Justin Bieber: Never Say Never 2011

Dokumentär Musik
USA
105 MIN
Engelska
Justin Bieber: Never Say Never poster

Synopsis

I "Justin Bieber: Never Say Never", får vi följa den unga storstjärnan under hans utsålda My World-turné sommaren 2010. Förutom Bieber själv, medverkar även Miley Cyrus, Jaden Smith m.fl. Vi får också se intervjuer med fans och andra som följt fenomenet Justin Bieber från början av hans karriär, bl.a hans mentor, Usher. För regi står Jon Chu, som även är gjort "Step Up 2 – The Streets" och "Step Up 3D". För att förstärka konsertupplevelsen visas "Justin Bieber: Never Say Never" i 3D.
Ditt betyg
2.2 av 194 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Justin Bieber: Never Say Never
Biopremiär
23 mars 2011
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
United International Pictures
Åldersgräns
Barntillåten
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

21 mars 2011 | 16:28

Reklamfilm där alla älskar Justin

"Justin Bieber: Never Say Never" är ingen dokumentär. Den kvalificerar sig knappt som konsertfilm. Däremot är det en två timmar lång reklamfilm för en bortskämd snorunge vars samtliga assistenter tjatar om hur fantastisk han är. Är du inte redan ett fanatiskt, trånande fan så har du troligen inget att hämta här…

Redan i inledningen dyker varningstecknen upp. Två händer bildar ett hjärta kring amerikanska flaggan. 10-åriga fans med läppglans förklarar hur hela deras liv kretsar kring Justin. Texten: "This is HIS story" (vi kan alltså räkna med att ett dussintal producenter sett till att stjärnan inte framställs på något negativt sätt). Sen skryter man i de pampiga förtexterna om gästframträdanden av Miley Cyrus, Jaden Smith och Boyz II Men! När Justin sedan sträcker fram sin hand i 3D mot mig (en, tyvärr, återkommande effekt) ryggar jag bestämt tillbaka.

Hoppet om en någorlunda intressant film dör ganska tidigt när Justins mamma kallar honom för ett "Guds mirakel". Denna mamma har för övrigt filmat Justin sedan barnsben och hennes tonläge i ständiga gamla videoklipp påminner om skräckföräldrarna i "Brüno" som gick med på att fettsuga sin bebis för ett modelljobb.

Sen börjar tjatet. Managers, assistenter, röstlärare, artister - alla beskriver Bieber som ett underbarn och brer gärna på vilken mysig familjerelation de har. Allt varvat med scennummer där Bieber framför sina lättglömda hits och uppträder med sin ännu mer medelmåttiga dans. Okej, grabben kan sjunga men vad detta fanatiska beteende kring hans person kommer ifrån är omöjligt att förstå för en icke insatt.

Och här ges ett gyllene tillfälle att försöka förklara det men alla chanser bränns på en pinsamt inställsam marknadsföringsshow. Vi får knappt följa med bakom kulisserna eller ens lära känna personen i fråga. Det lilla man får se av Bieber är en personlighetsbefriad, uppmärksamhetstörstande barnstjärna av typen som hotar att raka av sig håret för att hans assistent ska säga att hon älskar honom.

Det finns ingen kritiskt granskande synvinkel någonstans, knappt några negativa sidor av tonåringens hysteriska turnéliv. I förbifarten nämns det att han saknar ett normalt liv, vilket snabbt sopas under mattan. Filmens enda dramatiska vändpunkt är när han får halsont och tvingas ställa in en konsert. Händelsen skildras likt ett världsledarmöte inför tredje världskriget.

När man inte tror att det kan bli värre så börjar man utnyttja de stackars hjärntvättade fansen för att få frälsarpoäng. Biebers hantlangare delar nöjt ut fribiljetter till sporadiska beundrare likt en drottning som adlar sin tronarvinge. Sedan ska en gråtande tonårsflicka dras upp på scen under varje konsert för att tacksamt ta emot rosor och bli tafsad på av herr Bieber.

Att det är väldigt tacksamt att som cynisk filmkritiker såga en film om Justin Bieber, eller vad man tycker om honom spelar ingen roll. Hade filmen skildrat stjärnan på ett intressant, djupgående sätt likt den klart överlägsna "In Bed with Madonna" och gett mig en chans att åtminstone förstå hans storhet hade betyget blivit betydligt högre. Nu blir det bara en smetig, tjatig reklamfilm utan udd eller finess. Och när Justins pappa snyftar till en av sonens smöriga ballader som kompas av ett barndomsbildscollage på storduk i bakgrunden tar jag fram spypåsen.

| 21 mars 2011 16:28 |