The Amazing Spider-Man 2 2014

Action Äventyr Sci-Fi
USA
142 MIN
Engelska
The Amazing Spider-Man 2 poster

Synopsis

Det är oftast toppen att vara Spindelmannen. För Peter Parker slår inget att svinga sig mellan skyskrapor, att få vara hela stadens hjälte och umgås med sin Gwen. Men hjälterollen har ett pris: bara Spindelmannen kan skydda New York-borna från ondska. I Electro möter Peter en fiende med långt större krafter än han själv. Och när hans gamle vän Harry Osborn återvänder inser Peter att alla hans fiender har en sak gemensamt: OsCorp.
Ditt betyg
2.8 av 1,596 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

14 april 2014 | 19:50

Underhållande tvåa osar déjà vu

Det är mycket som känns bekant i den här uppföljaren, från Sam Raimis filmer såväl som andra superhjälterullar. Men underhållande är det och både action, effekter och skådespelare är på förstklassig nivå.

Även om jag hade svårt att se poängen med en reboot av en filmserie med endast fem år på nacken så fann jag "The Amazing Spider-Man" vara ett utmärkt superhjälteäventyr. Och ska man dra jämförelser med Sam Raimis trilogi så var det både snyggare, mindre fjantigt och intressantare karaktärer såväl som skådespelare.

Det sistnämnda har man uppgraderat i den här tvåan vars imponerande ensemble innehåller inte mindre än tre Oscarsvinnare (in your face, "Captain America: Winter Soldier"). Förutom att Andrew Garfield och Emma Stone lyckas överträffa sina insatser i första filmen så får vi Jamie Foxx och "Chronicle"-stjärnan Dane DeHaan som skurkar - två inte självklara men väldigt lyckade castingval.

Storyn är full av inte helt obekanta sidolinjer. Den av olika anledningar omöjliga kärlekshistorien med många "om" och "men". Den stackars osynliga nörden som med nyfunna superkrafter tar ut sin vrede på... ja, i stort sett alla. Giriga företagstyper som hugger varandra i ryggen. Sökandet efter sanning och identitet. Ja, det är lite av typen vi sett förut.

Men samtidigt är det sevärd serietidningsunderhållning som galant varvar action, humor, kärlek och t.o.m. lite lättsmält drama. Både vår titelhjälte och hans Gwen utvecklas men även nya rollfigurer får kött och blod. Specialeffekterna är läckra som väntat, fightscener effektiva och kärlekshistorien söt (att Garfield och Stone är ett par på riktigt bidrar med en särskilt laddad kemi). Det är en film som trots sin rejäla speltid aldrig blir tråkig.

Ska man klaga på något så är det en osande känsla av déjá vu. Trots att man ofta uppnår rätt känsla så går det inte att frånkomma det faktum att vi sett det mesta innan, inte bara i övriga "Spider-Man"-filmer utan hela superhjältegenren. Kanske är det inte så mycket själva filmens eget fel som att det börjar bli en allmän överdos av den trots allt rätt tunna typen av film.

Med allt som sker blir det även lite rörigt. Peter/Spider-Man ska rädda liv, stoppa bovar, få ordning på kärlekslivet, hålla sitt alter ego hemligt för faster och undersöka sanningen bakom föräldrarnas död - allt på samma gång! Sen finns skurkar, vissa samarbetar, vissa lurar varandra. Det blir lite för mycket när man mot slutet ska blanda in två - med resten av filmen icke-relaterade - flygplan på kollisionskurs. Konsekvensen blir att klippningen ibland känns aningen hetsig och slarvig.

Men trots mindre brister så uppnår filmen sitt syfte - att underhålla. Och en stark ensemble av begåvade skådespelare blåser liv i karaktärer som lätt skulle kunnat bli platta karikatyrer. Foxx och lysande stjärnskottet DeHaan är förstklassiga skurkar - den senare som Harry Osborne, som vi minns knappast gjordes rättvisa av James Franco i Sam Raimis filmer. Om man bara låtit Paul Giamatti fått lite mer än en cameo som The Rhino...

| 14 april 2014 19:50 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
3
Underhållande men rörig! Den andra delen i Marc Webbs reboot är underhållande och otroligt snygg men faller på att den försöker berätta så otroligt mycket att det tillslut blir alldeles för rörigt. Hur hela franchisen slutade upp gör knappast saken bättre. Peter Parker (Andrew Garfield) försöker blanda sitt superhjälte/vigilant-liv med sitt civila liv där han försöker spendera så mycket tid han kan med flickvännen Gwen Stacy (Emma Stone). Han får dock återkommande skuldkänslor och synvillor av hennes far som fick honom att lova att han skulle hålla sig borta från Gwen för hennes säkerhet. Samtidigt så råkar den mesiga elektrikern med dålig självkänsla (en oigenkännlig Jamie Foxx) ut för en olycka och förvandlas till ’’Elektro’’ med långt större krafter än ’’Spider-Man’’. Samtidigt återvänder den döende Harry Osborn (Dane Dehaan) till New York för att ärva sin fars företag ’’Oscorp’’ och Peter Parker börjar märka att alla hans fiender har en koppling till Oscorp. Rörigt?... O juste, hans ska också lista ut vad som hände med hans föräldrar. Det är filmens stora problem. Du följer i stort sett fyra olika händelseförlopp fram till slutet som alla ska turas om att få plats på duken och det gör att filmen många gånger både tappar tempo och själ, alla händelseförlopp är inte lika intressanta. Det handlar om preferenser men av skäl som skulle spoila så hade jag gärna velat utveckla Gwens och Peters relation ytterligare. Samtidigt som jag tycker om att filmen inte enbart fokuserar på Spider-Man så får han alldeles för lite tid i filmen och det blir lite väl mycket av ett tonårsdrama för att jag ska hålla intresset uppe genom de hela två timmarna och tjugo minutrarna. Mittendelen stannar av lite för mycket och för mycket ska hinna förklaras och berättas för att det ska gå hela vägen. Jag har haft svårt för Andrew Garfield med tanke på att varken hans eller hans Peter är speciellt nördig eller speciellt lik originalet och det hjälper inte att Andrew Garfield ser ut som din stereotypiska klassens clown eller skolans ’’bad boy’’ (med andra kläder). Däremot så är det inget fel på hans skådespel och som Spider-Man är han otroligt bra. Hans drar dåliga skämt, svingar runt för skojs skull och ter sig mycket bättre än vad Tobey Maguire någonsin gjorde i dräkten. Som Spider-Man är han också marginellt bättre än Tom Holland. Emma Stone ger sitt blonda, praktexempel till pluggis både liv och lite personlighet (mycket mer än vad Raimi någonsin gav MJ) och hon blandar med det med karisma vilket förhindrar Gwen från att bli en dryg besserwisser, ja jag kollar på dig Hermione. Att Emma Stone både är vacker och naturligt karismatisk gör filmen knappast en otjänst och hon gör helt klart den bästa prestationen i franchisen. Jamie Foxx känns mest obekväm som en mesig elektriker och som ’’Elektro’’ så är han helt täckt med smink och CGI vilket gör det omöjligt att urskilja ansiktsuttryck ur honom. Därav har jag svårt att placera honom. Dane Dehaan (en okunnig hade kunnat svära på att han vore DiCaprios lillebror) gör ett stabilt jobb som Harry och när metamorfosen till skurk är färdig så ser han helt genomond ut. Han balanserar på linjen mellan briljans och överspel och det leder till överspel i några scener men när han har sina toppar så är han otroligt bra. Såklart ska den gode Stan Lee (RIP) också ha en cameo-roll i början. Filmen lyfts främst av två saker. Emma och Garfield's kemi som verkligen lyfter filmen. De lyckas till och med toppa sina första prestationer. Att de dejtade varandra under de åren hjälper nog till en hel del men kemin är remarkabel i denna filmen. Det andra utropstecknet är actionscenerna och CGI som verkligen toppar. Marc Webb som försökte vara återhållsam i första filmen insåg att det är svårt att göra allt praktiskt och gick bananas med sin CGI. Till skillnad från många filmer så är den otroligt snygg, i synnerhet en sekvens vid Times Square. Lite tv-spel känsla ger den men det ser så snyggt ut att det verkligen passar. Sving-scenerna är otroligt lekfulla med mycket volter och snyggt svingande. Det ser inte riktigt lika realistiskt ut som MCU-filmerna (i synnerhet Far From Home) men det ser mycket snyggare ut. Hans Zimmer’s track (gör han någonsin en miss?) springer åttor runt Horners (från förra filmen) och lindar in filmen i ett otroligt snyggt paket. De punkterna räddar upp betyget markant och eftersom den är så underhållande så är jag beredd att ge den 7,5/10. Tyvärr så gick det som det gick och Garfield’s filmserie avbröts abrupt efter strul med Sony och Spider-Mans intåg i MCU med Tom Holland. Med tanke på hur filmen slutar så är det något som fortfarande gnager hos de allra mest inbitna fansen som nog grät syndafloder vid slutet. Jag är knappast inbiten men jag skulle gärna se en tredje film där de rundar av Garfield’s sejour på ett bra sätt. Får se vad som händer nu efter hans medverkan i Spider-Man: No Way Home, några lösa rykten vill påstå att något är på gång. 7,5/10
Läs mer
3
En omtitt ett helt MCU-universum senare så är inte det här så tokigt ändå. Skurkarna var Amazing Spider-Mans sämsta del i båda delarna, men slutfighten är riktigt maffig och cool. Synd det inte blev fler filmer med Garfield. Även om filmen fortfarande är rörig och saknar ett riktigt driv så är den absolut värd 3/5.
Läs mer
4
Nu har jag äntligen fått se en av de mest av mig efterlängtade filmerna under år 2014. Jag pratar förstås om "The Amazing Spider-Man 2". Jag ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Handlingen tar vid precis där förra filmen slutade. Efter händelserna som skedde där så har Peter Parker (Andrew (Garfield) börjat bli bekväm i Spider-Man dräkten och börjat att bli hyllad och erkänd som hjälte av New York-borna. Han är tillsammans med Gwen Stacy (Emma Stone) trots att han lovade Gwens döende far att inte träffa hans dotter mer för undvika att utsätta henne för fara. Detta är en konflikt som pågår inom honom vid sidan om hans sökande efter sanningen kring hans föräldrars död. Nya skurkar attackerar New York och Peter upptäcker att attackerna har sammanknytning till bolaget Oscorp där hans pappa arbetade och han börjar se ett samband som kanske kan ge honom svar i sitt sökande. Den här filmen har alla de ingredienser som en serietidnings baserad superhjälte film bör ha. Riktigt snygga actionscener, en bra story och ett högt tempo. Huvudkaraktärerna får ett större djup. Särskilt filmen kärlekspar Andrew Garfield och Emma Stone imponerar och ger mer färg åt sina åt sina roller. De har mer kemi än vad Kirsten och Toby hade i Sam Raimis filmer. Jamie Foxx är också väldigt imponerande som skurken Electro. För variationens skull är det en skurk som man verkligen får sympati för. Jamie Foxx är lysande i sitt gestaltande av en person som inte önskar något mer än att bli sedd av världen och har svårt att handskas med de krafter han får då han råkar ut för en olycka. Det nya stjärnskottet Dane DeHaan är även bra i rollen som Harry Osborne och jag gillar verkligen att de valt att ge honom superkrafter som han fått av gifter som i serietidningen istället för att som i Raimis filmer bara tilldela honom en dräkt som gör honom oövervinnerlig.
Läs mer