Paris 36 2008

"Paris 36" utspelar sig 1936 i en förort till Paris, arbetarområdet som kallas "Faubourg", där varietéteatern Chansonia ligger mitt på torget. Det är i och kring denna teaterbyggnad hela historien kretsar. De tre vännerna Pigoil, Milou och Jacky vill öppna upp den stängda teatern genom att försöka sätta ihop en succéföreställning. Lättare sagt än gjort men allting förändras när vackra Douce kommer in i deras liv.

Regissören Christophe Barratier som tidigare har gjort "Gosskören" ville med "Paris 36" skapa en berättelse som alla kan identifiera sig med. Det har han löst genom att försöka få in så mycket som möjligt i filmen. Vi har det unga kärleksparet vars lycka hotas av den lokala maffiabossen Galapiat som också är kär i Douce. 1930-talets politiska motsättningar skildras genom Milou som skryter om att han har krigat med Röda armén och Jacky som lockas av fascistpartiet. Vi har kärleken mellan pappa och son och sorgen när de inte längre får träffas. Och ovanpå allt det här har vi musikal och slapstick-inslag.

"Paris 36" innehåller alltså allt och lite till och den som är lättrörd kan säkert fälla några tårar. Problemet med att försöka få med allt är att man inte riktigt kommer in på djupet av någon av karaktärerna.  Möjligtvis Pigoil som inte längre får träffa sin son och som blivit av med alla sina möbler och nu sitter ensam på sin madrass och äter direkt ur konservburken.

Skådespelarinsatserna är det inget fel på och jag gissar att vackra sångerskan/skådespelerskan Nora Arnezeder säkert kommer att dyka upp i fler filmer. Hennes scenkläder är för övrigt värda att notera om man gillar snygga 30-talsklänningar.

Trots filmens alla karaktärer och olika berättelser så är ändå filmens genomgående tema kärleken till Paris eller snarare till Paris förorter som rymmer så många olika öden.  Faubourg är ett påhittat område och Christophe Barratiers avsikt var att man inte ska veta var i staden man befinner sig.  Hans intention med "Paris 36 var att den skulle bli som en saga och nog har han lyckats ganska bra. Redan från början har vi en klassisk scen med snöflingor som faller över staden och det skulle kunna vara hämtad ut vilken sagobok som helst. Så ni som gillar stora svulstiga känslor och dessutom musikaler - luta er tillbaka och njut av 30-talets Paris.