Äta sova dö 2012

I en liten ort på den skånska landsbygden bor 20-åriga invandrartjejen Rasa tillsammans med sin pappa. Om dagarna jobbar hon på ortens grönsaksfabrik där hon packar grönsaker i ett rasande tempo. På kvällarna ser hon på TV med sin pappa och tar hand om honom när han har ont i ryggen eller behöver tvätta sig.

När grönsaksfabriken drabbas av uppsägningar förlorar Rasa jobbet. Saken förvärras av att läkarna inte vill skriva intyg till försäkringskassan om att hennes pappa inte klarar av att arbeta. Nu saknar båda en försörjning och vet inte hur de ska kunna bo kvar tillsammans. Pappan åker till Norge för att tjäna pengar och Rasa letar jobb både med och utan arbetsförmedlingens hjälp.

Jag vill inte avslöja hur det hela slutar, men om det är här du förväntar dig att det ska börja bli spännande så kommer du bli lika besviken som jag blev. Efter tio minuter var jag uttråkad. Efter en timme ville jag lämna salongen, men eftersom det är omöjligt att skriva en recension om man inte ser färdigt en film så satt jag kvar och hoppades att det skulle bli bättre. Det blev det inte.

"Äta sova dö" är långsam, ointressant och saknar utveckling av både karaktärer och story. Huvudkaraktären är osympatisk och får aldrig tittaren att engagera sig. Givetvis kan man göra film om samhällspolitiska frågor som utanförskap, men samtidigt så måste man skapa en historia som på något vis underhåller eller fångar tittarens intresse. Regissören och manusförfattaren Gabriela Pichler verkar helt ha glömt bort detta.

Trots att filmen som helhet faller platt, är skådespelarna Nermina Lukac som spelar Rasa och framförallt Milan Dragisic som hennes pappa bra. Deras relation känns realistisk och med ett starkare manus och bättre regi hade det kunnat bli riktigt intressant, men filmen kommer aldrig ens i närheten av den potential som finns i storyn. För att göra en bra film måste man framkalla känslor hos tittaren, men "Äta sova dö" lämnade mig lika apatisk som filmens huvudkaraktär.