Green Zone 2010

Lite grovt kan man dela upp de här filmerna i två läger, de som försöker inta en kritisk hållning och visa på krigets destruktiva följder ("In the Valley of Elah") och så de som använder den härjade regionen som en fondvägg för mer konventionella actionsagor ("The Kingdom"). Paul Grengrass försöker med "Green Zone" placera sig någonstans mellan de här kategorierna. Han lyckas riktigt bra, men i slutändan visar det sig vara väl knepigt att både ha kakan och äta den.

Året är 2003 och Chief Rory Miller (Matt Damon) leder en liten grupp soldater som letar efter massförstörelsevapen i det ockuperade Bagdad. Han tror på det rättvisa i kriget och brinner av iver av att avslöja den störtade irakiska regimens mordiska vapen. Men efter ett antal falska tips börjar Chief Miller allt mer att tvivla på informationen har får från ledningen. Varför hittar hans grupp inga vapen egentligen? När han får ett tips från en irakisk man (Khalid Abdalla) och lyckas komma över en anteckningsbok som tillhör höjdare inom den irakiska armén börjar han sakta men säkert nysta upp en historia där skurkarna inte riktigt är de som han tror.

Kombinationen Greengrass och Damon för naturligtvis tankarna till Bourne-serien och det är inte särskilt långt ifrån sanningen. Skakig handkamera, adrenallinstinn action från början till slut och en urban miljö som förvandlas till en exotisk fondvägg. Allt sitter där det ska. Som en driven actionfilm är "Green Zone" alltså riktigt lyckad.

Problemet uppstår när Greengrass försöker väva in en politisk thriller mitt i actionsmeten, en ambition som visserligen är lovvärd men kräver lite mer snits för att få till. Här får vi stifta bekanstkap med den slemmige Clark Poundstone från Pentagons underättelseavdelning (Greg Kinnear) som gör allt han kan för att visa att kriget var rättfärdigt. På andra sidan finns den cyniske CIA-agenten Brown (Brendan Gleeson) som börjar inse att informationen som regeringen använt som underlag för invasionen inte stämmer.

Missförstå mig nu inte, den politiska filmen som finns inbakad i "Green Zone" är hyfsat bra, men tyvärr gör Greengrass två fel som sänker intrycket en bit. För det första är tempot för högt och handlingen som på förhand verkar vara av klassiskt snitt blir allt enklare ju mer tid regissören spenderar åt att låta Matt Damon springa omkring och vifta med sin automatkarbin. För det andra gör han kardinalfelet att singalera slutet klart och tydligt halvvägs in i filmen och när det väl kommer är det ett antiklimax av rang. Trots ovanstående reservationer är Greengrass Irakfilm till större delen riktigt bra. Tät, spännande action från första rutan till sista kryddad med lättsam Bushkritik är i min värld helt klart värd en biobiljett.