Wallander - Sorgfågeln 2013

Krögaren är en känd sådan, Paul Salino (habilt spelad av duktige Per Graffman), som förs bort under brutala omständigheter. Kurt gör sitt jobb, med hjälp av polis från Malmö, men måste följa ledtrådarna mot sin egen yrkeskår samtidigt som han kämpar med sjukdomen. Det blir en tung tid.

Och jag bryr mig inte tillräckligt mycket. Kan inte bry mig. Inte om månadens fall. Det är synd, näst intill tragiskt, eftersom det är ett fall med potential. Hade kunnat bli ett episkt sista fall för någon som Kurt Wallander. Korruption inom poliskåren, liksom, det är jävlar i mig något värt att slå båda nävarna i bordet för. Men det är så tråkigt utfört. Det är för mycket av vilket annat fall i serien som helst. Det är dessutom gjort med av de dummare manusen i serien, gällande upprepande av repliker, återanvändade av klyschor. Allt sådant där som man har sett förut. Var är nytänkandet? Var är viljan att göra någonting annorlunda?

Historien tar även vissa mindre sannolika vägar lite för snabbt, och förlitar sig på dramaturgiska grepp som är allt annat än trovärdiga. Det känns även som om filmen är för hårt klippt. Som om det viktig information gällande fallet inte kom med. Borttaget av tidsskäl eller en effekt av dåligt manus? Svårt att säga. Mycket svårt.

Men allt det här är problem som främst, i stort sett endast, specifikt rör månadens fall. Polisarbetet och så vidare. För även om inte ens Krister Henriksson kan rädda replikerna under större delen av filmen, lyser han i allt när det gäller karaktären, när det är relaterat till sjukdomen. När Kurt sitter i sin soffa med en pistol i handen, i en lång scen tacksamt nog utan dialog eller monolog, då är det så bra som man någonsin kan önska sig. Då visar Henriksson vem han verkligen är, vilken talang han besitter, vilken sorg det är att han väljer arbeta med människor som uppenbarligen inte har någon större respekt för varken honom eller filmkonsten.

Jag älskar svensk film, det finns oerhört mycket talang och kunnande inom industrin här, och jag lär aldrig förstå varför dessa inte tillåts släppa fram allt detta även hos dussindeckarna, i dessa otaliga serier av polisfilmer. Jag förstår inte.

Någon kunnig, ett fan, skulle behöva klippa ihop en egen version av "Sorgfågeln" till en kortfilm med enbart scener från Kurt Wallanders privatliv, för där finner vi ett värdigt avslut. Det gör vi inte i resten av filmen.

Kanske kan dubba några av karaktärerna till skånska, när hen ändå håller på.