Outrage Beyond 2012

Och mannen bakom bland annat "Hana-bi" och "Brother" bjuder på ett trevligt återbesök. Trevligt ur en cineastisk synvinkel, naturligtvis. För de medskurkar som ställs mot Kitanos Otomo tror jag inte trevligt är ett av ledorden. Vad jag minns av första filmen bjöd den på mer blod, mer våld, men det betyder inte att folk slipper lätt undan här. Om det inte är död, då är det ärans skam, och ofta båda delarna.

I "Outrage Beyond" går det inte snabbt fram. Tempot är hyfsat lågt och det tar ett tag innan våldet, om det nu är det man är ute efter (vi snackar ju trots allt om en Kitano-rulle) och mycket av det sker faktiskt utanför bild. Fast vad som leder upp dit är än värt tiden. Intrigerna, små stunder av mörk humor, skådespeleriet och ett fasligt snyggt foto. Framför allt färgerna. Jag älskar färgerna i "Outrage Beyond".