Valentine's Day (2010)
Komedi, Romantik
En jaha-film med billiga poäng
Lagom till Alla hjärtans dag kommer förstås en kärleksfilm som handlar just om den dagen. Det står "Love Actually" skrivet över hela "Valentine’s Day" – många kända skådespelare och flera olika kärlekshistorier som kopplas samman på ett eller annat sätt. Men där "Love Actually" har charm och känsla så känns "Valentine’s Day" mest som ett hafsverk utan tanke bakom. Eller ja, tanken är väl att alla kärlekspar och andra romantiker ska gå och se den på Alla hjärtans dag.
Bakom filmen står ingen mindre än Garry Marshall, regissören till bland annat "Pretty Woman" och "Runaway Bride". En romcom-kille helt enkelt. För säkerhets skull har han slängt med Julia Roberts i den här filmen också. Alla klassiska ingredienser finns med; bästa kompisar som kommer på att de älskar varandra, playern som blir kär, brustna hjärtan, tonårskärlek och barn som ska vara gulliga för att de är lillgamla och säger förnuftiga saker om kärlek. Man har så att säga inte så svårt att gissa vad som kommer att hända. Och så ska det väl vara i en romcom men man vill gärna bli underhållen på vägen.
Stämningen sätts från början med en romantisk frieriscen, smörig musik och inzoomning. Ett av problemen med filmen är dock att det känns som att skådespelarna bara vill "klara av" det här snabbt och få sin lön och gå hem. Det är inte mycket känsla bakom deras insatser. Jennifer Garner är i och för sig någorlunda bra, först som extremt kärlekskrank och sedan som arg kvinna med hämndbegär. Även Jessica Biel gör sin hysteriska rollkaraktär Kara med inlevelse. Annars är det ingen som sticker ut. Dr "McDreamy" (Patrick Dempsey) i egen hög person spelar läkare även här. Lika bra att ge honom en roll han kan.
Om man nu ska jämföra med "Love Actually" så saknar man skådespelare med charm som Hugh Grant, söta kärlekshistorier som den mellan Jamie (Colin Firth) och Aurelia men främst saknas nog det engagemang som man känner till exempel för Laura Linneys rollkaraktär. De olika historierna är helt enkelt inte tillräckligt intressanta och manuset inte tillräckligt slipat för att göra den här filmen till något speciellt.
Som vanligt är allt mer hysteriskt i USA. Paniknivån över Alla hjärtans dag verkar ständigt nå nya nivåer. Åtminstone inbillar jag mig att det inte är samma galenskap i Sverige. I "Valentine's day" finns mycket av pressen och stressen med, som när 20 par äter kärleksmiddag på löpande band eller när man måste fundera på den perfekta 2-veckorspresenten. Pengar, kommers och psykbryt är vad några av rollkaraktärerna förknippar med Alla hjärtans dag medan andra är kärlekens ambassadörer med rosor i famn. Någon säger att "kärleken finns inte om man inte visar den för andra" medan vissa i bitter protest ordnar antifester. Men i romcomvärlden övervinner kärleken även den mest förbittrade människan. Så någon kritik mot det kommersiella med Alla hjärtans dag är inte att räkna med trots små hintar åt det hållet.
"Valentine's day" är en jaha-film med billiga poäng, dessutom en väldigt lång sådan nämligen över två timmar. Om man vill se en riktig romantisk film finns mycket annat att välja mellan. Vad sägs om "Eternal Sunshine of the Spotless Mind", "Amelie från Montmartre", "Bara en natt", "Stolthet och fördom" eller varför inte "Love Actually". Där snackar vi romantik.
