Bringing Down The House 2003

Peter Sanderson (Steve Martin) är en stel advokat som jobbar alldeles för mycket. Han har separerat med sin fru och har fortfarande känslor kvar för henne, så i ett desperat försök att glömma henne och gå vidare, tar han kontakt med en vacker blond kvinna via internet. De lär känna varandra och till slut bestämmer de sig för att träffas, men när kvinnan kommer hem till Peter så visar det sig att det inte alls är den som Peter trodde. Istället för den vackra blonda kvinnan så kommer istället den stora högljudda Charlene (Queen Latifah) som rymt från fängelset och nu behöver Peters hjälp att rentvå sitt namn. Peter som blir otroligt besviken, vägrar att hjälpa Charlene och avvisar henne från sitt hem, men Charlene är inte en kvinna som ger upp i första taget.

Till en början verkar den här filmen lovande men efter ett par pinsamma scener och några trista skämt så har den känslan garanterat försvunnit. Det känns som regissören har slängt ihop lite gott och blandat från andra amerikanska komedier och verkligen satsat på att bara göra en halvbra film, vilket för övrigt inte lyckades särskilt bra. Manuset känns som det är slarvigt skrivet av en 12-åring och det är verkligen synd med så bra skådespelare som Steve Martin.

Filmen är inte snål med scener när folk gör bort sig osv, och efter 1.45 h med sådana scener så uppstår det självklart lite obehagliga känslor. Det är nästan så att man börjar skämmas lite själv.

Jag ska dock inte vara alltför kritisk. Även den här filmen har sina ljusa stunder och även några roliga scener som räddar filmen från att totalt sjunka ner till botten.