Clash of the Titans 2010

Nu är det knappast någon överraskning av rang. Franske regissören Leterrier kan knappast beskyllas för att ha gjort underverk tidigare ("Transporter 2" och "The Incredible Hulk" tillhör höjdpunkterna i CV:et). Men en hyfsat vass trailer och en imponerande laguppställning kan lura den bäste.

Här berättas sagan om Perseus. En föräldralös pojke som hittas och uppfostras av en enkel fiskare bara för att inse att han är en halvgud och dras rätt in i striderna mellan människor och gudar. Snart finner han sig på ett heligt uppdrag tillsammans med en bunt soldater och ett fåtal komiska sidekicks med målet att hindra den onde guden Hades plan för att störta människornas rike i fördärvet. På vägen får han stifta bekantskap med jättelika skorpioner, den fasansfulla medusan och till sist supermonstret Kraken. Det finns visst en prinsessa att räddas också.

Det är grekisk mytologi dragit igenom ett popcornfilter och vad man än må säga om det är det i alla fall ett sorts ombyte från standardmallen med superhjältar. Att gamle veteranen Lawrence Kasdan ("Rymdimperiet slår tillbaka") skrivit det ursprungliga manuset lovade även det gott men resultatet blev en röra av episka mått.

"Clash of the Titans" filmades ursprungligen med vanliga 2D-kameror. Men efter en viss rymdfilms segertåg på biograferna såg producenterna dollarsedlar framför ögonen och tog raskt beslutet att konvertera hela rasket till 3D. Det är möjligt att det säljer några extra biobiljetter, men det förbättrar inte upplevelsen ett skvatt. Faktum är att det bara känns som en gimmick och en irriterande sådan på kuppen. Här finns inga stunder av sense of wonder, inget som tyder på något annat än en branschens desperata motåtgärder mot piratkopieringen.

Det är en imponerande samling skådespelare som Leterrier lyckats skrapa ihop, men även här blir summan betydligt mindre än beståndsdelarna. Liam Neeson som guden Zeus ser ut att ha klivit rakt ur omslaget till ett Earth, Wind & Fire-album från 1975 och gör en gud på autopilot. Då lyckas Ralph Fiennes lite bättre som hans slemmige bror Hades med stundtals skönt högtravande överspel. Och sen har vi Sam Worthington. Här gick jag omkring i villfarelsen att halv-australiern var en stjärna i vardande men efter att ha sett hans totalt menlösa insats som Perseus är det smått omöjligt att inte ändra åsikt. Visst ser karln bra ut men vad hjälper det när all form av karisma och gestaltande förmåga lyser med sin frånvaro.

"Clash of the Titans" är för all del underhållande i små doser. Miljöerna är vackra och setdesignen är stundtals riktigt fantasieggande. Det hjälper dock inte i slutändan när hela schabraket kantrar i stela CGI-effekter, spänningslösa actionscener och genomostig dialog. Om "Avatar" var ett bra argument för både 3D-teknikens och Sam Worthington så är Leterriers film en nykter påminnelse om vilka filmer vi kommer att få se mer av. Plötsligt ter sig framtiden inte lika lockande längre.