"Bergman var inte bra nog"

Svenska regissören Roy Andersson är aktuell igen – i New York. Under en dryg vecka visas nämligen alla hans filmer på Museum of Modern Art, MoMA, och Andersson är själv på plats för att introducera filmerna och svara på frågor efteråt.

Det hela inleds förstås med "En Kärlekshistoria" från 1970, Anderssons första långfilm som blivit en riktig klassiker. Det är en aningen nervös regissör som greppar mikrofonen för att berätta lite om filmen, men han börjar med att säga hur glad han är över att vara här.

- Hade jag fått välja mellan det här och att vinna en Oscar så hade jag valt MoMA, säger han till publikens stora förtjusning.

Efteråt får MovieZine en pratstund med regissören i muséets café.

Hur kommer det sig att du visar dina filmer på MoMA?

Jag blev inbjuden. Jag tror att det är mycket Jytte Jensens förtjänst. Hon är kurator på filmavdelningen här. Det är framför allt mina två sista filmer "Du levande" och "Sånger från andra våningen" som väckt intresse. De tycker att de är unika och det är ju roligt att höra. Sedan var det så att USA-distributören till "Du Levande" gick i konkurs så releasen här låg nere ett tag, vilket MoMA tyckte var synd. Man beslutade sig för att visa filmerna här på muséet för att väcka intresse och det ledde till att det blev en ny distributör. Filmen gick upp för två veckor sedan här i USA och går nu i 21 städer med jättefina recensioner.

Och det här kanske låter som skryt men jag måste ändå berätta. Jag frågade om det varit några andra svenska filmare här på moderna muséet och det hade det inte. Inte ens Ingmar Bergman. Och när jag undrade varför sa de att de tyckte inte han var tillräckligt bra. Hahaha.

En skön revansch för dig med tanke på att Bergman sa att du borde sluta göra film efter floppen Giliap?

Ja, just det.

Var det alltid självklart att du skulle åka hit? Jag har hört att du inte gillar att resa.

Ja, jag hatar flygplatser och alla säkerhetskontroller där man måste ta av sig bälte och ibland skor i värsta fall. Och det är trist att sitta inklämd. Sedan när jag väl åkte hit var det ganska kul för jag åkte med många av mina medarbetare också. 

Hur är det att visa filmerna i det här sammanhanget, på ett museum?

De på MoMA tycker nog att de här filmerna, särskilt "Du levande" och "Sånger från andra våningen", är lika mycket konst som underhållning. Det tycker jag faktiskt själv om jag ska vara ärlig. Tyvärr är det så att film alltid blir betraktad bara som nöje och hamnar sällan på kultursidorna.

Så det är något du har strävat efter, att dina filmer ska ses som konstföremål?

Jag ville ju från början bli författare och målare. När man ser bra måleri, bra tavlor så kan man återkomma och titta på dem gång på gång. Det är sällan man gör det med film.

Så kan man se de enstaka scenerna i dina filmer var för sig?

Ja, och till och med om man skulle ta ut stillbilder från varje scen så håller det faktiskt. Det är många som frågat om det, både i USA och i Sverige, och det kommer nog så småningom.

Är det någon skillnad på hur dina filmer har tagits emot i till exempel USA?

De har tagits emot bra i Sverige också, men nästan genomgående bättre i andra länder. Både "Du Levande" och "Sånger från Andra Våningen" har fått fantastiska recensioner i till exempel England, men även i USA. Det var en helsida i New York Times för några veckor sedan. I Sverige blir det gärna så att man får inte vara profet i sitt eget land.

"Gilliap" blev ju bättre bemött utomlands.

Nu är jag inte så jättenöjd med den själv, i alla fall en bit av den är jag inte nöjd med så jag vill inte försvara den till varje pris. Men den fick alldeles för destruktiv och orättvis kritik när den kom i Sverige.

Du har också sagt att du inte hade kommit på exakt hur du ville göra film när du gjorde "En Kärlekshistoria".

Ja, det är nästan lite irriterande ibland att folk tycker att den är bäst trots att jag jobbat så mycket med att hitta något annat. Haha.

Speciellt dina senaste filmer kan ju annars uppfattas som motsatsen till allt vad Hollywood står för. Vad har du för relation till den industrin?

Jag har aldrig haft någon dragning dit. Jag blev tillfrågad för länge sedan av United Artists efter "En Kärlekshistoria" och även av amerikanska reklambranschen men det tilltalar mig inte alls. De har sån hård styrning. Vad som är framgångsrikt i Hollywood är det som säljer bra och det är inte så att de filmerna är de bästa.

Tänker du själv nånsin på att dina filmer ska sälja?

Jag hoppas ju det, att det ska gå bra. Men det får inte vara uträknat. Det är cyniskt att räkna ut den folkliga smaken tycker jag.

Varför tror du att dina filmer går så bra i USA i alla fall?

Det är ju ett dynamiskt land, där Hollywood bara är en sida. Det finns jättefina filmer som gjorts. Tänk bara på mästerverket "Five Easy Pieces" där Jack Nicholson fick sitt genombrott - den ser ut som en italiensk neorealistisk film. Eller långt tidigare, Cassavetes. Det finns hur mycket bra som helst.

Hur går det med nästa film? Stämmer det att det kanske blir mer av en handling i den?

Jag ska försöka i alla fall. Fast jag tycker att filmerna blir banalare när man försöker skapa en story. Det leder lättare till en förutsägbarhet, man förstår ungefär vad som ska hända, medan en icke-story kan vara så totalt överraskande. Där är jag kluven och har inte bestämt mig än.

Hur långt har du kommit med filmen?

Än så länge är jag bara på ett abstrakt idéstadium. Det finns en tanke om att filmen kan vara klar om 3-4 år.

Läs mer om Roy Andersson på MoMA:

http://www.moma.org/visit/calendar/films/990

Av Lotta Zachrisson
(lotta@moviezine.se)