Flickvänner från förr 2009

Neil Strauss skulle förmodligen sitta och mysa i sin biostol under valda delar av denna film. Exempelvis när den ökända playboyen Wayne Mead (Michael Douglas) undervisar sin brorson Connor Mead (Matthew McConaughey) i raggningsteknik. Det mesta som kommer ur hans mun känns som ordagranna passage ur "The Game". Och stackars unga, påverkbara Connor som precis traumatiserats känslomässigt av att ha förlorat sina föräldrar i en bilolycka, suger i sig allt som en snustorr svamp.

I vuxen ålder är Connor Mead en framgångsrik fotograf som håller på att dumpa sina tre flickvänner via en videokonferens, samtidigt som han har sex med den überheta artisten han precis plåtat för ett tidningsomslag. En väldigt effektiv man som omsorgsfullt bränt broarna till sitt känsloliv. Connors bror Paul (Breckin Meyer) ska gifta sig i dagarna och Connor planerar att närvara, men mest för att hindra Paul från att begå det största misstaget av dem alla.

Som alla sådana här filmer är det förstås Connor som i slutändan blir omvänd. I "Flickvänner från förr" uppnår man detta genom att göra en Dickens. Som filmens engelska titel antyder ("Ghosts of Girlfriends Past") blir Connor i sann Scrooge-anda hemsökt av spöken som ska få honom att byta riktning. I detta fall pushar de honom i riktningen mot Jenny (Jennifer Garner), barndomsvännen och ex-flickvännen som han har ett långt och brokigt förflutet med.

Det hela kan ju tyckas låta otroligt romantiskt och fint, men faktum är att jag kunde inte bry mig mindre om hur det går för alla inblandade. Filmen är en meningslös, normbekräftande och fullkomligt ointelligent sörja som ackompanjeras av mina långa suckar. Om man nödvändigtvis vill se en film i det här stuket tycker jag att man ska välja att se "My Best Friend's Girl" istället. Den innehöll åtminstone en hel del humor och framstår som väldigt nyanserad i jämförelse.