Armadillo 2010

Dokumentär
Danmark
100 MIN
Danska
Armadillo poster

Synopsis

En närgången skildring av unga, adrenalinstinna danska soldater stationerade i Camp Armadillo, en bas belägen i Helmand-provinsen i Afghanistan. När striderna mot talibanerna blir allt blodigare, ökar soldaternas isolering från den afghanska befolkning man är där för att hjälpa. De unga soldaterna blir alltmer cyniska och desillusionerade. Vinnare av Grand Prix de la Semaine de la Critique under filmfestivalen i Cannes 2010.
Ditt betyg
3.5 av 292 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Armadillo
Biopremiär
27 augusti 2010
Språk
Danska
Land
Danmark
Distributör
Folkets Bio
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Andreas Climent

26 augusti 2010 | 21:47

Oerhört stark upplevelse

Sällan har en dokumentär blivit lika uppmärksammad i Danmark som Janus Metzs "Armadillo". Hundratals tidningsartiklar har skrivits om filmen, danska politiker har diskuterat den och på Cannes Critics Week vann den Grand Prix.

Armadillo handlar om en grupp unga danska soldater som åker på sitt första uppdrag till Afghanistan. De skulle kunna vara din son eller din bror. Din pojkvän eller din vän. Mads, Daniel och deras kompisar är vanliga killar i 18-årsåldern. När de inte är i tjänst spelar de TV-spel, ser på porrfilm eller bygger muskler.

De kramar om sina gråtande mammor och pappor på Köpenhamns flygplats och flyger iväg mot en oviss framtid på en av världens farligaste platser. Deras läger, Forward Operating Base Armadillo, ligger i Helmand-provinsen, precis på gränsen till striderna med Talibanerna. Det första de får höra när de landar är att basen attackerades dagen innan och att soldaterna försvarade sig genom att skjuta runt 200 granater på fienden.

Under sin första tid på Camp Armadillo patrullerar de i det afghanska landskapet, pratar med lokalbefolkningen och delar ut godis till barnen. Ibland är de uttråkade av att det händer så lite, men rätt vad det är så hamnar de i eldstrid med Talibaner och allt eftersom filmen framskrider så blir striderna svårare och svårare. Både soldater och Talibaner skadas och filmskaparna ryggar inte undan från att visa en del mycket magstarka bilder.

Regissören Janus Metz och fotografen Lars Skree följer närgånget soldaterna både i tjänst och när de vilar. Kulorna bokstavligt talat viner förbi när fotografen tvingas kasta sig till marken för att undvika att bli nerskjuten av fienden. Vi får också en ovanligt öppen inblick i hur de unga killarna tänker om kriget och om sina egna skuldkänslor eller längtan efter att få vara med om en ny eldstrid.

Filmen är mycket välgjord. Den är riktigt snyggt filmad, klippningen är effektfull och håller hela tiden spänningen uppe. Musiken ökar dramatiken men tar aldrig fokus från det som händer framför kameran. Det man kan debattera är om klippningen kanske är för bra. Metz och Skree spenderade lång tid med soldaterna i Afghanistan och har själva sagt att en negativ aspekt med att jobba så tätt inpå soldaterna är att de förlorar sin objektivitet. Trots detta så ska målet med filmen ha varit att visa en så ärlig bild som möjligt av soldaternas upplevelser.

Man skulle kunna säga att Armadillo är som förra årets stora Oscar-vinnare, "The Hurt Locker", fast på riktigt. Man känner verkligen med soldaterna och deras familjer. När Mads, Daniel och de andra blir beskjutna så är det läskigt. Här finns inga stuntmän eller specialeffekter. Risken att någon blir allvarligt skadad eller dör hänger alltid i luften.

Armadillo är en mycket bra film. Troligen en av de bästa dokumentärerna jag har sett. Spänningen är alltid på topp och man får en sällsynt närgången inblick i hur de danska soldaterna har det i Helmand. Oavsett vad man tycker om kriget i Afghanistan så är det en mycket intressant och viktig film. Armadillo är en oerhört stark upplevelse. Du kommer inte lämna biosalongen oberörd.

| 26 augusti 2010 21:47 |