A Prairie Home Companion 2006

I motsats till Robert Altmans tidigare film ”Gosford Park” är ”A Prairie Home Companion” långt ifrån en mordgåta. Altman levererar här, uppbackad av en imponerande skådespelarensemble, en komedi som kan sägas i likhet med hans föregående film har ett likartat berättarsätt.

Historien tar sin plats i en av USA:s mest kända radiostationer, en radiostation som efter att ha blivit uppköpt hotas att rivas för att göra väg för en parkering. Det hela kretsar kring varietéshowen ”A Prairie Home Companion” vars sista avsnitt ska sändas under just denna kvällen. Mot denna bakgrund utspelar sig en mängd smådramer och livsöden på en scen som är mycket mer än bara en radioscen. All världens olika rollfigurer samsas på en enda scen och delar på en historia som vävs samman med yttersta fingerfärdighet.

Vad det främst talats om kring denna film är alla de otroliga skådespelare som Altman lyckats ragga upp. Hur länge sen var det inte man såg Lily Tomlin på vita duken, till exempel? Robert Altman har här lyckats blanda båda nya stjärnskott (Lindsay Lohan) och vana veteraner (Meryl Streep). Men som alltid bör man vara försiktig med att döma boken efter dess omslag även om förväntningarna visserligen var höga.

Det var alltså 2001, för fem år sedan, som Robert Altmans senaste film kom ut. ”Gosford Park” blev en succé inte bara publikmässigt utan främst hos kritikerna. Likheterna mellan de båda filmerna är som sagt ganska slående men i grunden är skillnaderna stora. En av likheterna är dock att ”A Prairie Home Companion” blir ännu en merit på vår regissör Robert Altmans lista.

Vid första anblicken tycks filmen inte ha någon speciell handling. Ingen fokus eller riktig röd tråd som löper, förutom det faktum att alla rollfigurer råkar befinna sig på en och samma radiostation. En nackdel kan tyckas men det är just detta som är bland det charmiga i denna film. Just det att man får följa de olika historierna utan att den ena eller den andra får ta för mycket plats.

Ett hinder som Altman smidigt lyckats undanröja redan från början är skådespelerifiaskot. Meryl Streep, Lindsay Lohan, Woody Harrelson, Lily Tomlin och Tommy Lee Jones med flera lyckas hålla uppe filmen och skapa den stämning som behövs, helt perfekt. Detta blir nog Lindsays trappsteg upp från alla teenmovies och smöriga romcoms, det hon förmodligen behöver. Förutom de reguljära skådespelarna bör det nämnas att vissa roller faktskt utgörs av vanligt radiofolk utan någon speciell vana av skådespeleri.

”A Prairie Home Companion” är inte en av världens bästa filmer men säkerligen en av de finaste. Som en omarbetad midsommarnattsdröm pendlar filmen mellan melankolisk realism och skön fantasi, allvar och jollrande komedi och som det återupprepade gånger nämns i filmen är ”A Prairie Home Companion”, ”…a friend in the darkness or on your way home”, en vän helt enkelt. Man får vara med och kika lite här och där och veta lite si och sånt och det är sådär toppenmysigt som det kan bli när man vet något som alla andra inte vet.

ONÖDIGT VETANDE Michelle Pfeiffer och George Clooney var erbjudna roller, men kunde inte acceptera dem på grund av schemakonflikter.