Burn After Reading 2008

De överöstes med gyllene gubbar så sent som i våras för sin mörka ökenthriller ”No Country For Old Men”. Nu är Joel och Ethan Coen åter i stämning för våldsam svart humor, en genre som i deras händer kan leda till såväl hyllningar som gäspningar, har vi sett.

Men frågan är om de inte lämnat kvar gnistan på 90-talet. Deras nya thrillerkomedi, med en intrig så ointressant och krånglig att det krävs två avtrubbade CIA-chefer för att i ord knyta samman alla lösa trådar i sista scenen, borde dessutom vara betydligt dråpligare, blodigare, eller bådadera.

Det börjar med att CIA-analytikern Osbourne Cox får kicken på grund av alkoholproblem. I ett hämndlystet ögonblick börjar han skriva på avslöjande memoarer om sin tid hos säkerhetstjänsten.

Det topphemliga materialet hittas av misstag på ett gym av det lagom blåsta radarparet Linda Litzke och Chad Feldheimer. De gör upp en plan för att skinna ägaren på stålar, som givetvis misslyckas. Under tiden söker Cox bittra fru tröst hos paranoide kvinnokarln Harry Pfaffer, som gärna skryter med att han under sina tjugo år som polis aldrig behövt avfyra sitt tjänstevapen. Och vi vet ju vad som slutligen måste hända med ett vapen som introduceras i första akten.

Så börjar en dödlig fars signerad bröderna Coen, med alla ovanstående inblandade i en allt mer komplex kompott av buskis och spionage. En tvärförbannad Osbourne vägrar att spela deras spel, kvinnokarln Harry har en jäkla otur, Chad är precis lika korkad som han ser ut och Linda vill bara bli smal och hitta kärlek.

Korkade handlingar får dödliga konsekvenser, ett Coen-upplägg som känns igen väl. ”Fargo” visade hur en bilhandlares desperata plan spårade ur i en blodig soppa, och ”The Big Lebowski” snärjde in lata bowlingfånar i en lika mordisk plot med hjälp av en matta och avhuggna tår. Svordomar, idioter och omotiverade våldsamheter. Alla ingredienser finns ju här också. Men bröderna måste lida av antingen brist på inspiration eller lite hybris efter sin Oscarsseger. ”Burn after Reading” saknar det smarta manus, fingerspetsregi och skruvade humor som kännetecknat deras bästa filmer.

Och utan karaktärer för publiken att bry sig om, kan det kvitta. Visst har de alla sina komiska stunder. Frances McDormands minspel, George Clooneys oväntade förkärlek för sexleksaker eller Brad Pitt i karriärens kanske ocoolaste roll får i alla fall mig att dra på mungiporna. Helt bortkastad är biljetten alltså inte.

Men varför, varför, varför ska jag alltid ha så höga förväntningar på varje ny Coen-film, när bröderna envisas med att svika mig? Det är bara att inse, Joel och Ethan har inte gjort något minnesvärt i den här genren på tio år. Att ”Burn After Reading” dessutom är hafsigt hopslängd i pauserna på ”No Country For Old Men” gör nog saken bara värre. Ingen tvekan om vilken film de lagt sitt Oscarskrut på.