Trust the Man 2006

"Trust The Man" är en Woody Allen-förpackad film där New York-relationer presenteras med en stor portion humor. Innehållet däremot består mer av en ordinär relationskomedi, utan ingredienser som Allens hysteriskt kvicka dialog och fingertoppskänsla. Och även om dessa egenskaper saknas och det till slut vid jämförelse inte blir mer än ett blekt försök så har "Trust The Man" egna kvalitéer som länge fungerar.

Rebecca (Moore) och hennes man Tom (Duchovny) har en del problem, precis som alla andra par. Rebecca börjar dock inse att deras förhållande alltmer håller på och trycker in dem båda i ett hörn där utgången inte är positiv. Även hennes bror Tobey (Crudup) har problem med sitt förhållande med Elaine som tycker att Tobey behöver växa upp och finna ett mål med sitt liv. Tom är en sexmissbrukare som inte får sina behov fyllda i hemmet och Tobeys lätta syn på livet får Elaine att tänka om när det gäller dom gemensamma framtidsplanerna.

Det finns i dessa fyra karaktärer en väldigt bra grund att ta avstamp från och man hittar också en bra balans mellan berättandet av de två parens öde. Manuset av regissören Bart Freundlich har med sina "Seinfeld" och "Sex and the City"-vibbar ett vaket öga för att finna det komiska i relationer. Här används den skickligt på det sättet att historien hittar sin drivkraft ur just den komik som uppstår i igenkännandet av problematiken som finns i att dela sitt liv med någon. På vägen lyckas också Freundlich plocka all humor som känns möjlig utan att någon tendens till ansträngning uppstår.

Filmen är därför riktigt bra - i nästan en timme. När den passerats så går det ordentligt utför och alla dess styrkor försvinner utan att finna sin väg tillbaka. Karaktärerna kliver plötsligt ur sina roller och humorn som länge låg i igenkänningens tecken blir låg och många gånger töntig. För att inte tala om när säcken knyts ihop, då Freundlich helt tappat känsla för allt vad ett bra slut bör vara och det känns till slut som en helt annan film.

I sin helhet blir "Trust The Man" en lättsam relationskomedi med intressanta karaktärer och duktiga skådespelare som mot slutet har stora problem med att ta sig själva i mål och det gör att betyget svajar en hel del. Länge kändes Woody Allens plötsliga otrohetsaffär med London inte speciellt farlig, men till slut visar det sig att gammal är bäst. "Match Point" i all ära - kom hem Woody, kom hem.