Shrek 2 2004

I ”Shrek 2” har prinsessan Fiona och hennes nye make Shrek just kommit hem från en spännande smekmånad, när de blir bjudna hem till Fionas föräldrar i Landet-i-fjärran. Det faktum att kungen och drottningen inte vet om att deras nye svärson inte är den Prince Charming de väntat sig, eller ens att deras dotter numera är ett grönt träsktroll, kan förstås ställa till problem.

Succétrion Mike Myers, Cameron Diaz och Eddie Murphy är tillbaka med en uppföljare till 2001 års animerade äventyr, som belönades med en Oscar. Även här är det diverse kända sagor och berättelser som vävs samman i en historia, kryddat med referenser till, och parodier på, moderna filmer.

”Shrek 2” är en direkt fortsättning på den första filmen, på både gott och ont. Man har behållit de flesta karaktärer, humorn och den tecknade stilen känns igen sen tidigare. Antonio Banderas ger röst åt Mästerkatten i stövlar, en söt liten kissemiss som sett på ”Zorro” en gång för mycket, och John Cleese och Julie Andrews ”spelar” Fionas föräldrar. Jennifer Saunders avrundar den stjärnspäckade rollistan, och har filmens roligaste och mest minnesvärda karaktär – den goda (nåja) fén, som inleder en hemlig konspiration med kungen av Landet-i-fjärran för att eliminera Shrek och få sin egna son vid Fionas sida.

Kort sagt, en rolig och charmig film, så varför detta låga betyg? Jag önskar att man inte bara kopierade den första filmen och dess budskap rakt av. Vi vet vid det här laget att utseende inte spelar nån roll, att kärleken övervinner allt, att det är bättre att se ut som ett träsktroll och vara lycklig än vacker och olycklig. Alla de här moralkakorna som bjöds på i första filmen prackas på oss ännu en gång. Flera av de dramatiska nyckelscenerna känns något sega, när man egentligen bara vill ha en sjukt rolig film att skratta åt och slippa tänka så mycket – det är ju tecknat, för Grimms skull!

Till ”Shrek 3” kräver jag en ny originell handling, annars får det vara. De senaste årens animerade pärlor som ”Ice Age” och ”Hitta Nemo” har fått mig att börja uppskatta en helt ny genre, så mina förväntningar på ”Shrek 2” var ganska höga. Nu står hoppet till Pixars nästa istället.