Morgan Pålsson - världsreporter 2008

Humorserien ”Hipphipp” blev något av en given succé när den började visas i svensk tv 2001. Vi älskade att skratta åt stroppiga Tiffany Persson, udda Itzhak Skenström och de korkade Micke & Mini. Nu är programmet på gång med en kommande tredje säsong och som om inte det vore nog har en av de populäraste karaktärerna, Morgan Pålsson tagit steget ut ur rutan och upp på bioduken.

Efter en karriär kantad av klantigheter skickar den nya SVT-chefen Eva (Suzanne Reuter) Morgan och hans kamerman Robert till Maboto, ett avskärmat sketet litet land i Nordafrika. Där ska det snart hållas val, ett val som antagligen skulle passerat obemärkt om det inte varit för en viss internationellt efterlyst terrorist. Plötsligt befinner sig Morgan och Robert mitt i ett islamistiskt fundamentalist-inferno med världens chans till årets scoop men såklart verkar det istället bli årets katastrof.

Att göra en film av en sketch är inte en fråga om ifall det är svårt utan hur svårt, åtminstone när det kommer till kvalitén. Visserligen finns det en mängd lyckade exempel, tänk Mr. Bean och Borat. Men det ligger ändå en del utmaningar i att ta en karaktär ur sin endimensionella sketchvärld och sätta den i något som ska föreställa en film. Den här gången är inget undantag och även om jag personligen tycker att de finns flera roligare figurer att göra film av, kan jag  förstå varför man valt Morgan Pålsson. Lägg till ämnet terrorism så blir receptet barnsligt enkelt. För Johan Wester och Anders Jansson är duktiga situationskomiker och ibland t.o.m. riktigt duktiga skådisar, men den här gången har de inte gjort det svårt för sig.

Det inte bara skämtas om ABBA, sill och herrgårdsost utan blir sådär buskis som svenska komedier oftast blir. Något man såg redan på 40-talet med Åsa Nisse-filmerna, alltså back-to-basics. Även om historien är förvånansvärt konsekvent och intakt filmen igenom märks det att det här är uttöjt. Dialogen är krystad, skämten oftast plumpa och vissa sekvenser löjligt otrovärda. Anders Jansson och Johan Wester kunde lika gärna ha hängt på en återvinningsstation alternativt sopstationen för redan använda skämt. Det här är bra för att vara svensk komedi men det säger väl mer om svensk komedi i allmänhet än den här filmen i synnerhet. Mitt i allt det här finns dock de få scener som skapar fniss och det går att skönja något för framtiden, originalitet. Något Hipp Hippisarna gör vist i att ta fasta på.

Nä, för de med smak för Jönssonligan är ”Morgan Pålsson – Världsreporter” ett kärt återseende med en välbekant humor, för oss andra bara buskis, uttdraget och alltför tunt. Morgan Pålsson räcker helt enkelt inte till för de 85 minuter han klantar sig fram utan reduceras till en riktig världstönt.