Fast & Furious 6 2013

Den första delen i "The Fast & The Furious"-serien hade premiär 2001, just när Vin Diesels karriär som actionhjälte började ta ordentlig fart. Med en sjunde och avslutande film planerad till 2014 betyder det att man vartannat år under de senaste tretton har kunnat få sitt lystmäte på en färsk uppsättning vrålande bilmotorer och insmorda Belgian Blue-biceps.

Producenterna har vid det här laget renodlat sitt koncept så pass att man antagligen skulle kunna klippa ihop till exempel den här filmen med den föregående utan att äventyra tittarnas förståelse alltför mycket. Det ska köras fort, sprängas högt och kisas bistert, allt mot en fond av neonljus och slickade storstadsexteriörer. Handlingen, ursäkten för att få röja runt, går i "Fast & Furious 6" ut på att hjältarna från förra filmen tvingas ut ur pension för att mäta krafterna mot en ovanligt okarismatisk bad guy som har Dominic Torettos (Diesel) förmodat döda fru i släptåg.

Regissören Justin Lin har haft fyra "Snabb & Ursinnig"-installationer på sig att fullända sina färdigheter när det gäller halsbrytande racing och dito stunts, och det ska sägas att han behärskar denna - i det här sammanhanget helt bärande - aspekt ypperligt. Särskilt tacksamt är det att han är relativt sparsam med det hyperhysteriska tempo i klippningen som många av hans kollegor förstör sina actionalster med. Lin och manusförfattarna verkar däremot inte vara lika intresserande av att få de sekvenser där ingenting går sönder eller sprängs i luften att fungera.

I tid och otid blir man bjuden på gravallvarliga replikskiften som aspirerar på att vara symboliskt laddade känsloyttringar men ofta framstår som rent kryptiska. Men så kanske det blir om allt man säger ska låta kortfattat och coolt. Vin Diesels stenhårde och efterlyste Dominic Toretto får vid ett tillfälle höra att han riskerar sin utlovade benådning och frihet i ett visst kritiskt ögonblick.

"De orden försvann i samma sekund som vi föddes", svarar han utan att blinka och med ett bistert tonfall.

... Vaddå, var det aktuellt med en benådning redan när du var foster, undrar man, och den gick sedan åt intet vid själva förlossningen? Kan du inte bara svara: "Jag förstår" och ändå vara macho?

Trots att dialogen titt som tätt väcker ofrivilliga fniss fungerar kemin mellan skådespelarna fint så länge som hjältarna i Torettos gäng käftar och smådjävlas med varandra. Det är de coola poserna och den ansträngda sentimentalitet som försöker passera som "karaktärsfördjupning" som ställer till det. Gång på gång på gång.

Redan i del fem var stuntscenerna fullkomligt absurda, men i "Fast & Furious 6" räcker det inte längre att prata om luftfärder som trotsar gravitationslagarna eller om kroppar som tål orimligt mycket stryk. Här kan Diesel och grabbarna, och till viss del tjejerna, plötsligt göra manövrar som skulle ge Stålmannen komplex. Men att ställa någon typ av krav på realism i det här sammanhanget betyder naturligtvis att man har missat poängen. "Fast & Furious 6" är mer av samma snabba ursinne som vi har sett tidigare, ofta direkt intelligensfientlig. Samtidigt är det svårt att föreställa sig en annan filmfranchise som är lika konsekvent i sin opretentiösa testosteronstinnhet och lika glad över att få bjuda på omöjliga bilåkningsscenarion och halsbrytande actionscener som den här.

Subtilitet, nyanser... de orden försvann i samma sekund som vi föddes.