Faustas pärlor 2009

Den snälla svenska titeln "Faustas pärlor" är långt ifrån vad originaltiteln "La Teta Asustada" egentligen betyder. Översatt skulle det bli ungefär "det skrämda bröstet" och anspelar på den skräck som Fausta har fått från sin mamma genom modersmjölken. Mamman som utsattes för våldtäkt när hon var gravid med Fausta sjunger om sina hemska upplevelser. Fausta för traditionen vidare och hittar hela tiden på nya sånger. När mamman dör måste hon ge sig ut i arbetslivet för att ha råd med en fin begravning i hembyn.

Filmens regissör Claudia Llosa (brorsdotter till författaren Mario Vargas Llosa) låter Fausta representera hela det förtryckta landet Peru med sin våldsamma historia. Hon är i någon slags psykisk chock och bär hela moderns sorg på sina axlar.

Visst blir man berörd av denna folkskygga varelse som hellre tillbringar tid med mammans lik än att umgås med den familj som hon ändå har i livet. Problemet är bara att filmen tappar fart med jämna mellanrum. Alldeles för många långa scener där Fausta mest stirrar framför sig gör att man tappar fokus. Tempot är emellanåt alldeles för långsamt, nästan plågsamt långsamt. Men sen plötsligt kommer hennes personlighet fram igen och hon blir mer mänsklig, som när hon upptäcker att den person som hon litar på har stulit hennes sånger och tagit åt sig äran för dem.

Filmen visar också på klasskillnaderna mellan den fattigare ursprungsbefolkningen och de rikare spanska ättlingarna som representeras av Faustas arbetsgivare konsertpianisten Aída. En vänlig kvinna men som i slutändan lurar sitt hembiträde utan skrupler. Man får egentligen inte veta något alls av Perus historia men det man ser framför sig är terror, våld och en plågad befolkning. Att få representera ett helt lands trauma är inte det lättaste men Magaly Solier som spelar Fausta gör ett väldigt trovärdigt intryck med sin blick rakt in i kameran och ut på oss åskådare.

Kontrasten till de långsamma scenerna med en världsfrånvänd Fausta är de många bröllop som hennes släkt arrangerar. Här pratas det presenter, slöjlängd och bröllopsfoton. De här bröllopsscenerna är faktiskt de som sticker ut mest i filmen.

"Faustas pärlor" är en väldigt obehaglig film. Redan vid första scenen när mamman sjunger detaljerat om övergreppen mot henne känner man sig illa till mods. Det finns några små ljusglimtar men totalt sett så känns det som att hoppet om förbättring för Fausta är långt borta.