Ritualen 2011

Den yngre, kaxiga prästen (eller polisen/läkaren/advokaten/etc.) som lärs upp av den äldre, ärrade veteranen är ett klassiskt scenario som använts till leda. Här tar man till greppet igen men hemligheten heter Anthony Hopkins som med sin avslappnat nonchalanta närvaro och fängslande blick tar över filmen med en fingerknäpp.

Unge Michael (Colin O'Donoghue), som passande nog växt upp med sin obducent till fars (Rutger Hauer) lik, studerar till präst men tvivlar på sin tro. Han skickas till exorcismskola i Vatikanen där hans skeptiska inställning får honom skickad till fader Lucas (Hopkins), en oortodox präst med speciella exorcismmetoder som inte alltid slutar väl...

Det verkar komma en eller två exorcismfilmer om året, vissa okej, andra mindre bra. Problemet är att de kommer alltid att jämföras med det stora originalet från 1973, "Exorcisten" där temat etablerades med historiskt resultat. För till skillnad från andra subgenrer inom skräckfilmen, som mördare och rymdmonster, så är det svårt att hitta variation på temat. För hur många nya vinklar man än kommer på så förs tankarna till Max von Sydow så fort en präst börjar läsa bibeln för någon svärande flicka med rullande ögon.

"Ritualen" gör dock ett värdigt försök. Det blir aldrig någon generande B-film utan det är påkostat, snyggt och välspelat. Och Hopkins kan (nästan) lyfta vadsomhelst med sin utsökt personliga och charmiga spelstil. Han har en förmåga att smått spela över ibland (och kanske inte välja de mest klockrena filmerna...) men har en oslagbar utstrålning som han utan problem stjäl valfri film med.

Den stackars tvålfagre irländaren O'Donoghue får dock finna sig smått överkörd av den Oscarsbelönade britten. O'Donoghue är inte dålig men en aning för blek och anonym för huvudrollen som särskilt i upplösningen hade krävt någon mer med pondus. Samma gäller Alice Braga i den obligatoriska rollen som söt journalist.

Det finns gott om atmosfär och stämning. I vissa scener klickar det till och Håfström får stundtals till de där kalla kårarna som gjorde "Exorcisten" till den odödliga klassiker den är. Men man saknar de mer maffiga skräcksekvenserna, mardrömstypen som dök upp i fjolårets "The Last Exorcism". Tyngden varierar på det läskiga och dramatiska och tyvärr verkar man ha missat att det redan gjorts hundratals filmer om präster som söker sin förlorade tro och plågas av dysfunktionella fadersrelationer.

För sin genre, som oftast brukar erbjuda snabbglömda direkt-på-DVD-produktioner, så är det en hyfsad rysare med hållbar stämning och alltid sevärda Hopkins i god form. Men några jämförelser med "Exorcisten" (eller andra läskigare skräckfilmer) tål den inte. Ännu ett okej men inte mer rulle från Håfström.