G.I. Joe: The Rise of Cobra 2009

Med originalnamnets starka amerikanska anknytning fick G.I. Joe heta Action Force i Europa och som liten valp var jag ett stort fan. Inte av tecknade TV-serien, som jag aldrig såg, utan av serietidningen med manus av Larry Hama. Att Sommers & Co till största delen hämtar sin inspiration från tidningen, istället för animeringen eller bara spånar fritt utifrån leksakerna, och att de släppte in Hama för konsultioner, tror jag är starkt bidragande orsaker till min positiva inställning.
 
För här finns en överraskande, nästan imponerande, känsla av att många beståndsdelar är väldigt genomtänkta. Det gäller karaktärerna, som känns som de jag en gång läste om, det gäller skådespelarna, och det gäller historien, som må vara tunn (det är trots allt sommaraction vi diskuterar här) och inte särskilt originell men gör vad den ska på ett snyggt sätt, och tar actionsekvenserna framåt utan att kännas påtvingade. G.I. Joe läggs upp som en internationell elitstyrka, hemlig och ultraeffektiv, som hanterar situationer inga andra klarar och det blivande Cobra blir till ett förhållandevis intressant hot. Här finns fullt med detaljer som visar på respekt för den förlaga man har valt, utan att vara en slav under den.
 
Sedan kan man önska att de tänkt igenom dialogen ett par varv till, det är sant, fast i sammanhanget ett minimalt problem. Explosionerna överröstar ändå.
 
Jag rörde vid skådespelarna och de är värda mer, de lyfter definitivt filmen ett par extra nivåer. Inledningsvis nämnda Scarlett, en av mina favoritkaraktärer från serietidningen, spelas av Rachel Nichols som jag älskat sedan skamligt kortlivade "The Inside" (jag väntar ännu på DVD:n). Christopher Eccleston, brittisk mästare, glänser här i skurkroll. Channing Tatum, som jag talade gott om i "Fighting" nyligen, gör mycket av lite. Dennis Quaid är Dennis Quaid. Arnold Vosloo är stencool. Joseph Gordon-Levitt regerar.
 
Fortsätta rabbla namn skulle vara oerhört tråkig, istället noterar jag att utöver från talangen som samlats, är skådespelarna perfekt utvalda efter/anpassade till sina respektive roller. Inte alltid utseendemässigt, de bara känns rätt.
 
Och att Storm Shadow fick bära dräkt av tyg istället för lack eller läder gjorde mig glad.
 
Det här låter som rena hyllningsfesten och på ett sätt är det väl det, jag dock är inte utan invändningar. Dialogen är redan nämnd och tunna plotten hade gärna fått fläskas ut. Jag har vissa problem med estetiska utföranden som Cobra Commanders och Destros masker, och det finns bitar i Baronessans karaktärsarc som jag skulle göra annorlunda (mycket mer än så vill jag inte säga utan att inkräkta på spoilerterritorium). Även om det förvisso finns filmer som gör det värre, önskar jag att man lugnat sig en aning med det snabba klippandet. Allt detta är ändå ganska små potäter, dels för att det inte är en typ av film där man ska behöva tänka och dels för att de lyckas med mycket mer än de misslyckats med.
 
Jag vet inte om de låga förväntningarna eller 12-åringen i mig är orsaken (om det finns en), vad jag vet är att filmen kändes helt rätt för mig. Det höga betyget kan verka konstigt, och det ska på intet sätt tas som ett tecken på oscarsvärdighet eller höga tankar om manus, utan är en effekt av hur oförskämt underhållen jag blev, hur nöjd jag var efteråt, och hur snabbt jag kände att jag ville se den igen. Det var länge sedan jag såg en sommaractionfilm värdig namnet. "G.I. Joe: The Rise of Cobra" är en sådan film.