Iron Man 2 (2010)
Action, Science-Fiction
Adrenalinfylld action
Robert Downey Jr tar på sig robotdräkten igen i den här pampiga serietidningsuppföljaren, årets första, och det blir adrenalinfylld action och vitsiga sarkasmer fast i större upplaga. Som film är den varken mycket bättre eller sämre än första men fans lär inte bli besvikna.
I slutet av "Iron Man" avslöjade Tony Stark (Downey Jr) sin sanna identitet för omvärlden och nu har han blivit någon slags superstjärna som gärna skryter hur om hur hans uppfinning påverkat världsfreden samtidigt som regeringen pressar honom att dela med sig av sin teknologi till militären.
Samtidigt som vapenrivalen Justin Hammer (Sam Rockwell) försöker lägga vantarna på Starks hemligheter så dyker en hämndlysten ryss (Mickey Rourke) upp. Allt medan Stark fortsätter att kärleksgnabbas med Pepper (Gwyneth Paltrow) och superagentorganisationen SHIELD, med Nick Fury (Samuel L Jackson) i spetsen försöker rekrytera Iron Man.
Jon Favreau har återigen regisserat och det är återigen samma goda humör och tempo. Downey Jr är som vanligt perfekt som ständigt sarkastisk skitstövel med glimten i ögat och speciellt hans bitska dialoger med Paltrow är humor på hög nivå. Tyvärr förefaller hans karaktär ganska ytlig. Med undantag för stundtals dödsångest och hjärtproblem blir han mest en vitsande playboy med eller utan robotdräkt. Och när han börjar supa och äta skräpmat blir det lite för "Hancock"-varning över det hela.
Filmens tyngsta roll är som väntat skurken Ivan, i klockren form av Mickey Rourke som fulländar ryssen med tatueringar, guldtänder och rysk dialog (Rourkes egna förslag). Rourke gör Ivan till en målmedveten, egen och hånflinande skummis av kött och blod och med en seriös ton som behövs till motsats till Downeys humorshow. Tyvärr begränsas Rourkes speltid och han förblir en intressant bifigur som aldrig får utvecklas.
När det gäller andra nykomlingar så lyckas Sam Rockwell bäst, när han kör sin smått slemmiga men charmiga tönt som han nätt och jämnt tagit patent på. Scarlett Johansson, som ser fenomenal ut i rött hår och svart läderoutfit är ganska endimensionell som sekreterare/hemlig agent. Samuel L Jacksons cameoroll går mest ut på att promota hans egen film om Nick Fury.
Don Cheadle, som tagit över efter "Crash"-kollegan Terrence Howard, känns ganska fel och obekväm som Tony Starks polare och så småningom Iron Mans sidekick. Cheadle, en underbar karaktärsskådis, blir helt enkelt för fånig när han kallar sig själv "badass" och tar på sig en robotdräkt som får honom att likna Silversurfaren i "Fantastic Four".
I övrigt är det en underhållande popcornrulle som inte kräver mycket tankeverksamhet och tråkigt blir det aldrig, med möjligt undantag för en del high tech-mumbo jumbo som mest blir en transportsträcka. Actionscenerna funkar fint men det mesta krutet sparas till finalen som är över innan den knappt hinner börja. Uppgörelsen med skurken slarvas bort och alla robotfights osar lite "Transformers".
