The Tourist 2010

Hur "The Tourist" kom till är ett under. Nog för att det har hänt förut att en skicklig europeisk regissör uppmärksammas efter en lyckad film i hemlandet, blir överplockad till drömfabriken för att sedan börjar tumma på kvaliteten för att filmerna nu måste anpassas till en större mainstreampublik.

Men en så markant och snabb degenerering som Florian Henckel von Donnersmarck har genomgått har jag nog aldrig sett förut. Nog för att han bara har gjort en långfilm innan, men "De andras liv", där han stod för både manus och regi, var så otroligt välgjord, finstämd och kompromisslös med sin längd på en bra bit över två timmar, sitt långsamma tempo och sina öststatsgråa toner. Så otroligt bra och samtidigt så långt ifrån Hollywood man kan komma.

Jag försöker hitta svar som att han till "The Tourist" bara anställts som regissör till någon annans manus, men det håller inte, för von Donnersmarck är även en av de tre författarnamnen.

Det är förstås lika förbryllande hur två av världens mest eftertraktade skådisar tackat ja till detta. En stor summa pengar kanske är förklaringen eller så har de missat att läsa manus och bara gått på pitchen om en sexig historia, en lovande ny regissör och en härlig inspelning  i Venedig.

"The Tourist" börjar med att Elize (Angelina Jolie) som befinner sig i Paris får ett brev från älskaren Alexander där hon får ordern att ta nästa tåg till Venedig. På resan ska hon hitta en man som är lik Alexander och få polisen som skuggar henne att tro att det är han. Elize följer råden och på tåget väljer hon att sätta sig mittemot matteläraren Frank Tupelo (Johnny Depp) från Wisconsin. Han kan förstås inte motstå hennes eleganta charm utan blir indragen i affären som handlar om stulna miljarder.

Filmen har en mängd problem. För det första försöker den vara sexig så till den grad att det hela bara blir stelt och utstuderat. Kameran följer redan från första stund Angelina Jolies minsta rörelse, från de långa benen till hur höften vickar när hon klapprar fram på skyhöga klackar. Jolie är snygg så det räcker så det är meningslöst att vara övertydlig.

Samma sak gäller hur Franks mossighet framställs. Ja, han är en träig lärare som sover i pyjamas och verkar lite tappad bakom en vagn. Att Elize efter att ha lurat in honom i jakten skulle falla för honom verkar knappast trovärdigt, speciellt inte eftersom det aldrig någonsin slår gnistor om de två. Det är nästan en bedrift i sig att lyckas med det när man har Jolie och Depp - som inte bara är en njutning för ögat utan också kapabla skådespelare - ihop på duken under en hel film.

Manuset är annars det mest problematiska. Det lider förutom bristen på trovärdighet dessutom av tradighet. Trots att "The Tourist" bara är en timme och dryga fyrtio minuter lång så hade det som händer kunnat utspela sig på ungefär halva tiden. Och även om vissa filmer tjänar på ett lugnare tempo ska verk i den här genren inte vara utdragna och sega.

Att "The Tourist" inte får det allra lägsta betyget beror framför allt på de vackra miljöerna samt att man under den första halvan tålmodigt förväntar sig att det snart ska sätta igång och därför håller en slags spänning uppe. Men när slutet kommer och faktiskt överraskar med att lägga ytterligare dumhet till en redan tunn historia, kan man inte annat än känna sig blåst på konfekten.