Dev Patel gillar uppenbarligen inte att göra det enkelt för sig. När skådespelaren, som slog igenom 2008 med långfilmsdebuten "Slumdog Millionaire", skulle begå regidebut valde han att göra det i en oväntad genre och genom att själv bära mycket av ansvaret.
Och det fungerade. Bioaktuella "Monkey Man" är en ovanligt lyckad actionfilm, inte bara för att vara en regidebut. Utan framför allt för att den skänker genren lite mer själ och hjärta en vad vi brukar vara bortskämda med (som jag skrev i min recension).
Så det var extra kul att få prata med Patel om vad som förhoppningsvis är inledningen på en lång och givade karriär som filmskapare.
Du är ju inte känd för att vara en actionhjälte. Så hur var det att begå regidebut, skriva och spela huvudrollen i något som jag antar låg långt ifrån din komfortzon?
- Som du kan föreställa dig var det väldigt krävande. Jag lade ner hela min själ i det. Det var många hattar att bära under en väldigt prövande tid med pandemin. Men samtidigt levde jag min dröm och jag hade tur... Jag var 30 år vid den tiden, 29 eller 30, och fick spela huvudrollen i en actionfilm som jag skrivit och producerat, så det är rätt häftigt.
Spelade ni in filmen under pandemin, eller var det bara förproduktionen?
- Allt hände i början av pandemin, så det var stängda gränser. Vi hade den där bubblan i nio månader på det lilla hotellet i Bintan i Indonesien där vi huserade hela besättningen. Vi tog över hela hotellet och inhyste hela besättningen. Och i ett litet hus bredvid hotellet hade vi våra statister. Ingen fick gå därifrån. Det var ganska galet.
Du gjorde det verkligen inte regidebuten lätt för dig själv.
Nej, det gjorde jag inte [skratt].
“Money Man” sticker ut genom att utspela sig i en intressant miljö. Funderade du någonsin på att placera historien i USA eller Storbritannien? Kanske för att det vore lättare med finansiering och dylikt.
- Inte direkt, nej. Jag tror att jag började skriva den för över 10 år sedan och jag antar att jag ville införa lite kultur i genren på något sätt. Så det var alltid en av huvudingredienserna i filmen, den indiska mytologin, hur vi skulle kunna återskapa den.
- Actionfilmernas system där man arbetar sig upp för olika nivåer för att slåss mot olika bossar, för mig representerar det kastsystemet i den här filmen. Så den här killen infiltrerar en klubb på botten där alla fattiga sliter i det fönsterlösa helveteshålet. Sedan arbetar han sig upp till toppen, där han utmanar gudarna bland människorna.
Började det med att du ville göra din egen film, eller började det med att du ville göra just den berättelsen?
- Ja, det är historien i första hand, till 100 %. Jag var fascinerad av den här typen av indisk mytologi och jag ville göra en annorlunda tolkning av den. Det kom först, ja.
Vad skulle du säga var den svåraste, mest utmanande scenen att göra för dig som regissör?
- Wow, det är en stor fråga. Det var nog... Träningsmontaget var något vi filmade som en pre-shoot eftersom vi inte hade tillräckligt med dagar schemalagda under den faktiska inspelningen.
- Det var första gången jag stod framför kameran med filmteamet, och jag hade tagit av mig kläderna. Jag droppade av svett. Kamerakillarna hade inte haft en sekund på sig, operatörerna höll på att lära sig sin nya utrustning och ingen hade kommit in i rytmen som ett team.
- Vi hade legenden Zakir Hussain som spelade trummor live. Och det råkade vara så att vi var i en ruinstruktur utomhus. De började få monsunregn mitt på dagen och om det blir fuktigt eller blött börjar instrumentet bli ostämt, så allt gick fel väldigt snabbt.
- Vi gick från att filma hälften av materialet i strålande solsken till att det plötsligt började regna, så direkt efter det började vi filma allt material i brottningslokalen.
- Och man filmar på digitala kort. Kortet var trasigt efter första halva inspelningsdagen. Så allt jag hade filmat och kämpat med… 150 statister, action, framträdanden... Allt var förstört. Då undrade jag vad i helvete är det som händer?
Men ni lyckades få till allt igen?
- Ja, det gjorde vi.
Jag är nyfiken på din inspiration, och vilka actionfilmer som inspirerade dig i arbetet med “Monkey Man”.
- Först av allt “Enter the Dragon”, Bruce Lee. Det var den filmen som fick mig att börja med film i allmänhet. Och sedan älskar jag “Raid”-serien. Allt som Jet Li gör är otroligt.
- Och sedan går jag vidare till koreanska filmer som jag älskar, “A Man from Nowhere”, ”A Bittersweet Life”, "I Saw the Devil”, “Old Boy”, “The Handmaiden”, “Memories of Murder”. De koreanska auteurerna har gjort mina absoluta favoritfilmer genom tiderna.
Jag tycker att det märks, på bästa möjliga sätt. För när jag gick in i filmen hade jag kanske förväntat mig något mer i stil med John Wick eller Nobody eller den typen av actionfilm. Men det kändes verkligen som att din inspiration syntes.
- Tack så mycket, tack.
Du har arbetat med en av mina absoluta favoritregissörer, Danny Boyle. Har han eller någon av de andra regissörer du arbetat lärt dig saker du själv kunnat använda under din regidebut?
- Hmm. Ja, Danny har haft ett enormt inflytande på den här filmen. Det har även David Lowry, som jag gjorde “The Green Knight” med. Till och med Armando Iannucci när det gäller det komiska.
- Men ingen av dem satte sig verkligen ner med mig och gav mig lektioner i regi. Jag bara... Du vet, du befinner dig i det sällsynta utrymme där du får vara på en inspelning med en av de riktigt stora bakom kameran, och du får titta på dem varje dag från bästa plats. Så det har bara absorberats i mina porer på något sätt, subliminalt.
Det verkar som att skådespeleri är en ganska bra filmskola för alla de andra delarna av att göra en film.
Ja, helt klart.
Du har kommit en lång väg sedan din första film. Om du kunde åka tillbaka i tiden, vilket råd skulle du ge ditt yngre jag?
- Det råd jag skulle ge mitt yngre jag är det råd som jag fortfarande ger mitt äldre jag. Att vara snäll mot dig själv. Det är något som jag försöker göra mer och mer. Det är svårt. Jag har en masochistisk ådra. Jag är hård mot mig själv.
- Så att vara snäll mot sig själv. Att lära sig när man ska sluta, när man ska ta en paus, när man ska ta emot en komplimang. Jag skulle säga att det förmodligen är det viktigaste.
"Monkey Man" går upp på svenska biografer idag, fredagen den 5 april.
