Monsters Inc. 2001

Monsters Inc. poster

Synopsis

I staden Monstropolis bor monster i alla storlekar, kulörer och med alla utseenden. Deras främsta energikälla är mänskliga skrik som förädlas i fabriken Monsters, Inc. Där arbetar en grupp med de bästa och mest skräckinjagande monstren vars huvuduppgift är att nattetid göra entré i den mänskliga världen för att skrämma barn och samla på deras skrik.
Ditt betyg
3.4 av 2,725 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

30 juni 2013 | 19:01

Varm, fyndig Pixar-underhållning

Pixar leker med fenomenet monster i garderoben och levererar en för dem typiskt varm, rolig och tänkvärd familjefilm som lever fint på en fin idé och den välfungerande hopparningen av John Goodmans och Billy Crystals talanger.

De flesta har som barn varit mörkrädda för monster under sängen, utanför fönstret eller kanske oftast - i garderoben. Liksom i Pixars tidigare filmer så tog de tillvara på denna breda igenkänning och skildrade den med både värme, humor och en twist. Precis som när vi fick en bakomtitt på leksakers och småkryps liv så är idén med monsters vardag lika briljant som simpel.

Titelföretaget huserar i Monstropolis (ett extra fniss för filmnördar) där man samlar på barnskrik, som fungerar i energisyfte, genom att skicka diverse monster på skrämseluppdrag i barns sovrum. Redan inledningsvis driver man med storföretag och fabriksarbeten med detaljer som allt från konkurrens om resultatsiffror, häng vid kaffemaskinen eller som när en virusepidemi bryter ut (barn ryktas vara dödligt smittsamma).

Vår huvudrollsduo Sully och Mike är företagets stjärnmonster respektive enögda sidekick. De är en ganska klassisk men väl fungerande uppsättning omaka par som kompletterar varandra. Sully, den mjuka, vänliga jätten med ett hjärta av guld, och Mike, den snabbkäftade, småhysteriska lustigkurren. De är raktigenom sympatiska och ges liv av John Goodmans och Billy Crystals karaktäristiska röster som levererar skådespelarnas betydelsefulla charm och humor.

När en liten människoflicka smiter rakt i armarna på duon utbryter panik och det vanliga temat med faderskap som utvecklas under obekväma omständigheter är ett faktum. Men den komiska tajmingen och tempot är så perfekt, detaljerna (som monster som använder löständer och linser) så fyndiga, animeringen så snygg och karaktärerna så sympatiska att man överser det förutsägbara i storyn, och att en del slapstick kanske inte är lika rolig för vuxna som för de mindre.

Sen finns självfallet Pixars familjevänliga budskap - här handlar det om vänskap, att växa upp och hitta sig själv (plus en viss antikapitalistisk slänga). Det är fint utan att bli sliskigt sentimentalt och mitt i all springa-i-dörrar-komik så finns en söt men delvis hjärtskärande historia där vår huvudkaraktär inser att det han gör bäst skrämmer bort den han vill beskydda.

"Monsters Inc." må ha hamnat i skuggan av Pixars senaste års succéer men är minst lika god, glad och underhållande. Och här finns som bonus små, kul filmreferenser för både de minderåriga Pixar-fansen och deras möjligen filmintresserade föräldrar. Notera blinkningar till både "Armageddon" och "Fargo" med Steve Buscemi, som dessutom är helt självklar som rösten till den skurkaktige kameleonten - bara en sådan sak!

| 30 juni 2013 19:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
5
En film som är bra på varenda punkt i filmen! När inte riktigt upp på nivån som Råttatouille håller, men älskar denna film!
Läs mer
4
Pixars fjärde långfilm efter “Toy story” (1995), “Ett småkrypsliv” (1998) och “Toy Story 2″ (1999) nås en otrolig inlevelsefull komedi som är så intensiv att tiden bara flyr i väg och fantasin når sådana stora höjder att det är mycket lätt att köpa hela konceptet. Detta tyder på ett mycket genomtänkt presenterande av det universum som vi möts av som med rätta metoder får en värld som skulle kunna verka barnsligt orimlig till en trovärdig berättelse, som likt flertalet av pixars filmer kan tilltala en oerhört bred publik. Vi bjuds på en helt ny värld, där garderobsdörrar med rätt teknik fungera som portaler till människovärlden, vi befinner oss i monsterstaden monsterpolis. Anledningen till att monsterna har uppfunnit dessa garderobsportaler är för att kunna skrämma barn, barns skrik är nämligen dess främsta energikälla till elektricitet. Att som monster skrämma barn är dock inte så ofarligt som vi kanske först kan tro, barnen tros nämligen vara giftiga och dödliga vid beröring, därför är den främsta säkerhetsregeln att aldrig låta ett barn komma in i monstervärlden. Dom monsterna vi främst får följa är James P Sullivan som jobbar som skrämmare och hans enögda assistent Mike Wazowski, som lever ett ganska välmående liv tills den dagen Sullivan råkar släppa in ett barn i fabriken som sedan lyckas komma ut till människovärlden. Dom försöker dölja att dom har släppt ut människobarnet, och medan dom ta hand om henne försöker dom desperat hitta hennes dörr till människovärlden, innan dom blir upptäckta och då också straffade. Men det väcks snart ett sentimentalt förhållande mellan barnet (som Sullivan döper till Boo) och Sullivan och Micke, vilket givetvis är mycket problematiskt i monstervärlden… Datoranimeringen är alltid ett nöje att bevittna när jag ser en pixarfilm, med otroligt välgjord rörlighet från karaktärerna och med mängder av detaljer, enbart detta gör att tittaren vill se klart filmen, troligen också mycket på grund av färgernas utformning med färgskalor som skapar en renhet i bilden och en koncentration för ögats fokus på bilden som en helhet i många nyanser av i synnerhet blått. “Monsters inc” har likheter med “Toy story”-filmer på det planet att det är en otrolig mångfald bland utformade av såväl huvud till birollskaraktärer, där varje varelse är olik varandra i mycket stor skala, och den ena mer fantasifull än den andra, så som den enögda gröna Micke, ett kamouflerat monster med fyra armar och fyra ben, en kvinna med ormar som hår, listan kan göras lång, och det känns i princip som att titta in i fantasin själv när jag ser dessa karaktärer. Med denna estetiska fröjd för ögat drivs det hela dessutom med en mycket välskriven handling som ger utrymme för en mängd komiska inslag utan att sakta ner. Filmen går i ganska tydliga manusmässiga utformning, men dess tempo och nyskapande energiska fantasi skapar få förutsägbara luckor. Karaktärsintroduktionen sker på ett tydligt sätt, men dess övriga faktorer och karaktärsutformningar med dess komiska inslag gör att i princip alla filmens manusmässiga akter är oväntade när dom väl kommer, och det hela påvisar en välorganiserad helhet, det enda som kan bryta något mot detta kan tänkas vara dom sista minuternas vilja att skapa en total ljuvlig värme som kan tyckas något tillrättalagt i ett redan välgjort avslutat kapitel. Det är mycket befriande att se pixars filmer framför Disneys, då många förutsägbara sagoklichéer ej medverka så som krystade romanser och en karaktärsutveckling som förankras till detta inslag. I stället är pixars karaktärer i en majoritet av filmerna mycket mer fria i sin utveckling. Dock medverka riktlinjer för karaktärerna som ska leda fram till ett slutligt budskap i ett flertal av filmerna, så är även fallet i “Monsters Inc.”, budskapet läggs fram mycket skickligt i de första delarna om vanföreställningarna om att barn är giftiga viket egentligen enbart tycks bero på en rädsla för det okända. Detta tyr sig lite extra tydligt mot slutet, men det smälter väl samman med resterande faktorer och befria oss från utstuderade moralkakor i stora utsträckningar. Något vanligt förekommande med dubbning av familjefilmer i Sverige är att den tendera att kännas överdriven, malplacerad och barnslig, men “Monsters incs” dubbning fungera faktiskt utmärkt. Intressant är den otroliga mångfald av svenska dialekter, här finns tal som kan spåras runt i princip hela landet, norrländska, göteborgska och skånska är bara några exempel, men det passar otroligt bra in och originalrösterna och har troligen granskats noga för att få till ett lika trovärdigt och insmältande svar i den svenska varianten. För huvudrollsinnehavarnas röstskådespelare står Allan Svensson som Sulley och Robert Gustafsson som Micke. År 2013 gjorde pixar fortsättningen på “Monsters inc” vid namn “Monsters inc university”, som följde upp tiden innan Micke och Sulley började arbetar på skrämselfabriken och gick på universitetet för utbildning, denna nåde dessvärre inte lika hög nivå som ettan men det finns en hel del energimässiga inslag i den med som når upp till en hög nivå, och är absolut ett måste att se för alla som fann den första filmen tilldragande. Vad som är intressant för den som är insatt i pixar-världen är referenserna till andra pixarfilmer, exempelvis förekommer Toy story-figuren Jessie och en plastfigur av Nemo (som kom att bli Pixars nästa långfilms projekt som år 2001 redan hade påbörjats). Slutligen når “Monsters Inc” upp till en otroliga komedi och fantasi med stora höjder för den animerade filmen och är en film jag skulle placera bland dom tio bästa animerade filmerna genom tiderna, med en energi som i nedsättande termer skulle kunna ses som hysteriska, men som snarare bör benämnas med det mer lämpliga “ordvalet” – en fantasidrog. Anton Carlson Ursprungligen skriven April 2014.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu