Tsotsi 2005

Tsotsi är en gängledare som bor mitt i Johannesburgs slum. Hans vardag består vanligtvis av att driva runt med sina vänner och leta efter folk att råna eller värre. Men en dag går ett av Tsotsis rånförsök fel och det slutar med att han ovetande kör iväg med en bebis i baksätet. Istället för att lämna den så tar han med bebisen hem och något driver honom att fortsätta ta hand om den lille.

Det finns inget komiskt eller ens något i närheten av att dra på smilbanden i hela filmen, vilket i och för sig är passande eftersom Tsotsi och hans medmänniskor lever under otroligt svåra och tragiska förhållanden, men det kan bli lite jobbigt och tungt ibland. Jag skulle någon gång under de dryga 90 minuterna behöva känna en något upplyftande tanke, om inte annat så för att hinna torka den rinnande mascaran. Men inget sådant bjuds för filmen är otroligt tragisk och jag vill varna alla blödiga där ute. Personligen så var ”Tsotsi” alldeles för hjärtslitande för mig och jag satt hela tiden med en klump i halsen orolig för vad huvudkaraktären skulle göra med bebisen eller med andra i hans omgivning för den delen. I slutet fann jag att jag struntade i allt annat än barnet (precis som Tsotsi själv) och på så sätt måste man erkänna att jag blivit fångad av filmen.

Jag hade dock väldigt svårt att uppbåda någon form av medlidande eller sympati för huvudkaraktären under filmens första hälft. Tsotsi pratar nämligen inte så mycket och man får mestadels gissa sig till vad han tänker, vilket visar sig ganska omöjligt eftersom han nästan bara har ett ansiktsuttryck. Det negativa med detta är att det är svårt att förstå vad som driver honom. Varför vill han ta hand om det här barnet? Ser han sig själv i honom och har ett behov av att ta hand om sig själv? Tror han att detta är hans enda chans till frälsning eller upprättelse? Jag vet inte och på ett sätt är det positivt att jag undrar. Det är också positivt att man inte blir tillsagd exakt vad som pågår i karaktärernas huvud utan man får tolka deras handlingar själv, som man vill.

Något annat positivt är att de olika personerna i filmen inte förvandlas till stereotypa människor som handlar efter en mall (med möjligtvis ett undantag i Tsotsis ena vän) utan de är vad de är och även om de alla lever under svåra förhållanden så ursäktar inte filmens deras beteenden. Även om Tsotsi har haft en taskig uppväxt så måste han ändå ta ansvar för vad han gör nu och ju mer han påverkas av bebisen desto mer inser han det själv. Men det betyder inte att han är dömd att gå under och det är väl det enda lilla positiva i filmen. Man kan möjligtvis se en minimal strimma ljus.

Sydafrikanska ”Tsotsi” har blivit nominerad till både en Golden Globe och en Oscar för Bästa utländska film, och nog för att det är en bra film men jag skulle inte gå så långt som att kalla den för bäst. Men om man, tvärtemot mig, kan se en film som handlar om människor som lever under miserabla förhållanden utan att må dåligt så är det här absolut en bra film med äkta karaktärer och spännande handling. Om inte, rekommenderar jag att stå över.