Babylon A.D. 2008

Det är inte varje dag man ska se en film som sågats utmed fotknölarna av dess upphovsman. Inför premiären av ”Babylon A.D.” har Mathieu Kassovitz uttalat sig om hur grundligt missnöjd han är med Twentieth Century Fox beslut att saxa bort gediget med avgörande material. Han liknar slutprodukten vid ett dåligt avsnitt av ”24”, fullt med våld och dumheter. Låter inte direkt som en Kassovitz-film, nej.

Till de träffsäkra tonerna av tung hiphop målas ett förfallet, regnigt, skitigt och maffiakontrollerat postapokalyptiskt Östeuropa upp, där legosoldaten och misantropen Toorop (Vin Diesel) lever efter devisen ”Save the world? What for?”. I mitt stilla sinne undrar jag ”Vin Diesel i en Kassovitz-film? What for?”. Den som lever får väl se.

Snabbt etableras Toorop som en hårdhudad man, luttrad av allt elände och våld han upplevt. Kanke har alla ändå en gräns för vad de orkar med, för när Toorop får chansen att utföra ett uppdrag som ska föra honom åter till fäderneslandet USA, är han inte sen med att haka på. En sekt kallad Noeliterna anlitar Toorop för att frakta den unga kvinnan Aurora (Mélanie Thierry) till New York där hon ska överlämnas till sektens överprästinna.

Till en början intresserar sig Toorop inte särskilt mycket för det mänskliga paketet han blivit anförtrodd att transportera, utan trampar vidare på sin egoistiska bana. Efter mystiska incidenter som hintar om att Aurora bär på en stor hemlighet börjar han till slut ställa sig frågan ”Varför?” och ger berättelsen en ny dimension, bortom de vrålande actionsekvenserna. Eller, det är nog åtminstone tanken. Det som händer i realiteten är att jag inbillar mig att jag börjar förstå vad Kassovitz syftade på och varför han vill två sina händer från ”Babylon A.D.” Nu när filmen ska gå på djupet är det försvinnande lite som når fram.

Under resans gång går Toorop igenom en inre förvandling och börjar ställa de klassiska stora frågorna om livet och dess mening; frågor som är centrala för filmens tema. Dessa frågor ekar i hur förhållandet till Aurora utvecklas och förändras, men det är väldigt svårt att få en känsla för denna utveckling eftersom skildringen av den känns ofullständig. Jag ser resultatet men vägen dit är ett frågetecken. Intrycket blir helt enkelt att väldigt mycket sker utanför bild. Kanske just på klipprumsgolvet.

Det är inget gott betyg att en sådan viktig del av handlingen är så andefattig, när ambitionen tycks ha varit det motsatta. Eftersom intrigen engagerar mig så lite kan jag heller inte tycka att det blir särskilt spännande. Jag förstår vad de kämpar för men jag bryr mig inte för fem öre. Trots att den europeiska versionen i själva verket är 11 minuter längre än den amerikanska känns filmen styckad och de delar som finns kvar passar inte riktigt ihop. Det är svårt att låta bli att fundera på om en del viktigt material faktiskt fattas; det skulle förklara åtminstone en del.

Hur var det då med Vin Diesel? Jo, han funkar bra som den buffliga och hårdnackade Toorop, åtminstone tills handlingen börjar framkalla gäspningar. Och jag skrattar gott åt Gérard Depardieu som maffiabossen Gorskij. Hans näsa är om möjligt ännu större än vanligt. Detta plus parkour-actionsekvensen och scenerna i det skitiga Östeuropa är vad som håller filmen flytande.

ONÖDIGT VETANDE "Babylon A.D." spelades delvis in i Sverige vid Riksgränsen.