Familjen Robinson 2007

"Familjen Robinson” är filmen om en föräldralös pojke som fortfarande väntar på att bli adopterad. Hans historia är egentligen tragisk men det ägnas ingen direkt tid åt det, vilket är förståligt eftersom det trots allt är en barnfilm.

Lewis blev lämnad på trappan till ett barnhem när han var bebis, och har sen dess gått igenom över hundra adoptionsintervjuer som alla har slutat med att de potentiella föräldrarna gått därifrån tomhänta. Storyn bygger i stora drag på att Lewis vill hitta sin mamma men saker och ting utvecklas i en helt annan riktning. Han bygger en ”minnesmaskin” (han är nämligen ett litet geni) som blir stulen av en ful gubbe, samtidigt som en kille kommer och påstår sig vara från framtiden. Detta är lite rörigt och jag misstänker att de yngre inte kommer att hänga med i alla vändningarna. Däremot finns en liten ”twist” som kanske är uppenbar för oss äldre men som de yngre kan nog finna oväntad.

Wilbur (killen från framtiden) tar med Lewis till sin tid, som måste vara utformad efter varje barns dröm. Fantasifull och totalt orealistisk med massor av lustiga och färgglada detaljer, t.ex. folk som transporterar sig i såpbubblor. Wilburs familj är än mer galen. Den är nästan på gränsen till för knäpp, och jag har ibland svårt att hänga med på vem som är vem. Ibland skulle man faktiskt kunna misstänka att ett barn har gjort den här filmen (eller någon som inte är helt kemiskt opåverkad), men för det mesta fungerar det ändå.

Lewis är däremot en bra hjälte för barn. Han är inte den snygga populära killen utan den mer töntiga som känner sig lite malplacerad. Disney levererar här också ett lite politiskt ”statement”, vilket är: Se till framtiden och ny teknik. Det känns lite lustigt, ska barn förstå vad det innebär? Jag tror den propagandan kommer att segla de flesta förbi.

Det finns naturligtvis en bov också, och han är ganska rolig på ett sätt som jag tror att barn kan uppskatta. Han är inte alltför läskig utan mer en klant. Filmen är inte särskilt läskig överhuvudtaget så av den anledningen kan de allra minsta tas med. Det finns inte heller mycket kärlek och sång i den här filmen (som man ofta hittade i tidigare Disneyfilmer). Som tur är slipper de vuxna lida igenom sliskiga moralkakor. De ligger mer under ytan vilket visar på respekt för publiken, d.v.s. barnen.

Däremot ska de större helst hålla sig borta. Det här är en barnfilm utan särskilt många skratt för de äldre. Om man inte är utrustad med ett barn ser jag inte poängen med att spendera pengar och tid på ”Familjen Robinson”. Men i det stora hela är detta en relativt trevlig och välanimerad upplevelse.

ONÖDOGT VETANDE Jim Carrey valde mellan att ge röst åt Bowler Hat Guy eller spela in "The Number 23". Han valde det senare.