Tetro 2009

Det har varit rätt tyst från Francis Ford Coppola den senaste tiden. Regissören som har gett oss några av filmhistoriens största klassiker som "Gudfadern"-trilogin och "Apocalypse Now" har, förutom "Youth Without Youth" från 2007 som passerade rätt obemärkt, inte regisserat något på över tio år. Att han både skriver originalmanus själv och regisserar hör till ovanligheterna, så "Tetro" som han arbetat på under många år, känns direkt som ett av hans personligaste verk.

Grundhistorien är ganska enkel. Snart 18-åriga Bennie (nykomlingen Alden Ehrenreich) dyker upp i Buenos Aires där hans mycket äldre bror Tetro (Vincent Gallo) har hållit sig undan från familjen i New York under många år. Tetro låter mycket motvilligt Bennie stanna för en vecka och långsamt bygger de upp den förlorade kontakten igen. Samtidigt som Bennie försöker få reda på mer om sin mamma som legat i koma i nio år och deras gemensamma pappa, avslöjas långsamt anledningarna till varför "Tetro" gav sig av.

Manuset i sig är välskrivet, men inget som gör filmen extraordinär. Det är alla detaljer runt omkring som lyfter upplevelsen till att bli den visuella njutning den är. Fotot är det första som måste nämnas. Filmad i svartvitt med ett par återblickar i färg och mycket arbete med perspektiv, ljus och skuggor är det som om varje bildruta är planerad in i minsta detalj.

Karaktärerna är en annan del som höjer filmen, där Tetros vresighet ställs mot flickvännen Mirandas (Maribel Verdú från "Pans Labyrint") varma leende och Bennies förmåga att se så otroligt ung och oskuldsfull ut. Det finns även en del excentriska sidokaraktärer som ger filmen en mer spansk-latinsk känsla (tänk Almodóvar), något vi får uppleva genom Bennies ögon.

Vincent Gallo sägs ha varit Coppolas andrahandsval i titelrollen (egentligen ville han ha Matt Dillon) men det är svårt att se någon annan göra ett bättre jobb som Tetro. Bara auran kring hans person hjälper till att förstärka den fientlighet han känner mot att umgås med sina familjemedlemmar, något som står klart redan vid vår första bekantskap med honom i filmen då skuggan av hans arm skymtar genom en frostad glasruta när han låser ute brodern från sitt rum. Bennie som är så otroligt olik sin bror utgör en väldigt bra motpool. Hur besviken han än är över att Tetro aldrig kom tillbaka som han lovade och hur ignorerad han än blir av storebrodern slutar han aldrig att försöka vinna hans uppskattning och kärlek.