Moonraker 1979

James Bond är tillbaka, mer solbränd än någonsin, på ett udda uppdrag där världen helt enkelt inte räcker till. När en rymdraket stjäls mitt framför näsan på britterna, kallar man in MI6:s stolthet för att hitta den. Första stoppet är hos tillverkaren Drax, en snubbe som tidigt visar sig ha allt annat än rent mjöl i påsen.

"Moonraker" bygger på en väldigt enkel och linjär uppbyggnad, inte olikt "Dr. No": Bond hittar en ledtråd, följer den till någon exotisk miljö (Rio de Janeiro, Venedig...), blir jagad av skummisar (vanligen Jaws), försöker charma en flicka, hittar nästa ledtråd, och så börjar det om. På det viset tuffar det på i en småtrevlig takt, utan att egentligen så värst mycket spännande händer. Någon direkt livsfara blir det aldrig.

Jaws är ett kärt återseende, jätten med järntänderna som går fram som en bulldozer och biter sig igenom varje hinder. Richard Kiels klassiska henchman-karaktär gjorde entré i föregångaren, "Älskade spion", och är även här en ständig pina i häcken för 007. Men, i linje med filmens i övrigt lättsamma ton, har man degraderat den enda potentiella spänningsfaktorn till en komisk figur som ständigt finner sig överlistad av Bond, lägger på en knasig grimas och kraschar ner på ett cirkus eller flyger utför ett vattenfall. Gråben och Hjulben ringde, vill ha sina gags tillbaka.

Annars är ju "Moonraker" såklart mest känd som "den där Bond flyger ut i rymden". Lite överreklamerat kanske, det är inte mer än en kvart mot slutet som utspelar sig i rymden. Men, visst - i jakten på herr Drax och för att stoppa hans onda planer på världsherravälde, hoppar Bond in i närmaste rymdkapsel och hakar på ut mot stjärnorna. Drax har nämligen tagit på sig rollen som både Guds och Hitlers efterträdare, övertygad om att mänskligheten gör sig bäst förgiftad till döds, för att sedan kunna återbefolka jorden med sina noga utvalda top notch-exemplar av den mänskliga arten. (hur exakt man sedan övertygar närmare hundra pers att hjälpa honom med planen, som rymdteam, astronauter och avelskaniner, det förtäljer inte historien). Men han ska ha all cred för att vara Bondskurken med de mest ambitiösa planerna någonsin...

Det här är slutet av 70-talet, gott folk. Filmvärlden är chockad och knockad av George Lucas galaxäventyr kallat "Star Wars", och Bonds producenter - som inte gjort mycket annat senaste decenniet än försökt kopiera andras framgångskoncept - hänger naturligtvis på. Så om "Moonraker" inte redan har spårat ut när Bond kastar sig ut i galaxen, gör den det definitivt när skurkarna och en rekordsnabbt ihopsatt motstyrka duellerar med laserpistoler i yttre rymden. Troligen en av de märkligaste scener någonsin i en Bondfilm. Att scenerna med den kraschande rymdstationen överhuvudtaget känns mer som ett barnprogram på SVT än en värdig utmanare till dåtidens stora sci-fi-filmer, gör inte saken bättre.

Men riktigt usel blir "Moonraker" aldrig. Som lättuggat matinéäventyr när tankeverksamheten inte behöver vara på topp, funkar det hyfsat. Och något annat var nog heller inte meningen.

(00)7 onödiga fakta om "Moonraker":

Ian Flemings tredje Bond-roman "Moonraker" släpptes på svenska under titeln "Attentat" år 1957. I boken är Moonraker Storbritanniens försvarsraket som Sir Hugo Drax planerar att rikta mot London. Förutom själva titeln och skurkens namn finns det inte mycket gemensamt med Flemings historia. År 2002 lånade "Die Another Day" ytterligare några idéer och namn ur boken.

Den elfte filmen i den officiella Bond-serien (och den fjärde med Roger Moore i huvudrollen) spenderade nästan dubbelt så mycket pengar som föregångaren "Älskade spion". För att hålla nere på kostnaderna gjordes de flesta studioscener inte på Pinewood, utan i Frankrike. 

Dörrkoden på ett av Drax laboratorier i filmen lånar en melodislinga ur Spielbergs "Närkontakt av tredje graden". I utbyte fick Steven Spielberg några år senare använda sig av Bond-temat i en scen i "The Goonies". 

Lois Chiles erbjöds först rollen som Anya i "Älskade spion", men tackade nej då hon ville ta en paus från skådespeleriet. Barbara Bach, som sedan spelade Anya, var tänkt för en cameoroll i "Moonraker" men idén skrotades bara veckor innan inspelningen.

Fram till "GoldenEye" 1995 var "Moonraker" den Bondfilm som spelat in mest pengar: över 210 miljoner dollar världen över.

James Bond avfyrar sitt vapen bara en gång.

Derek Meddings Oscarnominerades för filmens specialeffekter.