www.moviezine.se/film/stjarnornas-krig-episod-v">"Star Wars: Rymdimperiet slår tillbaka"</a> och <a href="http://www.moviezine.se/film/stjarnornas-krig-episod-vi">"Star Wars: Jedins återkomst"</a>).</p> <p><strong>"Star Wars" är ett stycke filmhistoria med en stor skara med fans runtom i världen, och för dem (jag själv inkluderad) skojar man inte om Star Wars! Hur viktiga är fansen för dig?</strong></p> <p>- Jag älskar dem, fansen har alltid varit fantastiska mot mig. Jag åker ju till och med ända till Sverige för att träffa fansen öga mot öga. Jag är lyckligt lottad!</p> <p><!-- MZ_BREAK --><strong>När den första "Star Wars"-filmen släpptes 1977 blev det snart ett stort fenomen. När insåg du att det skulle bli så stort som det blev?</strong></p> <p>- Ingen kan förutse hur stort något kan bli. Men hur som helst, när jag var på inspelningsplatsen fick man en känsla av man var delaktig i något riktigt stort. När "Star Wars" gjordes svepte förändringens våg genom Hollywood och George Lucas var definitivt en viktig kugge i denna makabra förändring.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id39018" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/dbc89/dbc896c322abb760728f0c7da569fdcd/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>De första tre filmerna har släppts i flera olika versioner på DVD och Blu-ray. Vilken av versionerna är din personliga favorit?</strong></p> <p>- Jag kan inte peka ut en favoritfilm eller version. Jag ser alla filmer som ett projekt och alla filmer är unika, var och en på sitt eget sätt. Upplevelsen var mycket större än att överföra dem till en ny teknologi. De är konstverk, och visst kan man hålla på och ändra verken för att uppnå sin vision så långt som det är möjligt. </p> <p><strong>De gamla filmerna gjordes med specialeffekter från den gamla skolan. Vad är din åsikt om de nya digitala effekterna (CGI) som de flesta science fiction-filmer använder sig av idag?</strong></p> <p>- Det är väldigt intressant och underbart. Teknologin finns för att vi ska kunna utnyttja den, och dagens unga filmmakare tänjer verkligen på gränserna. Det verkar som inte finns några begränsningar för vad vi kan göra, och manusförfattarna och regissörerna kan leva ut sina fantasier till fullo.</p> <p><strong>Med "Star Wars" har du jobbat med två olika regissörer. Vad var den största skillnaden mellan Irvin Kershner och Richard Marquand?</strong></p> <p>- Jag tyckte att Irvin Kershner var en mycket mer beslutsam herre med en fast hand, han var en filmmakare med en vision. Han hade långa arbetspass och var verkligen dedikerad till storyn, karaktärsutvecklingen och filmens mörka ton. Han fokuserade däremot inte kreativiteten enbart på tekniska utmaningar eller specialeffekter.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72628" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/6b98c/6b98c4660efb5bca837f81b7b6506d2c/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad är ditt favoritminne från inspelningarna av "Star Wars"-filmerna?</strong></p> <p>- Det var enkelt, jag har två. Att bli strypt av Chewbacca och att bära min mantel. Jag älskade verkligen den manteln!</p> <p><strong>Finns någon roll i "Star Wars" som du hellre skulle vilja spela istället?</strong></p> <p>- Nej! Lando är en perfekt karaktär, jag älskade att spela honom. Jag önskar bara att han hade fått mer utrymme, för jag ville verkligen utforska honom ännu mer!</p> <p><strong>Hur stor genomslagskraft har rollen som Lando Calrissian haft på din karriär?</strong></p> <p>- Alla människor i världen känner mig som Lando Calrissian, där snackar vi genomslagskraft! Jag omfamnar det. Jag vänder aldrig ryggen åt ett fan och ifrågasätter aldrig deras lojalitet till filmerna eller karaktärerna. Jag har varit i den här branschen i många år och har gjort många filmer. En del av filmerna kanske inte har setts av övriga världen, men alla har sett "Star Wars" Jag är hedrad av att få vara en del av det!</p> <p><strong>Din mustasch som Lando Calrissian hade i filmerna var riktigt imponerande. Hur många timmar la du ner på att trimma den varje morgon?</strong></p> <p>- Inga alls. När jag klev upp på morgonen låg den redan perfekt.</p> <p><strong>Har det gamla "Star Wars"-gänget några återföreningar nuförtiden? Där ni träffas och pratar gamla minnen med varandra?</strong></p> <p>- Då och då träffar jag några av skådespelarna jag har jobbat med på mässor, som den här i Sverige. Det är riktigt kul att träffa dem, men jag vet att det är ännu roligare för fansen.</p> Wed, 30 Nov 2011 20:00:31 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8959-jag-maringste-vara-sinnessjuk?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8959-jag-maringste-vara-sinnessjuk?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss När Maryam Keshavarz långfilmsdebuterar, gör hon det med en smärtsamt ärlig, vacker och sorglig historia om lesbisk kärlek i ett land där det mesta vi tar som självklarhet är straffbart. <p>Vi träffade den orädda filmskaparen under hennes besök på Stockholms Filmfestival, där "Förbjuden kärlek" tävlade om Bronshästen. För övrigt sista anhalten på en världsomspännande festivalturné.</p> <p><strong>Hur har responsen varit för "Förbjuden kärlek"?</strong></p> <p>- Rätt otrolig måste jag säga, jag vann just First Film-priset i Rom. De bästa priserna är publikpriserna. Det häftiga är att vi har vunnit The Gay Audience Award, Arthouse-priset i Sundance, och också på Iranian Film Festival. Det är en väldigt ovanlig crossover för en film, att tilltala både homosexuella, arthouse-publiken och de som gillar iransk film.</p> <p><!-- MZ_BREAK --><strong>Men din film har också orsakat bråk, hörde jag.</strong></p> <p>- Jag hade en utfrågning i Los Angeles direkt efter en visning. En kvinna ställde sig upp och började skrika: "Det är är skitsnack, så här är det inte alls i Iran! Dina historier stinker." Och en kille skrek tillbaka: "Vad snackar du om? Jag flyttade från Iran för tre månader sen, det här är det mest autentiska jag har sett!" Jag behövde inte ens säga ett ord. Men måste en film vara autentisk, och representera ett helt land? Det är en fråga som intresserar mig. </p> <p><strong>Berätta om riskerna med ett sånt här projekt. </strong></p> <p>- Herregud, från skrivandet till inspelningen, alltihop var en risk! Att skriva den blev svårt för att jag hade ett problem med självcensur. En stor del av min familj bor i Iran, och jag drog mig för att skriva filmen så som jag ville. Sakta men säkert lärde jag mig att övervinna det. När man väl skapat sina karaktärer så tvingar de en att berätta deras historia. De blir rätt krävande. När jag hittade skådespelarna pushade de mig och varandra också till att berätta det här så ärligt som möjligt. En del tycker att filmen är för vågad, vilket är intressant för det är den väl inte? Den är väldigt sensuell, men man ser inte mycket. För vissa är det dock för mycket. Jag ville berätta om tjejers hemliga liv, deras fantasier och sexuella begär. Det var skrämmande, för det finns väldigt få filmer som gjort det.</p> <p><img id="photocloud_id71514" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/1edf1/1edf17b53e05b41df8c4b0ee23fd8b92/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p>- Jag ville spela in filmen i Mellanöstern, så vi filmade i Libanon istället för Iran. Där mötte vi på många problem, men vi klarade det! Jag vet inte ens hur vi fick ut filmen ur landet för framkallning&hellip; Hela vägen stötte vi på motgångar. Tänk bara castingen&hellip; Vi letade efter två tjejer som var under arton, talade farsi och inte hade problem med nakenhet och sexscener. Inte på något sätt var det här en enkel film att spela in. Och mitt i inspelningen kom en jordbävning på 8.8&hellip; (skratt)</p> <p><strong>Trots alla hinder på vägen, vad drev dig till att berätta den här historien?</strong></p> <p>- Jag är väl sinnesrubbad (skratt). Jag försökte berätta något som var personligt för mig. Eftersom den här familjen bygger på folk jag känner, så blev det rätt angeläget. Året var 2007, vi hade Bush och Ahmadinejad, så du vet&hellip; Irans president och Amerikas president var psykopater. De var superkonservativa och förstörde världen med sin politik. Och de skapade en sorts paranoja i sina länder. Det planterade en tanke min hjärna, tanken på paranoja och på hur sårbara vi är. Där föddes idén om en liberal och öppensinnad familj, och hur sårbara de är gentemot staten. </p> <p><strong>Hade du kunnat filma i Iran?</strong></p> <p>- Inte på det sätt som den spelades in, nej. Även om filmen spelats in på något annat sätt, så tror jag att det skulle vara svårt. Det har aldrig gjorts filmer om homosexuella i Iran. Jag kan inte ens visa filmen någonstans i Mellanöstern. Turkiet och Israel har gått bra. I Iran? Inte en chans. De skulle aldrig visa den. Det är så mycket som är otillåtet i Iran. Man får inte visa håret, man får inte skildra nakenhet eller sexualitet.</p> <p><strong>Får de visa Hollywoodfilmer?</strong></p> <p>- De sprids, som jag visar i min film, på illegala dvd:er. Men det är väldigt lite som får visas på bio. </p> <p><img id="photocloud_id71513" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/950e3/950e38f8db611d0dd5cdb8d30635b0bc/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="319" /></p> <p><strong>Hur förklarar du den engelska titeln, "Circumstance"?</strong></p> <p>- Det är tyvärr inte den svenska titeln&hellip;</p> <p><strong>Här heter den "Forbidden Love".</strong></p> <p>- Det visste jag inte! (skratt) Verkligen kul. De vill väl ha något som "Show me Love", den där välkända&hellip; Fast den hette ju "Fucking Amal" här, visst? Den gick nog bättre i USA när den hette "Show me Love" och inte "Fucking Amal" (skratt).</p> <p><strong>Du kan inte ha med "Fuck" i en titel...</strong></p> <p>- Jag vet, det blir tufft i Amerika. En av tankarna bakom "Circumstance" (omständighet), när jag jobbade med filmen, var att jag såg på mina jämngamla kusiner i Iran. På grund av olika sociala och politiska miljöer, på grund av skilda omständigheter, tog våra liv så totalt olika vändningar. Det har alltid fascinerat mig, för jag har spenderat många somrar i Iran men för det mesta har jag bott i USA. Jag tänkte: "Hur kan människor som är så lika mig, med samma utbildning och samma släktband, hur kan våra liv bli så olika?" Filmen tar upp det också. Tjejerna är bästa vänner, de går i samma skola och lever liknande liv, tills de blir arresterade. Deras olika politiska och sociala omständigheter ger dem vitt skilda val. Så, därav kommer min besatthet av omständigheter. Synd att den inte fick heta så på svenska. </p> <p><strong>Vi har pratat lite om castingen, men du har ju också svenska skådespelare med i filmen. Hur kommer det sig?</strong></p> <p>- Jag har två, japp. Mamman är från Göteborg, och chefen över säkerhetspolisen kommer från Stockholm. Båda har gjort en del film och tv här i Sverige innan. Jag har sökt efter skådespelare precis överallt, och flera svensk-iranska skådespelare har provfilmat. Mannen som spelar pappan är en känd teaterregissör i Kanada, och jag frågade om han kände till någon. Han sa: "Jag pluggade med några för länge sedan, jag har inte sett dem på 30 år. Två av dem bor i Sverige, någon bor i Paris&hellip;" Så alla de äldre skådespelarna känner varann, de har gått på samma universitet, och inte sett varandra sedan den Iranska revolutionen. Mamman, pappan, polischefen och farbrorn var alla vänner som unga. När de kom till Libanon var det galet, som en skruvad återföreningsfest.  </p> <p><strong>När du hittade tjejerna till huvudrollerna, vad sa de egentligen om filmen de skulle spela in?</strong></p> <p>- Jag ville först inte berätta för någon vad filmen handlade om. Vi hade många provfilmningar innan vi hittade våra sista tre kandidater för alla rollerna. De flögs alla till Kanada för den sista provfilmningen. Där fick de manus, och jag tänkte att nu kommer de väl alla att hoppa av: "Inte en chans, fuck you, är du galen?!" Men jag blev chockad, alla ville verkligen göra den här filmen. Den berörde dem, de tyckte den var ärlig och de tog gärna risken. Man vet ju aldrig. Men de kände nog också tillit, de såg hur mycket jag lade ner på castingen, att det var viktigt för mig och hur petig och noggrann jag var. Klart de ville bli en den av den här galna kvinnans film.</p> <p><img id="photocloud_id71514" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/370fb/370fbf8def729018a783f33acfedbad7/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad kan du säga om dina kommande projekt?</strong></p> <p>- Jag jobbar på en tv-serie, som utspelar sig i 1850-talets Iran. Jag får hålla dig uppdaterad om det. Den kommer att gå på amerikansk tv. Den kommer att handla om de sista kungligheterna, och om hur kvinnorna styrde landet bakom kulisserna. Om det blir lika kontroversiellt? Självklart! Jag gör bara kontroversiella saker. Men den är helt baserad på verkliga fakta. Jag har studerat iransk litteratur och kultur, så det bygger på min research. Jag har också två andra filmplaner, men det är bara idéer än så länge.</p> <p><strong>Så din debutfilm skrämde inte bort dig?</strong></p> <p>- Haha, nej då. Jag jobbar hårt. </p> <p><strong>Hur blev du intresserad av att göra film från första början?</strong></p> <p>- Det kom ur min ilska. Jag gick i skolan när 11:e september inträffade, och alla dessa dåliga bilder av Mellanöstern spreds. Jag kände inte igen mig i de människorna, de liknade inte någon jag kände, men ändå skulle de representera vem jag var. Media sitter på all makt. De förvrängde saker och spred en massa lögner. Jag kände att jag måste ge mig in i det här. Inte att bli journalist, det verkade för&hellip; temporärt. Det är inget som varar. Så då blev det film.</p> <p><strong>Till sist, vad har du lärt dig av hela den här erfarenheten?</strong></p> <p>- Att allting är möjligt, bara man plockar ner det i bitar. Jag kan knappt tro det, när jag blickar tillbaka nu, hur jag har klarat det här. Det verkade helt omöjligt, och alla påpekade det för mig också. Men säg till en iransk kvinna att något inte går att genomföra, då måste hon göra det bara för att. Men många har kommit fram till mig och känt sig inspirerade, av hur mycket jobb jag har lagt ner på det här. Det är det bästa jag kan höra. Många människor har hjälpt mig på vägen, konstnärer och mentorer. När jag hade det tufft kunde jag plocka upp luren och ringa min mentor. Det är det fantastiska med filmvärlden. Folk ställer upp för varann.</p> <p> <script src="http://www.moviezine.se/api/player.js?video=203431&width=490&height=300&primaryColor=0xFF9900&showFeed=0&autoplay=0&browser=0&partnerid=100701" type="text/javascript"></script> </p> <p>Se Maryam Keshavarz debutfilm <a href="http://www.moviezine.se/film/forbjuden-karlek">"Förbjuden kärlek"</a> på bio från 2 december.</p> Mon, 28 Nov 2011 16:00:23 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8941-moviezine-moter-jj-abrams?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8941-moviezine-moter-jj-abrams?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss J.J. Abrams science fiction-äventyr "Super 8" släpps snart på Blu-ray och DVD. Vi träffade honom på releasefesten i Los Angeles. <p>I USA slår man sannerligen på stort och anordnar även galapremiärer för Blu-ray och DVD-släppen. Årets stora sci-fi-rulle "Super 8" är inget undantag.</p> <p><!-- MZ_BREAK -->J.J. Abrams bjöd in mängder av celebriteter och press för ett gemytligt releaseparty där MovieZine var på plats.</p> <p><strong>Hur var det att göra den här filmen?</strong></p> <p>- Det var roligt att få arbeta med dessa unga skådespelare. Det var som att resa i tiden, det kändes precis som när jag själv var i den åldern och gjorde film. Med produktionsdesignen såg det verkligen ut som en annan tid. Steven (Spielberg) kom förbi en dag och han sa precis samma sak.</p> <p><strong>Berätta om när du gjorde din första Super 8-film och fick din första kamera. </strong></p> <p>- Jag var åtta när jag åkte på Universal Tour och blev helt tagen av att filmer gjordes på det sättet. Jag visste då att min pappa hade en kamera, en liten super 8. Jag använde den i flera år, tills dess att min farfar köpte en kamera till mig när jag var fjorton.</p> <p><strong>Vad var den första filmen du gjorde?</strong></p> <p>- Den första filmen jag gjorde var en mycket dålig animerad liten film, utan stativ, det var ingenting. Det var inte förrän jag var tolv som jag började ha en handling i mina filmer. Och de handlade mest om att spränga saker och döda mina kompisar.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72527" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/833d4/833d43517a6c6a137d420405cc28a364/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Det finns en gäng ganska lustiga sammanträffanden. Att du och Brian Burk och Larry Fong kände varandra som barn. </strong></p> <p>- Jag träffade Brian just efter college men Larry och jag lärde känna varandra när vi var elva. Han gjorde en film som hette "Toast Encounters of the Bird Kind". Vi blev vänner genast.</p> <p><strong>Det andra sammanträffandet som är intressant är hur du först kom i kontakt med Steven Spielberg. </strong></p> <p>- Jag ska försöka dra det snabbt. När jag var sexton var jag med i en Super 8-filmfestival i Los Angeles, och Matt Reeves och jag var två av filmskaparna som hade filmer med i festivalen. Det skrevs en artikel om festivalen och oss i LA Times nästa dag. Vi fick ett telefonsamtal från Steven Spielbergs kontor. Det var Kathleen Kennedy, som var hans assistent vid den tiden (numera producent till många av Spielbergs filmer) som ringde för att se om vi var tillgängliga och intresserade att restaurera filmer som Steven hade gjort när han var i tonåren. Vi var ju tillgängliga och intresserade, fast vi skulle ha sagt nej, vi hade massor att göra.</p> <p>Vi trodde att det var ett skämt förstås, men det visade sig vara sant. Och hans kontor skickade över de här filmerna som han hade gjort. Det här var originalen, inte kopior, det var sjukt. Så vi började restaurera dem. Vi arbetade på det i ungefär en månad och jag ville absolut stjäla en credit och jag sa "Matt, snälla vi måste göra det". Och Matt sa bara, "det kan vi inte, det är moraliskt fel". Så det gjorde vi aldrig. Vi lämnade tillbaka filmerna och fick 300 dollar. Och vi fick aldrig träffa honom.</p> <p>Flera år senare hade jag mitt första möte med honom. I slutet av mötet sa jag, "Mr. Spielberg jag vill att du ska veta att för sju år sedan..." Och han sa, "jag vet, du restaurerade filmerna jag gjorde". Det var jättekonstigt. Han visste. Jag fattade ingenting. Och att han skulle lita på främlingar, tonåringar. Jag menar om man har något som är av stort värde för en, ger man det inte till en femtonåring, för det försvinner. Så jag frågade varför han gav det till oss. Och han sa: "För att jag såg era ansikten i LA Times, jag såg att ni gjorde dessa filmer och visste att ni skulle ta hand om dem." </p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72526" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ef133/ef133ea1074742930eb9f12668180739/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Många av dina filmer är inte bara sci-fi, de har ofta en mänsklig aspekt. Har jag rätt om jag säger att "Super 8" till en början var ett manus om att växa upp?</strong></p> <p>- Det var det. När jag först ringde Steven och frågade om han ville vara med och göra en film om barn som gjorde Super 8-filmer, var det mer en typ av "Stand By Me"-film. Ärligt talat, vet jag inte om jag någonsin smälte ihop det till min eller någon annan tillfredställelse. Men tanken var att ta idén om den första kärleken och "coming of age-stories" och kombinera det med den typen av film som jag älskade när jag växte upp. Och idén om att barnen gör en monsterfilm och sedan befinner sig i en monsterfilm var en kul tanke. Det var två separata idéer som jag satte ihop.</p> <p><strong>Du säger på DVD:n att du inte ville ha "stage kids". Hur kommer det sig? Vilken utmaning var det?</strong></p> <p>- Vi hade uppenbarligen enorm tur. Denna grupp av skådespelare är den bästa jag har haft nöjet att jobba med. Vad som var otroligt var att när jag skrev den här filmen, kändes det som att jag växte upp med dem, att jag kände karaktärerna, så till den grad att jag visste att det skulle bli svårt att rollbesätta, Och när jag började träffa barn, många av er som är i branschen vet det, många barn i Hollywood har en väldigt professionell attityd. De kommer in och säger "OK, så hur vill du ha det" (säger J.J. Abrams med mörk röst). Och man sitter där och tänker, jag vet inte, kanske någon i närheten av din ålder vore bra.</p> <p>Det hände mycket. Det gällde att hitta barn som var barn. Det ar viktigt att de var just på den där gränsen innan tonåren. Ryan var en av de första skådespelarna vi träffade och det var uppenbart att han skulle vara med i filmen. Men när man ska rollbesätta en ensemble är det svårt att se vem som är vem, så jag visste inte vem han skulle vara, jag bara visste att vi var tvungna att ha med honom i filmen. Det är inte lätt att rollbesätta när man inte har sett något annat som de gjort. Men Joel kom sedan in och var fantastisk.</p> <p>Jag träffade Elle Fanning på en inspelning när hon var liten och sprang runt. Så när rollbesättaren sa: "vad tycker du om Elle. Du borde titta på Elle". Och jag tänkte, Elle? Vad tiden går fort. Elle kommer in, längre än vad jag är och hon var riktigt bra. Jag satt och försökte låta bli att inte fnittra när hon läste. Jag kan fortsätta i evighet och prata om hur fantastiska dessa skådespelare är.</p> <p><strong>"Super 8" släpps på Blu-ray och DVD 14 december.</strong></p> Fri, 25 Nov 2011 08:00:28 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8925-miranda-july-om-the-future-och-framtiden?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8925-miranda-july-om-the-future-och-framtiden?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Hon slog igenom med dunder och brak, åtminstone med indiemått mätt, med smått surrealistiska och mysiga relationsdramat "Me And You And Everyone We Know" för sex år sedan. <p>Nu är det premiär för Miranda Julys andra film, "The Future". Vi ringde upp henne för att prata om katter, filmskapande, drömmar, och framtiden såklart. </p> <p><strong>Du gjorde ditt Face2Face med Stockholms Filmfestival via Skype häromveckan. Hur gick det?</strong></p> <p>- Det gick fint! Det är alltid lustigt, för dem är det kväll, folk har fixat till sig för att gå ut, och för mig är det mitt på dagen. Jag skriver eller svarar på mail, och plötsligt sitter jag framför hundratals människor&hellip; En sådan plötslig omställning. Men det var riktigt kul.</p> <p><!-- MZ_BREAK --></p> <p><strong>Tycker du om att prata om allt du gör, dina filmer, musiken och andra projekt?</strong></p> <p>- Det är inte min favoritdel av det hela&hellip; Troligen är det den del jag gillar minst med hela jobbet, aha. Men det är det enda som påminner mig om att det faktiskt är ett jobb. Med det sagt, allt beror på personen, och det här verkar redan trevligare än många andra intervjuer.</p> <p><strong>Finns det något som ingen har frågat dig förut?</strong></p> <p>- Tja, det allra mesta har ingen frågat förut, för det finns väl fem miljoner olika frågor. Det roligaste är frågorna som helt avviker från ämnet, som vad jag har på mig eller vad jag åt till frukost (skratt). Den typen av saker, som nästan kan vara lite förolämpande men för mig är det alltid roligare med såna frågor. Det kanske inte blir bra intervjumaterial dock&hellip;</p> <p><img id="photocloud_id71523" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/44209/4420997ea563170c784d615ae3176415/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Hur personliga är dina filmer?</strong></p> <p>- De är väldigt personliga på en emotionell nivå. Jag börjar alltid med en känsla eller något som verkar mystiskt för mig. I det här fallet började nog allt med ett uppbrott som jag gick igenom. Sen gifte jag ju mig, så det handlade inte alltid om uppbrottet. Men jag kan inte skriva helt självbiografiskt, det inspirerar mig inte. Så jag måste alltid ha en påhittad story för att komma in i den känslan som jag vll förmedla. Det blir kreativt mer spännande för mig. Håller jag mig för nära mig eller min egen story, känner jag mig klumpig och som att andra är bättre på det här än mig&hellip; Så de är inte självbiografiska, men absolut personliga.</p> <p><strong>Gör du filmerna med publiken i åtanke, eller bara för dig själv?</strong></p> <p>- Nej, nej. Jag tänker alltid på publiken. Det kommer nog från mina liveframträdanden. Det är något jag har gjort i många, många år. Då blir man väldigt medveten på om publiken är med dig eller inte. Du märker på de mest subtila reaktioner om folk är uppmärksamma. Så jag tror att det följde med mig till filmens värld. Jag vill aldrig lämna publiken bakom mig. Det är rätt meningslöst. Så medan jag klipper filmen, förhandsvisar jag den varannan vecka för vem jag än kan hitta, helst folk jag inte känner, och få feedback och till och med se filmen med en publik. Det säger mig direkt vad som inte funkar. Man kan lätt lura sig själv i klipprummet annars. Man inser genast: "Aha, det där gjorde jag fel." Publiken blir som ett verktyg för mig i redigeringsarbetet. </p> <p><strong>Så hur mycket av filmen kom till i klipprummet?</strong></p> <p>- Mina filmer har inte blivit så radikalt förändrade mot vad jag hade tänkt mig. Jag blir alltid förvånad hur en liten, liten förändring kan ändra om allt. Jag minns att jag ändrade kattens, Paw-Paws monolog, mest för att jag kunde för att det är en voice-over. Jag skrev om den om och om igen, och frågade efter varje visning: "Vad säger ni om Paw-Paw?", och folk sa typ, "Tja, det funkar väl". Så jag ändrade lite till och lite till. Och plötsligt efter en visning, jag tyckte inte att jag hade gjort något särskilt, men folk brast ut i gråt. Plötsligt brydde de sig om honom! Det var bara små nyanser i vad han sa, som hade effekt. </p> <p><strong>Visst är det du som gör kattens röst?</strong></p> <p>- Det är jag, ja. Det var aldrig planerat så, men det hjälpte mig att göra rösten själv medan jag skrev om den. Jag tror att jag till slut fastnade för mitt eget sätt, för när jag tog in skådespelare för att läsa manus blev jag mest frustrerad. Jag behövde göra det själv, men också göra rösten tillräckligt annorlunda från Sophie så att det inte skulle bli förvirrande.</p> <p><img id="photocloud_id71520" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/acea6/acea6b415c8dbc5ce1debcf9ae68a597/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>På tal om titeln. Tänker du mycket på framtiden? </strong></p> <p>- Ja&hellip; Absolut, det har jag alltid gjort. Jag har nog mer levt i framtiden, tänkt på alla saker som jag har velat göra, och fantiserat om hur det ska bli när folk får se resultatet. Hur häftigt det ska bli med en performance eller en film. Jag har nog kommit ifrån det lite grann. Det handlar nog om att jag har uppfyllt flera av mina fantasier, och insett att visst kan det bli häftigt, men det blir aldrig som man tänkt sig. Till exempel, året efter att min första film kom ut var ett av de tuffaste åren någonsin för mig. Så man blir mer försiktig med att tänka så. Sen kan det också handla om att jag blivit äldre. Då blir man lite mer intresserad av nutiden, och personerna runtomkring en.</p> <p><strong>Du spelar in filmer, skriver böcker, gör musik - är du alltid upptagen, eller finns det utrymme för att ta några månaders semester då och då?</strong></p> <p>- Månader? (skratt) Kanske inte&hellip; Men från dag till dag tror jag att jag är lite mindre rigorös än vad folk tror. Jag kan få mycket gjort på bara några timmar, och sedan slappa resten av dagen vilket är en stor lyx när man jobbar för sig själv. Jag har nog också insett att man inte bara kan sitta och dega hela dagen. Jo, ibland måste man det. Men man måste stiga upp och gå ut i världen. Att luncha med en vän kan också vara arbete. Att ta en paus, få nya perspektiv. Det låter kanske taskigt mot mina vänner. Det är inte därför jag umgås med dem&hellip;! (skratt) Men, ja. Min man jobbar mer 9 till 5, vid sitt skrivbord. Det blir svårt för mig.</p> <p><strong>Var hittar du all kreativitet?</strong></p> <p>- Överallt. Andra människors verk, konst och böcker. Men mycket också bara från att vara ute i världen. Vad jag menar är att man kan sitta och försöka uppfinna allt från grunden, men ibland behövs en liten gnista. Den kan komma från att någon säger något. Man råkar höra något. Mycket tar jag också från mina vänner, säkert mer än vad de egentligen vill. Många av mina vänner finns i karaktären jag spelar. Jag har en kompis som är precis som Sophie, är dansare och har bott i en liten lägenhet med sin pojkvän typ för alltid&hellip; Ingen skulle veta om de inte känner oss två.</p> <p><img id="photocloud_id72419" style="position: relative; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px; vertical-align: middle;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/6d02f/6d02fd77c25570078d2b1701512d03fd/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Du har gjort två filmer som handlar om relationer, så vad är ditt bästa relationstips?</strong></p> <p>- Ett råd som jag fått en gång, och som har hjälpt mig mycket, är att&hellip; Man kommer alltid att vara oense om något med sin pojkvän eller flickvän. Men man måste släppa tanken på att försöka lösa allting. Det får inte vara målet. Om det är målet, så kan man lika gärna göra slut. Att lösa allt är en ouppnåelig dröm. Det bästa är om man kan förstå varandras ståndpunkt, utan att nödvändigtvis inte hålla med om allt. Man måste få vara annorlunda, man kan inte tycka likadant om allting, men om man kan hantera det och leva ihop med någon som är olik dig själv, det är en del av det hela. </p> <p><strong>När vi intervjuade dig för sex år sen, sa du att du lekte med idén att ha en film med bara en karaktär.</strong></p> <p>- Vad lustigt, för varje gång jag gör en film så känns det som en bra idé. Jag tänker mig att, även om jag gör independent-filmer, så gör jag film på samma sätt som alla andra gör film. Och jag undrar om det verkligen måste vara så. Det måste finnas ett sätt att göra film ännu billigare, helt utan pengar. Och att dessutom bara ha med en enda karaktär känns som en utmaning för mig. Kan man göra en konstnärlig film, som inte känns lågbudget, och sikta mot något annorlunda? Begränsa sig lite och göra något rätt simpelt, men ändå sikta mot något stort. Så, jag vet inte. Det låter som en riktigt bra idé. Tack för att du påminde mig! </p> Mon, 21 Nov 2011 18:00:03 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8907-fincher-och-mara-om-aringrets-mest-hajpade-thriller?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8907-fincher-och-mara-om-aringrets-mest-hajpade-thriller?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Världens ögon vändes mot Stockholm när det blev klart att det var här David Finchers nya storfilm skulle spelas in. Idag träffade regissören den samlade världspressen på ett hotell på Södermalm, inte långt ifrån var många av scenerna i "The Girl With The Dragon Tattoo" spelades in. <p>Den tatuerade flickan ifråga, Rooney Mara, var också på plats liksom Stellan Skarsgård som spelar rollen som Martin Vanger. </p> <p>Medan vi håller på spänningen ett tag till och väntar med att publicera våra enskilda intervjuer till närmare biopremiären, kommer här en sammanfattning av det mest intressanta från presskonferensen. </p> <p><strong>Var det självklart för dig att spela in i Sverige?</strong></p> <p>Fincher: När jag hade läst boken insåg jag att det inte skulle fungera med något annat. Stockholm var platsen i förlagan och det verkade inte speciellt smart att låta historien utspela sig i San Francisco eller Silicon Valley. När vi kom till Stockholm och rekognoscerade blev vi mer medvetna om den kärva terrängen här i Stockholm och i övriga landet, och hur isolerat det är. Det verkade så självklart att inte ändra på det.</p> <p><!-- MZ_BREAK --></p> <p><strong>Hur var det att filma i Sverige under en sådan lång period?</strong></p> <p>Fincher: Det var tufft. Det fanns nätter som vi blev tvungna att exempelvis ta bort is med hjälp av eld på bron vi spelade in på. Det blev helt nya erfarenheter för mig, jag hade aldrig varit i en situation där vi var tvungna att ta in en saltbil för att göra inspelningsplatsen säker igen. </p> <p><strong>Varför var ni tvungna att göra en remake? "Män som hatar kvinnor" finns ju redan. </strong></p> <p>Fincher: Märkligt nog, så gav en producent mig den här boken redan år 2006. Då höll jag på att slutföra en film som jag hade hållit på med i sju år och sa att jag inte hade tid. Producenten beskrev historien som &rdquo;Det handlar om en lesbisk hacker&rdquo;, och jag blev nyfiken. När jag fick tid att läsa den hade en film redan blivit gjord. Producenterna förklarade att det fanns ett annat sätt att göra filmen på. Om man ger två filmmakare ett exakt likadant manus och samma cast, blir det två olika filmer. Jag ville inte göra en dålig eller pinsam version av boken, men jag kände att det fanns utrymme för en film till.</p> <p><img id="photocloud_id72344" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/50867/50867425d57f94fd51743baaf6745d5c/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>David Fincher ska ha letat efter "någon som liknade ET" till att spela Lisbeth Salander. Hur kändes det då att du fick rollen?</strong></p> <p>Mara: Jag tycker att ET är gullig, så det var lugnt för mig, haha.</p> <p><strong>Hur förberedde du dig för rollen och vad kan du känna igen dig hos karaktären?</strong></p> <p>Mara: Jag gjorde mycket research och när jag fick rollen så åkte jag till Stockholm. Jag fick träning med skateboard, kickboxning och åkte till ett center för kvinnor som har blivit sexuellt utnyttjade. Jag läste också mycket böcker och kollade på filmer och besökte en skola för de med Aspergers syndrom.</p> <p><strong>Hur känns det att en Lisbeth Salander-kollektion släpps i butik nästa månad?</strong></p> <p>Mara: Jag måste gå till H&M och köpa min outfit. Nej, jag vet inte riktigt, har inte tänkt så mycket på det.</p> <p><strong>Väljer du medvetet skådespelare som du inte har jobbat med förut?</strong></p> <p>Fincher: Det är faktiskt kul, för oftast säger folk precis tvärtom, att jag bara jobbar med samma skådisar. Min rollbesättningsregel är enkel, jag försöker hitta skådespelarna som jag kan lägga karaktären på. Det behöver inte nödvändigtvis vara personer jag har jobbat med förut. Med Salander letade vi länge efter rätt person, och så hittade vi henne precis framför näsan på oss.</p> <p><img id="photocloud_id72347" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/59d15/59d15250d525011349a9c91ef3e3cbf3/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad var de största ändringarna du blev tvungen att göra?</strong></p> <p>Fincher: Det fanns mycket som jag var tvungen att ta bort. Boken är uppdelad i sex akter, filmen är 2,5 timmar lång, så man kan inte få med allt från boken.  </p> <p><strong>Kommer vi få se många sexscener i filmen?</strong></p> <p>Fincher: Om jag lägger fram det så här, det var inte viktigt för mig att filmen skulle bli &rdquo;vuxen&rdquo;. Salander är inte en karaktär som förnekar sin sexualitet utan hon förnekar snarare sin lycka. Vi försökte aldrig få med några scener från boken som kändes perversa. Sony är inte kända för att hitta perverst material att göra film på. Det var mer för att folk läste boken som gjorde att man ville göra den här filmen.</p> <p><span> </span></p> <p><strong><strong>Du har jobbat både i Hollywood och här i Sverige, och nu blev det en Hollywood-film i Sverige. Hur var det?</strong></strong></p> <p>Skarsgård: Det här var ju en mix av både amerikanskt och svenskt team. Det var kul för mig, som hade en fot i varje läger. Jag såg konflikterna framför mig. Men att jobba med Fincher är inte som att jobba i Hollywood-produktion. Han använder alla sina resurser för att få allt perfekt. Det känns mer som att jobba med en independent-film som aldrig blir färdig.</p> <p><strong>Varför har böckerna blivit en sådant stort fenomen?</strong></p> <p>Fincher: Det är mycket för att det är en riktig bladvändare, med väldigt intressanta karaktärer som får ett uppvaknande. Det handlar om en kille som har problem, som han inte själv är medveten om och en tjej med sina egna problem. När de träffas blir deras tillvaro på sätt och vis bättre. Eller vad tror du?</p> <p>Skarsgård: Jag vet inte, jag har inte läst dem (skratt).</p> <p><img id="photocloud_id72346" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/984b4/984b4b3304134296a198ad9810f6edeb/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad har varit roligast under inspelningarna?</strong></p> <p>Skarsgård: Framför allt att göra filmen. När jag träffade David Fincher sa han: &rdquo;Det här kommer inte att bli roligt&rdquo;. Vadå, inte roligt? Jag jobbar bara om det är roligt, sa jag. &rdquo;Jag gör 40 tagningar på varje scen&rdquo;, sa han. Då sa jag: Det kan väl bli roligt! När man jobbar med David så jobbar man konstant, och försöker komma djupare in i varje scen och bli bättre. Så visst var det roligt.</p> <p>Fincher: Problemet med många tagningar är att folk börjar fråga vad som var felet med de första tagningarna. Hm, ingenting säger jag. Det är som historien om killen som får två slipsar av mamman. Han tar på den ena av dem, och hon frågar vad det är för fel på den andra.</p> <p>Skarsgård: Jag tror att David gillar skådespelare, men inte nödvändigtvis människor. Det är alltid ett stort fokus under inspelningarna. Det finns inget skitsnack och lättja existerar inte när man jobbar med honom. </p> <p><strong>Boken är en del av en trilogi. Så vad skulle krävas för att göra de andra två filmerna?</strong></p> <p>Fincher: Det är inte upp till oss om det ska bli fler filmer, utan det beror på hur den här filmen kommer att gå. De gör aldrig uppföljare till filmer bara för att de är bra.</p> <p><strong>Men om folk kommer att se filmen?</strong></p> <p>Fincher: Den kostar mycket pengar, så väldigt många måste se den. Vi får se vad som händer.</p> <p>Mara: Jag skulle gärna komma tillbaka, om nu filmen går bra.</p> <p> <script src="http://www.moviezine.se/api/player.js?video=203350&width=490&height=300&primaryColor=0xFF9900&showFeed=0&autoplay=0&browser=0&partnerid=100701" type="text/javascript"></script> </p> <p>"The Girl With The Dragon Tattoo" har biopremiär över hela landet den 21 december.</p> Thu, 17 Nov 2011 11:00:58 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8853-de-flesta-gillar-filmens-arlighet?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8853-de-flesta-gillar-filmens-arlighet?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss #SFF11 - Vi har träffat Parker Croft, från en av festivalens finaste kärlekshistorier "Falling Overnight". <p>Bland de finaste kärlekshistorier som du kan se på årets upplaga Stockholms filmfestival finns "Falling Overnight". Det är en sorglig men otroligt vacker kärlekshistoria om dödssjuke Elliot, som kvällen innan en stor operation faller för Chloe.</p> <p>Parker Croft, som både spelar huvudrollen och har varit delaktig i filmens manus, är på plats i Sverige.</p> <p>- Det här är vår internationella premiär. Igår spelades filmen i Polen, men jag åkte inte dit. I USA har vi spelat på kanske 25 festivaler, jag besökte runt 15 av dem. Så det har varit ett festivalår, vi började redan i mars.</p> <p><strong>Vilken respons har du fått från publiken hittills?</strong></p> <p>- Man oroar sig ju alltid. Men det har varit rätt positivt. Folk verkar gilla filmens ärlighet, det låter klyschigt kanske för en independent-film, men så är det.</p> <p><strong>Var kom filmidén ifrån?</strong></p> <p>- Det allra första fröet till idén kom från regissören Conrad Jackson, han ville göra en tidsbegränsad film som berör dödlighet och kärlek. Jag sa: "Hörru, det låter intressant. Ska vi jobba ihop?" Vi hade träffats redan något år tidigare, under inspelningen av en tv-pilot. Jag och min författarvän, Aaron Golden, hade bara fyra månader på oss att skriva manus. Så vi tre bankade huvudet i väggen under fyra månaders tid, och fick ihop det hela. </p> <p><strong>Hur förberedde du dig för den delen av rollen som rör Elliots tillstånd?</strong></p> <p>- Jag började med att intervjua folk som varit med om liknande saker, som gått igenom hjärnoperationer av olika slag. Man försöker verkligen tänka sig in i hur det känns, och därefter är det bara att låta fantasin flöda. Det är rätt enkelt för alla att föreställa sig: om du hade kort tid kvar att leva, hur påverkar det dig? </p> <p><strong>Er dialog låter så naturlig, hur mycket improviserade ni under inspelningen?</strong></p> <p>- Folk tror att mycket är improviserat. Det är bra, på ett sätt, vi ville ha den levande känslan av spontant improviserad dialog, men vi ville också hålla historien på rätt spår. Vi skrev stommen i manuset, slängde in dialog som vi trodde kunde funka, och innan inspelningen repeterade vi manuset i två veckor. Under repetitionen skrev vi om dialogen så att orden skulle passa bättre för de karaktärer som vi utvecklat. Visst fanns det improviserade bitar, och felsägningar som vi tyckte var så genuina att vi var tvungna att behålla dem. Men det var inte så att vi satte igång kameran och hoppades på det bästa.</p> <p><strong>Du har en fin kemi med Emilia Zoryan som spelar Chloe. Känner ni varandra sen innan?</strong></p> <p>- Chloe var den svåraste rollen att hitta. Vi annonserade ut rollen och fick in 5000 headshots, vilket är en massa. Vi kunde inte provfilma 5000 personer, men vi provfilmade i veckor, med väldigt många. Till slut hade vi en grupp med fem tjejer. Vi trodde egentligen inte att Emilia skulle vara rätt för oss. Hon var okej i några av sina tidigare roller, men var inte så erfaren. Men när vi läste ihop hade vi en sån stark personkemi, och hon gjorde så bra ifrån sig att vi var tvungna att ge henne rollen.  Hennes provfilmning ligger faktiskt på nätet, du kan se det där.</p> <p><strong>Du som varit med och skrivit manus måste ha en aning; kommer Elliot att överleva sin operation?</strong></p> <p>- Men den sortens tumör som han har, finns det alltid en risk med operationer. Men det farligaste är att det inte finns något botemedel. Det sprider sig. En operation kan ge dig mer tid, men inte bota det. Jag är optimist, jag vill tro att han får mer tid ihop med Chloe. Men det är som en tickande bomb. I bästa fall har han 5, 10 år till. </p> <p><strong>Så sorgligt! Det var inte svaret jag hoppades på. Jag trodde att de skulle få ett långt och lyckligt liv.</strong></p> <p>- Det är det tragiska. Det är orättvist. Du skulle inte ana hur många människor som vill se en uppföljare till "Falling Overnight". Det kommer inte att hända. Men vi ska försöka att göra en ny, lika mysig historia. </p> <p>Missa inte "Falling Overnight" som visas för sista gången på Stockholms Filmfestival nu på söndag (20 november).</p> Wed, 16 Nov 2011 15:00:51 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8852-jag-kan-inte-ta-allt-for-seriost?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8852-jag-kan-inte-ta-allt-for-seriost?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss #SFF11 - Långfilmsdebutanten John Michael McDonagh var på besök i Stockholm för att visa upp "The Guard". MovieZine passade på att träffa honom. <p>John Michael McDonagh är ett nytt hett namn i filmbranschen, där hans bror Martin McDonagh har stått för kändisskapet tack vare sin indiefilmssuccé <a href="http://www.moviezine.se/film/in-bruges">"In Bruges"</a>. För ett drygt år sedan premiärvisade John Michael sin långfilmsdebut "The Guard" på Tribeca Filmfestival och hyllningarna började snart att ramla in.</p> <p>MovieZine träffade regissören i Stockholm och det dröjde inte många minuter innan han visade att humor är något han inte lämnar hemma. McDonagh bjöd på många skratt och var själv inte sen med att fälla några oförglömliga skratt åt vår filmdiskussion, som bestod av pubkulturen i Dublin, sin bror Michael, invånarna i Dublin och mycket mera.</p> <p><strong>Hur kom du på den här historien?</strong></p> <p>- Jag började med karaktärerna. För många år sedan gjorde jag en kortfilm, en spökhistoria som hade många karaktärer. En av de mindre karaktärerna var en polis som kommer till en bar och säger en massa motbjudande saker.</p> <p><!-- MZ_BREAK -->För några år sen var det ett stort drogtillslag på Irland. Jag tänkte då att försöka få in min polis i denna historia som skulle bli mer komedi än ett seriöst drama. Nästa steg var att ta fram en karaktär som skulle bli hans partner och min idé var att låta karaktären vara en amerikan, en svart amerikan så att man kunde få en ännu roligare komedi.</p> <p>Jag ville dock inte göra en klassisk kompisfilm, utan jag tog klichéerna och gjorde något helt oväntat med dem istället.   </p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72222" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/8dfe0/8dfe0947ec87797f5065dbcb59e236c2/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Var det klart från början att det skulle bli en mörk komedi?</strong></p> <p>- Ja, det var det. Min ambition var aldrig att göra dramatisk historia, utan en mörk komedi. Men bakom humorn finns det en politisk poäng som jag försöker dra fram. Jag ville ha en karaktär som skulle vara protagonisten. Men jag vill fortfarande att det skulle vara en underhållande film och resulterar i några goda skratt.</p> <p>Jag kommer att göra en ny film nästa år med Brendan Gleeson igen. Den kommer ha liknande mörka humor, men mer dramatisk. Den heter "Cavalry" och handlar om en präst.</p> <p>Du vet förresten grejen med Brett Ratner, regissören från USA. Han var ju tänkt att regissera Oscarsgalan, men sa några saker utan att tänka efter vad han egentligen sa. Det har ju blivit mer viktigt att tänka på vad man säger, än att vad man gör. Förr bedömde man folk efter derasa handlingar, nu bedöms man efter vad man säger.</p> <p><strong>Du och din bror Michael verkar ha en förkärlek för mörka komedier. </strong><strong>Var har ni fått det ifrån?</strong></p> <p>- Vi bodde ihop i många år på Irland. Vi kollade på mycket filmer och skämtade friskt om skådespelarna och om filmerna. Vi kritiserade filmerna vi såg på varje dag. Så det var vår filmskola. Men varför vi gillar mörka komedier? Jag tycker inte att det är kul att ta udda saker seriöst. Om jag skriver vad man kan tro är en normal thriller eller en polisfilm så ser jag bara klichéer och det blir bara löjligt. Exempelvis i en scen där man hittar en kropp är bara tråkig, så fruktansvärd tråkig. Men om karaktärerna håller på och dummar sig med kroppen, då blir det helt plötsligt roligt. Jag kan inte ta allvarliga saker alltför seriöst, det är anledningen till varför jag skriver mörka komedier.</p> <p><strong>Vad är en bra komedi enligt dig?</strong></p> <p>- Jag var ett stort fan av Preston Sturges som var verksam på 40-talet. Han gjorde "The Lady Eve", "The Palm Beach Story" och "The Miracle of Morgans Creek". Humorn var väldigt snabb i hans filmer. Sedan var jag också ett stort fan av bröderna Marx. De två är mina stora favoriter, men gillar även Woody Allen. Men gillar inte det som har kommit ut på sistone, om jag ska vara ärlig. Amerikanska komedier är inte speciellt roliga. Det är det stora problemet att få av dagens komedier är sällan riktigt roliga.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72221" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/07287/07287e20241b4abc90c02df8e5a6d275/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Var hittade du karaktärerna vi får se i "The Guard"? Är de tagna från dina egna personliga erfarenheter? </strong></p> <p>- Innan min bror Martin blev filmmakare var han pjäsförfattare och jag lärde känna många av skådespelarna som var med i de pjäserna, mycket av det tog jag med i filmen.</p> <p><strong>Vad är grejen med folk från Dublin? Du undviker inte att ge dem några kängor i filmen? Är det rent av den allmänna irländska uppfattningen av Dublin-folk vi får se och höra?</strong></p> <p>- Haha. Jag var faktiskt osäker på om folk utanför Irland skulle se det som kul. Men alla länder brukar ha två städer som inte gillar varandra. Trots rivaliteten emellan städerna finns vänskapen där. Men främsta anledningen till att jag driver ganska hårt om Dublin är att all filmindustri är baserad där. Det finns en viss högfärd där och jag ville göra en film om det. Det var ju fruktansvärt kul att folk verkar uppskatta det, jag var ju som sagt inte säker på om det skulle fungera för alla.</p> <p><strong>Du har flera suveräna skådespelare med i filmen. Hur svårt var det att övertala Brendan Gleeson and Don Cheadle att medverka i filmen?</strong></p> <p>- Min bror jobbade med Brendan i "In Bruges" och gav honom manuset. Det är varför han står med som exekutiv producent, men det var också allt han gjorde, muahaha!</p> <p>Brendan läste manuset ganska snabbt eftersom min bror rekommenderade honom att göra det. Don Cheadle ville jag också ha. Jag såg honom i intervjuer och insåg att han hade en mörk humor. Så jag skickade manuset till honom och när han hörde att Brendan var ombord, läste han manuset på en gång och sa ja.</p> <p>Filmen var i amerikanska mått en lågbudgetfilm, 6 miljoner dollar i budget. Men eftersom jag var långfilmsdebutant var jag väldigt nöjd med att få göra en film med 6 miljoner i budget, haha.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72220" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/007c1/007c1a4fad1d885b120728ee85c8a913/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Alla som har varit i Dublin känner till den irländska pubkulturen, som exempelvis jag själv. Du är irländare och självfallet experten här. Men vilken pub skulle du ta mig till om jag kom på besök? </strong></p> <p>- Dublin är en trevlig stad med många pubar, men samtidigt är mer som en liten by i jämförelse med London där jag bor nu. Men skulle vi träffas i Dublin skulle jag ta dig till.. Hm, vad heter puben nu igen. Har du sett Sergio Leones film "Fistful of Dynamite" med James Coburn? I filmen är det en flashback-scen som utspelar sig i en bar och den baren finns i Dublin. James Toner's heter den! Det finns till och med en bild av Leone på puben. Dit går vi, utan tvekan. Det tragiska om "Fistful of Dynamite" är att folk knappt pratar om den.</p> <p><strong>Javisst, så illa är det. Men det är en av mina absoluta favoritfilmer! Duck, You Sucker! Hur kan man inte gilla det?</strong></p> <p>- Haha, precis!</p> <p><strong>Det finns gott om talang på Irland. Vi har Cillian Murphy, Ciáran Hinds, Brendan Gleeson, Michael Fassbender, Liam Neeson, bara för att nämna ett fåtal. Varför är irländska skådespelare så talangfulla</strong><strong>? </strong></p> <p>- För att de är män! Brittiska skådespelare är mer som förvuxna pojkar, haha. Men visst har du en poäng, det finns gott om talang på Irland. Min nästa film kommer att utspela sig på Irland och jag kommer förhoppningsvis att använda en del av de irländska talangerna.</p> Tue, 15 Nov 2011 17:15:12 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8839-moviezine-moter-david-cronenberg?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8839-moviezine-moter-david-cronenberg?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Kultregissören David Cronenberg tar sig an Sigmund Freud och Carl Jung i "A Dangerous Method". MovieZine träffade honom i New York. <p>David Cronenberg har alltid befunnit sig i periferin bland stora regissörer. Han är sällan med i något Oscarssnack, men har väl dragit på sig en mängd andra utmärkningar och priser, varav den mest kända kanske är Cannes guldpalm för <a href="http://www.moviezine.se/film/a-history-of-violence">"A History of Violence"</a> år 2005.</p> <p><!-- MZ_BREAK -->Kultstatus nådde han tidigt i sin karriär, som från början rörde sig mest inom skräckfilmsgenren och då framför allt med utgångspunkt i folks rädsla för att våra kroppar ska deformeras och brytas ner, något som gav honom smeknamnen "King of Venereal Horror" och "Baron of Blood". Ett tydligare exempel på det än kultklassikern <a href="http://www.moviezine.se/film/flugan">"Flugan"</a> från 1986, där Jeff Goldblums karaktär långsamt tar formen av den irriterande insekten, är svårt att hitta.</p> <p>Men Cronenberg är en regissör som låter sig utvecklas och hans senaste filmer kan inte längre kallas skräck utan har mer tagit formen av thrillers och svarta dramer. Förutom "A History of Violence" sällar sig hans förra film <a href="http://www.moviezine.se/film/eastern-promises">"Eastern Promises"</a> till de genrerna. Även hans senaste verk,  "A Dangerous Method", är ett drama med ett mörkt tema, men här har thriller-elementet helt fått ge vika. Det betyder inte att filmen är utan våld, men här handlar det om en än mer förbjudet sort - nämligen då våldet i sig uppfattas som sexuellt upphetsande. Så det är knappast en mindre kontroversiell regissör han håller på att bli.  </p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id70817" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/12982/12982aec1fa3144d54ba40e7159a4f5a/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p>Med "A Dangerous Method" är det första gången han besöker New York Film Festival. MovieZine får där en chans att höra vad han har att säga om sitt senaste verk som handlar om psykoanalysens födelse i händerna på Carl Jung och Sigmund Freud, spelade av Michael Fassbender som verkligen är i ropet nu och Cronenbergs numera trogna följeslagare "Viggo Mortensen".</p> <p><strong>Kände</strong><strong> du aldrig att det var överflödigt att göra en film om Freud och Jung efter att ha gjort så många filmer om sexuell perversion, schizofreni och kroppsskräck?</strong></p> <p>- Det låter inte alls som jag. Haha. Jag tycker att jag mest har gjort komedier. Nej, faktum är att jag aldrig tänker på mina andra filmer, vad jag har gjort och inte. Blir jag passionerad för ett projekt så funderar jag inte på om det passar in i det jag har gjort tidigare. När jag tittar tillbaka nu så känns det som om jag alltid velat göra något om Freud och psykoanalysens födelse, men det betyder nästan ingenting för det är ett så brett ämne. Jag måste påpeka att den allra första filmen jag gjorde, "Transfer", som var 7 minuter lång, faktiskt handlade om en psykolog.</p> <p><strong>Varför var det just den här historien som fick dig att göra en film om ämnet?</strong></p> <p>- Det jag såg när jag läste Christopher Hamptons pjäs var en berättelse som är så fantastiskt strukturerad att den ger en fin känsla av både tidsepoken och turerna kring psykoanalysen, men att det främst kretsar kring fem karaktärer. Jag kände att det var en struktur som tilltalade mig och gjorde det möjligt att ta mig an de här ämnena och det gjorde mig väldigt exalterad.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id72176" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/a5972/a59721655a1f7875f8c7d08ae6314d3f/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Det finns alltid en risk när man gör en film om verkliga personer att det blir fel, speciellt när det utspelar sig för länge sedan. Hur gjorde du för att hålla dig så mycket till verkligheten som möjligt?</strong></p> <p>- Jag måste säga att jag tycker att den här filmen är otroligt exakt vad gäller dialogen och de historiska detaljerna. Som ni kan se i filmen så var det här en era med mycket brevskrivande och just de här personerna var ovanligt tvångsmässiga i sina beteenden så de skrev ner alla sina konversationer, viktiga stunder och drömmar och analyserade dem till död-dagar. Så vi har en stor hög med dokument som styrker riktigheten i filmen.</p> <p><strong>Jag har hört att du även försökte få statister som var så lika personen de skulle spela som möjligt. Stämmer det?</strong></p> <p>- Ja, jag gjorde det mest för min egen skull för de flesta som ser filmen kommer ju inte märka någon skillnad. Men till exempel i scenen på hotelletrummet i München där alla forskarna grälar så var jag noga med att rollbesätta alla där så att de ser ut som personerna som faktiskt var på mötet. Det finns en Ernest Jones osv. Samma sak med Freuds familj. Jag har en liten Anna Freud och de andra, för den som bryr sig. Men det fanns inte utrymme för deras egna dramer i filmen. Det hade varit omöjligt att få plats med för man skulle kunna göra mer än en miniserie av alla de här personerna.</p> <p><strong>Scenerna i början när Keira Knightley som Sabina Spielrein har sina hysteriska utbrott är tuffa att titta på. Fanns det även källor för hur de panikattackerna gick till?</strong></p> <p>- Hysteri verkar vara en sjukdom som har försvunnit. Det verkar ha varit en produkt av den tiden och hängde ihop med förtrycket av kvinnor som fanns då. Ordet hysteri kommer faktiskt från det grekiska ordet för livmoder och ibland tog man bort den på hysteriska kvinnor i förhoppningen att det skulle bota dem, bara för att ge lite kontext. Hur extremt det än ser ut i filmen, det Keira gör, så är det milt i jämförelse med hur Sabina framstod för Jung. Christopher har tagit del av Jungs anteckningar vid hennes inskrivning på sjukhuset så vi vet precis vilka symptom hon hade. Dessutom finns det filmmaterial från hysteriska patienter vid sekelskiftet och många foton. Så allt detta - paralysering av vissa kroppsdelar, deformationer av kroppen, plötsliga skrattanfall - allt finns dokumenterat. För mig var det bara en fråga om hur långt jag kunde ta det. Scenerna är väldigt svåra att titta på, de gör en väldigt obehaglig till mods. Men vi måste också leverera sjukdomen till publiken så att de förstår varför hon var totalt handikappad och inte fungerade när hon togs till det här institutet.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id70819" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/1f5ae/1f5aebf49a4ad72afd4bc5eb794fff67/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Hur hjälpte du Keira att förbereda sig för scenerna?</strong></p> <p>- Både jag och Christopher gav henne en hög med böcker att läsa. Det mesta av alla förberedelser görs alltid i förväg, inte på plats under filmandet. Mycket av regin händer på annan plats, när man väljer vilka kläder som ska bäras och när man letar efter platser att filma på till exempel. Jag kände hela tiden att Keiras utbrott skulle vara fokuserade kring hennes mun. Det handlar om "Det talande botemedlet" [pjäsen hette "The Talking Cure"] och Jung försöker få henne att berätta saker som man normalt inte pratar om - om henne själv, om hennes sexualitet, om hennes masokism och allt det där. Så hon försöker prata, orden försöker komma ut, men en annan del av henne försöker stoppa orden och deformera dem så att de inte går att förstå. Det var så jag tänkte kring det.</p> <p>När vi väl kom till inspelningen var Keira bara där - två tagningar och vi var klara. Efter tre dagars filmande låg vi faktiskt fem dagar före, haha. Det kan tyckas omöjligt, men det berodde på att jag hade gjort schemat med en tanke på hur svårt det skulle vara för Keira att sätta de scenerna. Jag har aldrig jobbat med henne innan och det var stoff som var nytt för henne och det var svårt. Men hon gjorde ett så otroligt bra jobb.</p> <p><strong>Du säger att du alltid velat göra något om Freud och att din första film var om en psykolog. Vad är det som fascinerar dig med det här ämnet?</strong></p> <p>- Psykoanalysen är ett försök att förstå vad det innebär att vara människa och till stor del är det vad konst handlar om också. Vad är vi? Vad är samhället? En konstnär och en psykoanalytiker gör väldigt liknande saker. Man får en officiell version av verkligheten presenterad för sig och man säger 'Okej, nu vet jag det. Men vad är det egentligen som pågår? Vad händer under ytan? Vad finns i det dolda?' Det är vad en psykoanalytiker gör med sina patienter och det är vad en konstnär gör med sitt samhälle och sin kultur.</p> Sat, 12 Nov 2011 13:00:37 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8793-moviezine-moter-michael-fassbender?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8793-moviezine-moter-michael-fassbender?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Michael Fassbender har i flera år legat och bubblat som ett kommande stort namn. MovieZine har träffat honom. <p>Han gjorde en insats som en av Kung Leonidas män i Zack Snyders våldsamma Sparta-äventyr <a href="http://www.moviezine.se/film/300">"300"</a> år 2006. Han tog ytterligare ett stort kliv framåt med en biroll i Quentin Tarantinos minst lika brutala <a href="http://www.moviezine.se/film/inglourious-basterds">"Inglourious Basterds"</a> år 2009, ett år som han samtidigt lyckades klämma in roller i kritikerrosade <a href="http://www.moviezine.se/film/fish-tank">"Fish Tank"</a> och Joel Schumachers mindre omsusade <a href="http://www.moviezine.se/film/blood-creek">"Blood Creek"</a>.</p> <p>Men det känns som om det är först nu som det har lossnat rejält - och huvudrollerna har börjat rulla in. Redan i år har vi sett honom som Rochester i brittiska klassikern <a href="http://www.moviezine.se/film/jane-eyre">"Jane Eyre"</a> och så förstås som Magneto i <a href="http://www.moviezine.se/film/x-men-first-class">"X-Men: First Class"</a>.</p> <p><!-- MZ_BREAK -->På Stockholms Filmfestival syns han nu, precis som under New York Film Festival i oktober, i inte mindre än två verk - som psykoanalysens Carl Ljung i David Cronenbergs <a href="http://www.moviezine.se/film/a-dangerous-method">"A Dangerous Method"</a> och som sexmissbrukande New York-bon Brandon i Steve McQueens <a href="http://www.moviezine.se/film/shame">"Shame"</a>, samma regissör som han gjorde <a href="http://www.moviezine.se/film/hunger">"Hunger"</a> med för tre år tidigare.</p> <p>MovieZine träffar den tysk-irländska 34-åringen under festivalen i New York och först av allt undrar vi förstås hur det var att jobba med en sådant vältjänt namn som Cronenberg i hans film om Carl Jung, Sigmund Freud och den förstnämndas komplicerade och våldsamma förhållande med sin före detta patient, Sabina Spielrein.</p> <p>- Jag träffade David första gången i Toronto och det var direkt när vi satte oss ner för vårt möte som han började regissera. Bra regissörer är även bra manipulatörer, brukar jag säga, så han började med en gång att så små frön om storyn och varför karaktärerna var intressanta och framför allt var Jung kom ifrån och vad han hade för bakgrund.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id70812" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/118cd/118cd9f2fbd1254300cad710089a1c9c/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Hur var han som regissör på plats under inspelningen?</strong></p> <p>- Han låter en verkligen andas och känna sig fri. Han skapar en säker miljö, men sedan låter han en vara kreativ och ta risker. Stora regissörer ger inte så många pekpinnar just under själva filmandet. Det handlar mer om vad de sagt på en middag några dagar eller en vecka tidigare. Det kan vara tips och små knuffar som för dig och karaktären i rätt riktning, men inga order om att "gör så här". Skapandet var verkligen ett samarbete mellan alla. Det enda han kräver är att man har gjort sin läxa och läst på, och det hade alla vid "A Dangerous Method". Vi kom till inspelningarna redo att arbeta.</p> <p><strong>Ni pratar engelska i filmen men egentligen hölls alla konversationer vi ser på tyska - två språk som du talar flytande.</strong></p> <p>- Vi pratade faktiskt om dialekterna redan vid vår första lunch. Speciellt i ett perioddrama är det bra att använda språket för att sjunka djupare in i rollerna. Det hjälper en att försvinna in i sin karaktär. Vi visste att ingen i den akademiska världen under den här tiden skulle tagits på allvar om de inte pratade "high german" så det var den dialekten vi utgick ifrån för Viggo [Mortensen] och mig.</p> <p><strong>Du är aktuell i ytterligare en film här på New York Film Festival, där du spelar amerikan. Hur kom det sig?</strong></p> <p>- Vi började med filmen i England men det var väldigt svårt att få folk att prata med oss om ämnet, som är sexmissbruk. Experterna Steve hittade var från New York och så hamnade vi här.</p> <p><strong>Var det självklart att du skulle jobba med Steve McQueen igen?</strong></p> <p>- Ja, jag sa faktiskt till honom vid slutet av inspelningen av "Hunger" att han hade förändrat mitt liv. Ur en professionell synvinkel alltså. Jag hade hunnit fylla 30 år, finanskrisen var precis runt knuten och det innebar förstås som i alla branscher - färre jobb för färre skådisar. Att som han ta risken att använda en okänd skådespelare i huvudrollen, det var det inte många som gjorde. Så jag frågade honom bara 'Var och När?" Jag behövde inte ens läsa manuset för att bestämma mig. Och nu, att ha ett sådant här samarbete med en regissör - det var vad jag drömde om när jag var sjutton år och började med skådespeleri och såg upp till samarbeten som det mellan Scorsese och De Niro där de är på helt samma våglängd. Jag hade tur som hittade det med Steve.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id71184" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/5fe78/5fe7812a4ab52dc87aa86c21707bdd5f/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Båda rollerna du har gjort i McQueens filmer verkar väldigt krävande. Hur förbereder du dig?</strong></p> <p>- Jag förbereder mig på samma sätt för nästan alla jobb - genom att läsa och läsa och återigen läsa manuset. Efter ett tag börjar karaktären och hela storyn att falla på plats. Sedan hjälper det mycket att prata med folk också. Jag har insett - speciellt med de här två filmerna - att det inte ger så mycket att ställa direkta frågor. Däremot så älskar jag berättelser - både att höra dem och berätta dem själv. Så jag låter folk prata, och någonstans under tiden så glömmer de att vara på sin vakt och då ser man motivationen bakom och vad som döljer sig längst in i deras personligheter. Det hjälpte mycket inför "Shame" när jag försökte komma underfund med Brandon som har såna problem med intimitet och inte alls tycker om sig själv, till den grad att han straffar sig själv.</p> <p><strong>Mycket lämnas osagt i filmen. Till exempel anar man ett tragiskt förflutet mellan syskonen Brandon och Sissy, som spelas av Carey Mulligan, men det sägs väldigt lite om vad deras bakgrund består av. Det finns även flera långa partier i filmen helt utan dialog. Fick du information från Steve om vad som pågick eller utvecklade du och Carey själva era karaktärer?</strong></p> <p>- Jag tyckte det var briljant att ha med syskon i storyn. Det finns en sådan ärlighet mellan syskon, men också en grymhet. Man har ett starkt band mellan sig, men den andra känner också till ens svagheter och hur man kan såra på det mest effektiva sättet. Vi satt förstås ner alla tre och pratade om var syskonen befinner sig i livet när vi möter dem i filmen och även vad som har hänt innan. En biografi är något som alltid är viktigt för mig att göra. Vi gjorde en del workshops ihop, men jag ville inte tillbringa för mycket tid med Carey för jag ville behålla elementet av osäkerhet och det där konstlade mellan oss tills det var dags att spela in. Vad gäller scenerna utan dialog så även när jag inte säger någonting så säger jag något - det är bara det att mina läppar inte rör sig. Det är alltid en dialog som pågår och det finns alltid en subtext till det som sägs - eller inte sägs.</p> <p>"A Dangerous Method" får ordinarie biopremiär 25 november, medan "Shame" når vita duken den 6 januari. </p> Thu, 10 Nov 2011 14:30:29 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8773-moviezine-moter-henry-cavill?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8773-moviezine-moter-henry-cavill?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Henry Cavill har huvudrollen i Tarsem Singhs actionäventyr "Immortals" som går upp på biograferna denna vecka. Cavills nästa film blir Zack Snyders "Man of Steel" där han axlar den klassiska superhjälten Superman. MovieZine träffade Cavill i Los Angeles och under intervjun blev det givetvis blev mycket snack om "Immortals", men även om Superman och hur han förberedde sig för att tackla en sådan inarbetad karaktär. <p>Henry Cavill blev först rollsatt för att spela en tronarvinge i "Immortals", men under produktionens gång blev hans karaktär istället en bastard. Så här säger han själv om det hela:</p> <p>- Tarsem hade en mycket klar vision och ville skydda mig från allt som var oklart och förändrade sig. Han gav mig allt som var definitivt och klart. Jag gjorde detsamma och gav honom min tolkning. Han sa vilka delar som kanske fortfarande skulle förändras och bad mig att inte fokusera på dem. Basen av karaktären var alltid densamma, vare sig han var en kung från början eller inte, växte han upp i samma miljö.</p> <p><!-- MZ_BREAK --><strong>Du spelar en hjälte i "Immortals" och en amerikansk hjälte, Superman, i nästa film. Vad är det som gör att du kan spela hjälte?</strong></p> <p>- Oj, jag tror att det är samma sak för alla män och kvinnor... det är en typ av möjlighet att vara den hjälte man var när man var barn, när man slängde med sin pinne, lekte med soldater, eller cowboys, eller vad det nu är. Det är den där viljan att ställa saker till rätta, viljan att rädda världen, viljan att vara viktig. Att vara duktig på det man gör, alla de sakerna.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id71411" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/560b4/560b453555fa39395af83a2553d35f70/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Hjälpte träningen från den här filmen dig att spela Superman, hur i så fall?</strong></p> <p>- Det enda sättet det hjälpte på var... ett par sätt: Skådespelarerfarenhet, vilken skådespelarerfarenhet som helst är kanon inför nästa jobb. Och den fysiska erfarenheten, eftersom Superman är så fysiskt krävande. Och jag behövde byta kroppstyp fullkomligt för det. Så efter att ha jobbat så hårt med "Immortals" var jag mentalt förberedd för att jobba på Superman. (Henry Cavill tränade i sex månader inför "Immortals".) </p> <p><strong>Här är en kuggfråga, läste du grekisk mytologi eller Superman som tonåring?</strong></p> <p>- Är inte det samma sak?</p> <p><strong>Freida Panto sa att du var en inspiration under inspelningen och att hon var imponerad av din arbetsmoral.</strong></p> <p>- Fantastiskt! Tryck det! </p> <p><strong>Hur bestämde du dig för att göra den här rollen? Freida sa att du var där 5.30 varje morgon och var den sista att lämna varje dag</strong>.</p> <p>- Vilken otrolig sak att säga, hur förbereder man sig för det? På samma sätt som jag förbereder mig för vilket jobb som helst, eller vad som helst. Vad man än gör i livet, om man ska göra det, gör det ordentligt och gör det med allt du har, annars, gå hem. Och det är den artiga versionen av vad jag skulle säga. Engagera dig. Och njut. Hur svårt det än är, kan man alltid hitta någon del av det som är roligt. Jag visste att det skulle vara fysiskt krävande från början, så jag tog det som en möjlighet att njuta av att komma i form. Och tog med det vidare i livet efteråt. Smärta pågår bara en kort stund medan vinsterna man får varar hela livet.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id70894" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/40347/40347e5cfe0b8d5af998b634323c0eb8/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Du lyckas blockera dina erfarenheter av att spela Man of Steel, och allt som kommer.</strong></p> <p>- Blockera? Det måste man. Speciellt när det kommer till att alla ska uttrycka sina åsikter och tankar om det hela. Alla har en rätt till det men man vet inte varför en person tycker som de gör. Med tanke på det måste man kunna ta sådana saker med en nypa salt. Det som är bra är bra. Det är som träning, när man tränar hårt och försöker uppnå en särskilt bild i spegeln och man ignorerar det som är bra för att det redan fungerar, det är bara det som ännu inte är uppnått som man får panik om. Det är samma sak med respons på internet eller publikens respons till ett uppträdande. Komplimangerna lägger man åt sidan, ok, jag har det. Det är den där negativa responsen som man klamrar sig fast vid och den måste man blockera och ta med en nypa salt för att göra sitt bästa utan externa influenser.</p> <p><strong>Du lämnar "Immortals" och ser ut som en simmare, så kommer du till Superman där du behöver en helt annan kropp, vad säger de? Ändra din diet, ändra träningssätt?</strong></p> <p>- Jag börjar från början, vilket var slutet av "Immortals". Jag fick ett jobb, "Cold Night of Day", där regissören sa: "Jag vill inte att du ser ut som du gör. Jag vill att du ser ut som en normal person, så ingen mer träning, ät, drick och njut." Och det gjorde jag. Jag åt och drack men jag njöt inte. Och så kom jag till "Superman" och där behövde de inte säga någonting, det var uppenbart hur de ville att jag skulle se ut. Mark Dwight, grundaren av Jim Jones gav mig en träningsrutin för en månad som bas, till dess att jag träffade honom i Los Angeles. Och från den stunden var det tydligt att det skulle bli en viktbaserad träningsrutin. Det var uppenbart att jag behövde bli lite större.</p> <p><strong>Hur mycket gick du upp i vikt?</strong></p> <p>- Oj, jag vet inte. Men jag blev större och jag har inte slutat träna sedan i mars.</p> <p><strong>Vilken röst använder du i Superman?</strong></p> <p>- Jag använder en amerikansk dialekt. Mellanvästern. Men min egen röst.</p> Tue, 08 Nov 2011 13:10:41 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8749-det-ar-bra-om-folk-blir-provocerade?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8749-det-ar-bra-om-folk-blir-provocerade?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Ruben Östlund tävlade i Cannes med ”De ofrivilliga” för tre år sedan och återvände i maj i år med "Play", om några invandrarpojkar som systematiskt rånar jämnåriga i Göteborg. <p>Filmen vann Director&rsquo;s Fortnight-priset och vi fick en pratstund med regissören och manusförfattaren i den franska sommarsolen.</p> <p><strong>Du var i Cannes senast 2008. Hur känns det att vara tillbaka?</strong></p> <p>- Det känns jätteroligt, men jag har ju sagt det att den här gången är det viktigare att prata om innehållet i filmen än att gå på röda mattan. Och det är ett väldigt bra tillfälle att göra det eftersom Cannes-festivalen erbjuder väldigt mycket uppmärksamhet. Alla som håller på i filmbranschen samlas här, så det ger väldigt bra utrymme att prata om innehållet i den filmen man har gjort.</p> <p><strong>Vad har du fått för reaktioner på filmen?</strong></p> <p>- Det har varit väldigt bra reaktioner. Pressen och filmkritiker har varit jättepositiva. Sen finns det vissa som säger att det är propaganda för Le Pen. Vissa blir provocerade av den här bilden av fem svarta som rånar tre vita, och jag kan förstå att man kan ha problem med det. Jag tycker inte att man reagerar starkt är något negativt, jag tycker att om man reagerar starkt visar det att man bryr sig om situationen och inte är bekväm med den. Den värsta reaktionen är väl om man inte bryr sig om den överhuvudtaget, och att man inte tycker att det är provocerande. Jag tycker att det är provocerande med fem svarta som rånar tre vita av den anledningen att det råder en obalans mellan svarta och vita generellt i samhället.</p> <p><strong>Är det franska journalister som tyckt det här?</strong></p> <p>- Det är franska journalister men också väldigt många svenska journalister som frågat om filmen inte kommer att spela på Sverigedemokraternas sida. Jag tycker inte att den frågan är jättekonstig utan jag tycker ämnet i sig är intressant av den anledningen att vi har svårt att prata om detta, vi har svårt att skriva om det. När jag gjorde &rdquo;De ofrivilliga&rdquo; så var det mest provokativa att 13-åriga tjejer tog av sig i BH:n, men det var det som distributörerna satte på affischen. Den här gången behandlar vi någonting som man inte ens vet hur man ska presentera och det tror jag är ett problem.</p> <p><img id="photocloud_id70335" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/864b5/864b5fcaeab96f422d0608c11af5b460/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Har du medvetet provocerat eller har historien bara flytit på?</strong></p> <p>- Jag har blivit intresserad av den för att det blivit ett problem för mig själv, och nu vill jag ju att det ska bli ett problem för andra. Så när filmen kommer ut och åskådarna har sett filmen, då vill jag att de ska få ett problem.</p> <p><strong>Hur påverkar alla festivaler och priser dig? Får du en ego-boost?</strong></p> <p>- Absolut får jag ju det. Och det är väldigt mycket det handlar om här nere, att titta på den här jättemärkliga kulturen här nere där vuxna människor står och väntar på att få se de här kändisarna och ta en bild. Det är nästan mänskligheten i sin mest korkade skepnad tycker jag. Men samtidigt är det också ett utrymme där man får uppmärksamhet och kan prata om det man är intresserad av. Och som alla andra människor är jag intresserad av uppmärksamhet men den kulturen jag kommer ifrån där vill man få uppmärksamhet för att prata om det man är intresserad av. Och det är målet för mig, att prata om &rdquo;Play&rdquo; och innehållet i &rdquo;Play&rdquo; och ta det på så stort allvar som det går.</p> <p><strong>Du sa i en annan intervju att du förvirrar din publik. Vad menar du med det?</strong></p> <p>- Det mesta jag tittar på, den mesta kultur jag tar in, kräver ingenting av mig. Om man tittar på Youtube så visade mina döttrar mig det som jag insåg folk kollar på mest just nu, och det är halv miljard människor som kollar på Justin Bieber. För mig blir det ett kvitto på att det inte är kvalité för ju mer utplattat det blir desto mer kan folk ta åt sig det. Och det är ju det lokala, det lilla eller det som blir intressant på en liten nivå är faktiskt det som står för någonting, som faktiskt är intressant. Och jag tror att det som råder nu är att den typen av uttryck som vi är vana vid att ta till oss är sådana som inte kräver något av oss överhuvudtaget, vi är inte beredda att lägga ner en sekund om vi blir uttråkade. Och så fort det sker så kommer vi att släppa vårt intresse. Och det är synd för jag tror att i fördjupningen så får man någonting mer med sig, som kanske är långvarigare på ett sätt då medans den plötsliga tillfredställelsen blir väldigt kortvarig.</p> <p><img id="photocloud_id70334" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/70194/7019433be3528ceab39271c04a3d63ab/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Varifrån fick du idén till filmen?</strong></p> <p>- Det var Erik Hemmendorff, som är producent, som visade mig en tidningsartikel som kretsade kring det här gänget med pojkar som rånar och hur de hade åkt fast. Det var väl ett 50-tal fall. så jag började med att läsa igenom rättegångshandlingar, sen gjorde jag intervjuer med rånare och förövare, och med poliser och psykologer i Göteborg och lät mig inspireras av de här fallen. Så jag anser inte att den är baserad på någon verklig händelse utan inspirerad av de här händelserna.</p> <p><strong>Hur var det att läsa de här rapporterna?</strong></p> <p>- Att läsa polisrapporter är ofta väldigt torrt och inte så inspirerande överhuvudtaget men däremot finns det ju detaljer man kan läsa som att offren bjöd rånarna på Cola. Jag läste igenom dem och tyckte vissa detaljer var väldigt intressanta, som sa någonting om hur de var tvungna att socialisera sig med varandra och att så fanns det extremt stor förståelse från rånarnas sida mot offren, och offrens sida mot rånarna. För mig blev bilden tydlig där om man tittar på Göteborg eller alla europeiska städer så är det att de rika bor här och de fattiga bor där. Och då kan man börja skapa sig bilder om de andra. Sen så behandlar man dem andra utifrån de här bilderna så rånarna förutsätter ju att rånoffren får en ny mobiltelefon av sin pappa om de rånar dem, och offrena förutsätter att rånarna rånar för att de inte har råd att köpa mobiltelefon själva. Och båda de uppfattningarna är ju förutfattade meningar men som man egentligen inte vet någonting om.</p> <p><strong>Hur var det att träffa de här killarna då?</strong></p> <p>- Båda försöker ju putsa sin egen självbild, naturligtvis. Det finns ett problem med att träffa rånare, tycker jag, för att man hamnar i tacksamhetsskuld till någon som gjort något man egentligen inte ställer upp på. Samtidigt måste jag vara bejakande mot en sådan person om jag ska få information från honom och det blir något svårt med den situationen.</p> <p><strong>Lite dilemma?</strong></p> <p>- Absolut, absolut. Och när jag kollar på filmen har jag förståelse för alla pojkarna men jag tar inte ställning för rånarnas beteenden.</p> <p><img id="photocloud_id70335" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/e1421/e142141b738afa88799e409fd541b42f/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Du har en väldigt personlig stil med speciella kameravinklar och långa tagningar. Improviserar du mycket eller är du mer perfektionist?</strong></p> <p>- Improviserar väldigt mycket, och det gör vi redan innan själva inspelningen. Det beror på att jag vill ta reda på hur den här situationen ska gå till på bästa möjliga sätt, för att den ska bli så sann som möjligt. Jag upplever alltid att när jag sitter och skriver så skapar jag mig en uppfattning om hur det ska se ut, och sen när jag provar det fysiskt med skådespelare på plats då måste jag omvärdera min bild som jag haft innan. För mig på inspelningar blir det väldigt mycket av att omvärdera mina egna åsikter, och det är väldigt jobbigt att hela tiden vara tvungen att ta ställning till något på ett nytt sätt, att inse &rdquo;nej, det stämmer inte det som jag trott, jag måste gå på ett annat spår&rdquo;. Det kräver extremt mycket energi, även om det bara handlar om tankemässig energi. På det sättet är det också en process som pågår genom hela projektet.</p> <p><strong>Har du någon regissör som förebild?</strong></p> <p>- Jag tycker vi ska vara extremt stolta i Sverige över Roy Andersson, den attityden han har till sitt arbete är unik inte bara i Sverige utan i världen. Främst är jag intresserad av tillvaron, sen i andra hand är man intresserad av film så man vill ju uttrycka sig genom film, men intresset ligger i tillvaron, inte att bli bekräftad i filmbranschen.</p> <p><strong>Hur ser du på resten av film-Sverige, för du sticker ju ut lite med din stil?</strong></p> <p>- Jag tycker film-Sverige ser ungefär ut som andra filmländer, jag tycker inte det är något exceptionellt med just film-Sverige. Jag tycker film-Sverige är väldigt likt dansk film till exempel. Det finns några som jag tycker är bra och sen finns det ju några jag inte tycker är så bra. På ett sätt tycker jag att det finns väldigt lite vuxenfilm.</p> <p><img id="photocloud_id72022" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/75968/759685a7d322259b6d1187d2ebb1a490/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Nu har du gjort två filmer inspirerade av verkliga händelser. Du känner dig inte sugen på att göra fiktion eller genrefilm?</strong></p> <p>- Genrefilm känner jag mig inte lockad av att göra, nej.</p> <p><strong>Du känner inte att du vill göra bredare film med påhittade historier?</strong></p> <p>- Jag känner att det här borde vara mycket bredare än, vad heter den där filmen? (pekar på en poster) &rdquo;Cowboys & Aliens&rdquo;! Då borde det här vara mycket bredare än rymdvarelser och cowboys, jag fattar inte hur det kan vara brett överhuvudtaget.</p> Thu, 03 Nov 2011 21:00:10 +0100 http://www.moviezine.se/artikel/8711-aksel-hennie-om-huvudjagarna?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8711-aksel-hennie-om-huvudjagarna?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss MovieZine tog en pratstund med Aksel Hennie som har huvudrollen i norska succéfilmen "Huvudjägarna". <p>Aksel Hennie är relativt okänd för många svenskar och i hans resumé hittar vi filmer som <a href="http://www.moviezine.se/film/max-manus">"Max Manus"</a>, <a href="http://www.moviezine.se/film/en-ganske-snill-man">"En ganska snäll man"</a> och Hollywood-debuten <a href="http://www.moviezine.se/film/age-of-heroes">"Age of Heroes"</a>. Nu är han bioaktuell i Sverige med norska thrillern <a href="http://www.moviezine.se/film/hodejegerne">"Huvudjägarna"</a>. MovieZine har träffat honom.</p> <p><strong>Hur har filmen tagits emot i Norge?</strong></p> <p>Väldigt, väldigt bra! Den öppnade riktigt bra, faktiskt blev det Norges bästa öppningshelg. Nu har den straffat besökssiffrorna för "Män som hatar kvinnor" i Norge. Drygt 550 000 har sett filmen, så det är riktigt bra. Det är jag väldigt glad för!</p> <p><strong>Beskriv "Huvudjägarna" med max 5 ord.</strong></p> <p>En, jävligt, jävligt rolig film! Haha!</p> <p><strong>Men i grund och botten är det en kärlekshistoria? Kan du hålla med om det?</strong></p> <p>Ja, absolut. För min karaktär, Roger är det en resa om att vara ärlig mot den man älskar. För mig handlar det om många gånger om olika nivåer av ärlighet och hur man agerar och hanterar de olika situationerna och dessutom kärlekshistorierna.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id71449" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/81173/811732c1c4abc907ea0fe45757e4602e/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Din karaktär går verkligen igenom ett helvete i den här filmen. Vilken scen var jobbigast att spela in?</strong></p> <p>Väldigt lite har varit jobbigt att spela in, för det har varit så kul och en fantastisk upplevelse. Det som kanske var tuffast var de fysiska ansträngningarna som innebar att jag mest var våt under stora delar av inspelningen, av vatten och blod. Men det var väldigt lite i filmen som var jobbigt.</p> <p><strong>Det låter som du har haft rena semestern under inspelningen!</strong></p> <p>Haha nja, inte riktigt. Jag hade ju en tuff scen där jag fick brottas med Lotte (Julie R. Olgaard) och så länge jag får lov till det gör jag alla stunts själv. Jag kastade mig över bordet och kände att jag hamnade fel så att benet fick en rejäl smäll. Det var brutet och det gjorde att jag fick semester från produktionen i några dagar.</p> <p><strong>Om vi pratar om "toalettbesöket", årets kanske äckligaste filmscen. Hur gjordes den?</strong></p> <p>Hela filmteamet fick äta chili con carne i tre dagar! Haha, nej då. Hela scenen är faktiskt inspelad i studio. "Skiten" består av olivolja, musli, chokladpudding, brownies och en massa kaffe. Så jag gick verkligen omkring och luktade som en café au lait!</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id71446" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/bcd6b/bcd6b47f783ec8adc9dad4eff58754c3/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Intresset är stort nu för skandinavisk film utomlands, har du märkt något av det med "Huvudjägarna"?</strong></p> <p>Den skandinaviska hypen är otrolig. Vi märkte verkligen av det med "Huvudjägarna", när vi var i Kanada och visade filmen i Toronto på festivalen. Det var ett enormt tryck efter skandinaviska regissörer och vi sprang på möten, möten och åter möten. Det är ett otroligt intresse för skandinaver, det insåg man när man var där.</p> <p><strong>Nu pratas det om en amerikansk remake. Vem vill du se i huvudrollerna?</strong></p> <p>Jag vet inte. Jag är ju glad att man har upptäckt filmen och tagit till sig den. Jag vill att fler ska få samma upplevelse som jag har fått. Men vem som ska spela mig? Hm, det måste vara någon som är 168 cm och vem är det, Tom Cruise?</p> <p><strong>Filmen baserar på en bok, vad har ni fått ändra till filmatiseringen?</strong></p> <p>Den största ändringen är Roger Brown. Han är mer cynisk på slutet är vad min Roger Brown är. Men min inställning är att människor kan förändra sig. För mig har det annars varit viktigt att vara trogen mot boken. Vi tog med allt vi kunde in i manuset, men de små detaljerna kom inte med i filmen. Första manusutkastet hade dock en voice over genom hela filmen, men det ändrades till slutversionen.</p> <p><strong>I år släpptes också "Age of Heroes", en krigsfilm med Sean Bean. Hur var den inspelningen?</strong></p> <p>Superfet! Sean Bean är en av skådespelarna man har sett sedan man var liten och att helt plötsligt bli kollega med honom och alla andra på inspelningen var otroligt. Alla var så generösa och vänliga, så jag hade bara otroligt kul. Det var helt enkelt nn väldigt positiv upplevelse. Det var den första engelskspråkiga film jag har gjort, en skön inledning!</p> <p><strong>Vad gör du själv framöver?</strong></p> <p>Jag ska göra en film i Norge i november. Sedan får vi se vad som händer. Jag har ju en massa inofficiella projekt på gång. Nästa vecka ska jag åka till Los Angeles för att träffa agenter och producenter. Det blir spännande.</p> Sun, 16 Oct 2011 21:00:13 +0200 http://www.moviezine.se/artikel/8542-sfis-nya-vd-om-piracy?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8542-sfis-nya-vd-om-piracy?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss MovieZine tog en pratstund med Svenska Filminstitutets nya VD, Anna Serner om svensk film, piracy och om utländska filmproduktioner i Sverige. <p>Den 1 oktober tillträdde Anna Serner som Svenska Filminstitutets nya VD och MovieZines Mats Karlsson och Alexander Dunerfors passade på att prata med henne under hennes första arbetsvecka.</p> <p>Vi gick in med ambitionen att få veta hennes planer för SFI, svensk film, piracy, utländska filmproduktioner och självklart tog vi även reda på hennes personliga filmintresse.</p> <p><strong>Vad var det första du gjorde när du kom till jobbet?</strong></p> <p>Det första jag gjorde på måndag morgon var att försöka förstå hur man använder en PC, eftersom jag har jobbat på Mac, och att få igång telefonen. Sedan träffade jag personalen för att presentera hur jag ser på livet, Filmhuset och på Filminstitutet.</p> <p><strong>Och hur ser du på livet?</strong></p> <p>Jag tycker livet är kul! (skratt) Nej men, vi sitter i en situation där Filminstitutet är beroende av att olika andra kommer överens om ett filmavtal. De andra är staten, de stora distributörerna, public service, biograferna men även TV-kanaler och producenter. Avtalet är under förhandling just nu och det går väldigt trögt, så många har varit oroade och funderat på om det blir ett avtal. Men jag tror att det blir ett avtal. Det är vad jag kommer att ta tag i och förstå hur vi ska få avtalet i hamn.</p> <p>Men det har varit lite avvaktande här sedan i somras, i väntan på att jag ska börja. Det har varit viktigt att berätta att jag tror på filmen, filminstitutets roll och att jag själv tycker film är superviktigt, en häftig kulturform som är så bred man kan nå väldigt många med. Det är fantastiskt att få jobba med det.</p> <p><strong>Vad innebär filmavtalet, för de som inte vet?</strong></p> <p>Filmavtalet innebär att några förbinder sig att betala pengar och det är staten, SVT, TV4, framför allt biograferna och så är det film- och TV-producenterna. Staten står för hälften och branschen står för den andra hälften. Då reglerar man hur mycket var och en ska betala in och vad vi ska göra för pengarna. Det vill säga hur mycket vi ska satsa på långfilm, kortfilm, dokumentär, barn och sedan vill de få in lite olika saker, beroende på vad som är en het potatis. En het potatis nu är om man skulle kunna bredda filmavtalet så att andra distributörer kunde vara med. Det vill säga bredbandsoperatörerna, och det är inte biografägarna så förtjusta i. Det handlar om piracy-frågan. Där är den stora stötestenen.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id71144" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/8374e/8374e334a9c12058d760e0a4aa3f9a3a/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad är din lösning på piracy?</strong></p> <p>Jag hoppas lösningen skulle vara att operatörerna medverkar genom att de till exempel, utan att behöva gå in på en server och se vad det är som gör att den blir så pass tung, skickar ett brev till den serverägaren och frågar: "Vad gör ni på servern? Vi ser att ni har det väldigt tungt." Och att biografägarna släpper på exklusiviteten, så att det kan bli flexiblare vilka visningsfönster man kan se film i. Som det är nu får man varken släppa filmer på DVD eller streama eller någonting förrän efter sex månader. Det är väldigt lång tid för vissa filmer. Så just nu är de i varsin skyttegrav och vill inte leka med varandra.</p> <p><strong>När måste avtalet vara klart?</strong></p> <p>Till årsskiftet. Piracyfrågan håller just nu på att hanteras nere i Europa och i november väntar man att generaladvokaten ska ta ställning till om Sverige kan implementera IPRED-lagarna som förslaget ligger. Det är mycket som tyder på att generaladvokaten kommer att säga det, och i så fall antagligen även EG-domstolen, och då måste regeringen börja agera. Men till dess gör regeringen ingenting, och det är det många som är arga på regeringen för.</p> <p><strong>Hur kan man få unga människor intresserade av svensk film?</strong></p> <p>Jag kan räkna upp massa svensk film som unga ser. Det är bara att göra dem tillräckligt bra. Sedan finns något som heter att marknadsföra film precis som man måste göra med allt annat. Jag tror att mycket svensk film har brist på marknadsföringsbudget och det är frågan om man ska ta dem pengarna från någon annan budget i filmen, vem ska få mindre pengar alternativt att vi ser till att filmerna får mer pengar så de får möjlighet att nå ut på ett bättre sätt.</p> <p><strong>Hur mycket pengar har SFI att dela ut varje år?</strong></p> <p>Ganska exakt har vi 250 miljoner som ska gå till svensk film. Det fördelas så att dokumentärfilm får absolut minst och lång spelfilm får absolut mest. Det är det som kostar mest.</p> <p><strong>Hur jobbar SFI vidare med de som söker bidrag men dessvärre får nej?</strong></p> <p>Det är väldigt olika, beroende på vad det är för projekt. Konsulenterna sitter och gör ett gallringsarbete för ta fram om det är lovande, trovärdig, finns det möjlighet till finansiering, finns det någon publik och är det rätt personer på de olika positionerna. Uppfyller man inte alla punkter kan det bli utvecklingsstöd för att jobba vidare på det som fattas. Sedan finns det som har alla punkter, men ändå inte lever upp till de höga krav som ställs. Då kan vi inte ge pengar, då har man kommit till vägens ände. Ibland kan det vara så att vi inte tror på den här idén och då kan man peka åt olika håll, men till sist är inte alla idéer värda att göra film av. Det är heller inte en allemansrätt att göra film.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id71188" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/e7d54/e7d54d1584b9db04db92621c8644818e/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad är din egen relation till film?</strong></p> <p>Jag började med att läsa filmvetenskap och gå på Stockholm filmskola och ville bli filmarbetare. Jag var med och gjorde en kortfilmsproduktion som gick på SVT, men insåg också hur otroligt svårt det är och hur konkurrensutsatt det är. Jag insåg att det finns olika sätt att påverka och väljer man den konstnärliga vägen, så kommer man alltid få slåss för att överleva. Jag gick sedan vidare att läsa juridik, för jag insåg att jurister har också makt att påverka. På den vägen är det.</p> <p><strong>Vad har du själv för favoritfilmer?</strong></p> <p>Jag har massa favoritfilmer, men på senare tid har jag fastnat för både svenska filmer som "Tusen gånger starkare". Men också vissa kortfilmer som har varit otroligt starka, "Blodsystrar" till exempel. Jag älskade "Gainsbourg". Den var surrealistiskt häftig. Trier är jag också väldigt förtjust i, men i huvudsak europeisk film som är mer vår kultur, där man blir oerhört berörd på djupet.</p> <p><strong>Kommer ni jobba för att få hit fler utländska filmare, som David Fincher nyligen?</strong></p> <p>Det är en målsättning jag har att få hit fler filmproduktioner i Sverige. Det har varit lite prat om Woody Allen och det finns ju "Vicky Cristina Barcelona" så kan det ju finnas en för Stockholm. Det får vi jobba på.</p> <p><strong>Du bloggar och twittrar, är det viktigt för dig att synas i sociala medier?</strong></p> <p>Jag gick väl med i Facebook 2003, helt utan att förstå och använda det. Jag blev en fullskalig utövare när det drog igång. Det börjar när man blir inbjuden av någon, men allt man blir inbjuden till använder man inte. Twitter däremot kände jag själv var ett väldigt bra verktyg för mig att snabbt att följa med i samtal. Sociala medier är dock inte en egen värld, men är en bra teknik för att nå ut och ibland finns det andra tekniker som är bättre.</p> <p>Nu har jag startat en ny blogg här på SFI. Jag är förvånad att så många är förvånade att jag bloggar och twittrar, men alla har frågat om jag ska fortsätta så tyckte det var bäst att jag fortsätter. Det är krävande och tar mycket tid, så det gäller att man tycker att det är värt det. Men jag tycker det är viktigt för en sådan offentlig person som jag är, att ge sin egen version av saker, men också ge andra möjligheten att kunna förhålla sig till mig och kunna kommentera mig. Nu är jag på min nya blogg mycket mer restriktiv med kommentarerna för att jag själv vill att det ska vara en hygienfaktor på ett offentligt samtal. Så tycker jag att kommentarerna är ett slag under bältet så... Jag har ju blivit kallad klimakteriekossa och allt möjligt, den typ av debatt vill inte jag ha. Man kan tycka att jag stryper yttrandefriheten, men då kan man öppna en egen blogg.</p> Fri, 14 Oct 2011 15:00:49 +0200 http://www.moviezine.se/artikel/8526-jag-gor-garna-en-yrrol-2-dalle-behover-bara-fraringga?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8526-jag-gor-garna-en-yrrol-2-dalle-behover-bara-fraringga?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss Suzanne Reuter visade upp sin komiska talang redan i 80-talsprogrammet "Razzel", men är mest ihågkommen för Peter Dalles humorserie "Lorry". <p>Reuter har även gjort filmroller i "7 Miljonärer" och "Svensson, Svensson - filmen" från 1997. MovieZine träffade Suzanne Reuter inför biopremiären av nya "Svensson, Svensson - I nöd och lust".</p> <p><strong>Hur svårt beslut var det att återvända som Lena igen? </strong></p> <p>- Det handlade om att läsa manus och när jag väl hade läst det gillade jag det. Sedan handlade det om vem fan som skulle regissera. När jag fick veta att Leif Lindblom skulle regissera då tackade jag ja. Det var samma sak för alla inblandade. Är det ett bra manus och en bra regissör då vill jag gärna göra det.</p> <p><!-- MZ_BREAK --></p> <p><strong>Vad gillar du med Lena Svensson?</strong></p> <p>- Jag har väldigt svårt att se speciella sidor hos henne, men Lena Svensson är en byggsten för att kunna nå en punch. Gustav är en ganska komplex person som är ganska oförändrad avsnitt för avsnitt, historia för historia. Han har sin bild av världen och det följer han, medan Lena är inte alls en helgjuten person. Hon kan vara på ett sätt i ett avsnitt och på ett annat i nästa avsnitt. För att det ska kunna handla om en punch kring Gustav. Hon är ingen karaktär som är på det och det sättet. Sedan kanske jag spelar så att det ser ut så. När jag gör "Svensson, Svensson" måste jag vara beredd på att hon kan vara annorlunda.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id69413" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/bd2b6/bd2b62409d8a8a5d501c221fce3e6653/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>När du ska gestalta en rolig karaktär, hur förbereder du dig?</strong></p> <p>- Jag läser manuset flera gånger, det är den enda förberedelsen jag gör. Då händer det något i huvudet. Jag kanske ser vilken karaktär jag ska göra. När man sedan möter regissör och motspelare, det är då det händer. Så jag förbereder mig inte så mycket.</p> <p><strong>Vad skiljer den här filmen från TV-serien, och filmen ni gjorde år 1997?</strong></p> <p>- Det blir förändringar när vi lämnar Vivalla, bort från radhuset och ut bland folk. Vi kommer till ett pensionat där det bor andra och vi är inte så vana att se Svensson resa iväg någonstans. Vi har heller inte barnen omkring oss. Det är skillnaden och sedan har Lena tagit ställning, hon vill inte ha det så här längre. När Gustav skaffade parabol satt han bara framför fotbollen, så Lena kommer fram till att hon vill skiljas.</p> <p><strong>Vad tror du receptet är på ett lyckat äktenskap?</strong></p> <p>- Ingen aning. Men ömsesidig respekt/ihållande ömsesidig respekt tror jag är mycket viktigt. Ömsesidig respekt kan finnas i en början av en relation, sedan kan det nog hända att man tappar den eller skiter i den. Respekterar man varandra kan man också acceptera en massa saker och förstå många saker. Men ömsesidig respekt är mitt recept.</p> <p><strong>Vad är det som gör att vi älskar att skratta åt andras dumhet, i alla fall på film?</strong></p> <p>- Jag tror att för man ska kunna skratta måste man förstå vad det är. Det kan då innebära att man själv varit där en gång och att man faktiskt skrattar åt sig själv. När man ser det blir det roligt, man förstår innebörden. Sedan tror jag också att det kan vara en befrielse att inse att tack och lov är det inte jag. Det är ju komiskt med människor som gör dumma saker. Likaväl som det är komiskt när människor gör pretentiösa saker. Jag tycker det är komiskt med pretentiösa människor.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id65667" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/3ffc3/3ffc38f840f315f4b3243a88b8b5f4fe/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Kommer "Svensson, Svensson" tillbaks eller är det här det sista ni gör?</strong></p> <p>- Jag är bara skådespelare och inte inne i produktionen eller delaktig i skrivandet, så jag vet faktiskt inte hur de tänker. Men jag kan absolut tänka mig att det skulle kunna uppstå roliga situationer med Gustav och Lena på ålderdomshemmet med rullatorer eller utomlands i någon pensionärslägenhet. Men jag har inte hört någonting och ingen har sagt något, så det här kan kanske vara det sista.</p> <p><strong>Vad skulle krävas för Lorry att återförenas, exempelvis i en "Yrrol 2"?</strong></p> <p>- Det skulle bara krävas att Peter Dalle frågar mig.</p> <p><strong>Du låter rejält taggad!</strong></p> <p>- Åh mycket! Jag vet vad han kan. Jag skulle bara säga ja. Men Peter har så mycket att göra och han kommer snart ut med en egen film. Nej, jag har inte hört något. Jag tror dock att alla skådespelare står på tå. Vi skulle säga ja allihop!</p> <p><strong>Varför syns du så sällan på bioduken?</strong></p> <p>- Jag har spelat mer teater nuförtiden och att kombinera film med teater blir inga bra dagar. Det blir för mycket. Den inkomsten man kan ha månatligt är från teatern. Men jag har aldrig gjort så mycket film egentligen. Det har varit Peter Dalles filmer, "7 Miljonärer" och Tre Vänners produktioner. Jag hade också en pytteliten roll i "Solstorm". Jag är nog inte så efterfrågad i filmens värld, utan är nog mer efterfrågad i teater- och TV-världen.</p> <p><strong>Du är verkligen synonym och känd för din komiska talang och tajming. Är det helt enkelt medfött eller vad är hemligheten?</strong></p> <p>- Jag vet inte och det är inget jag har tränat på. Det är inget jag har bestämt att jag ska jobba på. Det är troligen något jag har samlat på mig sedan jag var liten. Jag har en förmåga att se det komiska i situationer. Jag märker ofta att människor har komiska sidor. Jag tyckte också det var roligt att härma saker när jag var liten. Man har förmågan som liten att se det komiska i vardagliga situationer. Jag såg väldigt mycket roligt i auktoriteter som exempelvis lärare.</p> <p style="text-align: center;"><img id="photocloud_id69412" style="position: relative;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/ac8be/ac8beb6b44ca62ac6701659755c4921f/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>De tidiga recensionerna av "Svensson, Svensson - I nöd och lust" har inte varit så vänliga - brukar du bry dig om vad recensenter skriver?</strong></p> <p>- Jag tror inte att en sådan här komedi faller recensenter på läppen eller personer som jobbar med film och ser mycket på film. Det skulle förvåna mig om någon skulle göra det. Det är så i det komiska facket att det är sällan recensenter skriver upp svensk film i den genren. Det får man räkna med. Jag har inga problem att läsa det, men vad jag kan känna är att humor är så olika från person till person. Man måste dock respektera att folk analyserar filmen, men vi själva tycker att det är en underbar humor. Vi har gjort vårt allra bästa och då är det inte så mycket mer att snacka om. Jag är övertygad om att publiken tycker att det är roligt. Alla som tycker om "Svensson, Svensson" tycker filmen är rolig.</p> <p> <script src="../guiJs/tiny_mce/themes/advanced/langs/en.js" type="text/javascript"></script> </p> Mon, 03 Oct 2011 18:00:09 +0200 http://www.moviezine.se/artikel/8425-sydafrika-kryper-under-skinnet-paring-en?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss http://www.moviezine.se/artikel/8425-sydafrika-kryper-under-skinnet-paring-en?utm_source=Moviezine&utm_medium=rss&utm_campaign=rss MovieZine har träffat Ryan Phillippe, dvd-aktuell i dramat "The Hidden War". Han berättar om inspelningen i Sydafrika, och sin nyfunna respekt för fotografer. <p>Ryan Phillippe blev en riktig tjejidol i slutet på 90-talet, framför allt genom rollen som Sebastan Valmont i &rdquo;En djävulsk romans&rdquo; där han spelade mot Sarah Michelle Geller och Reese Witherspoon. Men han gjorde tidigt klart att någon stjärna var han inte intresserad av att bli. Istället valde han att satsa på familjen genom giftermålet med Witherspoon och de två barn som paret fick relativt tidigt &ndash; i alla fall med Hollywood mått mätt. </p> <p>Medan Reese karriär tog fart gjorde Ryan mest mindre roller i stora filmer som &rdquo;Crash&rdquo; eller huvudroller i mer alternativa filmer, som &ndash; förutom &rdquo;Gosford Park&rdquo; &ndash; sällan fick något större genomslag, i alla fall på vår sida Atlanten.</p> <p><!-- MZ_BREAK -->Kan hända är det skillsmässan som lagt nytt fokus på karriären för Phillippe, för just nu känns han mer aktuell än någonsin. Kanske inte så mycket för hans prestation i direkt till DVD-&rdquo;MacGruber&rdquo;, även om det definitivt är en ny typ av roll för honom, men definitivt för hans insatser i kritikerrosade &rdquo;The Lincoln Lawyer&rdquo; och nu senast i &rdquo;The Hidden War&rdquo; som hade premiär under Tribeca Film Festival i New York (under originaltiteln "The Bang Bang Club"). </p> <p>MovieZine passade under festivalen på att få en pratstund med skådespelaren som här spelar den verklige prisbelönte fotografen Greg Marinovich. Filmen utspelar sig 1994 under de sista veckorna av apartheid i Sydafrika då våldsamma konflikter föranledde valet där Nelson Mandela skulle segra. En grupp konfliktfotografer &ndash; förutom Marinovich; Kevin Carter, Joao Silva och Ken Oosterbroek &ndash; riskerade sina liv för att ta bilder som hade stor del i att förmedla vad som pågick i det kaosfyllda landet. Flera av fotografierna vann utmärkelser, bland annat det så välkända Pulitzer, men priset fotograferna betalade var högt. </p> <p>Under filmandets gång tillbringade Ryan Phillippe mycket tid med mannen han spelade, Marinovich, både för att lära sig mer om honom som person och för att komma landet Sydafrika mer inpå livet.</p> <p><img id="photocloud_id66750" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/79627/79627ed70a01f21c2fc863797bd555d0/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad var det med den här historien som lockade dig?</strong></p> <p>När jag tänker på vad Greg, Joao, Kevin och Ken gjorde&hellip; De här killarna hade inget skydd, inga vapen &ndash; och de var mitt i ett slagfält. Det är ett väldigt fängslande koncept för mig, tanken på att med fri vilja utsätta sig för direkt livsfara utan skydd. De valde att inte bära skottsäkra västar eftersom de tyckte att de var i vägen när de skulle jobba. Det finns en mentalitet där som jag inte tror att många människor kan relatera till och som jag fascinerades av. </p> <p><strong>Filmen bygger ju på verkligheten. Finns det några speciella utmaningar med det, något som fick dig att tänka till en extra gång innan du tackade ja? </strong></p> <p>Som skådespelare ser jag utmaningar som något nytt och spännande, så det är inget som får mig att backa. Men det var viktigt för Greg och Joao att deras vänner inte framställdes som karikatyrer eller stereotyper. Det var något som vi så klart ville respektera så vi var försiktiga med det.</p> <p><strong>Hittills har du mest haft kontakt med fotografer av en helt annan typ &ndash; paparazzis. Känner du mer respekt för fotografer nu?</strong></p> <p>Ja, absolut. I alla fall när det gäller att sprida ljus över vissa sociala situationer i världen. Det här var ju under en period innan internet hade slagit igenom så stort och media var inte alls så direkt som det har blivit. De här fotona utbildade verkligen världen på många sätt om vad som hände i Sydafrika just då. </p> <p><strong>Tycker du att det är annorlunda nu?</strong></p> <p>Fotografier är fortfarande viktiga till viss del, men nu med Twitter och Facebook är det annorlunda. Nu finns det många olika sätt att få tillgång till den informationen på. Vi såg ju vad som skedde i Egypten nyligen och hur vi fick uppdateringar varenda sekund om vad som hände där. Så var det inte då, så vikten var mycket större när dessa foton togs &ndash; och tidningar som till exempel Time Magazine var ett fönster in till vad som skedde under apartheid. </p> <p><img id="photocloud_id66749" style="position: relative; vertical-align: middle; margin-top: 5px; margin-bottom: 5px;" src="http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/60987/60987924b4d13d8bad1678e71d194c6a/strea_l.jpg" alt="" width="490" height="325" /></p> <p><strong>Vad tycker du gör ett bra foto?</strong></p> <p>När det kan berätta en komplex historia i en enda bildruta &ndash; då är det bra. </p> <p><strong>Kan du berätta om tiden du tillbringade i Sydafrika?</strong></p> <p>Det här är ju en rätt liten film och det fanns ingen budget till en massa förberedelser som att flyga ut mig dit flera veckor innan inspelningen, så Greg och jag tillbringade bara en vecka ihop ungefär innan vi började filma. </p> <p><strong>Vad gjorde ni på er fritid under inspelningen? </strong></p> <p>Jag hade inte så mycket fritid. Det var 6-dagars veckor och jag var med i princip i varenda scen så vi var mest i Gregs hus. Men jag fick uppleva landet från en social vinkel och fick interagera med människorna där. Jag älskade det verkligen &ndash; maten och framför allt energin. Det är något fantastiskt med ett land som håller på att återskapa sin identitet. Det är något så levande med det. Det kryper under skinnet på en. Jag vet inte varför eller hur det kommer sig, men det bara gör det. Kanske för att det är så oförutsägbart.</p> <p><strong>Kände du till mycket av vad som pågick i Sydafrika då filmen utspelade sig?</strong></p> <p>Förutom att få till accenten, så var den största utmaningen med filmen på utbildningsplanet. Det var mycket under den här tiden i landet som jag inte kände till och jag känner att det är en brist i vårt skolsystem. Jag visste vad apartheid var och dynamiken kring det, men jag kände inte till detaljerna runt regeringen och hur den fungerade, hur de eldade på de interna stridigheterna på det sättet de gjorde. Så jag läste mycket om Sydafrikas historia som research och försökte bilda mig en uppfattning om vad som pågick där &ndash; socialt och politiskt.</p> <p><strong>Vad var det du inte hann med som du skulle ha velat göra om du haft mer tid?</strong></p> <p>Jag kommer att åka tillbaka i juli för premiären av filmen och då ska jag ta med mina barn. Jag kommer nog låta dem bestämma vad vi ska göra men det blir säkert safari och ett besök till Soweto. Jag hade inte tid att göra något sådant alls eftersom det var snabba puckar som gällde, men jag minns hur fascinerande det var med djuren. Till exempel så såg vi apor vid sidan av vägen när vi var på väg till jobbet och när vi var ute och spelade golf en dag så kommer en zebra och bara går över golfbanan. Det är så långt ifrån vad man upplever i vardagen här.</p> <p>"The Hidden War" släpps på DVD och bluray onsdagen 5 oktober. </p>