Kick it! 2014

Den svensk-norska samproduktionen "Kick it!" (med originaltiteln "Kule Kidz Gråter Ikke") är en remake av holländska "Achtste Groepers Huilen Niet" (2012), som i sin tur bygger på en av Beneluxländernas mest kända barnböcker. Tilltalet ligger på en nivå strax över en ovanligt sorglig Alfons Åberg-berättelse och historien befattar sig inte nämnvärt med undertext eller subtiliteter. Övertydligheten paras med mycket hjärta och en sympatisk vilja att göra ett svårt ämne tillgängligt för den yngre publiken, som nog inte bör vara äldre än huvudkaraktärerna - alltså någonstans mellan nio och tretton år.

Den självsäkra fotbollstjejen Anja drabbas av leukemi och inser successivt och under stort motstånd att hon sannolikt inte kommer att kunna vara med på den fotbollsturnering som hela klassen tränar intensivt för. Samtidigt upplever hon sin första förälskelse tillsammans med den stökige och utåtagerande Jonas, som är av uppfattningen att tjejer inte bör spela fotboll överhuvudtaget. Deras relation är trovärdigt skildrad enligt modellen "kärlek börjar alltid med bråk" och kan kännas igen av alla som kommer ihåg hur det var att gå i grundskolan. De två unga skådespelarna som gör huvudrollerna är överlag riktiga fynd och överglänser många av sina kollegor. Anjas föräldrar skildras till exempel konsekvent utifrån hennes perspektiv och ska väl därför framstå som rätt anonyma och tafatta, men gestaltas håglöst och verkar just inte ha varit mottagare av någon regi överhuvudtaget. Men det här är som sagt barnens berättelse, och "Kick it!" fångar skickligt dynamiken i en mellanstadieklass samtidigt som Anjas trettonåriga känsloliv är vibrerande och färgstarkt förmedlat.

Får man magont bara av att se Cancerfondens smärtsamt effektiva reklamfilmer - till exempel den där en gapande tom stol representerar den procent av barnpatienterna som inte tillfrisknar - så bör man som förälder stålsätta sig ordentligt innan man tar med sig ungarna på "Kick it!" Regissören Katarina Launing väjer inte för att dröja kvar i de smärtsamma scenerna och är nästan metodisk när hon skildrar Anjas begynnande håravfall heller hennes trötthet efter cellgiftsbehandlingen. Det gör hon naturligtvis helt rätt i. "Kick it!" vill visa sin unga publik vad ordet "cancer" kan innebära och låter heller aldrig den pedagogiska tonen slå över helt och hållet i informationsfilm. Filmen är ungefär som den vänlige läkare som ska lotsa Anja genom behandlingen, försiktigt positiv till en början och sedan alltmer bedrövad - men hela tiden inkännande och kärleksfull.

När mamman tidigt i filmen noterar att hennes dotter alltid har kraftiga blåmärken efter lek och fotbollsmatcher och Anja senare får ett näsblod som vägrar att upphöra, har man det inte direkt roligt i biofåtöljen. I hissen på sjukhuset frågar Anja sina föräldrar vad "onkologi" betyder, eftersom hon ser att det är den avdelningen de är på väg till. Ingen av dem mäktar med att svara.

Och vem kan ge ett tillfredsställande svar när ett barn blir drabbat av allvarlig sjukdom? "Kick it!" är inte så naiv att den försöker, men den visar att det vid sidan av dystra prognoser och bottenlös sorg också finns andra starka krafter i livet: vänskap, kärlek och fotboll, till exempel.