LOL 2012

Romantik Drama Komedi
USA
97 MIN
Engelska
Franska
LOL poster

Synopsis

Möt Lola, även kallad "Lol". Hon är i den åldern då plugget är som mest krävande, kärleken som mest smärtsam, mamma Anne som jobbigast och kompisarna det viktigaste i livet. När Anne av ”misstag” råkar läsa Lolas dagbok, får hon en chock. Hennes lilla dotter är inte så liten längre och hon har dessutom testat det mesta som Anne försökt skydda henne från. Samtidigt har Anne fullt upp att anpassa sig till sitt nya liv som frånskild.
Ditt betyg
2.9 av 447 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
LOL
Biopremiär
13 juni 2012
DVD-premiär
24 oktober 2012
Språk
Engelska, Franska
Land
USA
Distributör
Scanbox Entertainment
Åldersgräns
Barntillåten
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

14 maj 2012 | 20:01

Mer WTF än LOL

Franska Lisa Azuelos är het kandidat till årets puckopris. I hennes Hollywood-debut har hon inte bara valt att göra en remake på sin egen film utan även rollsatt Miley Cyrus i huvudrollen. Detta är hiskelig tonårspekoral av värsta sorten.

Det är lätt att klanka ner på kändisar som Miley Cyrus, som ridit på vågen av kändisföräldrar och insmickrande TV-serier. Nu har hon dock fått chansen att visa vad hon går för en andra gång på bioduken (första var i usla "Last Song") och det går bara att konstatera att tjejen har lika mycket talang och karisma som en blomkruka.

Hon spelar Lola (ja, ni fattar ordvitsen) som efter sommarlovet dumpas av sin douchebag till pojkvän för att springa rakt in i armarna på sin bästa killkompis.

Samtidigt gnabbas hon med mamma (Demi Moore), som har egna kärleksbekymmer i form av en hemlig relation med exet (Thomas Jane) och en uppvaktande polis (Jay Hernandez). Tanken är att deras liv ska reflektera varandra men det är faktiskt helt omöjligt att bry sig om någon av dessa outhärdliga karaktärer.

Lola är precis den där typen av festande, bloggande och överdramatisk fjortis som finns i var mans hushåll. Problemet är att den typen av fjortis är, precis som här, irriterande barnslig och självupptagen (hennes största hämnd mot en otrogen pojkvän är att radera honom från Facebook och hångla med någon annan). Hon inte bara sönderanalyserar sina i-landsproblem, utan tjatar och gnäller dem till döds i antingen sin dagbok eller valfritt online chatoffer. Cyrus, som verkar försöka döda sin image genom att spela gräsrökande, "alternativ" tjej, passar extremt illa för rollen och ser om möjligt plastigare och mer söndersminkad ut än både Moore och Gina Gershon (som båda lär ångra att de strippade sönder sina karriärer i "Striptease" respektive "Showgirls" på 90-talet).

I Moores tragiska fall får man numera gå tillbaka till just tidigt 90-tal för att minnas de få minnesvärda roller och filmer hon faktiskt gjort. Hon är inte dålig men står här handfallen med ett ruttet manus och en rollfigur avskalad på all form av trovärdighet då hon som vuxen kvinna hanterar sina relationer likt en tonåring. Karaktärerna envisas allmänt med att kommunicera och prata känslor antingen online eller genom sms. Som om man inte ens orkat försöka skriva någon meningsfull dialog.

Bristerna i den här kalkonen är oräkneliga. Smygreklam, en munplutande Robert Pattinson-kopia, en generande fördomsfull sekvens i Paris där man driver med både fransmän och utvecklingsstörda, ett klädshopping- och fontänposeringsmontage, tjatiga MTV-covers, flashbacks av minutgamla scener, tröttsamma stereotyper (alla tonårskillar spelar i band och kallar varann "dude"), en slowmotion-final på en konsert och en fantastiskt parodiskt slutkläm. I en scen säger mormodern i filmen "Det här huset behöver en man" - må så vara, men först och främst behöver den här filmen en hjärna.

| 14 maj 2012 20:01 |