Mina päron 2012

Filmen inleds intresseväckande med Olga som hamnar på polisstationen efter att hon försökt hjälpa en grannkvinna som misshandlas av sin man. Hennes son Maxime hämtar upp henne och tillsammans beger de sig på en lång färd till hemmet där Olga bor tillsammans med sin man Jaques. Det Maxime inte vet är att hans mamma har bestämt sig för att hämta upp flyktingpojken Tiemoko på vägen för att gömma honom från polisen som ska utvisa honom. Maxime arbetar på ett ambulansföretag och har trubbel med både jobbet och sitt äktenskap. Han bestämmer sig för att flytta in hos föräldrarna under en period, både för att stötta dem och deras nya familjemedlem men framförallt för att hitta ny kraft och motivation att ta tag i sina egna problem.

Det är oftast genom Maximes perspektiv historien berättas men han blir bara en blek bakgrundsfigur till filmens verkliga huvudperson och stora stjärna - Josiane Balaskos Olga. Balasko är ett relativt okänt namn och ansikte men som många kan känna igen från "Igelkotten" som är byggd på Muriel Barberys roman och hade premiär 2009. Hennes Olga är en riktig rättskaffens kvinna som låter väldigt barsk men har ett hjärta av guld och försöker göra världen till en bättre plats. I "Igelkotten" hade Balaskos karaktär flera fängslande vänskaper med de andra i filmen medan relationerna i "Mina päron" är ganska intetsägande. Däremot är Tiemoko svår att motstå och relationen mellan honom och Olga är filmens höjdpunkt.

Filmen är fylld av vackra och härliga miljöer på franska landsbygden och det blir många matklipp innehållandes baguetter, ostar och skaldjur vilket kan få en att tro att man är Paul Giamatti i "Sideways". Denna "porrifiering" i fransk mat blir ibland lite klichéartad men jag, som har lite svårt för filmer där man aldrig ser någon äta, applåderar detta frosseri. Det som stundtals kan störa mig är att filmen känns för käck och skulle tjäna på att innehålla lite mer tyngd och svärta. Lasse Hallströms feel good-film "Chocolat" utspelar sig också i en liten fransk by och trots att den innehåller mycket njutningar som choklad och vackra kärlekshistorier väjer den inte för allvaret. Karaktärerna beter sig allt för oftast väldigt fånigt och manuset är stereotypt i sitt sätt att framställa hur kvinnor och män är. Jaques går exempelvis på svamppromenader i skogen med sin kamrat men tjuvtittar mest på en halvnaken kvinna vid en pool, förutsägbart och väldigt franskt. Maximes fru är sådär ljuv och sval som bara franska kvinnor kan vara och är, trots att hon bara är med i ett par scener, filmens sämsta karaktär.

"Mina päron" är varken så finurlig eller humoristisk som jag trodde att den skulle vara men den är ömsint på ett sätt som är tilltalande för stunden. Även om den är väldigt traditionell i sin historia och i sitt berättande är miljöerna och Josiane Balaskos karaktärsstarka Olga en fröjd att se och räddar en annars lite småtrist film.